Grovköket i en mening
– Hänger av mig i grovköket.
Han hämtade sopborste och skyffel från grovköket.
– Jag … jag går förbi grovköket och ner i gillestugan.
”What the hell!” ropade han sekunden senare ute i grovköket.
En snabb koll visade att ingen tagit sig in genom ytterdörren, altanen eller dörren till grovköket.
Han hade passerat den öppna dörren till grovköket när vägen spärrades av den imposante, uniformerade Hamrin.
Med stort besvär lyckades han vrida huvudet mot grovköket samtidigt som killen som ropat kom nerrusande i trappan.
Samtidigt som han tänkte att detta inte var det öde han önskade sin hustru drogs dörren till grovköket igen med en smäll.
Trots det hade en och annan faktiskt försökt förföra henne i grovköket mellan drinkarna på deras uppskattade cocktailpartyn.
Från köket hörde Laurie och jag hur han dunsade in genom tamburen och kickade igen dörren med hälen innan han skalade av sig ryggsäcken och jackan i grovköket.
Men han var också en av dessa herrar som en gång efter några drinkar för mycket faktiskt försökt att trycka upp henne mellan torktumlaren och strykbrädan i grovköket.
Om man har på sig blixtlåsförsedda överdragsskor och går in genom grovköket på baksidan av nunneklostret, på andra sidan köket, ställer man inte till det så för nunnorna.
Om några utgångar från skolan övervakades av skelettvakter var det mest troligt att de koncentrerade sig på ytterdörren, garagedörrarna och dörren till grovköket bredvid köket.
Från ovanvåningen hördes rop och stök, som om alla möbler vältes omkull och gardiner och sängkläder revs ner, men ute i grovköket, där René visste att hans fru befann sig, var det helt tyst.
Vem var intresserad av drottning Elizabeths besök på Irland? Möjligtvis en irländare, men definitivt inte han och inte frugan heller, för den delen, som sin vana trogen irrade runt ute i grovköket, evigt tjatandes om sina problem: städningen, dotterns gräl med maken, skjortknappen som inte gick att uppbåda efter förra tvätten och den evinnerliga strykningen av allt som överhuvudtaget kunde samlas kring en skrynkla, om än så mikroskopisk.
När Ben och jag kom tillbaka från skolan med skolbussen och klampade in i grovköket på baksidan av huset med våra våta och snöiga kängor, då var köksdörren stängd och vi kunde höra hur mor talade i telefon med den där låga anklagande och skrämda rösten som sa oss att vi inte borde komma i närheten: Men vad …? Vad kommer att … hända? Vad innebär det? Kommer det att bli något – gripande? Hur kan man gripa någon, om … En advokat? Varför skulle han behöva en advokat? Herregud, en advokat – vi har inte råd med någon ….
Han hämtade sopborste och skyffel från grovköket.
– Jag … jag går förbi grovköket och ner i gillestugan.
”What the hell!” ropade han sekunden senare ute i grovköket.
En snabb koll visade att ingen tagit sig in genom ytterdörren, altanen eller dörren till grovköket.
Han hade passerat den öppna dörren till grovköket när vägen spärrades av den imposante, uniformerade Hamrin.
Med stort besvär lyckades han vrida huvudet mot grovköket samtidigt som killen som ropat kom nerrusande i trappan.
Samtidigt som han tänkte att detta inte var det öde han önskade sin hustru drogs dörren till grovköket igen med en smäll.
Trots det hade en och annan faktiskt försökt förföra henne i grovköket mellan drinkarna på deras uppskattade cocktailpartyn.
Från köket hörde Laurie och jag hur han dunsade in genom tamburen och kickade igen dörren med hälen innan han skalade av sig ryggsäcken och jackan i grovköket.
Men han var också en av dessa herrar som en gång efter några drinkar för mycket faktiskt försökt att trycka upp henne mellan torktumlaren och strykbrädan i grovköket.
Om man har på sig blixtlåsförsedda överdragsskor och går in genom grovköket på baksidan av nunneklostret, på andra sidan köket, ställer man inte till det så för nunnorna.
Om några utgångar från skolan övervakades av skelettvakter var det mest troligt att de koncentrerade sig på ytterdörren, garagedörrarna och dörren till grovköket bredvid köket.
Från ovanvåningen hördes rop och stök, som om alla möbler vältes omkull och gardiner och sängkläder revs ner, men ute i grovköket, där René visste att hans fru befann sig, var det helt tyst.
Vem var intresserad av drottning Elizabeths besök på Irland? Möjligtvis en irländare, men definitivt inte han och inte frugan heller, för den delen, som sin vana trogen irrade runt ute i grovköket, evigt tjatandes om sina problem: städningen, dotterns gräl med maken, skjortknappen som inte gick att uppbåda efter förra tvätten och den evinnerliga strykningen av allt som överhuvudtaget kunde samlas kring en skrynkla, om än så mikroskopisk.
När Ben och jag kom tillbaka från skolan med skolbussen och klampade in i grovköket på baksidan av huset med våra våta och snöiga kängor, då var köksdörren stängd och vi kunde höra hur mor talade i telefon med den där låga anklagande och skrämda rösten som sa oss att vi inte borde komma i närheten: Men vad …? Vad kommer att … hända? Vad innebär det? Kommer det att bli något – gripande? Hur kan man gripa någon, om … En advokat? Varför skulle han behöva en advokat? Herregud, en advokat – vi har inte råd med någon ….
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Entrén leder in i ett slags grovkök, där hyllorna dignar av ett överdådigt sortiment av porslin och köksutrustning.