Gyttjig i en mening
Den var smal och gyttjig.
Men orden fastnade som gyttjig dy i halsen på henne.
Fran följde efter henne över kullen och halkade då och då där marken var kal och gyttjig.
En bilist som körde förbi hade hittat honom liggande vid vägen nära sjön, blöt och gyttjig.
Han njuter av ljudet av regn, precis som av kylan och den fruktsamma lukten av ormbunkar och gyttjig jord.
Hon lät det stora fordonet rulla långsamt, angelägen om att inte slita upp det tjocka gräset, för marken under kunde vara gyttjig till och med en halv dag efter det att regnet hade upphört.
Men orden fastnade som gyttjig dy i halsen på henne.
Fran följde efter henne över kullen och halkade då och då där marken var kal och gyttjig.
En bilist som körde förbi hade hittat honom liggande vid vägen nära sjön, blöt och gyttjig.
Han njuter av ljudet av regn, precis som av kylan och den fruktsamma lukten av ormbunkar och gyttjig jord.
Hon lät det stora fordonet rulla långsamt, angelägen om att inte slita upp det tjocka gräset, för marken under kunde vara gyttjig till och med en halv dag efter det att regnet hade upphört.
Han kände dess gyttjiga botten och växterna som klibbade sig fast kring hans taniga ben.
De gungade långsamt i strömmen bredvid honom medan han stack ner handen i den gyttjiga sanden under stenblocket.
Kände fötterna sjunka ner i den gyttjiga banken, hukade sig under svankande palmers blad och solens strålar var svetslågor på hennes kropp.
När de två vitländarna skulle till att gå ut genom tältet sparkade Uve till dem i baken så att de for huvudstupa ner i det gyttjiga gräset utanför.
Mercedesens passage-rarsida vilade på kanalens gyttjiga botten och där de stod på vägrenen i den fuktiga kvällsluften såg de förarsidan strax under vattnet.
Inne i den vidsträckta, smutsiga staden fann han (liksom Engels hade gjort i Wuppertal), ”stinkande, gyttjiga vattendrag, färgade i tusen färger av de fabriker de passerat”.
Ett par utspridda tuvor med uppdraget gräs; ljung som slitits loss från sina stjälkar och som nu låg och vissnade på marken; ett par små gyttjiga fläckar som snabbt fylldes med vatten.
Det sista av vinterns snö hade smält för inte särskilt länge sedan, och den gyttjiga stranden var fylld av vattenpölar och Black Snake River hade svämmat över sina bräddar och dess leriga vatten störtade söderut ner från bergen.
FRÅN HAVRE körde vi norrut, över en träviadukt över järnvägen och den gyttjiga floden, och längs en smal landsväg som gick snett uppför branten, så att jag snart kunde titta ner på staden där den låg, hukande och dyster och enslig i det stekheta solskenet.
Den långa marschen norrut från Rom gick långsamt eftersom vägarna var gyttjiga och svårframkomliga, men Cesare hade inte bråttom att låta sig invecklas i kostsamma militära handlingar utan hoppades att de spioner han hade låtit smyga in i städerna i fråga skulle lyckas övertyga de exkommunicerade styresmännen att ge upp utan strid.
De gungade långsamt i strömmen bredvid honom medan han stack ner handen i den gyttjiga sanden under stenblocket.
Kände fötterna sjunka ner i den gyttjiga banken, hukade sig under svankande palmers blad och solens strålar var svetslågor på hennes kropp.
När de två vitländarna skulle till att gå ut genom tältet sparkade Uve till dem i baken så att de for huvudstupa ner i det gyttjiga gräset utanför.
Mercedesens passage-rarsida vilade på kanalens gyttjiga botten och där de stod på vägrenen i den fuktiga kvällsluften såg de förarsidan strax under vattnet.
Inne i den vidsträckta, smutsiga staden fann han (liksom Engels hade gjort i Wuppertal), ”stinkande, gyttjiga vattendrag, färgade i tusen färger av de fabriker de passerat”.
Ett par utspridda tuvor med uppdraget gräs; ljung som slitits loss från sina stjälkar och som nu låg och vissnade på marken; ett par små gyttjiga fläckar som snabbt fylldes med vatten.
Det sista av vinterns snö hade smält för inte särskilt länge sedan, och den gyttjiga stranden var fylld av vattenpölar och Black Snake River hade svämmat över sina bräddar och dess leriga vatten störtade söderut ner från bergen.
FRÅN HAVRE körde vi norrut, över en träviadukt över järnvägen och den gyttjiga floden, och längs en smal landsväg som gick snett uppför branten, så att jag snart kunde titta ner på staden där den låg, hukande och dyster och enslig i det stekheta solskenet.
Den långa marschen norrut från Rom gick långsamt eftersom vägarna var gyttjiga och svårframkomliga, men Cesare hade inte bråttom att låta sig invecklas i kostsamma militära handlingar utan hoppades att de spioner han hade låtit smyga in i städerna i fråga skulle lyckas övertyga de exkommunicerade styresmännen att ge upp utan strid.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det är gyttjigt där redan nu.
Man får två liter gyttjigt vatten att tvätta sig med, dricka, borsta tänderna i, och till toalettbesök.
Fjärde dagen följde han med Schosse ut på ett fält utanför byn och hjälpte en av Schosses kamrater att dra upp en häst som fastnat i ett gyttjigt dike.
Skramlande och klirrande studsade bilen över det grunda dräneringsdiket, som bara innehöll några centimetrar gyttjigt vatten, och backade tillbaka upp på asfalten.
Att vara tuff och torrögd var enda sättet att få respekt från människor som fick ett skräckinjagande, gyttjigt skimmer i blicken och som flockades som sjakaler runt en gasell med brutet ben när de upptäckte minsta lilla svaghet hos en annan människa.
Där är en vassrugge, där gör sjön en krök, och där kommer sankmark, några halvruttna plankor att balansera på, en stund av spänning, gyttjigt vatten som väller upp mellan plankorna, och där ropar hon till, och där har vi fast mark under fötterna igen.
Man får två liter gyttjigt vatten att tvätta sig med, dricka, borsta tänderna i, och till toalettbesök.
Fjärde dagen följde han med Schosse ut på ett fält utanför byn och hjälpte en av Schosses kamrater att dra upp en häst som fastnat i ett gyttjigt dike.
Skramlande och klirrande studsade bilen över det grunda dräneringsdiket, som bara innehöll några centimetrar gyttjigt vatten, och backade tillbaka upp på asfalten.
Att vara tuff och torrögd var enda sättet att få respekt från människor som fick ett skräckinjagande, gyttjigt skimmer i blicken och som flockades som sjakaler runt en gasell med brutet ben när de upptäckte minsta lilla svaghet hos en annan människa.
Där är en vassrugge, där gör sjön en krök, och där kommer sankmark, några halvruttna plankor att balansera på, en stund av spänning, gyttjigt vatten som väller upp mellan plankorna, och där ropar hon till, och där har vi fast mark under fötterna igen.