Höllo i en mening
De höllo sig tysta.
De höllo för öronen.
Det ena benet höllo de upplyft.
Han flydde allt vad tygen höllo.
Flickorna i pensionen höllo av henne.
Anteckningsböckerna höllo de i handen.
Agda och Angela höllo sig inte tillbaka.
Betty och Bess höllo varandra under armen.
De höllo båda på med att städa i vävsalen.
De höllo på att bli stora, då hon växte upp.
Han avskydde att också de andra höllo om henne.
De höllo av varandra, barnet och den gamla damen.
De höllo varandra i handen och svängde med armarna.
Hans händer som höllo i boken voro långa och smala.
Hon tyckte att åren höllo på att glida ifrån henne.
Jungfrurna höllo visst till nere i brygghuset vid sjön.
I grunden varken höllo de av eller förstodo de sig på ungdom.
– Vi höllo aldrig på att komma i väg, förtrodde han sin farbror.
De höllo henne hårt fast, så att hon icke kunde glida ut i bråddjupet.
De höllo på att snubbla mot en gren som låg tvärsöver gången i parken.
När Sven kom till sin hustru, höllo orden på att fastna i halsen på honom.
De gamlas händer höllo fast henne, barnet var bundet vid hennes navelsträng.
De hörde Stellan och Gusten i rummet bredvid där de höllo på att klä om sig.
Alla getterna stannade där, och människorna höllo på att förgås där, de med.
Så gingo de in tillsammans i salen, där Elsa och Petra nu höllo på att taga adjö.
De höllo varandra i handen, de gingo i ring med leende ansikten och halvöppna munnar.
Ingen mer än Petra tänkte på att Thomas Meller och Angela höllo sig så länge undan.
När hon kände hur hans armar knöto sig bakom henne och höllo henne fången, blev hon trygg och glad.
De hade då gått hem i mörkret arm i arm och kanske just den gången förstått att de höllo varandra kära.
Barnen Levin, som först höllo sig litet tysta efter den stora uppståndelsen, började åter stimma och skratta.
De aktade livet så högt, vårdade sig varligt om det, på samma sätt som de nu höllo golv och fat skinande rena.
De höllo för öronen.
Det ena benet höllo de upplyft.
Han flydde allt vad tygen höllo.
Flickorna i pensionen höllo av henne.
Anteckningsböckerna höllo de i handen.
Agda och Angela höllo sig inte tillbaka.
Betty och Bess höllo varandra under armen.
De höllo båda på med att städa i vävsalen.
De höllo på att bli stora, då hon växte upp.
Han avskydde att också de andra höllo om henne.
De höllo av varandra, barnet och den gamla damen.
De höllo varandra i handen och svängde med armarna.
Hans händer som höllo i boken voro långa och smala.
Hon tyckte att åren höllo på att glida ifrån henne.
Jungfrurna höllo visst till nere i brygghuset vid sjön.
I grunden varken höllo de av eller förstodo de sig på ungdom.
– Vi höllo aldrig på att komma i väg, förtrodde han sin farbror.
De höllo henne hårt fast, så att hon icke kunde glida ut i bråddjupet.
De höllo på att snubbla mot en gren som låg tvärsöver gången i parken.
När Sven kom till sin hustru, höllo orden på att fastna i halsen på honom.
De gamlas händer höllo fast henne, barnet var bundet vid hennes navelsträng.
De hörde Stellan och Gusten i rummet bredvid där de höllo på att klä om sig.
Alla getterna stannade där, och människorna höllo på att förgås där, de med.
Så gingo de in tillsammans i salen, där Elsa och Petra nu höllo på att taga adjö.
De höllo varandra i handen, de gingo i ring med leende ansikten och halvöppna munnar.
Ingen mer än Petra tänkte på att Thomas Meller och Angela höllo sig så länge undan.
När hon kände hur hans armar knöto sig bakom henne och höllo henne fången, blev hon trygg och glad.
De hade då gått hem i mörkret arm i arm och kanske just den gången förstått att de höllo varandra kära.
Barnen Levin, som först höllo sig litet tysta efter den stora uppståndelsen, började åter stimma och skratta.
De aktade livet så högt, vårdade sig varligt om det, på samma sätt som de nu höllo golv och fat skinande rena.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.