Gropig i en mening
Vägen var lerig och gropig.
Huden är gropig och gulblek.
Skåpbilen studsade fram på en gropig väg.
Färden var gropig, men jag beklagade mig inte.
Hennes hy är gropig och näsan stor och klumpig.
Det är mörkt mellan stammarna och snön är gropig.
Vägen är lite gropig, men när allt kommer omkring är detta inte New York City.
Vägen fram till Hasselgrens gård var gropig och ojämn, som om den sällan användes.
Eftersom många arbetare går den här vägen till gruvan är snön gropig av fotspår.
Resan över sundet till Ljusterö tar inte mer än femton minuter, men är minst sagt gropig.
Strax utanför Vallentuna kommenderar kvinnan honom att svänga in på en mindre, gropig väg.
Julias hy var gropig av acneärr och håret såg ut som om hon klippt det själv med en nagelsax.
Vägen är gropig, men den amerikanska fjädringen är mjuk och bekväm, ljusår från Askerfeldts strykjärn.
Men hans hy var fortfarande gropig och lätt ärrad och ögonen var lika hårda och oroande som jag mindes dem.
Vägen man gick på genom livet var gropig, men det fanns alltid dörrar som stod på glänt för den som vågade och ville prova sina vingar.
Utanför, omedelbart framför husbilen syntes en genomblöt trädgård, några droppande träd och en gropig uppfartsväg som ledde till en fallfärdig lada.
Lite längre bort en smal sönderbruten och gropig asfalterad väg, en ojämn cementtrottoar full av ogräs, en fyrkant av fulländad blå himmel, som en barriär.
Men redan efter några hundra meter svängde de av grusvägen och for rakt österut på en gropig väg som bara bestod av den öppning bilen skapade genom gråbo, meskite och kaktusar.
Från Göteborg till Smögen gick en gropig landsväg som slingrade sig mellan karga kustklippor, täta skogar av gran och tall och ängar där det växte rölleka och styvmorsviol på somrarna.
”Eight hundred thousand”, sa Joe medan han styrde Land Rovern längs en gropig men fullt körbar asfaltväg som snirklade sig mellan gröna höjder och bergssidor med odlad mark från topp till fot.
Detta var ju en av de frågor vi ställt innan: vad händer om det visar sig att månlandaren, The Eagle, landar på en gropig plats? Med lite otur kan ju till och med månlandarens landningsställ, eller något av de tre landningsställen, sjunka ner i löst grus.
Vägen, som omgavs på bägge sidor av träd, och som var oerhört gropig och sönderkörd, hade anlagts för att rymma utrustningen som behövdes för att bygga pipelinen och fungerade nu som en tillfartsväg för raffinaderiets underhålls- och säkerhetspersonal.
Han körde jeepen längs med floden utan att veta vart han var på väg eller varför – sedan svängde han plötsligt ut på de asfalterade vägar som förde ut på landsbygden, norrut mot Adirondackernas utlöpare, och han följde vägen som i blindo och mer eller mindre förtvivlat ända tills han insåg att nej, det här var inte det han ville göra, det här var åt fel håll, vägbeläggningen löstes upp till grus och gruset förvandlades snart till gropig, frusen lera.
På gårdsplanen framför huset växte inget gräs utan den var gropig av bilspår och den här kvällen – det hade på något sätt blivit kväll – Krull var säker på att han hade lämnat Sparta tidigt på eftermiddagen – stod flera fordon parkerade där och den mest iögonenfallande bland dem var Dutch Boys mörklila Barracuda från 1984, vars vänstra sida var repad som om man dragit en jättelik gaffel över den och vars främre stötfångare satt fast vid karossen med hjälp av ståltråd.
Huden är gropig och gulblek.
Skåpbilen studsade fram på en gropig väg.
Färden var gropig, men jag beklagade mig inte.
Hennes hy är gropig och näsan stor och klumpig.
Det är mörkt mellan stammarna och snön är gropig.
Vägen är lite gropig, men när allt kommer omkring är detta inte New York City.
Vägen fram till Hasselgrens gård var gropig och ojämn, som om den sällan användes.
Eftersom många arbetare går den här vägen till gruvan är snön gropig av fotspår.
Resan över sundet till Ljusterö tar inte mer än femton minuter, men är minst sagt gropig.
Strax utanför Vallentuna kommenderar kvinnan honom att svänga in på en mindre, gropig väg.
