Gäss i en mening
Gäss, kalkon, höns och vildt.
Dumma gäss som försörjer honom.
Några gäss flög förbi i formation.
De höll ihop värre än en skock gäss.
Och så kunde de göra gäss från Handynastin.
Vi ser gäss flyga i sträck över höstlandskap.
Den vida vattenytan löddrades fortfarande av vita gäss.
Himlen hade börjat fyllas av gäss och änder och tranor.
Gruppen formerade sig i ett V, som gäss på väg söderut.
Casey tar tag i ratten och ser en flock gäss flyga förbi.
Vi skulle vilja skjuta några gäss, om det går att ordna.
En emaljskylt med glada gäss klädda i hatt hälsar välkommen.
Det fanns bara vita gäss och sjöfåglar så långt ögat kunde nå.
De plockas, svedas och urtagas som gäss; böra därefter ligga i vatten.
Vita gäss dansade på flodens yta och måsar svävade på den fuktiga brisen.
Charley och jag ställde oss som vanligt och tog ur döda gäss i plåtskjulet.
Böljande band av gäss skyndade in från norr och fångade solens sista strålar.
Gäss böra plockas samma dag de slaktas, men noga aktas, att ej skinnet går sönder.
– Påminner om den lera vi en gång gjorde gäss av, sa mellansystern mellan tuggorna.
»Nuförtiden larmas ju sjöräddningen så fort det blir lite vita gäss runt båtarna.
Om allt annat misslyckades kunde de åtminstone skjuta några gäss, ifall det gick att ordna.
Han kom till en liten tjärn som hans kusiner hade gått till på vintern för att skjuta gäss.
I den ökande nordvästvinden såg de hur vågtopparna formade sig till vita gäss ute på vattnet.
”Jag beundrar honom inte”, sa jag, där jag bar bort de gäss jag själv hade tagit ur och plockat.
Vattnet var mörkgrått, till och med i solljuset, med vita gäss som böljade mot den grå, steniga stranden.
Sedan hörde jag de trumpetliknande skrien från gäss, högt uppe, fortfarande långt borta, men närmande sig.
Helen följde med blicken en flock gäss på väg uppströms, de flög så lågt att de nästan strök vattenytan.
Han erinrar sig tre långbord dignande av rökt fårbog, stek, korvar, fyllda gäss, bröd, smör och spettekakor.
De dividerade antalet skjutna gäss med antalet jägare och kom och gjorde en kontroll när siffrorna inte stämde.
Jag tittar ut genom rutan på en flock gäss som flyger i v-formation, sticker härifrån medan de fortfarande kan.
De bad att få lämna kvar sina resväskor i lobbyn och frågade mrs Gedins om möjligheterna att få skjuta några gäss.
Dumma gäss som försörjer honom.
Några gäss flög förbi i formation.
De höll ihop värre än en skock gäss.
Och så kunde de göra gäss från Handynastin.
Vi ser gäss flyga i sträck över höstlandskap.
Den vida vattenytan löddrades fortfarande av vita gäss.
Himlen hade börjat fyllas av gäss och änder och tranor.
Gruppen formerade sig i ett V, som gäss på väg söderut.
Casey tar tag i ratten och ser en flock gäss flyga förbi.
Vi skulle vilja skjuta några gäss, om det går att ordna.
En emaljskylt med glada gäss klädda i hatt hälsar välkommen.
Det fanns bara vita gäss och sjöfåglar så långt ögat kunde nå.
De plockas, svedas och urtagas som gäss; böra därefter ligga i vatten.
Vita gäss dansade på flodens yta och måsar svävade på den fuktiga brisen.
Charley och jag ställde oss som vanligt och tog ur döda gäss i plåtskjulet.
Böljande band av gäss skyndade in från norr och fångade solens sista strålar.
Gäss böra plockas samma dag de slaktas, men noga aktas, att ej skinnet går sönder.
