Hägringarna i en mening
Återspeglade den kanske som ett stilla vatten en annan värld som rörde sig där uppe bakom stjärnorna och som hans blickar icke kunde skönja? Hägringarna ute i vildmarken hade givit honom samma känsla av overklighet – samma längtan att famna det som var fulländat.
Thomas hade icke kunnat glömma denna dags hägringar.
hur de ”två världarna” skiljer sig åt är hägringar.
Och i detta gyllene sken stego plötsligt flodens stränder upp som hägringar.
Skimrande som hägringar i vårhettan dök polisen upp med både bil och helikopter.
Då hade han ännu icke känt till dessa hägringar som uppenbara sig för resenärens trötta ögon.
En solig dag som den här drev det skimrande ljuset gäck med ögat och förvirrade sinnet med sådana hägringar.
Värmen ligger tryckande tung över byhålan Sávár och banorna på Pannonia Ring flimrar som hägringar i hettan.
Jag ser er tre, mina människor, framför mig som hägringar, som minnen i lägenheten på Upplandsgatan, lägenheten jag kan kalla för ett hem, men som jag inte känner är det.
Även om de som rymt inte drabbades av värmeslag i det trädlösa landskapet, kunde vädret till och med mitt i sommaren slå om, och på ett par minuter hölja in dem i en fuktig och kall dimma och göra dem genomfrusna där de i blindo stapplade fram över stenblock som var stora som hus, genom små bäckar där man lätt halkade och rakt in i plötsligt uppdykande träsk som frestade den oförsiktige med hägringar av stripigt gräs, som växte som vattenväxter på ytan.
hur de ”två världarna” skiljer sig åt är hägringar.
Och i detta gyllene sken stego plötsligt flodens stränder upp som hägringar.
Skimrande som hägringar i vårhettan dök polisen upp med både bil och helikopter.
Då hade han ännu icke känt till dessa hägringar som uppenbara sig för resenärens trötta ögon.
En solig dag som den här drev det skimrande ljuset gäck med ögat och förvirrade sinnet med sådana hägringar.
Värmen ligger tryckande tung över byhålan Sávár och banorna på Pannonia Ring flimrar som hägringar i hettan.
Jag ser er tre, mina människor, framför mig som hägringar, som minnen i lägenheten på Upplandsgatan, lägenheten jag kan kalla för ett hem, men som jag inte känner är det.
Även om de som rymt inte drabbades av värmeslag i det trädlösa landskapet, kunde vädret till och med mitt i sommaren slå om, och på ett par minuter hölja in dem i en fuktig och kall dimma och göra dem genomfrusna där de i blindo stapplade fram över stenblock som var stora som hus, genom små bäckar där man lätt halkade och rakt in i plötsligt uppdykande träsk som frestade den oförsiktige med hägringar av stripigt gräs, som växte som vattenväxter på ytan.
En hund lunkade förbi, med hängande huvud och svängande tunga, som om den envist följde hägringen av en katt.
Det är som att se någon jaga genom öknen, mot den ena hägringen efter den andra, utan att hejda sig för en sekund och tänka efter, eller dra några klargörande slutsatser.
Under de åtta timmar som jag skar och pressade styrenplast i den outhärdliga hettan kändes det som om hägringen av dess svala, blå vatten etsat sig fast permanent under ögonlocken.
Det är som att se någon jaga genom öknen, mot den ena hägringen efter den andra, utan att hejda sig för en sekund och tänka efter, eller dra några klargörande slutsatser.
Under de åtta timmar som jag skar och pressade styrenplast i den outhärdliga hettan kändes det som om hägringen av dess svala, blå vatten etsat sig fast permanent under ögonlocken.
” Med största sannolikhet är ditt ”sanna jag” en hägring.
Den gick inte att åstadkomma, knappt ens som en avlägsen hägring.
Patrullbilens vita lack som en skinande hägring längre upp i parken.
Mannen kan bara se bilen som hägring nu, svävande i den glaserade hettan.
Vissheten om att något gått dem förbi låg som en hägring framför henne.
Längre upp skimrade klostret som en hägring, krusig som en bild målad på ett tunt draperi.
Luften dallrade längs landsvägen, och fick allting runtomkring dem att se ut som en hägring.
Han ser staden i backspegeln som en vit hägring, som löses upp undan för undan när han kör.
Den påminde mig om en hägring; en nästan omärklig förvrängning av synfältet, svagt skimrande.
Grip såg länge på henne och sa sen: ”Allt skulle alltså bara vara en manglad själs hägring?”.
Baren ligger mitt på stranden, ett skjul mitt i sanden, Bar Mirage, ett strandskjul som är en hägring som är sann.
Ekoxens tak, Trädgårdsföreningen som en gulgrön hägring, Tinnis vatten, bassängen som ett skimrande blått löfte.
Hon lyfte blicken från blommorna, rätade på sig och blinkade ett ögonblick mot mig som om jag var en hägring i hettan.
Nu hotar de att förtära mig samtidigt som de senaste sjutton årens skyddsbarriär håller på att lösas upp som en hägring.
Den förde tankarna till en annan värld än den där jag befann mig, och ändå såg jag den varenda dag, som en hägring eller en dröm.
Ingen vind böjde undan regnet, så det föll rakt ner som pärlbandsgardiner, och bakom pärlslöjorna såg bilen ut som en skimrande, mörk hägring.
Toves röst på tusen mils avstånd, ljudet som en hägring i Malins inneröra, saknaden som med tiden och avståndet för varje minut allt mer liknar sorg.
Vågor från brisen svallade genom det torra gräset på de månbelysta sluttningarna: en hägring av vatten, som det spöklika tidvattnet i ett forntida hav.
