Hadrianus i en mening
Hadrianus I 52, 53.
S:t Hadrianus III 884–85.
Florensz, Adriaan se Hadrianus VI.
Hadrianus V (Ottobono Fieschi) 1276.
Breakspear, Nicholas se Hadrianus IV.
Hadrianus VI (Adriaan Florensz) 1522–23.
Hadrianus IV (Nicholas Breakspear) 1154–59.
Emellertid tillhörde redan nästa påve, Hadrianus I (772–95), den romerska adeln.
Hadrianus VI brukar anföras som exempel på en person som är »rätt man i fel tid«.
Jag tycker så mycket om popplar, ty de äro så obeskrivligt förnäma, har en släkting till mig skrivit, diktaren Hadrianus Nilsson.
I Sverige infördes den vid ett kyrkomöte i Linköping 1152, hållet av kardinalen Nicholas Breakspear, den blivande påven Hadrianus IV.
Följaktligen restes en staty av ärkeängeln på fästningens högsta punkt, där en gång i tiden en enorm staty av Hadrianus hade stått.
Från början hade detta varit ett mausoleum för kejsare Hadrianus, men byggnaden hade sedan förfallit och till sist blivit en ruin efter det romerska rikets fall.
Hadrianus efterträdare Leo III (795–816) fullbordade samarbetet med frankerna genom att på juldagen år 800 kröna Karl den store till västromersk kejsare i Peterskyrkan.
Därför valde man istället, i hopp om att behaga tyske kejsaren, en kardinal som inte ens deltog i konklaven, biskopen av Tortosa i Spanien, Adriaan Florensz, till påve under namnet Hadrianus VI (1522–23).
Ingen ny kejserlig prefekt utnämndes, och påven tog, antagligen under försvaret av staden mot langobardernas belägringar, kontroll över den starka fästning som kejsar Hadrianus gravmonument under senantiken förvandlats till.
Kejsar Fredrik Barbarossa förlorade det mesta av det inflytande hans företrädare haft i Italien under kampen mot påvarna Hadrianus IV (1154–59), den hittills ende engelsmannen på påvestolen, och Alexander III (1159–81), som även under ett besök i Frankrike invigde den förste svenske ärkebiskopen, Stephanus av Uppsala.
S:t Hadrianus III 884–85.
Florensz, Adriaan se Hadrianus VI.
Hadrianus V (Ottobono Fieschi) 1276.
Breakspear, Nicholas se Hadrianus IV.
Hadrianus VI (Adriaan Florensz) 1522–23.
Hadrianus IV (Nicholas Breakspear) 1154–59.
Emellertid tillhörde redan nästa påve, Hadrianus I (772–95), den romerska adeln.
Hadrianus VI brukar anföras som exempel på en person som är »rätt man i fel tid«.
Jag tycker så mycket om popplar, ty de äro så obeskrivligt förnäma, har en släkting till mig skrivit, diktaren Hadrianus Nilsson.
I Sverige infördes den vid ett kyrkomöte i Linköping 1152, hållet av kardinalen Nicholas Breakspear, den blivande påven Hadrianus IV.
Följaktligen restes en staty av ärkeängeln på fästningens högsta punkt, där en gång i tiden en enorm staty av Hadrianus hade stått.
Från början hade detta varit ett mausoleum för kejsare Hadrianus, men byggnaden hade sedan förfallit och till sist blivit en ruin efter det romerska rikets fall.
Hadrianus efterträdare Leo III (795–816) fullbordade samarbetet med frankerna genom att på juldagen år 800 kröna Karl den store till västromersk kejsare i Peterskyrkan.
Därför valde man istället, i hopp om att behaga tyske kejsaren, en kardinal som inte ens deltog i konklaven, biskopen av Tortosa i Spanien, Adriaan Florensz, till påve under namnet Hadrianus VI (1522–23).
Ingen ny kejserlig prefekt utnämndes, och påven tog, antagligen under försvaret av staden mot langobardernas belägringar, kontroll över den starka fästning som kejsar Hadrianus gravmonument under senantiken förvandlats till.
Kejsar Fredrik Barbarossa förlorade det mesta av det inflytande hans företrädare haft i Italien under kampen mot påvarna Hadrianus IV (1154–59), den hittills ende engelsmannen på påvestolen, och Alexander III (1159–81), som även under ett besök i Frankrike invigde den förste svenske ärkebiskopen, Stephanus av Uppsala.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.