Handgrepp i en mening
Tio år sedan, och varje handgrepp fanns kvar.
Några vana handgrepp, sedan in med kanylen i armvecket.
ett handgrepp sopar bort misstankarna mot en grupp högt uppsatta.
Kraftiga knutar med tre decimeters mellanrum kunde tjäna som handgrepp.
Den ska finnas där av sig självt, och inte vara en produkt av vissa tekniska handgrepp.
Hon hade uppmärksamt följt vart och ett av dessa varsamma, länge förberedda handgrepp.
Med några enkla handgrepp lyckades de skilja det sanna från det falska, det uppriktiga från det förkonstlade.
All kommunikation på statsrådets kontor kunde scramblas, kodas och förvrängas med få handgrepp utan extra utrustning.
Hon kom ju för övrigt alltid direkt ur hans händer som hade öppnat henne som en konserv med några handgrepp och lagt henne på den tjockes säng.
Då var den officiella inställningen att hälsoriskerna kunde undvikas med hjälp av enkla handgrepp som både värnpliktiga och skolbarn kunde lära sig.
Den intressante historikern och samhällsdebattören Gunnar Wetterberg påpekar: För att göra ett jobb finns det en rad handgrepp och knep som man måste behärska.
Med några lätta handgrepp – sedan man lärt sig principen, alltså – kunde man få den apparaten att mata en datamaskin med information om hur tillgängliga maskiner skulle tillverka träskobottnarna.
Vad har il duce då gjort… i det här fallet? Jo, under – ja, under lek med mitt modelltåg fann han med den intuition som är hanshemlighet det Sesam av kombinerade handgrepp som på elektrisk väg öppnar mitt pansarvalv.
Han upptäckte att hans noggrant arrangerade frisyr fått sig en rejäl törn och med ett vant handgrepp svingade han upp håret på den blanka ytan mitt på hjässan igen, samtidigt som han försökte låtsas som om ingenting hänt.
Avery hade inte förföljt dem, inte gömt sig, inte gripit tag i dem och sprungit – det var bara barn som hade lutat sig lite för mycket in i bilen – som nästan tappat balansen – och sedan ett skrämmande snabbt och starkt handgrepp.
Jag låter mitt sinne fyllas av ljusa syner; hur han lär sig ett yrke – jag tänker mig att han blir typograf, av någon anledning – och jag ser honom stå och lyssna uppmärksamt på någon gammal slitvarg som lär honom ett handgrepp, och sedan får Olof försöka själv, och hans ansikte är spänt av koncentration, och den gamle slitvargen kan inte hålla tillbaka ett leende, men när Olof är färdig samlar slitvargen ihop sina anletsdrag och nöjer sig med en kärv nick… Och där har Olof fått en tjock mustasch och han sitter i en eka som långsamt glider mot Djurgårdsbrunn, han låter årorna vila, det är sent i augusti och han har vit kostym med svarta ränder, och träden börjar få något sprött och utlevat över sig, och i aktern sitter en trind ung kvinna med pigga ögon och honungsfärgat hår, och hon har en söndagsklädd liten flicka i sitt knä, och flickan ser hänfört på vattnet som glider förbi och det rinner en tjock sträng av saliv nerför hennes lilla haka, och under tiden talar Olofs hustru glatt och otvunget om någonting som roar dem båda, kanske om några egensinniga grannar eller släktingar, och Olof lyssnar med något ljust i blicken och det är uppenbart att han i just det ögonblicket har allt som han kan önska sig.
Några vana handgrepp, sedan in med kanylen i armvecket.
ett handgrepp sopar bort misstankarna mot en grupp högt uppsatta.
Kraftiga knutar med tre decimeters mellanrum kunde tjäna som handgrepp.
Den ska finnas där av sig självt, och inte vara en produkt av vissa tekniska handgrepp.
Hon hade uppmärksamt följt vart och ett av dessa varsamma, länge förberedda handgrepp.
Med några enkla handgrepp lyckades de skilja det sanna från det falska, det uppriktiga från det förkonstlade.
All kommunikation på statsrådets kontor kunde scramblas, kodas och förvrängas med få handgrepp utan extra utrustning.
Hon kom ju för övrigt alltid direkt ur hans händer som hade öppnat henne som en konserv med några handgrepp och lagt henne på den tjockes säng.
Då var den officiella inställningen att hälsoriskerna kunde undvikas med hjälp av enkla handgrepp som både värnpliktiga och skolbarn kunde lära sig.
Den intressante historikern och samhällsdebattören Gunnar Wetterberg påpekar: För att göra ett jobb finns det en rad handgrepp och knep som man måste behärska.
Med några lätta handgrepp – sedan man lärt sig principen, alltså – kunde man få den apparaten att mata en datamaskin med information om hur tillgängliga maskiner skulle tillverka träskobottnarna.
Vad har il duce då gjort… i det här fallet? Jo, under – ja, under lek med mitt modelltåg fann han med den intuition som är hanshemlighet det Sesam av kombinerade handgrepp som på elektrisk väg öppnar mitt pansarvalv.
Han upptäckte att hans noggrant arrangerade frisyr fått sig en rejäl törn och med ett vant handgrepp svingade han upp håret på den blanka ytan mitt på hjässan igen, samtidigt som han försökte låtsas som om ingenting hänt.
Avery hade inte förföljt dem, inte gömt sig, inte gripit tag i dem och sprungit – det var bara barn som hade lutat sig lite för mycket in i bilen – som nästan tappat balansen – och sedan ett skrämmande snabbt och starkt handgrepp.
Jag låter mitt sinne fyllas av ljusa syner; hur han lär sig ett yrke – jag tänker mig att han blir typograf, av någon anledning – och jag ser honom stå och lyssna uppmärksamt på någon gammal slitvarg som lär honom ett handgrepp, och sedan får Olof försöka själv, och hans ansikte är spänt av koncentration, och den gamle slitvargen kan inte hålla tillbaka ett leende, men när Olof är färdig samlar slitvargen ihop sina anletsdrag och nöjer sig med en kärv nick… Och där har Olof fått en tjock mustasch och han sitter i en eka som långsamt glider mot Djurgårdsbrunn, han låter årorna vila, det är sent i augusti och han har vit kostym med svarta ränder, och träden börjar få något sprött och utlevat över sig, och i aktern sitter en trind ung kvinna med pigga ögon och honungsfärgat hår, och hon har en söndagsklädd liten flicka i sitt knä, och flickan ser hänfört på vattnet som glider förbi och det rinner en tjock sträng av saliv nerför hennes lilla haka, och under tiden talar Olofs hustru glatt och otvunget om någonting som roar dem båda, kanske om några egensinniga grannar eller släktingar, och Olof lyssnar med något ljust i blicken och det är uppenbart att han i just det ögonblicket har allt som han kan önska sig.
Därför trodde han sig kunna handgreppen.
Vågorna böljade, strömmarna försökte dra iväg med mig, men jag stod stadigt med hjälp av de fasta handgreppen.
Vågorna böljade, strömmarna försökte dra iväg med mig, men jag stod stadigt med hjälp av de fasta handgreppen.
Hans Beretta 96 Brigadier, favoritvapnet, låg under kudden och sitter redan i handgreppet.