Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Hegemonin i en mening

Hegemonin var hotad.
Alla som hotar den amerikanska hegemonin ses som.
Men Gramsci såg sprickor i den intellektuella hegemonin.
Ja, kanske gäller detta hela den västerländska hegemonin.
118 Därmed erbjöd Amerika ett oskrivet blad där den borgerliga hegemonin snabbt kunde följas av en proletär revolution.
Kolonialismen betraktades hädanefter inte som en moderniserande kraft utan mera som ett redskap för den borgerliga hegemonin.
Även personer, som liksom Meurling bekämpade den borgerliga hegemonin, anses dock av historikerna ha gjort viktigare insatser än han.

Utgångspunkten att alla människor i hela världen egentligen är eller vill vara svenskar är dessutom dominerande även i den integrationsivrande hegemonin.
Borgerligheten betraktade mediepolitiken – från presstödet till reklamförbudet i radio och TV – som en möjlig angreppspunkt i den förestående stormningen av den socialdemokratiska hegemonin.
Man frågar sig: ”Vad vill islam ha från oss?” Men frågan borde vara: ”Vad kan islam egentligen göra med oss?” Ta över FN? Eller Världsbanken? Hegemonin tar sig många uttryck: ideologiska, kulturella, ekonomiska och juridiska.
125 Frivilligkåren var i själva verket ännu en beståndsdel av den borgerliga hegemonin i den medelviktorianska epokens Storbritannien: en medelklassbaserad frivilligförening som subtilt bidrog till att befästa en hierarkisk klasstruktur.
Arbetarpartiet hade suttit vid makten sedan 1933 men i det senaste andrakammarvalet 1948 hade det liberala Folkpartiet gått kraftigt framåt under sin populäre ledare Bertil Ohlin och tycktes på allvar utmana den socialdemokratiska hegemonin.
Gramsci menade att eftersom en av de viktigaste uppgifterna för arbetarklassens organiska intellektuella är att hjälpa till med att skapa den självkänsla hos arbetarklassen som är nödvändig i kampen om hegemonin, måste man vara annorlunda än andra klassers intellektuella.
Han hoppades att de organiska intellektuella skulle riva ned föreställningarna om att ett särskilt skikt måste utföra dessa funktioner, och för alla som velat demokratisera det intellektuella livet har det gällt att få människor i gemen att utifrån sina erfarenheter ta del i kampen om den andliga och materiella hegemonin.
Ett annat år, 1987 eller 1988, hade alla deltagare vid bolagsmiddagen, ett femtiotal, fått i läxa att läsa den salte och sarkastiske konservative historikern Paul Johnsons Moderna Tider – en viktig bok i den ickemarxistiska samhällsdebatt som vid denna tid höll på att ta över hegemonin även i Sverige, dock fortfarande kontroversiell i ankdammen och Timbrostämplad, misstänkt SAF-propaganda.
som dollarns hegemoni och har uppstått.
USA har strävat efter hegemoni i Mellanöstern sedan andra.
De höll på att bli rika av landets koloniala hegemoni och hade föga anledning att rubba en så lönsam ordning.
Någon känsla av att det rådde ”socialdemokratisk hegemoni” – som det har talats om i efterhand – fanns inte.
Han fann att den ekonomiska makten blir stabilare om den också äger intellektuell, kulturell, moralisk och politisk hegemoni.
För att återta vad man förlorat i kulturell hegemoni hade »näringslivet« satsat enorma summor på tankesmedjor och förlag.
Per Meurling förmådde med sin kritik av bildningens väktare och den goda tonens pingviner kasta tvivel över idealisternas hegemoni i det svenska kulturlivet.
Dragan hade stöttat mullorna i Iran 1979 för att trotsa västerlandets hegemoni och därefter aldrig sett någon anledning att kommentera eller revidera den ståndpunkten.
Vare sig Engels insåg detta eller ej var han en del av den kulturella hegemoni som omvandlade Manchester från en smältdegel för fysiskt våldsam chartism till platsen för fridsamma konserthussoiréer.
Det var ingen specifikt svensk debatt, i slutet av fyrtiotalet kände ett antal kulturarbetare i Västeuropa obehag inför vad de uppfattade som amerikansk hegemoni utan att för den skull hysa särskilt starka sympatier för Sovjetunionen.
148 Said såg Camus som representant för det västerländska medvetande som blundar för de inbäddade strukturerna av makt och hegemoni, så även i hans romaner där fransmännen framträder som personligheter medan araberna är namnlösa.
Hela den enorma omfattningen av nederlaget 1848 – en kollaps för den borgerligt-demokratiska revolutionen efter ett kontraslag från l’ancien régime och de kontrarevolutionära stämningarnas hegemoni på kontinenten – hade helt enkelt inte sjunkit in.
Genom den sociala ledning som utövades av klubbar som Albert, Brazenose och Schillerinstitutet etablerade medelklassen en kulturell hegemoni inom städernas offentliga liv som både kodifierade relationerna inom klassen och underbyggde den medelviktorianska stabilitet som Engels avskydde så starkt.
När Goebbels kom ut ur sin läsekammare hade han formulerat sin nygamla världsbild vars kärna var att kommunister och kapitalister, ”[m]arxismen och börsen”, hade det gemensamma målet att ”totalt eliminera all nationell hegemoni, och tvinga ekonomin under en enda makt: investeringskapitalet, Juda!”.
Ekonomisk makt lägger emellertid grunden även för ideologisk hegemoni, och i ekonomismens era började till och med Bourdieus begrepp »intellektuellt kapital« användas i en helt ny mening, som »humankapitalet«, icke-ekonomiska värden som kreativitet och kritiskt tänkande, vilka borde omsättas i produktivt kapital och generera bytesvärde.
Trots att min pedagogiska grundsyn helt stred mot uppfattningen att se folk som passiva offer för enkel påverkan kom jag ofta på mig med att upprätthålla smakkoder som nedvärderade »folket«; jag kunde (och kan) inte låta bli att tycka att mycket inom populärkulturen är skräp! Liksom folkbildarna försvarat sig med att det inte kunde vara rätt att lämna fältet fritt åt de kommersiella krafterna försökte även jag övervinna motsättningen inom mig med tal om att vi måste bryta kommersialismens hegemoni.