Hertiginnan i en mening
KAPITEL 26 Hertiginnan av Ferrara.
Dagen därpå fortsatte Lucrezia, åtföljd av den trettioåriga hertiginnan, resan i den förgyllda bärstolen.
Hertiginnan Albertine de Broglie, som var dotter till den ryktbara Madame De Staël och snart blev god vän till Eliza.
Hertigen och hertiginnan återvände traditionsenligt till Ferrara för att fira jul och nyår där samt delta i karnevalen.
Här väntade den skräckinjagande hertiginnan av Urbino, Elisabetta Gonzaga, svägerska till Isabella d’Este, på att ta emot ryttarna och de skramlande vagnarna.
De var inte längre i sina bästa år – hertiginnan av Urbino var trettio år och Isabella blott tre år yngre, medan Lucrezia, trots sina tre män, bara var tjugoett.
Den sista dagen i januari lämnade Lucrezia och hertiginnan av Urbino Bologna och begav sig till sina värdars villa i Bentivoglio, nära gränsen till hertigdömet Ferrara.
Den franske kungen klagade också, liksom Francesco Gonzaga, markisen av Mantua, å sin systers vägnar, hertiginnan av Urbino, hos vilken Dorotea hade bott före sitt äktenskap.
Följet sökte sig nu mot Pesaro och Lucrezia tvingades fortfarande finna sig i den olustiga samvaron med hertiginnan av Urbino, som skulle stanna kvar hos henne tills de nådde sitt mål.
Och Alfonsos syster, Isabella d’Este, hustru till markisen av Mantua, hade ett personligt intresse av fallet: den olyckliga Dorotea hade varit skyddsling hos hennes svägerska hertiginnan av Urbino.
Förutom 10 000 dukater för att bestrida omkostnaderna under resan hade påven försett henne med en bärstol, som hon den sista biten, från Gubbio till Ferrara, skulle dela med hertiginnan av Urbino.
Möjligheten för de två kvinnorna att närma sig varandra hämmades inte minst av det faktum att hertiginnan ansåg att Cesare var skyldig till att ha fört bort hennes skyddsling, Dorotea Malatesta, ett år tidigare.
»Jag trodde att han var sjuk«, skrev ambassadören från Ferrara, »men i går kväll dansade han utan avbrott och kommer att göra detta på nytt i kväll i påvens palats där den höga hertiginnan [Lucrezia] kommer att äta kvällsmat.
När Lucrezia undergivet knäböjde framför honom för att betyga sin vördnad, omfamnade den nye hertigen henne varmt och kysste henne innan han ledde ut henne på balkongen med hennes hand i sin för att visa upp den nya hertiginnan för folket.
»I går«, skrev hon gnälligt till sin man i Mantua, »blev vi alla tvungna att stanna i våra rum till klockan fem eftersom Lucreiza ägnar timmar i sträck åt att klä sig så att hon kan överglänsa hertiginnan av Urbino och mig själv i världens ögon.
I förrgår dog Madonna Vanozza, som en gång i tiden varit älskarinna åt påve Alexander och som var mor till hertiginnan av Ferrara och hertig Valentino … Enligt romersk sed tillkännagavs dödsfallet med följande formella formulering: »Messer Paolo låter tillkännage att Madonna Vanozza dött.
Detta var att gå för långt för de goda medborgarna i Ferrara, som föreslog att en deputation skickades till hertiginnan Lucrezia med förslaget att botpredikanten i stället för att bestraffa hädare och försöka förbjuda smink och dekolletage, borde ägna sig åt att predika mot betydligt värre synder.
Dagen därpå fortsatte Lucrezia, åtföljd av den trettioåriga hertiginnan, resan i den förgyllda bärstolen.
Hertiginnan Albertine de Broglie, som var dotter till den ryktbara Madame De Staël och snart blev god vän till Eliza.
Hertigen och hertiginnan återvände traditionsenligt till Ferrara för att fira jul och nyår där samt delta i karnevalen.
Här väntade den skräckinjagande hertiginnan av Urbino, Elisabetta Gonzaga, svägerska till Isabella d’Este, på att ta emot ryttarna och de skramlande vagnarna.
De var inte längre i sina bästa år – hertiginnan av Urbino var trettio år och Isabella blott tre år yngre, medan Lucrezia, trots sina tre män, bara var tjugoett.
Den sista dagen i januari lämnade Lucrezia och hertiginnan av Urbino Bologna och begav sig till sina värdars villa i Bentivoglio, nära gränsen till hertigdömet Ferrara.
Den franske kungen klagade också, liksom Francesco Gonzaga, markisen av Mantua, å sin systers vägnar, hertiginnan av Urbino, hos vilken Dorotea hade bott före sitt äktenskap.
Följet sökte sig nu mot Pesaro och Lucrezia tvingades fortfarande finna sig i den olustiga samvaron med hertiginnan av Urbino, som skulle stanna kvar hos henne tills de nådde sitt mål.
