Gny i en mening
Han började gny.
Sedan började han gny.
Han fick Sophie att gny.
Klara började gny i sin säng.
Barnet började gny i hans famn.
Det kommer att bli gny om skillnaden.
Han måste ligga i mörkret och gny nu.
Hörde mannen gny på golvet vid hans fötter.
Agnes börjar gny oroligt och viska i sömnen.
Hadi kröp ihop i fosterställning och började gny.
När de stod i porten hörde de ett gny från rosenbuskarna.
De skulle gny och gläfsa av iver vilket skulle avslöja dem.
golv över henne med full kraft och hon börjar gny och gråta.
När hon hörde Roy gny nere i hallen lade hon tillbaka tröjan.
Ormungarna finns i mitt blod och vägrar sluta gny, vägrar att lämna mig ifred.
De flesta var skräckfyllda och fick mig att svettas, gny och vrida mig på halmbädden.
Då började byrackan plötsligt att skälla och gny, som om lukten av Marco var det enda den kunde tänka på.
Visst hade han hört gny om sånt, men ingen brydde sig eftersom det var mycket ont om väldigt unga kommissarier.
När jag låg under filten och det grova lakanet i min säng hörde jag den morra och gny och krafsa på min dörr.
John började gny lite grann av hunger, men avbröts när telefonen ringde på bardisken i marmor mitt emot köksön.
Hon hörde barn gny av hunger och hur mödrarna hyssjade lågmält för att inte dra till sig vakternas uppmärksamhet.
Två män för ett lågmält samtal på ett okänt språk och hon hör någon … en annan kvinna kanske … gny av skräck.
”Nej, nej”, hörs någon gny från skärmen, Ellas röst, Malin känner igen den från videon Katarina Karlsson visade hemma i sitt torp.
Sedan började han gny.
Han fick Sophie att gny.
Klara började gny i sin säng.
Barnet började gny i hans famn.
Det kommer att bli gny om skillnaden.
Han måste ligga i mörkret och gny nu.
Hörde mannen gny på golvet vid hans fötter.
Agnes börjar gny oroligt och viska i sömnen.
Hadi kröp ihop i fosterställning och började gny.
När de stod i porten hörde de ett gny från rosenbuskarna.
De skulle gny och gläfsa av iver vilket skulle avslöja dem.
golv över henne med full kraft och hon börjar gny och gråta.
När hon hörde Roy gny nere i hallen lade hon tillbaka tröjan.
Ormungarna finns i mitt blod och vägrar sluta gny, vägrar att lämna mig ifred.
De flesta var skräckfyllda och fick mig att svettas, gny och vrida mig på halmbädden.
Då började byrackan plötsligt att skälla och gny, som om lukten av Marco var det enda den kunde tänka på.
Visst hade han hört gny om sånt, men ingen brydde sig eftersom det var mycket ont om väldigt unga kommissarier.
När jag låg under filten och det grova lakanet i min säng hörde jag den morra och gny och krafsa på min dörr.
John började gny lite grann av hunger, men avbröts när telefonen ringde på bardisken i marmor mitt emot köksön.
Hon hörde barn gny av hunger och hur mödrarna hyssjade lågmält för att inte dra till sig vakternas uppmärksamhet.
Två män för ett lågmält samtal på ett okänt språk och hon hör någon … en annan kvinna kanske … gny av skräck.
”Nej, nej”, hörs någon gny från skärmen, Ellas röst, Malin känner igen den från videon Katarina Karlsson visade hemma i sitt torp.
Den gnydde oroligt.
Hon gnydde av välbehag.
Nästan ohörbart gnydde.
Sheryl darrade till och gnydde.
Hunden gnydde till och tystnade.
Roy gnydde ivrigt där innanför.
Längre bort gnydde ett spädbarn.
Hon sade inget, gnydde bara ynkligt.
Det var en kvinna som småskrek och gnydde.
Ragnhild gnydde lite när porten smällde igen.
Hörde hur den yngsta vände på sig och gnydde.
Under hela hennes besök kved och gnydde han och.
”Snälla … snälla … snälla!” gnydde han.
Roy gnydde innanför dörren när hon klev ur bilen.
Du gnydde på nåt sätt, som om du hade ont nånstans.
Hunden gnydde och släppte för ett kort ögonblick armen.
Honda gnydde som en hundvalp och började gunga fram och tillbaka.
Han gnydde och var nära att svimma, men sträckte på sig plötsligt.
En tredje gnydde, nös och verkade vara nära att kvävas av ångorna.
Lyfte en tass i taget, satte ner den igen, vädrade i luften och gnydde.
Joseph knep ihop ögonen och satte knytnäven mot pannan medan han gnydde.
Ulrich gnydde till i sömnen, det var tydligt att han hade ont i sitt öra.
Hunden hoppade ut ur hundkojan och gick fram till gallret och gnydde något.
När Gracie inte svarade tog hon några steg bakåt, lade sig ner och gnydde.
Efter det andra lönlösa försöket, lade hon bara ormen bredvid Gracie och gnydde.
Hon gnydde lika hjälplöst som förmodligen både Jane Hopegood och Stina Ohlsson gjort.
Hunden gnydde vid dörren, och värre blev det den såg att hans önskan skulle vederfaras.
Jag hörde hur Kumar gnydde »nej, nej« när en bambukäpp ven i luften och träffade honom.
Roy ställde sig upp i bagageutrymmet så fort hon stängde av motorn, trampade och gnydde ivrigt.
Hon gnydde lite när brösten släpade och skavde mot den hårda och ojämna flätningen i mattan.
