Hoj i en mening
Singer pulade med sin hoj.
Och så skulle jag be honom kolla på min hoj.
Jag jagade honom på hoj genom hela stan, Bertil.
Män med hoj var klart överrepresenterade bland Stockholms poliser.
Men ibland blev frestelsen för stor, särskilt om jag såg en schysst hoj.
Men jag övertalade dem och så ryckte jag en hoj och cyklade iväg med dem på pakethållaren.
Vad hade jag gjort? Och vilken jävla otur! Andretränarens hoj! Tränarna ska man ju respektera.
Det är inte bara datorer och telefonnät utan motorn i min hoj och TV-apparater och dammsugare och kemiska processer och astrofysiska formler.
En annan gång rycktes cykeln jag stulit senast och jag stod där utanför arenan och det var långt hem och jag var hungrig och otålig, och därför knyckte jag en ny hoj utanför omklädningsrummet.
Och så skulle jag be honom kolla på min hoj.
Jag jagade honom på hoj genom hela stan, Bertil.
Män med hoj var klart överrepresenterade bland Stockholms poliser.
Men ibland blev frestelsen för stor, särskilt om jag såg en schysst hoj.
Men jag övertalade dem och så ryckte jag en hoj och cyklade iväg med dem på pakethållaren.
Vad hade jag gjort? Och vilken jävla otur! Andretränarens hoj! Tränarna ska man ju respektera.
Det är inte bara datorer och telefonnät utan motorn i min hoj och TV-apparater och dammsugare och kemiska processer och astrofysiska formler.
En annan gång rycktes cykeln jag stulit senast och jag stod där utanför arenan och det var långt hem och jag var hungrig och otålig, och därför knyckte jag en ny hoj utanför omklädningsrummet.
Det är ju inte så att vi hojar tandem på det här stället.
Sedan kastade grabbarna sig upp på sina hojar och gasade på för fullt.
Jag har just kommit över ett par gamla hojar, och de är inte precis i toppskick.
Kriminella MC-gäng som fick 80-åriga Gertrud att sätta kaffet i vrångstrupen när den kristna MC-gruppen Happiness MC parkerade sina hojar utanför det lantliga lilla kaféet.
Många människor dog på helger; de föll ner från stegar medan de renoverade sina hus, MC-förare körde för fort på sina hojar, folk kolade av i hjärtinfarkter eller hjärnblödningar, och somliga tog livet av sig för att de inte stod ut med ensamheten.
Sedan kastade grabbarna sig upp på sina hojar och gasade på för fullt.
Jag har just kommit över ett par gamla hojar, och de är inte precis i toppskick.
Kriminella MC-gäng som fick 80-åriga Gertrud att sätta kaffet i vrångstrupen när den kristna MC-gruppen Happiness MC parkerade sina hojar utanför det lantliga lilla kaféet.
Många människor dog på helger; de föll ner från stegar medan de renoverade sina hus, MC-förare körde för fort på sina hojar, folk kolade av i hjärtinfarkter eller hjärnblödningar, och somliga tog livet av sig för att de inte stod ut med ensamheten.
Det var varmt i luften och perfekt väder att rulla ut hojarna för första gången sedan vintern.
Bang, bang bara, och hojen var min.
Men du, kan du dra hojen närmare mig.
Om han har tid att slita sig från hojen.
Men inte på hojen och inte med klubbjacka.
En av grabbarna stegrade hojen som en häst.
Han försökte faktiskt sälja den där förbannade hojen.
En av citys cyklande poliser hade fått hojen stulen i höstas.
De här grabbarna ägnar varje ledig timme på vintern åt att meka med hojen.
– ”Sätt dig på hojen och skrik ut skiten när du åker, då”, sa hon till slut.
Hon parkerade hojen och lossade packremmen som höll hennes övernattningsväska på plats.
Jag antar att det skulle vara lätt att parkera hojen bakom dem och bära ned pojkarna en i taget på stranden.
En lättviktare på 125 kubik var kanske inte den tuffaste hojen i världen, men den var hennes och hon kunde hantera den.
En gång klädde jag mig i svarta kläder och gick ut i mörkret som värsta Rambon och klippte en militärcykel med en stor jävla bultsax och absolut, visst, den hojen var cool.
Jag visste inte att han var en av dem som drömde om att köpa en motorcykel, eller rättare sagt motorcykeln – den klassiska HD:n – men jag kände igen den längtansfulla blicken när han betraktade hojen.
