Hedenius i en mening
Hedenius, Ingemar (1955), Fyra dygder.
”det absurda …” Hedenius (1992), s 154.
”tro på något …” Hedenius (1950), s 35.
332 Ingemar Hedenius: I egen sak och andras (1976).
76 Tingsten och Hedenius skilde sig i vissa avseenden.
Om den svenska kongressen, se Svante Nordin: Ingemar Hedenius.
Var är du, Hedenius? Tingsten? Det är tur att vi har Sturmark.
Även Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius var inriktade på det nyttiga.
Hedenius, Ingemar (1992), Varför blev jag den jag är? Stockholm: Brombergs.
Boken sålde första året i hela 12 000 exemplar (Svante Nordin: Ingemar Hedenius.
Jag har tidigare talat om mina fyra skapare: Hedenius, Popper, Russell och Tingsten.
Hedenius, Ingemar, 65, 69, 75, 78, 88, 143, 149, 208, 244, 258, 294, 299, 307, 312, 328.
Han fick stöd av Ingemar Hedenius, som såg nazister och kommunister som moraliska förbrytare.
Så var det även på Hedenius tid, och långt tidigare med romantikens reaktion på upplysningen.
Även Hedenius plågades av oro och ångest men kämpade emot – melankoli var inget att yvas över.
Där fanns beundransvärda publicister, som Tingsten, Hedenius, Bengt Holmqvist och Thorsten Jonsson.
För de religiösa tillskyndarna tycks sanningsfrågan oviktig, Hedenius religionsfilosofi överspelad och obsolet.
Utan dem faller religionerna och liknar, med Hedenius ord, ”utförandet av ett musikstycke, en sång utan ord”.
Hans antagonist Ingemar Hedenius tyckte på 70-talet att »vilket sjukhusbiträde som helst« gjort mer nytta än han.
Och för att skapa den känsliga poesin, konsten och musiken som utgjorde Ingemar Hedenius livsnödvändiga andliga spis.
72 Filosofiprofessorn Ingmar Hedenius kallade psykoanalysen för en sekt och likställde den med marxismen och kristendomen.
Hos Ingemar Hedenius finns en innerlig förståelse för den själsliga nöd och existentiella ångest som gett upphov till religionen.
När han framträdde ihop med beprövade kritiker av »halvkommunisterna« som Ingemar Hedenius var det han som fick starkast applåder.
Tingsten ville skrota neutralitetspolitiken och skaffa atombomb, Hedenius önskade varken svensk anslutning till Nato eller svensk atombomb.
Sedan kongressen blivit en institution anslöt sig både Tingsten och Hedenius – den senare var från 1955 ordförande i den svenska sektionen.
Alf Ahlberg påstod att Hedenius aggressivitet visade att han inte tog hänsyn till sina existentiella dimensioner – han var alltför intellektuell.
I Tro och vetande hänvisar Hedenius återkommande till teologernas nebulösa resonemang om en moderniserad tro bortom vetandet och sanningsanspråket.
Filosofiprofessorn i Uppsala Ingemar Hedenius avvisade varje form av helhetssyn och förordade att man i stället skulle ta ställning från fall till fall.
Hedenius har skickligt formulerat det credo som bör gälla för detta ”felkonstruerade” liv, det vill säga det förhållningssätt som vi bör anlägga.
Ingemar Hedenius tvekade aldrig heller att »puffa« för sina vänner (I stället för samtal, 1958) och Lagercrantz recenserade obekymrat sina vänners böcker.
Att Ingemar Hedenius gjorde religionsfilosofi av detta har hjälpt generationer av fritänkare till en klarare förståelse, också om få troende låtit sig påverkas.
”det absurda …” Hedenius (1992), s 154.
”tro på något …” Hedenius (1950), s 35.
332 Ingemar Hedenius: I egen sak och andras (1976).
76 Tingsten och Hedenius skilde sig i vissa avseenden.
Om den svenska kongressen, se Svante Nordin: Ingemar Hedenius.
Var är du, Hedenius? Tingsten? Det är tur att vi har Sturmark.
Även Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius var inriktade på det nyttiga.
Hedenius, Ingemar (1992), Varför blev jag den jag är? Stockholm: Brombergs.
Boken sålde första året i hela 12 000 exemplar (Svante Nordin: Ingemar Hedenius.
Jag har tidigare talat om mina fyra skapare: Hedenius, Popper, Russell och Tingsten.
Hedenius, Ingemar, 65, 69, 75, 78, 88, 143, 149, 208, 244, 258, 294, 299, 307, 312, 328.
Han fick stöd av Ingemar Hedenius, som såg nazister och kommunister som moraliska förbrytare.
Så var det även på Hedenius tid, och långt tidigare med romantikens reaktion på upplysningen.
Även Hedenius plågades av oro och ångest men kämpade emot – melankoli var inget att yvas över.
Där fanns beundransvärda publicister, som Tingsten, Hedenius, Bengt Holmqvist och Thorsten Jonsson.
För de religiösa tillskyndarna tycks sanningsfrågan oviktig, Hedenius religionsfilosofi överspelad och obsolet.
Utan dem faller religionerna och liknar, med Hedenius ord, ”utförandet av ett musikstycke, en sång utan ord”.
Hans antagonist Ingemar Hedenius tyckte på 70-talet att »vilket sjukhusbiträde som helst« gjort mer nytta än han.
Och för att skapa den känsliga poesin, konsten och musiken som utgjorde Ingemar Hedenius livsnödvändiga andliga spis.
72 Filosofiprofessorn Ingmar Hedenius kallade psykoanalysen för en sekt och likställde den med marxismen och kristendomen.
Hos Ingemar Hedenius finns en innerlig förståelse för den själsliga nöd och existentiella ångest som gett upphov till religionen.
När han framträdde ihop med beprövade kritiker av »halvkommunisterna« som Ingemar Hedenius var det han som fick starkast applåder.
Tingsten ville skrota neutralitetspolitiken och skaffa atombomb, Hedenius önskade varken svensk anslutning till Nato eller svensk atombomb.
Sedan kongressen blivit en institution anslöt sig både Tingsten och Hedenius – den senare var från 1955 ordförande i den svenska sektionen.
Alf Ahlberg påstod att Hedenius aggressivitet visade att han inte tog hänsyn till sina existentiella dimensioner – han var alltför intellektuell.
I Tro och vetande hänvisar Hedenius återkommande till teologernas nebulösa resonemang om en moderniserad tro bortom vetandet och sanningsanspråket.
Filosofiprofessorn i Uppsala Ingemar Hedenius avvisade varje form av helhetssyn och förordade att man i stället skulle ta ställning från fall till fall.
Hedenius har skickligt formulerat det credo som bör gälla för detta ”felkonstruerade” liv, det vill säga det förhållningssätt som vi bör anlägga.
Ingemar Hedenius tvekade aldrig heller att »puffa« för sina vänner (I stället för samtal, 1958) och Lagercrantz recenserade obekymrat sina vänners böcker.
Att Ingemar Hedenius gjorde religionsfilosofi av detta har hjälpt generationer av fritänkare till en klarare förståelse, också om få troende låtit sig påverkas.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.