Hövlig i en mening
Jag är hövlig och vänlig mot alla.
Han är hövlig, men ändå frustrerad.
Hennes ton mot honom var hövlig, men fylld av sträv misstänksamhet.
– Min herre glömde blommorna, sade han med hövlig yrkesförbindlighet.
Bartendern var mycket hövlig mot honom och ville nästan inte ta emot dricks.
Hur är det med dig då? frågade han i ett försök att vara överslätande hövlig.
För att vara sadist var han ovanligt hövlig men jag lät mig inte luras av artigheterna.
Det vill säga gastronomiskt sett fick värden finna sig i hövlig kritik från Poirot-Farci.
Och på samma gång riktigt trevlig, hövlig, sällskaplig, medgörlig och utan synbara laster.
Han sa i hövlig ton: ”Tillåter ni att jag slår mig ner ett slag och gör några frågor?”.
Hon satt där med sina kloka grå ögon med en uppmärksam och hövlig blick riktad på fröknarna.
Därtill yttrade en mycket hövlig, kultiverad röst: Var så snäll och gå före, herr Quangel.
Men han begriper att du är min vän och att han måste vara hövlig, fast det är svårt för honom.
Fran hade fortfarande svårt att vara hövlig, och för att undvika henne gick hon runt huset till stranden.
Sedan gjorde han en kraftansträngning för att ta sig samman, och när han talade var han hövlig som alltid.
Han kom väl överens med dem, han var hövlig, slagfärdig, ibland rent av på sitt tafatta sätt riktigt kvick.
Nej, han har alltid varit snäll och hövlig, men trots det känner jag mig inte helt trygg tillsammans med honom nu.
Han hade också förstått att hon var hövlig mot övrig personal men att hon inte sa ett ljud då polisen kom på besök.
Chef John talade svengelska, inledde varje lektion på hövlig svenska och halkade sedan gradvis över i engelska svordomar.
När jag träffar dig kommer jag att få svårt att vara hövlig, oavsett hur rädd du är, oavsett hur väl du behöver min hjälp.
När vi jagade brukade han vissla eller sjunga svåra sånger för dem och efter en hövlig paus brukade de sjunga samma sång till svar.
Det var länge sedan hon skrämde livet ur honom, men fram tills nu hade jag aldrig hört honom vara annat än hövlig och inställsam mot henne.
noterade det med ett sting av obehag, men kunde i hastigheten inte komma på någon hövlig motivering för att be honom vänta någon annanstans.
Vid ena bordsändan diskuterade man hundar och bössor i hövlig samtalston, i andra segment av sällskapet grälades det och slamrades med besticken.
Plötsligt anade han av fröknarnas tystnad art han kanske icke varit så hövlig och sökte därför gottgöra det genom att lägga två av de största tårtbitarna på deras tallrikar.
Till en början trodde jag att han kanske hötte med knytnäven mot mig, men trots det dåliga – och snabbt sämre – ljuset såg jag snart att gesten till och med var ännu mindre hövlig än den först hade verkat.
Det är särskilt viktigt att du på det stället du just nu befinner dig på, försöker göra ditt bästa, vara flitig, och framför allt hövlig och vänlig gentemot alla familjemedlemmar, så att inga rättfärdiga klagomål kan komma.
Han är hövlig, men ändå frustrerad.
Hennes ton mot honom var hövlig, men fylld av sträv misstänksamhet.
– Min herre glömde blommorna, sade han med hövlig yrkesförbindlighet.
Bartendern var mycket hövlig mot honom och ville nästan inte ta emot dricks.
Hur är det med dig då? frågade han i ett försök att vara överslätande hövlig.
För att vara sadist var han ovanligt hövlig men jag lät mig inte luras av artigheterna.
Det vill säga gastronomiskt sett fick värden finna sig i hövlig kritik från Poirot-Farci.
Och på samma gång riktigt trevlig, hövlig, sällskaplig, medgörlig och utan synbara laster.
Han sa i hövlig ton: ”Tillåter ni att jag slår mig ner ett slag och gör några frågor?”.
Hon satt där med sina kloka grå ögon med en uppmärksam och hövlig blick riktad på fröknarna.
Därtill yttrade en mycket hövlig, kultiverad röst: Var så snäll och gå före, herr Quangel.
Men han begriper att du är min vän och att han måste vara hövlig, fast det är svårt för honom.
Fran hade fortfarande svårt att vara hövlig, och för att undvika henne gick hon runt huset till stranden.
Sedan gjorde han en kraftansträngning för att ta sig samman, och när han talade var han hövlig som alltid.
Han kom väl överens med dem, han var hövlig, slagfärdig, ibland rent av på sitt tafatta sätt riktigt kvick.
Nej, han har alltid varit snäll och hövlig, men trots det känner jag mig inte helt trygg tillsammans med honom nu.
Han hade också förstått att hon var hövlig mot övrig personal men att hon inte sa ett ljud då polisen kom på besök.
Chef John talade svengelska, inledde varje lektion på hövlig svenska och halkade sedan gradvis över i engelska svordomar.
När jag träffar dig kommer jag att få svårt att vara hövlig, oavsett hur rädd du är, oavsett hur väl du behöver min hjälp.
När vi jagade brukade han vissla eller sjunga svåra sånger för dem och efter en hövlig paus brukade de sjunga samma sång till svar.
Det var länge sedan hon skrämde livet ur honom, men fram tills nu hade jag aldrig hört honom vara annat än hövlig och inställsam mot henne.
noterade det med ett sting av obehag, men kunde i hastigheten inte komma på någon hövlig motivering för att be honom vänta någon annanstans.
Vid ena bordsändan diskuterade man hundar och bössor i hövlig samtalston, i andra segment av sällskapet grälades det och slamrades med besticken.
Plötsligt anade han av fröknarnas tystnad art han kanske icke varit så hövlig och sökte därför gottgöra det genom att lägga två av de största tårtbitarna på deras tallrikar.
Till en början trodde jag att han kanske hötte med knytnäven mot mig, men trots det dåliga – och snabbt sämre – ljuset såg jag snart att gesten till och med var ännu mindre hövlig än den först hade verkat.
Det är särskilt viktigt att du på det stället du just nu befinner dig på, försöker göra ditt bästa, vara flitig, och framför allt hövlig och vänlig gentemot alla familjemedlemmar, så att inga rättfärdiga klagomål kan komma.