De var på Strandvägen nu och passerade Hotell Diplomat, Winter kanske skulle bo där igen, Strandvägen var mest vackra silhuetter nu, ett svart vatten, holmarna därute, var det någonting tokholmarna gjort bra med sin stad var det den naturliga närheten till vattnet, den mänskliga närheten, i Göteborg hade idioterna byggt bort allt sådant med motorleder och färjeterminaler som löpte som Berlinmuren mellan människor och det fria vattnet, fy fan, tänkte han när han kämpade på hojen, verkligen började kämpa nu, om jag blir riktigt jävla förbannad kanske det hjälper mig en kilometer till i det här tempot, vem gav dem rätt att stänga av mig från mitt vatten, de förbannade sossarna, eller om det var moderatsvinen, det var en kartell med Stena, alla vet att Göteborg är en vit maffiastad, har alltid varit, det är därför de aldrig tar oss på allvar, herregud vilket handikapp, det första man märker vid födseln är när skallen slår i marken, så är det att försöka skipa rättvisa i Göteborg, om alla visste, varför vet de inte, varför berättar inte de som vet, alla är rädda, jag är rädd, rädd om skinnet, rädd om jobbet, vilket jobb, titta på mig, ja, titta du gubbe med hatt som passerar nu, här kommer en till, han glor, det är väl mitt röda ansikte, var är alla målade bilar, är de kallade till Södertälje varenda förbannade bil, jag är ensam här, övergiven, den ende som företräder godheten på Stockholms gator, låt mig ta dig i handen och visa dig Stockholms gator, låt mig ta dig i röven, han drar ifrån, knappt jag ser baklyset, därborta kommer Berwaldhallen, där har jag varit, vad hette hon, hon lyssnade på klassiskt, hon var sval och vacker, vi gick dit och det var vackert, Ulrike, var är hon nu, han svänger upp mot Gärdet, Oxenstiernsgatan, han vill vara med i teve, eller radio, jag har varit med i båda, det är ett överskattat nöje.
Men du, kan du dra hojen närmare mig.
Om han har tid att slita sig från hojen.
Men inte på hojen och inte med klubbjacka.
En av grabbarna stegrade hojen som en häst.
Han försökte faktiskt sälja den där förbannade hojen.
En av citys cyklande poliser hade fått hojen stulen i höstas.
De här grabbarna ägnar varje ledig timme på vintern åt att meka med hojen.
– ”Sätt dig på hojen och skrik ut skiten när du åker, då”, sa hon till slut.
Hon parkerade hojen och lossade packremmen som höll hennes övernattningsväska på plats.
Jag antar att det skulle vara lätt att parkera hojen bakom dem och bära ned pojkarna en i taget på stranden.
En lättviktare på 125 kubik var kanske inte den tuffaste hojen i världen, men den var hennes och hon kunde hantera den.
En gång klädde jag mig i svarta kläder och gick ut i mörkret som värsta Rambon och klippte en militärcykel med en stor jävla bultsax och absolut, visst, den hojen var cool.
Jag visste inte att han var en av dem som drömde om att köpa en motorcykel, eller rättare sagt motorcykeln – den klassiska HD:n – men jag kände igen den längtansfulla blicken när han betraktade hojen.
De var på Strandvägen nu och passerade Hotell Diplomat, Winter kanske skulle bo där igen, Strandvägen var mest vackra silhuetter nu, ett svart vatten, holmarna därute, var det någonting tokholmarna gjort bra med sin stad var det den naturliga närheten till vattnet, den mänskliga närheten, i Göteborg hade idioterna byggt bort allt sådant med motorleder och färjeterminaler som löpte som Berlinmuren mellan människor och det fria vattnet, fy fan, tänkte han när han kämpade på hojen, verkligen började kämpa nu, om jag blir riktigt jävla förbannad kanske det hjälper mig en kilometer till i det här tempot, vem gav dem rätt att stänga av mig från mitt vatten, de förbannade sossarna, eller om det var moderatsvinen, det var en kartell med Stena, alla vet att Göteborg är en vit maffiastad, har alltid varit, det är därför de aldrig tar oss på allvar, herregud vilket handikapp, det första man märker vid födseln är när skallen slår i marken, så är det att försöka skipa rättvisa i Göteborg, om alla visste, varför vet de inte, varför berättar inte de som vet, alla är rädda, jag är rädd, rädd om skinnet, rädd om jobbet, vilket jobb, titta på mig, ja, titta du gubbe med hatt som passerar nu, här kommer en till, han glor, det är väl mitt röda ansikte, var är alla målade bilar, är de kallade till Södertälje varenda förbannade bil, jag är ensam här, övergiven, den ende som företräder godheten på Stockholms gator, låt mig ta dig i handen och visa dig Stockholms gator, låt mig ta dig i röven, han drar ifrån, knappt jag ser baklyset, därborta kommer Berwaldhallen, där har jag varit, vad hette hon, hon lyssnade på klassiskt, hon var sval och vacker, vi gick dit och det var vackert, Ulrike, var är hon nu, han svänger upp mot Gärdet, Oxenstiernsgatan, han vill vara med i teve, eller radio, jag har varit med i båda, det är ett överskattat nöje.