Gräma i en mening
Men ingen idé att se tillbaka, gräma sig.
Nåja, ingen idé att sitta och gräma sig.
Så att man slipper gräma sig över att inte.
Förargligt, men det var ingen idé att gräma sig.
Två år senare ser Xerox dagens ljus och IBM har aldrig slutat gräma sig.
Dels kan han inte låta bli att gräma sig över att han kanske trots allt inte äger bilarna.
Det var förstås inte vad han hoppats på och ändå såg det inte ut att gräma honom särskilt mycket.
Men det var som det var med den saken och det var under inga som helst omständigheter värt att gräma sig.
Man vill ju liksom inte gå och gräma sig för att man förlorat något dyrbart om det ändå ligger kvar hemma.
Och det är här jag slutar gräma mig över hur saker borde vara första gången jag hör mitt barns hjärtslag.
Olle tjänade återigen pengar, till och med lite mer än förr och behövde inte gräma sig över att makan var försörjare.
”Ta ansvar för följderna”, men tragiskt att behöva gå omkring resten av livet och gräma sig över ett felaktigt beslut.
Vi blir så besvikna att vi sätter oss på första tuben tillbaka utan att ens orka gräma oss över att vi inte har en reservplan.
Envar som ska dö, och framför allt vi som måste dö innan tiden egentligen är inne, måste gräma sig över varje bortslarvad timme av sitt liv.
Förr kunde jag gräma ihjäl mig om jag hade samma kläder två gånger i rad när jag mötte en viss person eller om jag var svettig under armarna.
Man tror att snart, snart lossnar det för den där spelaren, men klockan går och efteråt kan man gräma sig: ’Vad fasen gjorde jag inte så för?’ Svennis agerade.
Tänk om den personen istället använde all den tid han eller hon lägger ner på att klaga och gräma sig till att till exempel hitta lösningar på ett problem – så mycket bättre den personen skulle må och så mycket mer han eller hon skulle få gjort.
Antingen får vi det inte, utan plöjer vidare i samma fåra som våra förfäder, och då är vi dömda att gå omkring och gräma oss över alla förspillda möjligheter, och trampa omkring med det, som en sten i skon: alla ögonblick när vi hade kunnat ta det stora språnget, till Stockholm eller Amerika, men något höll oss tillbaka.
Nåja, ingen idé att sitta och gräma sig.
Så att man slipper gräma sig över att inte.
Förargligt, men det var ingen idé att gräma sig.
Två år senare ser Xerox dagens ljus och IBM har aldrig slutat gräma sig.
Dels kan han inte låta bli att gräma sig över att han kanske trots allt inte äger bilarna.
Det var förstås inte vad han hoppats på och ändå såg det inte ut att gräma honom särskilt mycket.
Men det var som det var med den saken och det var under inga som helst omständigheter värt att gräma sig.
Man vill ju liksom inte gå och gräma sig för att man förlorat något dyrbart om det ändå ligger kvar hemma.
Och det är här jag slutar gräma mig över hur saker borde vara första gången jag hör mitt barns hjärtslag.
Olle tjänade återigen pengar, till och med lite mer än förr och behövde inte gräma sig över att makan var försörjare.
”Ta ansvar för följderna”, men tragiskt att behöva gå omkring resten av livet och gräma sig över ett felaktigt beslut.
Vi blir så besvikna att vi sätter oss på första tuben tillbaka utan att ens orka gräma oss över att vi inte har en reservplan.
Envar som ska dö, och framför allt vi som måste dö innan tiden egentligen är inne, måste gräma sig över varje bortslarvad timme av sitt liv.
Förr kunde jag gräma ihjäl mig om jag hade samma kläder två gånger i rad när jag mötte en viss person eller om jag var svettig under armarna.
Man tror att snart, snart lossnar det för den där spelaren, men klockan går och efteråt kan man gräma sig: ’Vad fasen gjorde jag inte så för?’ Svennis agerade.
Tänk om den personen istället använde all den tid han eller hon lägger ner på att klaga och gräma sig till att till exempel hitta lösningar på ett problem – så mycket bättre den personen skulle må och så mycket mer han eller hon skulle få gjort.
Antingen får vi det inte, utan plöjer vidare i samma fåra som våra förfäder, och då är vi dömda att gå omkring och gräma oss över alla förspillda möjligheter, och trampa omkring med det, som en sten i skon: alla ögonblick när vi hade kunnat ta det stora språnget, till Stockholm eller Amerika, men något höll oss tillbaka.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det grämde honom mycket.
Hon gick hem och grämde sig.
Han grämde sig alltid lite över avbrutna partier.
Wozniak grämde sig inte över de uteblivna pengarna.
Och grämde sig för att hon varit bakfull på arbetet.
Arnold grämde sig över att dagar kunde börja så olika.
Fast hon grämde sig över att inte få vara med och lösa fallet.
Jag grämde mig för att jag inte hade tagit med mig några andra kläder.
