Grådaskiga i en mening
Väggarna var grådaskiga.
Ytterväggarna, som en gång varit vita, var nu grådaskiga.
– Men det sket sig, sa Johansson och sköt undan sin grådaskiga lövbiff.
I det grådaskiga gryningsljuset hade bilden av fängelset framkallats ur mörkret.
Bakom fårorna i den grådaskiga hyn kunde hon ana att Tonys mamma en gång varit en vacker kvinna.
När hon lagt på gick hon bort till fönstret igen och tittade ut över det grådaskiga landskapet.
Medan flygplanet steg kastade Ernst Grip en loj blick på det grådaskiga landskapet utanför fönstret.
Hon mindes de flesta av de män i uniformer med olika gradbeteckningar som var samlade på den grådaskiga fotokopian.
Om nya delar i den grådaskiga maktamöba som rörde sig i takt med kungariket Sveriges hjärta, hennes land, som var statt i en skräckinjagande förvandling.
Ytterväggarna, som en gång varit vita, var nu grådaskiga.
– Men det sket sig, sa Johansson och sköt undan sin grådaskiga lövbiff.
I det grådaskiga gryningsljuset hade bilden av fängelset framkallats ur mörkret.
Bakom fårorna i den grådaskiga hyn kunde hon ana att Tonys mamma en gång varit en vacker kvinna.
När hon lagt på gick hon bort till fönstret igen och tittade ut över det grådaskiga landskapet.
Medan flygplanet steg kastade Ernst Grip en loj blick på det grådaskiga landskapet utanför fönstret.
Hon mindes de flesta av de män i uniformer med olika gradbeteckningar som var samlade på den grådaskiga fotokopian.
Om nya delar i den grådaskiga maktamöba som rörde sig i takt med kungariket Sveriges hjärta, hennes land, som var statt i en skräckinjagande förvandling.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Solen silade in mellan persiennerna och fyllde rummet med ett grådaskigt, dimliknande ljus.
Bredvid Pär Sanners bil, som blivit täckt av ett grådaskigt lager blötsnö, stod tre bilar till.
Ute är det grådaskigt som det är i början av december, och trots att klockan bara är tre har solen redan gått ner.
Vad de riktigt fattiga människornas liv måste vara grådaskigt och hopplöst! Allting omkring dem luktar av fattigdomen.
Bredvid Pär Sanners bil, som blivit täckt av ett grådaskigt lager blötsnö, stod tre bilar till.
Ute är det grådaskigt som det är i början av december, och trots att klockan bara är tre har solen redan gått ner.
Vad de riktigt fattiga människornas liv måste vara grådaskigt och hopplöst! Allting omkring dem luktar av fattigdomen.
En vanlig deprimerande grådaskig höstskog.
En sjuklig blekhet låg som en grådaskig hinna över hennes hud.
En värld som hon ibland tyckte var lika grådaskig som skvallertidningarnas förljugna värld.
Sedan blev jag medveten om en grådaskig, grön fosforescens med bleka, formlösa skuggor som vred sig.
Han satt på den lägre laven på en grådaskig handduk med polisens vapen knappt synligt efter tjugo års tvätt.
Skäggstubben satt som grå spindelväv runt hakan, hyn var grådaskig, ögonen låg inbäddade i två stora, rynkiga, blåa påsar.
Erbarmligt mager och grådaskig, med händerna ängsligt gnidande mot varandra och den genomskinliga blicken pilande runt fängelsegården likt en skrämd hare.
Dyster till sinnes satt jag och tittade ut genom fönstret, som vette mot en innergård med en obetydlig gräsplätt, några utmärglade, avlövade träd och ett par grupper med trädgårdsmöbler i grådaskig, vit plast.
”Jag tar över”, och kvinnan dämpar sig och Malin säger åt henne att vänta utanför huset, för bredvid henne står Martin Svensson och den ljust gröna ansiktsfärgen han hade när de kom är ersatt av en grådaskig ton som Malin antar är hans vanliga hudfärg.
En sjuklig blekhet låg som en grådaskig hinna över hennes hud.
En värld som hon ibland tyckte var lika grådaskig som skvallertidningarnas förljugna värld.
Sedan blev jag medveten om en grådaskig, grön fosforescens med bleka, formlösa skuggor som vred sig.
Han satt på den lägre laven på en grådaskig handduk med polisens vapen knappt synligt efter tjugo års tvätt.
Skäggstubben satt som grå spindelväv runt hakan, hyn var grådaskig, ögonen låg inbäddade i två stora, rynkiga, blåa påsar.
Erbarmligt mager och grådaskig, med händerna ängsligt gnidande mot varandra och den genomskinliga blicken pilande runt fängelsegården likt en skrämd hare.
Dyster till sinnes satt jag och tittade ut genom fönstret, som vette mot en innergård med en obetydlig gräsplätt, några utmärglade, avlövade träd och ett par grupper med trädgårdsmöbler i grådaskig, vit plast.
”Jag tar över”, och kvinnan dämpar sig och Malin säger åt henne att vänta utanför huset, för bredvid henne står Martin Svensson och den ljust gröna ansiktsfärgen han hade när de kom är ersatt av en grådaskig ton som Malin antar är hans vanliga hudfärg.