Julias hy var gropig av acneärr och håret såg ut som om hon klippt det själv med en nagelsax.
Vägen är gropig, men den amerikanska fjädringen är mjuk och bekväm, ljusår från Askerfeldts strykjärn.
Men hans hy var fortfarande gropig och lätt ärrad och ögonen var lika hårda och oroande som jag mindes dem.
Vägen man gick på genom livet var gropig, men det fanns alltid dörrar som stod på glänt för den som vågade och ville prova sina vingar.
Utanför, omedelbart framför husbilen syntes en genomblöt trädgård, några droppande träd och en gropig uppfartsväg som ledde till en fallfärdig lada.
Lite längre bort en smal sönderbruten och gropig asfalterad väg, en ojämn cementtrottoar full av ogräs, en fyrkant av fulländad blå himmel, som en barriär.
Men redan efter några hundra meter svängde de av grusvägen och for rakt österut på en gropig väg som bara bestod av den öppning bilen skapade genom gråbo, meskite och kaktusar.
Från Göteborg till Smögen gick en gropig landsväg som slingrade sig mellan karga kustklippor, täta skogar av gran och tall och ängar där det växte rölleka och styvmorsviol på somrarna.
”Eight hundred thousand”, sa Joe medan han styrde Land Rovern längs en gropig men fullt körbar asfaltväg som snirklade sig mellan gröna höjder och bergssidor med odlad mark från topp till fot.
Detta var ju en av de frågor vi ställt innan: vad händer om det visar sig att månlandaren, The Eagle, landar på en gropig plats? Med lite otur kan ju till och med månlandarens landningsställ, eller något av de tre landningsställen, sjunka ner i löst grus.
Vägen, som omgavs på bägge sidor av träd, och som var oerhört gropig och sönderkörd, hade anlagts för att rymma utrustningen som behövdes för att bygga pipelinen och fungerade nu som en tillfartsväg för raffinaderiets underhålls- och säkerhetspersonal.
Han körde jeepen längs med floden utan att veta vart han var på väg eller varför – sedan svängde han plötsligt ut på de asfalterade vägar som förde ut på landsbygden, norrut mot Adirondackernas utlöpare, och han följde vägen som i blindo och mer eller mindre förtvivlat ända tills han insåg att nej, det här var inte det han ville göra, det här var åt fel håll, vägbeläggningen löstes upp till grus och gruset förvandlades snart till gropig, frusen lera.
På gårdsplanen framför huset växte inget gräs utan den var gropig av bilspår och den här kvällen – det hade på något sätt blivit kväll – Krull var säker på att han hade lämnat Sparta tidigt på eftermiddagen – stod flera fordon parkerade där och den mest iögonenfallande bland dem var Dutch Boys mörklila Barracuda från 1984, vars vänstra sida var repad som om man dragit en jättelik gaffel över den och vars främre stötfångare satt fast vid karossen med hjälp av ståltråd.
Den gropiga vägen fick bilen att kränga.
De gropiga ängarna där man spelade fotboll.
Planerna är gropiga, omklädningsrummen nedslitna.
Hisnande historier på gropiga vägar utan återvändo.
körde långsamt och försiktigt på den gropiga vägen.
De började springa på den steniga och gropiga vägen.
Snön ligger orörd på den gropiga vägen genom skogen.
Han vred i gång motorn och stack iväg med ett ryck längs den gropiga vägen.
Regnet slog hårt mot framrutan när Åse krypkörde längs den gropiga grusvägen.
Han hörde sirener på håll och strax kom ambulansen klättrande uppför den gropiga beläggningen.
Skyfallet har övergått i ett tätt, strilande duggregn som åstadkommer oregelbundna pölar i den gropiga asfalten.
Vår rostiga farkost guppar fram på gropiga vägar och svänger slutligen in på gården till en kringbyggd skånelänga.
I två polisbilar som i full fart körde in på den gropiga uppfarten till det persikofärgade huset ute bland sädesfälten.
Det hade tagit honom en och en halv timme från Kampot längs den gropiga och eländiga vägen uppför berget för att komma hit.
Han har väldigt hög feber och hans mamma sitter med honom i famnen alldeles blek av oro, medan bilen skumpar fram på de gropiga vägarna.
Det snöade också en av de sista dagarna i december samma år, när Mustafa körde sin höggravida fru i full fart genom de gropiga gatorna i Erbil.