– Påminner om den lera vi en gång gjorde gäss av, sa mellansystern mellan tuggorna.
»Nuförtiden larmas ju sjöräddningen så fort det blir lite vita gäss runt båtarna.
Om allt annat misslyckades kunde de åtminstone skjuta några gäss, ifall det gick att ordna.
Han kom till en liten tjärn som hans kusiner hade gått till på vintern för att skjuta gäss.
I den ökande nordvästvinden såg de hur vågtopparna formade sig till vita gäss ute på vattnet.
”Jag beundrar honom inte”, sa jag, där jag bar bort de gäss jag själv hade tagit ur och plockat.
Vattnet var mörkgrått, till och med i solljuset, med vita gäss som böljade mot den grå, steniga stranden.
Sedan hörde jag de trumpetliknande skrien från gäss, högt uppe, fortfarande långt borta, men närmande sig.
Helen följde med blicken en flock gäss på väg uppströms, de flög så lågt att de nästan strök vattenytan.
Han erinrar sig tre långbord dignande av rökt fårbog, stek, korvar, fyllda gäss, bröd, smör och spettekakor.
De dividerade antalet skjutna gäss med antalet jägare och kom och gjorde en kontroll när siffrorna inte stämde.
Jag tittar ut genom rutan på en flock gäss som flyger i v-formation, sticker härifrån medan de fortfarande kan.
De bad att få lämna kvar sina resväskor i lobbyn och frågade mrs Gedins om möjligheterna att få skjuta några gäss.
sig vita gässen flockar.
Inunder honom kacklar gässen i värmen.
På åkrarna sover gässen och svanarna samlade.
– Gässen flyger mot ett sagoland, fortsatte han.
Några hundra meter från dem hade gässen landat på flodstranden.
Hans utbrott får gässen att skräna upphetsat i gåsabänken under honom.
Jag satt i pickupen och räknade de fallande gässen från de tre uppsättningarna bulvaner.
Men om man sköt dem blev gässen, som hade god hörsel, skrämda, så det uppmuntrades inte.
Charley var grinig och gav märkliga svar på mina kommentarer när vi plockade och tog ur gässen.
De skär tjocka skivor av de välgödda, nyslaktade gässen och äter med händerna, glupskt och hastigt.
Berner sa att vi kunde ta lite ost och gå ner till floden och mata änderna och gässen, vilket vi brukade göra.
Prärievargen som Charley hade skjutit på stannade och betraktade gässen när de lyfte och kretsade ovanför och runt den.
Den struntade till slut i de snattrande gässen och svansade längs vattenbrynet med nosen mot backen uppåt Maridalsvannet.
Nu skulle jag – när gässen väl var urtagna – kunna uträtta ärenden åt Jägarna och få dricks och stå och hänga i baren på kvällarna.
Charley kontrollerade att vapenlicenserna var giltiga och bestämde när jakten började och slutade – när solen stod högt och gässen kunde se marken.
De låga molnen och snön och blåsten fick gässen att flyga in från floden på låg höjd och bulvanerna att avteckna sig mindre tydligt, och det sköts många.
Den lufsade nerför en kal sluttning där det inte växte något korn, hundra meter bort, i riktning mot en annan höjd som den kunde springa runt utan att bli sedd och närma sig gässen.
Amerikanen lärde sig snabbt hur gässen borde se ut och han blev så bra på att göra Handynastihästar i tillägg till dem att de fick slå av ett öra på varje häst för att få den mer autentisk.
Vi tog ur gässen som hade skjutits på morgonen – den stora befjädrade högen hade tippats av på marken bredvid slipern som tjänstgjorde som slaktbänk, alldeles innanför den vidöppna välvda dörren till plåtskjulet.
I fågelbutikerna hänger gässen onackade och hos slaktarna hänger stycken av mörkt rosa nötkött, levrar, njurar och tarmar, fritt på krokar till beskådan för människor och för ätande av hungriga flugor och småkryp.