Jag visste att jag var en besvikelse för mina föräldrar och det grämde mig.
Det var en ojämn kamp och han grämde sig lite över den sneda kraftfördelningen.
Jag grämde mig över att jag inte hade tagit mod till mig och gått fram och pratat med honom.
Dels grämde det honom ständigt att jag hade lyckats få ut både Liza och Konstantinos från Irak.
Det grämde mig att jag inte kunde äta upp mig mer, som en reserv att ha under de närmaste dagarna.
Det grämde henne också att hon ingenting sagt av allt vad hon tänkt slunga ut mot den fina familjen.
Det var mycket med utseendet som han grämde sig över, och han tillbringade lång tid framför spegeln.
Han grämde sig, då han gick miste om en patient, som hans far grämt sig, när en god kund gjort konkurs.
Jag minns att det grämde mig just när jag kommit in i tonåren, att vi inte hade råd att köpa en cykel till mig.
»Han gjorde ett riktigt smart drag«, mindes Jobs, som 35 år senare fortfarande grämde sig över det inträffade.
Det som grämde mig mest var att hon inte ens hade hållit tyst med sitt klagande efter att jag lättat hennes börda.
Hon hade gjort sin avvägning och kommit fram till att hon hellre blev avvisad än grämde sig över att inte ha försökt.
Det grämde mig att jag om och om igen måste inse hur mycket jag stod i skuld till Jacob, när jag bara ville vara arg på honom.
Hon grämde sig över att han var mer framgångsrik nu än då de var gifta och tyckte att han på något vis snuvat henne på konfekten.
Det tuffa yttre skulle verka som en slump, men i grund och botten var »bråktaggaren« mycket fåfäng och grämde sig över sin stora näsa.
Det skulle nog gå bra, även om tanken på alla pengarna bakom golvsockeln hemma hos Kaj och Eivind grämde honom så att det nästan gjorde ont.
I dag fick det bli lunchen vilket grämde honom med tanke på att polishusets restaurang serverade utmärkta torsdagsärter med rikligt med fläsk.
Det som grämde honom mest var att han inte kunnat genomföra sin ursprungliga spelplan där Dusty, Skeet och Martie skulle ha torterat och dödat Claudette och de båda Derek.
Å andra sidan grämde det henne, att Jósteinn hittills hade förmedlat betydelsefull information, men att det trots det inte fanns någon koppling att uppdaga den här gången.
Att ha blivit övermannad, att ha blivit fastkedjad – det var inte källan till förödmjukelsen; det som grämde henne mest var att hon misslyckats med att hålla sitt löfte till flickan i källaren.
När pojken föddes grämde hon sig mer över att doktorsdisputationen måste skjutas upp ett halvår än hon faktiskt gladde sig åt det lilla knytet som sög sig fast vid henne tills hon tvingade honom att övergå till flaska, fem dagar gammal.
Inklämd i ett hörn av hissen av ett gäng i gröna operationskläder grämde jag mig över all den tid som gått till spillo medan jag helt i onödan suttit på min breda bak och pimplat i mig såar av vatten istället för den öl jag så nesligt varit tvungen att lämna åt sitt öde.
Hon gick hem och grämde sig.
Han grämde sig alltid lite över avbrutna partier.
Wozniak grämde sig inte över de uteblivna pengarna.
Och grämde sig för att hon varit bakfull på arbetet.
Arnold grämde sig över att dagar kunde börja så olika.
Fast hon grämde sig över att inte få vara med och lösa fallet.
Jag grämde mig för att jag inte hade tagit med mig några andra kläder.
Jag visste att jag var en besvikelse för mina föräldrar och det grämde mig.
Det var en ojämn kamp och han grämde sig lite över den sneda kraftfördelningen.
Jag grämde mig över att jag inte hade tagit mod till mig och gått fram och pratat med honom.
Dels grämde det honom ständigt att jag hade lyckats få ut både Liza och Konstantinos från Irak.
Det grämde mig att jag inte kunde äta upp mig mer, som en reserv att ha under de närmaste dagarna.
Det grämde henne också att hon ingenting sagt av allt vad hon tänkt slunga ut mot den fina familjen.
Det var mycket med utseendet som han grämde sig över, och han tillbringade lång tid framför spegeln.
Han grämde sig, då han gick miste om en patient, som hans far grämt sig, när en god kund gjort konkurs.
Jag minns att det grämde mig just när jag kommit in i tonåren, att vi inte hade råd att köpa en cykel till mig.
»Han gjorde ett riktigt smart drag«, mindes Jobs, som 35 år senare fortfarande grämde sig över det inträffade.
Det som grämde mig mest var att hon inte ens hade hållit tyst med sitt klagande efter att jag lättat hennes börda.
Hon hade gjort sin avvägning och kommit fram till att hon hellre blev avvisad än grämde sig över att inte ha försökt.
Det grämde mig att jag om och om igen måste inse hur mycket jag stod i skuld till Jacob, när jag bara ville vara arg på honom.
