Gästgivare i en mening
Därifrån röt en rusig stalldräng: Ryk åt hälsingland[3]! Det var en hundsfott till gästgivare så ordentlig, som så tidigt stänger alla sina lider, portar och skullar! Prosit sergeant, här får du roligt, och är avbiten från hela mänskligheten.
Gästgivaren hade kommit ut på trappan och stod där betänksamt och sög på sin pipa.
Hon tycker inte om de här bondsakerna hon, det har jag hört: gästgivaren måste låna mig en sits med dyna, sade han för sig själv.
Han gick och kom ned med det ena efter det andra, vilket allt Sara ordnade i den långa vagnen, under det att Albert gick in till gästgivaren, betalade och skrev i dagboken.
Men det var först gästgivaren och kronolänsmannen Jakob Persson (1699–1758) som började avancera socialt, tog ett efternamn, Wallberg, och skickade ett par av sina 15 barn till universitet för studier.
Hon tycker inte om de här bondsakerna hon, det har jag hört: gästgivaren måste låna mig en sits med dyna, sade han för sig själv.
Han gick och kom ned med det ena efter det andra, vilket allt Sara ordnade i den långa vagnen, under det att Albert gick in till gästgivaren, betalade och skrev i dagboken.
Men det var först gästgivaren och kronolänsmannen Jakob Persson (1699–1758) som började avancera socialt, tog ett efternamn, Wallberg, och skickade ett par av sina 15 barn till universitet för studier.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.