Dagarna var inte längre lika ljusa, och Charley och jag gav oss i väg bortåt femtiden för att köra genom fälten ovanför floden och ta reda på var gässen höll till, och visa de ukrainska pojkarna var de skulle gräva groparna.
) Från pickupen hade jag med kikarens hjälp uppsikt över tre av groparna och kunde se de skjutna gässen falla och hålla räkning både på dem och på de skadskjutna fåglarna, så att tilldelningen fem gäss per skytt inte överskreds.
Han lockade på gässen genom att bara använda sin röst som instrument – ett sällsamt, onaturligt läte som han framkallade långt nere i halsen och var stolt över, och som lockade gässen till bulvanerna så att det blev lätt att skjuta dem.
EN AV DE SISTA varma dagarna i början av oktober, när Charley och jag hade ägnat morgonen åt att gräva gropar på de åkrar som gässen oftast frekventerade, cyklade jag i riktning mot staden Leader, som låg ungefär tre mil väster om Partreau.
Charley hade sitt gamla skamfilade repetergevär i knät, en cigarett mellan tänderna och kikaren riktad mot den utspridda hopen av gäss ovanför den blanka floden, och också mot ett par prärievargar som iakttog gässen från krönet på en kulle och långsamt närmade sig dem.
Jag förberedde gåsjakten tillsammans med Charley på kvällarna, steg upp klockan fyra och skjutsade ut Jägarna till de mörka veteåkrarna, placerade ut bulvanerna, småpratade med skyttarna och intog sedan min plats med kikaren för att hålla räkning på gässen som föll ur skyn.
Pjäserna de hade med sig skulle säljas för fyrtioniotusen dollar för gässen, sjuttioniotusen för hästarna och en handfull övriga saker som blivit så misslyckade att de kunde anses vara mer än unika och därför fått prislappar på mellan hundrasextio- och trehundratusen dollar.
Några av gässen paddlade fortfarande med fötterna, andra öppnade och slöt sina blodiga näbbar medan vi högg av deras huvuden och andra kroppsdelar med yxorna, innan vi sprättade upp dem med knivarna och tog ur dem och stoppade in dem i Charleys hemgjorda plockmaskin för att avlägsna fjädrarna.
Jag lärde mig att sätta ut de tunga bulvanerna av trä till höger och till vänster om groparna, och att lämna tillräckligt med plats för gässen att landa och beta på – i tron att allt var som det hade varit kvällen innan – men ändå inte så långt från varandra att fåglarnas uppmärksamhet drogs till gevären eller till skyttarna med sina bleka ansikten, som ofta var alldeles för ivriga.
DE DAGAR DÅ CHARLEY INTE TOG MIG MED UT PÅ prärien och lärde mig det jag behövde veta om gässen, och när jag inte stannade kvar i Fort Royal och kunde vara ensam i mitt ruckel utan att känna mig förtvivlad, började jag faktiskt föreställa mig att jag var en person som levde ett nästan lyckligt liv och inte hade blivit sviken och bortglömd, en person vars tillvaro, som pappa skulle ha sagt, var meningsfull.
Medan syskonen nu satt där och pratade med varandra såg han för sig den lilla fattiga byn i Mark Brandenburg där de hade växt upp, han hörde att hustrun som liten tös hade måst vakta gässen, att hon alltid brukade gömma sig undan för att slippa det förhatliga arbetet i potatisåkern och fick mycket stryk fördenskull, och att hon var riktigt omtyckt i byn för att hon alltid trotsigt och modigt satte sig till motvärn mot sådant som hon ansåg orättvist.
Inunder honom kacklar gässen i värmen.
På åkrarna sover gässen och svanarna samlade.
– Gässen flyger mot ett sagoland, fortsatte han.
Några hundra meter från dem hade gässen landat på flodstranden.
Hans utbrott får gässen att skräna upphetsat i gåsabänken under honom.
