Gycklaren i en mening
Han såg sig som den fete gycklaren, byidioten som hade rätt att säga sanningen, och accepterades av de intellektuella som ett salt.
Sedan kom biskoparna i vita kåpor och juvelbesatta mitror, ambassadörerna i sina mest eleganta dräkter och därefter trumslagarna och gycklarna, som tillkännagav brudens ankomst.
Trappstegen är omväxlande svarta och vita, vilket får mig att tänka på gycklare, pianotangenter och en sliskig låt med Paul McCartney och Stevie Wonder.
Han red på en brun häst utsmyckad med pinglande silverklockor och åtföljdes inte bara av sina väpnare utan också av en oregerlig hop med dvärgar och gycklare.
När han kom tillbaka till staden 1420 under en purpurfärgad baldakin, dansade gycklare framför honom och stadens befolkning sprang längs gatorna med tända facklor.
På själva nyårsnatten fylldes Gamla stan av en halv miljon människor som bland inhyrda gycklare, akrobater, eldslukare och artister myllrade runt i gränderna, fyllde krogarna och trängdes på torg och kajer.
Och för att ytterligare skänka glans åt den grupp romerska ädlingar som reste med henne hade Cesare skickat med tvåhundra adelsmän från sin eget hushåll, och också beordrat ett antal musiker och gycklare att underhålla henne längs vägen.
Schabbig och ohövlig, slynglig och orakad, med ett hånskratt fött i infernots mörkaste krets utvecklade han, en äkta gycklare, hänsynslös charm så mördande att jag efter ett par timmars samspråk måste ha tre koppar kaffe för att kunna återgå till ordningen.
Då anbefallde Jacob dem helst åt herrar psykiatrici, psykofjanter var hans egen benämning på dem, dessa gycklare, som nu på allvar och utan att skratta när de tittade sig i spegeln, började upphöja sig själva till orakel och biktfäder, saliga i sin visshet om att de hade reda på de nyaste facktermerna för alla själens sjukliga förnimmelser, allt medan de efter bästa fattiga förmåga drogo och sleto i kvinnornas nervtrådar.
Han red på en brun häst utsmyckad med pinglande silverklockor och åtföljdes inte bara av sina väpnare utan också av en oregerlig hop med dvärgar och gycklare.
När han kom tillbaka till staden 1420 under en purpurfärgad baldakin, dansade gycklare framför honom och stadens befolkning sprang längs gatorna med tända facklor.
På själva nyårsnatten fylldes Gamla stan av en halv miljon människor som bland inhyrda gycklare, akrobater, eldslukare och artister myllrade runt i gränderna, fyllde krogarna och trängdes på torg och kajer.
Och för att ytterligare skänka glans åt den grupp romerska ädlingar som reste med henne hade Cesare skickat med tvåhundra adelsmän från sin eget hushåll, och också beordrat ett antal musiker och gycklare att underhålla henne längs vägen.
Schabbig och ohövlig, slynglig och orakad, med ett hånskratt fött i infernots mörkaste krets utvecklade han, en äkta gycklare, hänsynslös charm så mördande att jag efter ett par timmars samspråk måste ha tre koppar kaffe för att kunna återgå till ordningen.
Då anbefallde Jacob dem helst åt herrar psykiatrici, psykofjanter var hans egen benämning på dem, dessa gycklare, som nu på allvar och utan att skratta när de tittade sig i spegeln, började upphöja sig själva till orakel och biktfäder, saliga i sin visshet om att de hade reda på de nyaste facktermerna för alla själens sjukliga förnimmelser, allt medan de efter bästa fattiga förmåga drogo och sleto i kvinnornas nervtrådar.