På andra sidan bron fanns ett antal byar, eller snarare ansamlingar av byggnader, utspridda längs landsvägen eller ett stycke in på gropiga småvägar.
För om sanningen ska fram är sex en kladdig, grov och ofta grotesk aktivitet att bevittna: håren, den nakna gropiga huden, de vidöppna kroppsöppningarna, de blottade, glansiga organen.
Vi korsade den spruckna och gropiga gatan och gick bort mot trailern och plåtskjulet där mannen i den blå skjortan pratade med någon i en blank vinröd Buick som jag inte hade sett förut.
Issa var kanske inte vacker, hon saknade en framtand i överkäken och hade gropiga koppärr på armar och ben efter någon sjukdom som hon haft som liten, men hennes energi kunde vara uppfriskande, i lagom doser.
Vi fortsatte längs den gropiga vägen i en kilometer eller två, tills vi kom så nära Bear’s Paw Mountains att jag kunde urskilja trädgränsen och spridda fläckar av smutsig snö som solen inte nådde ner till på hela sommaren.
I ENLIGHET MED PLANEN körde hon tillbaka mot gränsen till Montana, med pappa gömd i baksätet, och in på den gropiga vägen mellan kornåkrarna, till kanadapopplarna och bäcken där de hade stannat till för mindre än en timme sedan.
Det hade mattbrun fasad som sakta höll på att vittra sönder och den trista gropiga gårdsplanen framför huset var inte mycket större än ett spelbord och den var nertrampad av en myriad av fötter och nerkissad av alla kvarterets hundar.
Bilfärden tog många timmar mer än den skulle ha gjort om vi inte hade åkt på gropiga och dammiga obelagda vägar och gång på gång stannat för att släppa förbi hjordar av nötboskap eller åsnor med berg av träkol bundna på ryggen.
En dag, det var några dagar efter den där natten då det knackade på bakdörren i huset på kullen, när Elizabeth skumpade fram den gropiga vägen genom skogen som ledde ner till hunddagiset, hade tjejen som hade hunddagiset sett någonting mycket intressant.
Och det han gjorde var väldigt dumt: Han trampade fram så fort han kunde över den gropiga marken där stubbåkrarna på båda sidor var nyhuggna och visaren på hastighetsmätaren nästan nådde upp till ett av de där förbannade klistermärkena i form av en fjäril som en av hans systrar klistrat dit.
En gång, under det som blev en av våra bilutflykter – det var när jag hade flyttat in på Hotell Leonard och börjat träffa honom oftare, när Arthur Remlinger brukade köra sin Buick i rasande fart längs den gropiga landsvägen, samtidigt som han kommenterade sådant som upptog hans tankar (Adlai Stevenson, som han hatade, syndikalismens menliga inverkan på våra mänskliga rättigheter, sin egen skarpa iakttagelseförmåga, som han påstod borde ha garanterat honom ett liv som framgångsrik advokat) – passerade bilen plötsligt ett dammigt backkrön i hundrafemtio kilometer i timmen.
Nu, många år senare, sluter jag ögonen men upplever ändå mycket levande den där långa slingrande cykelfärden på Huron Pike Road till den kullerstensbelagda järnvägsbron högt ovanför mitt huvud – hur jag skjuter min cykel uppför en brant grusväg till järnvägsspåren – trampar fram på den gropiga, slaggtäckta vägkanten bredvid spåren till floden som ligger fyrahundra meter därifrån – och därefter upp på gångbron över floden där man efter de senaste stormskadorna nyligen hade satt upp en skylt som talade om för fotgängare att bron ÄR AVSTÄNGD FÖR REPARATION FOTGÄNGARE BETRÄDER PÅ EGEN RISK.
Han följde den tvåfiliga landsvägen och fortsatte in i staden Sparta på gropiga gator, genom gränder, över trottoarer och tvärs över parkeringsplatsen utanför det igenbommade Sears köpcenter som var överstrött med krossat glas; man kunde inte ta miste på honom då han kom i sina cykelkläder, läderjacka eller väst, ibland barhuvad, ibland med baseballkeps (bak- och framvänd) och han hade aldrig någon cykelhjälm: bistert och ändamålsenligt trampade Aaron fram på sin avskalade gamla Schwinn Flyer utan att bry sig det minsta om omgivningarna utom när han närmade sig en korsning eller körde på en trafikerad gata.