Jag satt i pickupen och räknade de fallande gässen från de tre uppsättningarna bulvaner.
Men om man sköt dem blev gässen, som hade god hörsel, skrämda, så det uppmuntrades inte.
Charley var grinig och gav märkliga svar på mina kommentarer när vi plockade och tog ur gässen.
De skär tjocka skivor av de välgödda, nyslaktade gässen och äter med händerna, glupskt och hastigt.
Berner sa att vi kunde ta lite ost och gå ner till floden och mata änderna och gässen, vilket vi brukade göra.
Prärievargen som Charley hade skjutit på stannade och betraktade gässen när de lyfte och kretsade ovanför och runt den.
Den struntade till slut i de snattrande gässen och svansade längs vattenbrynet med nosen mot backen uppåt Maridalsvannet.
Nu skulle jag – när gässen väl var urtagna – kunna uträtta ärenden åt Jägarna och få dricks och stå och hänga i baren på kvällarna.
Charley kontrollerade att vapenlicenserna var giltiga och bestämde när jakten började och slutade – när solen stod högt och gässen kunde se marken.
De låga molnen och snön och blåsten fick gässen att flyga in från floden på låg höjd och bulvanerna att avteckna sig mindre tydligt, och det sköts många.
Den lufsade nerför en kal sluttning där det inte växte något korn, hundra meter bort, i riktning mot en annan höjd som den kunde springa runt utan att bli sedd och närma sig gässen.
Amerikanen lärde sig snabbt hur gässen borde se ut och han blev så bra på att göra Handynastihästar i tillägg till dem att de fick slå av ett öra på varje häst för att få den mer autentisk.
Vi tog ur gässen som hade skjutits på morgonen – den stora befjädrade högen hade tippats av på marken bredvid slipern som tjänstgjorde som slaktbänk, alldeles innanför den vidöppna välvda dörren till plåtskjulet.
I fågelbutikerna hänger gässen onackade och hos slaktarna hänger stycken av mörkt rosa nötkött, levrar, njurar och tarmar, fritt på krokar till beskådan för människor och för ätande av hungriga flugor och småkryp.
Dagarna var inte längre lika ljusa, och Charley och jag gav oss i väg bortåt femtiden för att köra genom fälten ovanför floden och ta reda på var gässen höll till, och visa de ukrainska pojkarna var de skulle gräva groparna.
) Från pickupen hade jag med kikarens hjälp uppsikt över tre av groparna och kunde se de skjutna gässen falla och hålla räkning både på dem och på de skadskjutna fåglarna, så att tilldelningen fem gäss per skytt inte överskreds.
Han lockade på gässen genom att bara använda sin röst som instrument – ett sällsamt, onaturligt läte som han framkallade långt nere i halsen och var stolt över, och som lockade gässen till bulvanerna så att det blev lätt att skjuta dem.
EN AV DE SISTA varma dagarna i början av oktober, när Charley och jag hade ägnat morgonen åt att gräva gropar på de åkrar som gässen oftast frekventerade, cyklade jag i riktning mot staden Leader, som låg ungefär tre mil väster om Partreau.
Charley hade sitt gamla skamfilade repetergevär i knät, en cigarett mellan tänderna och kikaren riktad mot den utspridda hopen av gäss ovanför den blanka floden, och också mot ett par prärievargar som iakttog gässen från krönet på en kulle och långsamt närmade sig dem.
Jag förberedde gåsjakten tillsammans med Charley på kvällarna, steg upp klockan fyra och skjutsade ut Jägarna till de mörka veteåkrarna, placerade ut bulvanerna, småpratade med skyttarna och intog sedan min plats med kikaren för att hålla räkning på gässen som föll ur skyn.
Pjäserna de hade med sig skulle säljas för fyrtioniotusen dollar för gässen, sjuttioniotusen för hästarna och en handfull övriga saker som blivit så misslyckade att de kunde anses vara mer än unika och därför fått prislappar på mellan hundrasextio- och trehundratusen dollar.
