Hjärtevän i en mening
”Jaså, hon är gift?” sa Junior och tänkte att Celestina kanske inte var hans hjärtevän i alla fall.
På något sätt var också Vanadiums illvilliga ande skuld till att Junior inte hade lyckats hitta någon ny hjärtevän, trots alla kvinnor han hade avverkat.
Så ironiskt om Celestina, moster till Seraphims bastardpojke, visade sig vara den hjärtevän som Junior längtat efter under de gångna årens otillfredsställande förhållanden och tillfälliga sexuella förbindelser.
Var det inte alltför löjligt det här? Så löjligt att det kändes falskt i halsen och genant, och i grunden till och med hemskt? Jacob hade de sista dagarna varit uppe hos en gammal adelskäring, överstelöjtnantsänkan Julie Seijer, född af Palmborg, en hjärtevän och anförvant till den beryktade grevinnan Mirjam Meijerhelm.
Misslyckandet med att hitta en hjärtevän, förödmjukelsen med Renée Vivi, de två otäcka fallen av gonorré, den katastrofala meditativa katatonin, oförmågan att lära sig franska och tyska, hans ensamhet, hans tomhet, hans misslyckade försök att finna och döda bastardungen som kommit ur Phimies sköte: allt detta och mer, mycket mer, var de vidriga följderna av den hycklande, kristne pastorns ondsinta, hämnande voodoo.
För mycket, alldeles för mycket att brottas med, och så orättvist: att hitta Bartolomeus-nålen i höstacken, utslag, kramper med kräkningar och diarré, en ensam vandring genom en kall och fientlig värld utan hjärtevän, förödmjukad av transvestiter, plågad av hämndlystna andar, alltför intensiv för att kunna dra nytta av meditationen, Zedd död, risken för fängelsestraff som alltid hotade av en eller annan anledning, oförmögen att finna frid i vare sig broderi eller sex.
Junior behövde något i sitt liv, en felande länk som han måste ha för att bli hel, något mer än en hjärtevän, mer än tyska och franska eller karate, och så länge han kunde minnas hade han sökt efter det där mystiska väsendet, den där gåtfulla tingesten, denna förmåga, den där grejen, mojängen, manicken, denna kraft eller person, denna insikt, men problemet var att han inte visste vad han sökte efter, och ofta när det verkade som om han hittat det hade han inte alls gjort det och därför var han orolig för att han, om han någonsin hittade det, bara skulle kasta bort det för att han inte förstod att det faktiskt var just den grunka eller pryl han hade letat efter ända sedan han var liten.
På något sätt var också Vanadiums illvilliga ande skuld till att Junior inte hade lyckats hitta någon ny hjärtevän, trots alla kvinnor han hade avverkat.
Så ironiskt om Celestina, moster till Seraphims bastardpojke, visade sig vara den hjärtevän som Junior längtat efter under de gångna årens otillfredsställande förhållanden och tillfälliga sexuella förbindelser.
Var det inte alltför löjligt det här? Så löjligt att det kändes falskt i halsen och genant, och i grunden till och med hemskt? Jacob hade de sista dagarna varit uppe hos en gammal adelskäring, överstelöjtnantsänkan Julie Seijer, född af Palmborg, en hjärtevän och anförvant till den beryktade grevinnan Mirjam Meijerhelm.
Misslyckandet med att hitta en hjärtevän, förödmjukelsen med Renée Vivi, de två otäcka fallen av gonorré, den katastrofala meditativa katatonin, oförmågan att lära sig franska och tyska, hans ensamhet, hans tomhet, hans misslyckade försök att finna och döda bastardungen som kommit ur Phimies sköte: allt detta och mer, mycket mer, var de vidriga följderna av den hycklande, kristne pastorns ondsinta, hämnande voodoo.
För mycket, alldeles för mycket att brottas med, och så orättvist: att hitta Bartolomeus-nålen i höstacken, utslag, kramper med kräkningar och diarré, en ensam vandring genom en kall och fientlig värld utan hjärtevän, förödmjukad av transvestiter, plågad av hämndlystna andar, alltför intensiv för att kunna dra nytta av meditationen, Zedd död, risken för fängelsestraff som alltid hotade av en eller annan anledning, oförmögen att finna frid i vare sig broderi eller sex.
Junior behövde något i sitt liv, en felande länk som han måste ha för att bli hel, något mer än en hjärtevän, mer än tyska och franska eller karate, och så länge han kunde minnas hade han sökt efter det där mystiska väsendet, den där gåtfulla tingesten, denna förmåga, den där grejen, mojängen, manicken, denna kraft eller person, denna insikt, men problemet var att han inte visste vad han sökte efter, och ofta när det verkade som om han hittat det hade han inte alls gjort det och därför var han orolig för att han, om han någonsin hittade det, bara skulle kasta bort det för att han inte förstod att det faktiskt var just den grunka eller pryl han hade letat efter ända sedan han var liten.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Han hade flera hjärtevänner i utrikesdepartementet som välvilligt biträtt honom, men ändå hade han själv haft mycket mera att göra än han var van att ha.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.