Hon grämde sig över att han var mer framgångsrik nu än då de var gifta och tyckte att han på något vis snuvat henne på konfekten.
Det tuffa yttre skulle verka som en slump, men i grund och botten var »bråktaggaren« mycket fåfäng och grämde sig över sin stora näsa.
Det skulle nog gå bra, även om tanken på alla pengarna bakom golvsockeln hemma hos Kaj och Eivind grämde honom så att det nästan gjorde ont.
I dag fick det bli lunchen vilket grämde honom med tanke på att polishusets restaurang serverade utmärkta torsdagsärter med rikligt med fläsk.
Det som grämde honom mest var att han inte kunnat genomföra sin ursprungliga spelplan där Dusty, Skeet och Martie skulle ha torterat och dödat Claudette och de båda Derek.
Å andra sidan grämde det henne, att Jósteinn hittills hade förmedlat betydelsefull information, men att det trots det inte fanns någon koppling att uppdaga den här gången.
Att ha blivit övermannad, att ha blivit fastkedjad – det var inte källan till förödmjukelsen; det som grämde henne mest var att hon misslyckats med att hålla sitt löfte till flickan i källaren.
När pojken föddes grämde hon sig mer över att doktorsdisputationen måste skjutas upp ett halvår än hon faktiskt gladde sig åt det lilla knytet som sög sig fast vid henne tills hon tvingade honom att övergå till flaska, fem dagar gammal.
Inklämd i ett hörn av hissen av ett gäng i gröna operationskläder grämde jag mig över all den tid som gått till spillo medan jag helt i onödan suttit på min breda bak och pimplat i mig såar av vatten istället för den öl jag så nesligt varit tvungen att lämna åt sitt öde.
Hela söndagen hade jag gått och grämt mig över att jag skulle åka tillbaka.
Han grämde sig, då han gick miste om en patient, som hans far grämt sig, när en god kund gjort konkurs.
Vem vet vem jag hade varit eller vad jag ville prata om ifall jag vuxit upp i huvudstaden? Kanske skulle även jag ha grämt mig över att gästerna hade befjädrade dräkter på mitt födelsedagskalas?.
Han grämde sig, då han gick miste om en patient, som hans far grämt sig, när en god kund gjort konkurs.
Vem vet vem jag hade varit eller vad jag ville prata om ifall jag vuxit upp i huvudstaden? Kanske skulle även jag ha grämt mig över att gästerna hade befjädrade dräkter på mitt födelsedagskalas?.
Det grämer mig oerhört.
Men jag grämer mig inte över det.
Det grämer mig att min nya julklapps-tv inte har blivit inkopplad.
Det grämer henne enormt, enormt, att de blev så sena, trots alla hennes ansträngningar.
Det grämer mig verkligen att de där historierna var sanna, det gör allting mycket mer komplicerat.
Det grämer mig lite att hon inte är där, jag skulle ha velat fråga henne om ett par saker men det får klara sig ändå.
Nästa gång du grämer dig över något, gå då ner till frysdisken på Konsum Kristineberg och titta på en djupfryst kyckling.
Det är hög tid, han blir rent av tvungen att ta spårvagnen, vilket grämer honom i hans sparsamhetsnit, som ibland kommer bra nära snålhet.
I dag grämer jag mig nog snarare efter en förlust: ’Jag borde spelat den i stället…’ ’Vi skulle väntat med bytet…’ Det är ju ständigt så.
Och Agnes häller upp fläderdricka och ger till Helga, och Agnes stryker henne över håret och frågar om hon vill ha något svalt att lägga över pannan, och jag sitter på min stol med händerna slokande mellan knäna och grämer mig över att hon hann före mig med alla de där omvårdande åtbörderna.
Men jag grämer mig inte över det.
Det grämer mig att min nya julklapps-tv inte har blivit inkopplad.
Det grämer henne enormt, enormt, att de blev så sena, trots alla hennes ansträngningar.
Det grämer mig verkligen att de där historierna var sanna, det gör allting mycket mer komplicerat.
Det grämer mig lite att hon inte är där, jag skulle ha velat fråga henne om ett par saker men det får klara sig ändå.
Nästa gång du grämer dig över något, gå då ner till frysdisken på Konsum Kristineberg och titta på en djupfryst kyckling.
Det är hög tid, han blir rent av tvungen att ta spårvagnen, vilket grämer honom i hans sparsamhetsnit, som ibland kommer bra nära snålhet.
I dag grämer jag mig nog snarare efter en förlust: ’Jag borde spelat den i stället…’ ’Vi skulle väntat med bytet…’ Det är ju ständigt så.
Och Agnes häller upp fläderdricka och ger till Helga, och Agnes stryker henne över håret och frågar om hon vill ha något svalt att lägga över pannan, och jag sitter på min stol med händerna slokande mellan knäna och grämer mig över att hon hann före mig med alla de där omvårdande åtbörderna.