Några av gässen paddlade fortfarande med fötterna, andra öppnade och slöt sina blodiga näbbar medan vi högg av deras huvuden och andra kroppsdelar med yxorna, innan vi sprättade upp dem med knivarna och tog ur dem och stoppade in dem i Charleys hemgjorda plockmaskin för att avlägsna fjädrarna.
Jag lärde mig att sätta ut de tunga bulvanerna av trä till höger och till vänster om groparna, och att lämna tillräckligt med plats för gässen att landa och beta på – i tron att allt var som det hade varit kvällen innan – men ändå inte så långt från varandra att fåglarnas uppmärksamhet drogs till gevären eller till skyttarna med sina bleka ansikten, som ofta var alldeles för ivriga.
DE DAGAR DÅ CHARLEY INTE TOG MIG MED UT PÅ prärien och lärde mig det jag behövde veta om gässen, och när jag inte stannade kvar i Fort Royal och kunde vara ensam i mitt ruckel utan att känna mig förtvivlad, började jag faktiskt föreställa mig att jag var en person som levde ett nästan lyckligt liv och inte hade blivit sviken och bortglömd, en person vars tillvaro, som pappa skulle ha sagt, var meningsfull.
Medan syskonen nu satt där och pratade med varandra såg han för sig den lilla fattiga byn i Mark Brandenburg där de hade växt upp, han hörde att hustrun som liten tös hade måst vakta gässen, att hon alltid brukade gömma sig undan för att slippa det förhatliga arbetet i potatisåkern och fick mycket stryk fördenskull, och att hon var riktigt omtyckt i byn för att hon alltid trotsigt och modigt satte sig till motvärn mot sådant som hon ansåg orättvist.
– Gåsen, översatte Nombeko.
Gåsen skulle brinna långsammare.
Den lilla gåsen hade förälskat sig i en pastorsadjunkt.
Charley tittade ner på den livlösa gåsen på slipern framför honom.
Gåsen fylles som i föregående och lägges i en långpanna med 6 decilit.
Dock hade flickorna varit oförsiktiga nog att förevisa gåsen i det egna hemmet.
Men då av en veterinär som räddat gåsen och placerat den i säkerhet hos en djurrättsaktivist.
Nico är en elak fan, men han är mer snål än elak och varför skulle han slå ihjäl gåsen som la guldägg.
Magnus hade aldrig fått ha någon bössa, men efteråt brukade hans mor laga till gåsen och alla kom samman för att äta den.
– Undrar om inte verkligheten börjar hinna ikapp gåsen och hans gelikar, sa Nombeko en kväll till sina tre kinesiska väninnor.
Varje gång den stora gåsen hade jagat bort den med klapprande näbb, tvärvände det snabba djuret och sprang skällande tillbaka i sicksack.
Gåsen uppskäres längs med, och då hon blifvit urtagen, tvättas hon väl, gnides inuti med salt och hänges i ett bodtak, tills hon skall stekas.
Då gåsen är rengjord, som i föregående är nämndt, Sköljes den och fylles med några tvättade färska äpplen, hvarefter man hopsyr öppningen.
En half timme innan den skall ätas, öses den, en matsked stötta, siktade skorpor med en tesked socker strös öfver gåsen; insättes åter att få ljusgul färg, hvarefter den ätes med eller utan sås.
Krogen föder upp sina gäss själva för att försäkra sig om bästa möjliga kvalitet, och gåsen är bra, serverad i centimetertjocka skivor i vad som bäst kan beskrivas som en stor hög, är den kanske kungen av fjäderfän.
En Shanghaidumpling släpper sitt fläskiga rinnande innanmäte i perfekt harmoni med en milt vinägersur sås, gåsen är lika bra som på Yung Kee, och manetsalladen med sesamfrön lyckas vara både krispig och mjuk på samma gång.