Den tvådörrars, midnattsblå kabrioleten verkade glida mot oss med alla däcken några millimeter över asfalten och skimrade likt en hägring i morgonhettan.
Ett balkongräcke att balansera på i minnet, parken som en hägring av det liv som varit hans, svalor som flyger nära men har ett oändligt avstånd till sina skuggor.
Vad vet vi om Sten Dinman, tänker Malin medan skärmen flimrar för hennes ögon och kontorslandskapet runt om henne verkar lösas upp i sina kanter, bli till en stökig hägring.
Jag var fortfarande, som alltid, rädd att han skulle försvinna som en hägring – för vacker för att vara verklig – men tveksamt sträckte jag fram ena fingret och smekte baksidan av hans skimrade hand.
Och vem vet hur stor skada de hade kunnat göra, hur mycket Paul hade spöat skiten ur Phillip, om inte Jen plötsligt uppenbarat sig som någon sorts hägring i hallen med ett generat leende på läpparna.
Och vaggad av sömnen, tyckte han att oceanens vågor, som han den där dagen på den öde slätten sett runtomkring sig som en hägring, nu buro honom långsamt bort mot den okända strand han vaken aldrig kunde nå.
”Säger du … säger du att du kan ha personen som …” Rotelchefen svalde, försökte hitta ett indirekt sätt att säga det i rädsla för att detta mirakel, denna hägring skulle försvinna om han sa det högt.
Jag valde ut en dikt på biblioteket av min älsklingspoet Bo Setterlind: Det finns ett land där stormarna blir stilla där allt omkring oss blott en hägring är … Det passade in på min brors liv och även på mitt eget.
Utanför vindrutan står slätten stilla som i en hägring framkallad av långsamt kvävda lågor, som om en alltför vidsträckt glimmande blå himmel satt fyr på de bördiga tunnland som sträcker sig mot den självlysande horisonten.
Den gick inte att åstadkomma, knappt ens som en avlägsen hägring.
Patrullbilens vita lack som en skinande hägring längre upp i parken.
Mannen kan bara se bilen som hägring nu, svävande i den glaserade hettan.
Vissheten om att något gått dem förbi låg som en hägring framför henne.
Längre upp skimrade klostret som en hägring, krusig som en bild målad på ett tunt draperi.
Luften dallrade längs landsvägen, och fick allting runtomkring dem att se ut som en hägring.
Han ser staden i backspegeln som en vit hägring, som löses upp undan för undan när han kör.
Den påminde mig om en hägring; en nästan omärklig förvrängning av synfältet, svagt skimrande.
Grip såg länge på henne och sa sen: ”Allt skulle alltså bara vara en manglad själs hägring?”.
Baren ligger mitt på stranden, ett skjul mitt i sanden, Bar Mirage, ett strandskjul som är en hägring som är sann.
Ekoxens tak, Trädgårdsföreningen som en gulgrön hägring, Tinnis vatten, bassängen som ett skimrande blått löfte.
Hon lyfte blicken från blommorna, rätade på sig och blinkade ett ögonblick mot mig som om jag var en hägring i hettan.
Nu hotar de att förtära mig samtidigt som de senaste sjutton årens skyddsbarriär håller på att lösas upp som en hägring.
Den förde tankarna till en annan värld än den där jag befann mig, och ändå såg jag den varenda dag, som en hägring eller en dröm.
Ingen vind böjde undan regnet, så det föll rakt ner som pärlbandsgardiner, och bakom pärlslöjorna såg bilen ut som en skimrande, mörk hägring.
Toves röst på tusen mils avstånd, ljudet som en hägring i Malins inneröra, saknaden som med tiden och avståndet för varje minut allt mer liknar sorg.
Vågor från brisen svallade genom det torra gräset på de månbelysta sluttningarna: en hägring av vatten, som det spöklika tidvattnet i ett forntida hav.
Den tvådörrars, midnattsblå kabrioleten verkade glida mot oss med alla däcken några millimeter över asfalten och skimrade likt en hägring i morgonhettan.
Ett balkongräcke att balansera på i minnet, parken som en hägring av det liv som varit hans, svalor som flyger nära men har ett oändligt avstånd till sina skuggor.
Vad vet vi om Sten Dinman, tänker Malin medan skärmen flimrar för hennes ögon och kontorslandskapet runt om henne verkar lösas upp i sina kanter, bli till en stökig hägring.
Jag var fortfarande, som alltid, rädd att han skulle försvinna som en hägring – för vacker för att vara verklig – men tveksamt sträckte jag fram ena fingret och smekte baksidan av hans skimrade hand.
Och vem vet hur stor skada de hade kunnat göra, hur mycket Paul hade spöat skiten ur Phillip, om inte Jen plötsligt uppenbarat sig som någon sorts hägring i hallen med ett generat leende på läpparna.
Och vaggad av sömnen, tyckte han att oceanens vågor, som han den där dagen på den öde slätten sett runtomkring sig som en hägring, nu buro honom långsamt bort mot den okända strand han vaken aldrig kunde nå.
”Säger du … säger du att du kan ha personen som …” Rotelchefen svalde, försökte hitta ett indirekt sätt att säga det i rädsla för att detta mirakel, denna hägring skulle försvinna om han sa det högt.
Jag valde ut en dikt på biblioteket av min älsklingspoet Bo Setterlind: Det finns ett land där stormarna blir stilla där allt omkring oss blott en hägring är … Det passade in på min brors liv och även på mitt eget.
Utanför vindrutan står slätten stilla som i en hägring framkallad av långsamt kvävda lågor, som om en alltför vidsträckt glimmande blå himmel satt fyr på de bördiga tunnland som sträcker sig mot den självlysande horisonten.