Stugorna är gamla, smutsiga och av den minsta sorten, gatorna ojämna, gropiga och saknar delvis beläggning och rännstenar; en mängd skräp, avfall och äcklig spillning ligger överallt mellan stillastående pölar … Det släkte som lever i dessa förfallna stugor, bakom de trasiga fönsterrutorna, lagade med oljeduk, sviktande dörrar och ruttna dörrposter, eller rentav i mörka våta källare, i måttlös smuts och stank, fångna i denna liksom avsiktligt instängda atmosfär – detta släkte måste verkligen stå på mänsklighetens lägsta trappsteg – det är det intryck och den slutsats som man påtvingas redan av distriktets utsida.
De gropiga ängarna där man spelade fotboll.
Planerna är gropiga, omklädningsrummen nedslitna.
Hisnande historier på gropiga vägar utan återvändo.
körde långsamt och försiktigt på den gropiga vägen.
De började springa på den steniga och gropiga vägen.
Snön ligger orörd på den gropiga vägen genom skogen.
Han vred i gång motorn och stack iväg med ett ryck längs den gropiga vägen.
Regnet slog hårt mot framrutan när Åse krypkörde längs den gropiga grusvägen.
Han hörde sirener på håll och strax kom ambulansen klättrande uppför den gropiga beläggningen.
Skyfallet har övergått i ett tätt, strilande duggregn som åstadkommer oregelbundna pölar i den gropiga asfalten.
Vår rostiga farkost guppar fram på gropiga vägar och svänger slutligen in på gården till en kringbyggd skånelänga.
I två polisbilar som i full fart körde in på den gropiga uppfarten till det persikofärgade huset ute bland sädesfälten.
Det hade tagit honom en och en halv timme från Kampot längs den gropiga och eländiga vägen uppför berget för att komma hit.
Han har väldigt hög feber och hans mamma sitter med honom i famnen alldeles blek av oro, medan bilen skumpar fram på de gropiga vägarna.
Det snöade också en av de sista dagarna i december samma år, när Mustafa körde sin höggravida fru i full fart genom de gropiga gatorna i Erbil.
På andra sidan bron fanns ett antal byar, eller snarare ansamlingar av byggnader, utspridda längs landsvägen eller ett stycke in på gropiga småvägar.
För om sanningen ska fram är sex en kladdig, grov och ofta grotesk aktivitet att bevittna: håren, den nakna gropiga huden, de vidöppna kroppsöppningarna, de blottade, glansiga organen.
Vi korsade den spruckna och gropiga gatan och gick bort mot trailern och plåtskjulet där mannen i den blå skjortan pratade med någon i en blank vinröd Buick som jag inte hade sett förut.
Issa var kanske inte vacker, hon saknade en framtand i överkäken och hade gropiga koppärr på armar och ben efter någon sjukdom som hon haft som liten, men hennes energi kunde vara uppfriskande, i lagom doser.
Vi fortsatte längs den gropiga vägen i en kilometer eller två, tills vi kom så nära Bear’s Paw Mountains att jag kunde urskilja trädgränsen och spridda fläckar av smutsig snö som solen inte nådde ner till på hela sommaren.
I ENLIGHET MED PLANEN körde hon tillbaka mot gränsen till Montana, med pappa gömd i baksätet, och in på den gropiga vägen mellan kornåkrarna, till kanadapopplarna och bäcken där de hade stannat till för mindre än en timme sedan.
Det hade mattbrun fasad som sakta höll på att vittra sönder och den trista gropiga gårdsplanen framför huset var inte mycket större än ett spelbord och den var nertrampad av en myriad av fötter och nerkissad av alla kvarterets hundar.
Bilfärden tog många timmar mer än den skulle ha gjort om vi inte hade åkt på gropiga och dammiga obelagda vägar och gång på gång stannat för att släppa förbi hjordar av nötboskap eller åsnor med berg av träkol bundna på ryggen.
En dag, det var några dagar efter den där natten då det knackade på bakdörren i huset på kullen, när Elizabeth skumpade fram den gropiga vägen genom skogen som ledde ner till hunddagiset, hade tjejen som hade hunddagiset sett någonting mycket intressant.
Och det han gjorde var väldigt dumt: Han trampade fram så fort han kunde över den gropiga marken där stubbåkrarna på båda sidor var nyhuggna och visaren på hastighetsmätaren nästan nådde upp till ett av de där förbannade klistermärkena i form av en fjäril som en av hans systrar klistrat dit.