Den unika gåsen fick hedersplats på en piedestal på ingenjörens kontor ända till ett år senare då en israelisk Mossadagent, tillika deltagare i kärnvapenprojektet, tog sig en närmare titt på pjäsen och på tio sekunder dömde ut den som skräp.
Gåsen hade en gång ingått i några lådor med bråte han köpt av ett dödsbo i Sörmland (den numera döde hade i sin tur köpt gåsen för trettionio kronor av en konstig amerikan på Malma Marknad, men det kunde ju inte den nuvarande försäljaren veta).
En stekgryta sättes på elden, gåsen lägges däruti att först brynas i litet socker och smör och sedan påspädes med varmt vatten, litet i sänder, en ingefärsbit, några hvitpepparkorn, salt och tre lagerblad påströs, och gåsen får lyckt fullsteka.
Lår, fötter, hufvud, hals och vingar af huggas, gåsen lägges på ett bräde med bröstet upp, och med en skarp, uddhvass knif afskär man refbenen uppifrån vingarna nedåt på båda sidor, men så, att slaka biten öfver istret sitter hel kvar vid bröstet.
Flickorna ville ha tjugotusen rand för gåsen, ingenjören insåg att den måste vara värd minst tio gånger mer, kanske hundra! Men flickorna var inte bara flickor, de var kineser också, så han erbjöd dem femtontusen kontant utanför banken nästkommande morgon (”femtusen var, annars får det vara!”) och idioterna gick med på affär.
Om man vill hafva sås, så upptages gåsen, lägges i en stekpanna med lock of ver att hållas varm; spadet uppsilas genom durkslag, allt fett afskummas, och en sked däraf lägges i grytan med ett skedblad mjöl; då det fräser, ivispas såsen, mera salt tillsättes, om det behöfs, en tesked socker blandas uti och såsen serveras till gåsen.
Thaisocieteten skulle aldrig äta gåsen på Four Seasons, den hämtar privatchaufförerna nere på Pet Tun Jao Tha redan på morgonen, annars hinner den ta slut, och vad går upp mot den gåsen? Underklass, medelklass, svinrikklass: alla förenas de i det köttets fethet, skinnets krispighet, den sönderfallande texturen mot tungan, den naturliga, nyrakade oljigheten … Det skulle vara kycklingen på Kai Thord Soi Polo.
Gåsen skulle brinna långsammare.
Den lilla gåsen hade förälskat sig i en pastorsadjunkt.
Charley tittade ner på den livlösa gåsen på slipern framför honom.
Gåsen fylles som i föregående och lägges i en långpanna med 6 decilit.
Dock hade flickorna varit oförsiktiga nog att förevisa gåsen i det egna hemmet.
Men då av en veterinär som räddat gåsen och placerat den i säkerhet hos en djurrättsaktivist.
Nico är en elak fan, men han är mer snål än elak och varför skulle han slå ihjäl gåsen som la guldägg.
Magnus hade aldrig fått ha någon bössa, men efteråt brukade hans mor laga till gåsen och alla kom samman för att äta den.
– Undrar om inte verkligheten börjar hinna ikapp gåsen och hans gelikar, sa Nombeko en kväll till sina tre kinesiska väninnor.
Varje gång den stora gåsen hade jagat bort den med klapprande näbb, tvärvände det snabba djuret och sprang skällande tillbaka i sicksack.
Gåsen uppskäres längs med, och då hon blifvit urtagen, tvättas hon väl, gnides inuti med salt och hänges i ett bodtak, tills hon skall stekas.
Då gåsen är rengjord, som i föregående är nämndt, Sköljes den och fylles med några tvättade färska äpplen, hvarefter man hopsyr öppningen.
En half timme innan den skall ätas, öses den, en matsked stötta, siktade skorpor med en tesked socker strös öfver gåsen; insättes åter att få ljusgul färg, hvarefter den ätes med eller utan sås.