Och Alfonsos syster, Isabella d’Este, hustru till markisen av Mantua, hade ett personligt intresse av fallet: den olyckliga Dorotea hade varit skyddsling hos hennes svägerska hertiginnan av Urbino.
Förutom 10 000 dukater för att bestrida omkostnaderna under resan hade påven försett henne med en bärstol, som hon den sista biten, från Gubbio till Ferrara, skulle dela med hertiginnan av Urbino.
Möjligheten för de två kvinnorna att närma sig varandra hämmades inte minst av det faktum att hertiginnan ansåg att Cesare var skyldig till att ha fört bort hennes skyddsling, Dorotea Malatesta, ett år tidigare.
»Jag trodde att han var sjuk«, skrev ambassadören från Ferrara, »men i går kväll dansade han utan avbrott och kommer att göra detta på nytt i kväll i påvens palats där den höga hertiginnan [Lucrezia] kommer att äta kvällsmat.
När Lucrezia undergivet knäböjde framför honom för att betyga sin vördnad, omfamnade den nye hertigen henne varmt och kysste henne innan han ledde ut henne på balkongen med hennes hand i sin för att visa upp den nya hertiginnan för folket.
»I går«, skrev hon gnälligt till sin man i Mantua, »blev vi alla tvungna att stanna i våra rum till klockan fem eftersom Lucreiza ägnar timmar i sträck åt att klä sig så att hon kan överglänsa hertiginnan av Urbino och mig själv i världens ögon.
I förrgår dog Madonna Vanozza, som en gång i tiden varit älskarinna åt påve Alexander och som var mor till hertiginnan av Ferrara och hertig Valentino … Enligt romersk sed tillkännagavs dödsfallet med följande formella formulering: »Messer Paolo låter tillkännage att Madonna Vanozza dött.
Detta var att gå för långt för de goda medborgarna i Ferrara, som föreslog att en deputation skickades till hertiginnan Lucrezia med förslaget att botpredikanten i stället för att bestraffa hädare och försöka förbjuda smink och dekolletage, borde ägna sig åt att predika mot betydligt värre synder.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Gonzaga, Elisabetta, hertiginna av Urbino I, II, III, IV, V, VI, VII.
Stackars arma Sophie Chotek, det hade hon för att hon blivit hertiginna av Hohenburg.
ENLIGT DEN TIDENS MÅTTSTOCK hade Lucrezia fullgjort sin plikt som hertiginna av Ferrara.
Lucrezia lyckades i sin roll som hertiginna – from och välgörande och begravd i Ferraras strängaste nunnekloster.
Det var ungefär samtidigt som Bembo begav sig till Venedig som Lucrezia började dyka upp allt oftare i offentligheten för att fullgöra sina plikter som hertiginna av Ferrara.
Hans fru Dorothea avgudade honom, inte minst för att han lät hennes åttioåriga mor bo hos dem och behandlade den äldre damen som om hon vore hälften hertiginna och hälften helgon.
Under dessa svåra tider då Alfonso hade varit bortrest långa perioder, och först slagits för Julius II och sedan mot honom, var det Lucrezia, hans hertiginna, som övertog rollen som stadens härskare.
Sålunda, såsom Burchard antecknade, »kom nyheten ungefär vid aftonsången lördagen den 4 september att äktenskapet hade slutförhandlats mellan Alfonso d’Este, äldste son till hertigen av Ferrara, och Lucrezia Borgia, före detta hertiginna av Bisceglie och tidigare hustru till Giovanni Sforza«.
Stackars arma Sophie Chotek, det hade hon för att hon blivit hertiginna av Hohenburg.
ENLIGT DEN TIDENS MÅTTSTOCK hade Lucrezia fullgjort sin plikt som hertiginna av Ferrara.
Lucrezia lyckades i sin roll som hertiginna – from och välgörande och begravd i Ferraras strängaste nunnekloster.
Det var ungefär samtidigt som Bembo begav sig till Venedig som Lucrezia började dyka upp allt oftare i offentligheten för att fullgöra sina plikter som hertiginna av Ferrara.
Hans fru Dorothea avgudade honom, inte minst för att han lät hennes åttioåriga mor bo hos dem och behandlade den äldre damen som om hon vore hälften hertiginna och hälften helgon.
Under dessa svåra tider då Alfonso hade varit bortrest långa perioder, och först slagits för Julius II och sedan mot honom, var det Lucrezia, hans hertiginna, som övertog rollen som stadens härskare.
Sålunda, såsom Burchard antecknade, »kom nyheten ungefär vid aftonsången lördagen den 4 september att äktenskapet hade slutförhandlats mellan Alfonso d’Este, äldste son till hertigen av Ferrara, och Lucrezia Borgia, före detta hertiginna av Bisceglie och tidigare hustru till Giovanni Sforza«.