Hjältemodig i en mening
Få mig att verka hjältemodig.
Vår politik var förvisso inte hjältemodig men den var inte skamlig.
Han hade redan då beundrat henne, därför att hon var så hjältemodig.
Vi kommo överens om att en gång i vårt liv åtminstone utföra en hjältemodig handling.
Rösten tillhörde en hjältemodig kapten som krävde mer av sina män än de trodde att de kunde.
Du och jag! Låt oss komma överens om att en gång åtminstone i vårt liv utföra en hjältemodig handling.
I stället för en hjältemodig strid mot den ryska arvfienden hade konflikten grumlats till ett blodigt brödrakrig.
Den där Stanny som i hushållsskolan slutit ett så varmt vänskapsförbund med Angela von Pahlen och som trånat efter att få utföra en hjältemodig handling.
På så vis blev vartenda offer, varje hjältemodig brandman, varje faderlöst barn och varje krossad familj, symbol för något som var mycket större än de själva.
Om ingen annan visste det skulle de kunna utföra en hjältemodig insats – och hjältar flyttade man minsann inte runt hur som helst i stadsdelar och på arbetsscheman.
”Hade jag inte en gång en ungdom som var älskvärd, hjältemodig, sagolik, att nedtecknas på gyllene blad – alltför mycket lycka! Genom vilket brott –” Jag kommer inte ihåg hela dikten längre.
Det stod stängt på den ljusa gardinen, men en sådan skylt har inte mycket att sätta emot när en hjältemodig radiopolisman tar fram sin batong, krossar dörrens glasruta och finner att nyckeln sitter i på andra sidan.
Till yttermera visso förbjöd de vaktposten att lämna det svinet någon hjälp, samt begav sig tillbaka upp för att fortsätta att supa, fortsätta att jubla, som om de hade tillkämpat sig jag vet inte vad för en hjältemodig seger.
Efter en hjältemodig försvarskamp på Karelska näset, som hindrade ryssarna att tränga fram längre än till Viborg, hade Finland ett år före storkrigets slut på kontinenten uppnått ett vapenstillestånd, låt vara på gruvligt hårda villkor.
Nu ser jag två händer sticka fram, jag ser två armar som mina bröder klämmer fast i ett hårt grepp, händerna vajar livlöst med handflatorna uppåt, och när de skyndar förbi ser jag att det är far som de bär på, och min första association är att de håller på med en lek, som när mina bröder lekt skottkärra med mig och sagt att man får starka armar av det och att ingen skulle behöva det bättre än jag, och medan blodet stockar sig i mitt ansikte klättrar jag över daggvått gräs med handflatorna och jag känner hur det knakar i mina späda handleder och jag ropar åt dem att inte köra så fort, men det finns ett vilt skratt som jag inte kan få ur rösten, och jag vet att jag snart kommer att stå på näsan i det våta gröna och en gång skär jag mig på några vassa strån och min mor säger något förmanande till mina bröder när vi kommer in, men sedan baddar hon mina sår och jag tycker att alla ser på mig på ett nytt sätt och jag känner mig lite hjältemodig, trots allt.
Vår politik var förvisso inte hjältemodig men den var inte skamlig.
Han hade redan då beundrat henne, därför att hon var så hjältemodig.
Vi kommo överens om att en gång i vårt liv åtminstone utföra en hjältemodig handling.
Rösten tillhörde en hjältemodig kapten som krävde mer av sina män än de trodde att de kunde.
Du och jag! Låt oss komma överens om att en gång åtminstone i vårt liv utföra en hjältemodig handling.
I stället för en hjältemodig strid mot den ryska arvfienden hade konflikten grumlats till ett blodigt brödrakrig.
Den där Stanny som i hushållsskolan slutit ett så varmt vänskapsförbund med Angela von Pahlen och som trånat efter att få utföra en hjältemodig handling.
På så vis blev vartenda offer, varje hjältemodig brandman, varje faderlöst barn och varje krossad familj, symbol för något som var mycket större än de själva.
Om ingen annan visste det skulle de kunna utföra en hjältemodig insats – och hjältar flyttade man minsann inte runt hur som helst i stadsdelar och på arbetsscheman.
”Hade jag inte en gång en ungdom som var älskvärd, hjältemodig, sagolik, att nedtecknas på gyllene blad – alltför mycket lycka! Genom vilket brott –” Jag kommer inte ihåg hela dikten längre.
Det stod stängt på den ljusa gardinen, men en sådan skylt har inte mycket att sätta emot när en hjältemodig radiopolisman tar fram sin batong, krossar dörrens glasruta och finner att nyckeln sitter i på andra sidan.
Till yttermera visso förbjöd de vaktposten att lämna det svinet någon hjälp, samt begav sig tillbaka upp för att fortsätta att supa, fortsätta att jubla, som om de hade tillkämpat sig jag vet inte vad för en hjältemodig seger.
Efter en hjältemodig försvarskamp på Karelska näset, som hindrade ryssarna att tränga fram längre än till Viborg, hade Finland ett år före storkrigets slut på kontinenten uppnått ett vapenstillestånd, låt vara på gruvligt hårda villkor.
Nu ser jag två händer sticka fram, jag ser två armar som mina bröder klämmer fast i ett hårt grepp, händerna vajar livlöst med handflatorna uppåt, och när de skyndar förbi ser jag att det är far som de bär på, och min första association är att de håller på med en lek, som när mina bröder lekt skottkärra med mig och sagt att man får starka armar av det och att ingen skulle behöva det bättre än jag, och medan blodet stockar sig i mitt ansikte klättrar jag över daggvått gräs med handflatorna och jag känner hur det knakar i mina späda handleder och jag ropar åt dem att inte köra så fort, men det finns ett vilt skratt som jag inte kan få ur rösten, och jag vet att jag snart kommer att stå på näsan i det våta gröna och en gång skär jag mig på några vassa strån och min mor säger något förmanande till mina bröder när vi kommer in, men sedan baddar hon mina sår och jag tycker att alla ser på mig på ett nytt sätt och jag känner mig lite hjältemodig, trots allt.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.