Krogen föder upp sina gäss själva för att försäkra sig om bästa möjliga kvalitet, och gåsen är bra, serverad i centimetertjocka skivor i vad som bäst kan beskrivas som en stor hög, är den kanske kungen av fjäderfän.
En Shanghaidumpling släpper sitt fläskiga rinnande innanmäte i perfekt harmoni med en milt vinägersur sås, gåsen är lika bra som på Yung Kee, och manetsalladen med sesamfrön lyckas vara både krispig och mjuk på samma gång.
Den unika gåsen fick hedersplats på en piedestal på ingenjörens kontor ända till ett år senare då en israelisk Mossadagent, tillika deltagare i kärnvapenprojektet, tog sig en närmare titt på pjäsen och på tio sekunder dömde ut den som skräp.
Gåsen hade en gång ingått i några lådor med bråte han köpt av ett dödsbo i Sörmland (den numera döde hade i sin tur köpt gåsen för trettionio kronor av en konstig amerikan på Malma Marknad, men det kunde ju inte den nuvarande försäljaren veta).
En stekgryta sättes på elden, gåsen lägges däruti att först brynas i litet socker och smör och sedan påspädes med varmt vatten, litet i sänder, en ingefärsbit, några hvitpepparkorn, salt och tre lagerblad påströs, och gåsen får lyckt fullsteka.
Lår, fötter, hufvud, hals och vingar af huggas, gåsen lägges på ett bräde med bröstet upp, och med en skarp, uddhvass knif afskär man refbenen uppifrån vingarna nedåt på båda sidor, men så, att slaka biten öfver istret sitter hel kvar vid bröstet.
Flickorna ville ha tjugotusen rand för gåsen, ingenjören insåg att den måste vara värd minst tio gånger mer, kanske hundra! Men flickorna var inte bara flickor, de var kineser också, så han erbjöd dem femtontusen kontant utanför banken nästkommande morgon (”femtusen var, annars får det vara!”) och idioterna gick med på affär.
Om man vill hafva sås, så upptages gåsen, lägges i en stekpanna med lock of ver att hållas varm; spadet uppsilas genom durkslag, allt fett afskummas, och en sked däraf lägges i grytan med ett skedblad mjöl; då det fräser, ivispas såsen, mera salt tillsättes, om det behöfs, en tesked socker blandas uti och såsen serveras till gåsen.
Thaisocieteten skulle aldrig äta gåsen på Four Seasons, den hämtar privatchaufförerna nere på Pet Tun Jao Tha redan på morgonen, annars hinner den ta slut, och vad går upp mot den gåsen? Underklass, medelklass, svinrikklass: alla förenas de i det köttets fethet, skinnets krispighet, den sönderfallande texturen mot tungan, den naturliga, nyrakade oljigheten … Det skulle vara kycklingen på Kai Thord Soi Polo.
Gås, sfekt i ugn.
A-la-daubé på gås.
Yung Kee är mest känt för sin gås.
Det nya reportaget handlade om en gås.
Dum som en gås och helt bakom flötet.
saknar röka gräs, bara en liten gås,.
Serveras till stekt gås eller kokt salt kött.
– God dag i stugan, här ska firas Mårten Gås.
– Du är en liten gås, utbrast Bernard upplivad.
”Ja, utrustningen behövde gås igenom”, sa jag.
Ett omfattande material skulle samlas ihop och gås igenom.
Thóra lät kommentaren rinna av henne som vatten av en gås.
Jag hade också en gås oplockad med Ebbe Carlsson sedan tidigare.
Men belgaren var lika åtkomlig för sarkasmer som en gås för vatten.
Jag hade känt mig som en övergödd gås när jag lämnade Taillevent.
Det är ett rum på hotellet som måste gås igenom av teknisk personal.
Vi gör husrannsakan i dag – så de kommer att gås igenom under dagen.
Kokta och brynta kålrötter äro smakliga, då stekt gås ätes till förrätt.