En gång, under det som blev en av våra bilutflykter – det var när jag hade flyttat in på Hotell Leonard och börjat träffa honom oftare, när Arthur Remlinger brukade köra sin Buick i rasande fart längs den gropiga landsvägen, samtidigt som han kommenterade sådant som upptog hans tankar (Adlai Stevenson, som han hatade, syndikalismens menliga inverkan på våra mänskliga rättigheter, sin egen skarpa iakttagelseförmåga, som han påstod borde ha garanterat honom ett liv som framgångsrik advokat) – passerade bilen plötsligt ett dammigt backkrön i hundrafemtio kilometer i timmen.
Nu, många år senare, sluter jag ögonen men upplever ändå mycket levande den där långa slingrande cykelfärden på Huron Pike Road till den kullerstensbelagda järnvägsbron högt ovanför mitt huvud – hur jag skjuter min cykel uppför en brant grusväg till järnvägsspåren – trampar fram på den gropiga, slaggtäckta vägkanten bredvid spåren till floden som ligger fyrahundra meter därifrån – och därefter upp på gångbron över floden där man efter de senaste stormskadorna nyligen hade satt upp en skylt som talade om för fotgängare att bron ÄR AVSTÄNGD FÖR REPARATION FOTGÄNGARE BETRÄDER PÅ EGEN RISK.
Han följde den tvåfiliga landsvägen och fortsatte in i staden Sparta på gropiga gator, genom gränder, över trottoarer och tvärs över parkeringsplatsen utanför det igenbommade Sears köpcenter som var överstrött med krossat glas; man kunde inte ta miste på honom då han kom i sina cykelkläder, läderjacka eller väst, ibland barhuvad, ibland med baseballkeps (bak- och framvänd) och han hade aldrig någon cykelhjälm: bistert och ändamålsenligt trampade Aaron fram på sin avskalade gamla Schwinn Flyer utan att bry sig det minsta om omgivningarna utom när han närmade sig en korsning eller körde på en trafikerad gata.
Stugorna är gamla, smutsiga och av den minsta sorten, gatorna ojämna, gropiga och saknar delvis beläggning och rännstenar; en mängd skräp, avfall och äcklig spillning ligger överallt mellan stillastående pölar … Det släkte som lever i dessa förfallna stugor, bakom de trasiga fönsterrutorna, lagade med oljeduk, sviktande dörrar och ruttna dörrposter, eller rentav i mörka våta källare, i måttlös smuts och stank, fångna i denna liksom avsiktligt instängda atmosfär – detta släkte måste verkligen stå på mänsklighetens lägsta trappsteg – det är det intryck och den slutsats som man påtvingas redan av distriktets utsida.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Ögonen var djupblå men syntes knappt bland de fula vecken av gropigt vitt späck.
Det blev inte bättre av att golvet gungade som ett flygplansdäck i gropigt väder.
Det var lite gropigare på den lägre höjden men inte så gropigt som det skulle bli.
Att flyga i dagsljus på sommaren över öknen kunde vara nog så gropigt, med tanke på de nyckfulla stigande termiska vindarna.
Nylund förstod att det skulle bli gropigt under överfarten; lanthandelns minilastbil stod redan fastspänd med remmar i däcket.
Det var klumpigt, gropigt, vanprytt av vårtor och hade en ständig skäggskugga med blåaktig ton och kunde därför inte bättras på, ens av världens bästa plastikkirurger, vilket säkert var skälet till att Nolly enbart satsat sina resurser på tandläkarjobb.
Det blev inte bättre av att golvet gungade som ett flygplansdäck i gropigt väder.
Det var lite gropigare på den lägre höjden men inte så gropigt som det skulle bli.
Att flyga i dagsljus på sommaren över öknen kunde vara nog så gropigt, med tanke på de nyckfulla stigande termiska vindarna.
Nylund förstod att det skulle bli gropigt under överfarten; lanthandelns minilastbil stod redan fastspänd med remmar i däcket.
Det var klumpigt, gropigt, vanprytt av vårtor och hade en ständig skäggskugga med blåaktig ton och kunde därför inte bättras på, ens av världens bästa plastikkirurger, vilket säkert var skälet till att Nolly enbart satsat sina resurser på tandläkarjobb.