Jag hörde en gås som skriade uppe i den snöfyllda himlen, som de brukar göra.
Och onekligen var det som att hälla vatten på en gås, men det kändes ändå bra.
”Ska nu du också bära dig åt som en gås? Sladdra inte, säg rent ut vad det är!”.
Varken beröm, priser eller fina recensioner hjälpte, allt rann av mig som vatten på en gås.
Precis som han förutsett hade de en gås oplockad med henne och utnyttjade glupskt tillfället.
Bakgrunden gås igenom, polismordet i Hargshamn och det makabra fyndet i den polska långtradaren.
Detta var bara ett av en rad brev till hans favoritsyskon, hans yngre syster eller ”gås”, Marie.
När Johannes obduktionsrapport skulle gås igenom i rätten i början av maj for familjen till Oslo.
Och mitt i det – presidentfrun trodde inte sina ögon! – en äkta gås i lergods från Handynastin.
Fyndet av datorn var av stor betydelse för utredningen, den skulle naturligtvis gås igenom omedelbart.
Hon fick vänta och blev erbjuden en kopp maskinkaffe om hon ville, bilen höll på att städas och gås igenom.
Han ryckte bara på axlarna, samma rörelse som en gås gör när han får det illustra vattnet på sig och vill bli av med det.
Allt måste gås igenom och städas bort efteråt, medan eldgaffelmannen vansinnesskrattar i hopp om att jag inte ska hitta allt.
A-la-daubé på gås.
Yung Kee är mest känt för sin gås.
Det nya reportaget handlade om en gås.
Dum som en gås och helt bakom flötet.
saknar röka gräs, bara en liten gås,.
Serveras till stekt gås eller kokt salt kött.
– God dag i stugan, här ska firas Mårten Gås.
– Du är en liten gås, utbrast Bernard upplivad.
”Ja, utrustningen behövde gås igenom”, sa jag.
Ett omfattande material skulle samlas ihop och gås igenom.
Thóra lät kommentaren rinna av henne som vatten av en gås.
Jag hade också en gås oplockad med Ebbe Carlsson sedan tidigare.
Men belgaren var lika åtkomlig för sarkasmer som en gås för vatten.
Jag hade känt mig som en övergödd gås när jag lämnade Taillevent.
Det är ett rum på hotellet som måste gås igenom av teknisk personal.
Vi gör husrannsakan i dag – så de kommer att gås igenom under dagen.
Kokta och brynta kålrötter äro smakliga, då stekt gås ätes till förrätt.
Jag hörde en gås som skriade uppe i den snöfyllda himlen, som de brukar göra.
Och onekligen var det som att hälla vatten på en gås, men det kändes ändå bra.
”Ska nu du också bära dig åt som en gås? Sladdra inte, säg rent ut vad det är!”.
Varken beröm, priser eller fina recensioner hjälpte, allt rann av mig som vatten på en gås.
Precis som han förutsett hade de en gås oplockad med henne och utnyttjade glupskt tillfället.
Bakgrunden gås igenom, polismordet i Hargshamn och det makabra fyndet i den polska långtradaren.
Detta var bara ett av en rad brev till hans favoritsyskon, hans yngre syster eller ”gås”, Marie.
När Johannes obduktionsrapport skulle gås igenom i rätten i början av maj for familjen till Oslo.
Och mitt i det – presidentfrun trodde inte sina ögon! – en äkta gås i lergods från Handynastin.
Fyndet av datorn var av stor betydelse för utredningen, den skulle naturligtvis gås igenom omedelbart.
Hon fick vänta och blev erbjuden en kopp maskinkaffe om hon ville, bilen höll på att städas och gås igenom.
Han ryckte bara på axlarna, samma rörelse som en gås gör när han får det illustra vattnet på sig och vill bli av med det.
Allt måste gås igenom och städas bort efteråt, medan eldgaffelmannen vansinnesskrattar i hopp om att jag inte ska hitta allt.