Vanja gnydde åt mig att vänta, men hon tystades i sin tur av vakterna som skrek åt mig att stanna.
Hon gnydde av välbehag.
Nästan ohörbart gnydde.
Sheryl darrade till och gnydde.
Hunden gnydde till och tystnade.
Roy gnydde ivrigt där innanför.
Längre bort gnydde ett spädbarn.
Hon sade inget, gnydde bara ynkligt.
Det var en kvinna som småskrek och gnydde.
Ragnhild gnydde lite när porten smällde igen.
Hörde hur den yngsta vände på sig och gnydde.
Under hela hennes besök kved och gnydde han och.
”Snälla … snälla … snälla!” gnydde han.
Roy gnydde innanför dörren när hon klev ur bilen.
Du gnydde på nåt sätt, som om du hade ont nånstans.
Hunden gnydde och släppte för ett kort ögonblick armen.
Honda gnydde som en hundvalp och började gunga fram och tillbaka.
Han gnydde och var nära att svimma, men sträckte på sig plötsligt.
En tredje gnydde, nös och verkade vara nära att kvävas av ångorna.
Lyfte en tass i taget, satte ner den igen, vädrade i luften och gnydde.
Joseph knep ihop ögonen och satte knytnäven mot pannan medan han gnydde.
Ulrich gnydde till i sömnen, det var tydligt att han hade ont i sitt öra.
Hunden hoppade ut ur hundkojan och gick fram till gallret och gnydde något.
När Gracie inte svarade tog hon några steg bakåt, lade sig ner och gnydde.
Efter det andra lönlösa försöket, lade hon bara ormen bredvid Gracie och gnydde.
Hon gnydde lika hjälplöst som förmodligen både Jane Hopegood och Stina Ohlsson gjort.
Hunden gnydde vid dörren, och värre blev det den såg att hans önskan skulle vederfaras.
Jag hörde hur Kumar gnydde »nej, nej« när en bambukäpp ven i luften och träffade honom.
Roy ställde sig upp i bagageutrymmet så fort hon stängde av motorn, trampade och gnydde ivrigt.
Hon gnydde lite när brösten släpade och skavde mot den hårda och ojämna flätningen i mattan.
Vanja gnydde åt mig att vänta, men hon tystades i sin tur av vakterna som skrek åt mig att stanna.
Emellanåt hade hon gnytt och jämrat sig, eller kastat våldsamt med huvudet åt sidorna som för att undkomma något.
– Glöm inte bort att säga att de frågar om hunden också, varför han var tyst i tre timmar, alltså, om han nu var det, han kan ju ha gnällt och gnytt, menar jag, avbröt Andersson-Trygg.
Far hade legat i en säng på Motala lasarett och gnytt och Waldemar hade stått bredvid honom, och velat slå rätt ner i det lönlösa operationssåret, slå och hämnas för alla mammas blåmärken, för alla hennes skrik, och lusten till liv som försvunnit ur hennes ögon.
– Glöm inte bort att säga att de frågar om hunden också, varför han var tyst i tre timmar, alltså, om han nu var det, han kan ju ha gnällt och gnytt, menar jag, avbröt Andersson-Trygg.
Far hade legat i en säng på Motala lasarett och gnytt och Waldemar hade stått bredvid honom, och velat slå rätt ner i det lönlösa operationssåret, slå och hämnas för alla mammas blåmärken, för alla hennes skrik, och lusten till liv som försvunnit ur hennes ögon.
Ett barn som gnyr?.
Hon gnyr av välbehag.
De gnyr inte ens en gång.
Hunden gnyr i baksätet.
Lill-Per gnyr tyst och vill bli klappad.
Det gnisslar och gnyr någonstans i närheten.
Han halkar ur mig och jag gnyr som en övergiven hund.
Carmen skäller, gnyr, hukar sig och lägger öronen bakåt.
Den sjuke gnyr till, som om han blev störd i sin koncentration.
Hon jämrar sig, gnyr som ett barn och vaggar från sida till sida.
Om en liten liten varelse som gnyr och vill komma till hennes händer.
Elise gnyr lite i sömnen, han vet att det beror på att morfinet inte.
Gnyr bara lågt medan jag går där och hör grabbarnas tunga steg bakom.
Hennes röst bryts och hon gnyr tyst för sig själv innan hon fortsätter.
”Prata tystare”, gnyr Claire, rullar in i väggen och slår i huvudet.
Lill-Per gnyr uppgivet och slänger sig ner alldeles framför hennes fötter.
Så hukar hon sig, gnyr och försvinner bort, halkar i cirklar över parketten.
”Kan nån bara skjuta den där jäveln?” gnyr Claire dämpat under täcket.
Den svarta labradoren gnyr oroligt och lägger sig sedan mitt på den lilla åkern.
Hon andas också i korta stötar, men svagare, och gnyr av smärta i medvetslösheten.
Simone vrider sig i sömnen och gnyr, öppnar ögonen och är med ens alldeles klarvaken.
Jag gnyr och försöker slingra mig, men jag kommer inte undan hans hårda grova händer och kuk.
Kyrkoherden stryker den pälsklädda ryggen och hunden slickar tacksamt hans hand och gnyr kelsjukt.
Fast hon gnyr lite och ibland rör hon sådär hastigt på ögonen under ögonlocken, som om hon drömmer.
Pojkens ansikte blir plötsligt spänt, han gnyr oroligt och raden av undertänder blottas i en konstig grimas.
Hon ligger på golvet i köket och bara gnäller och gnyr, precis som morbror Everts hynda när hon skulle valpa.
Jag gnyr ner i madrassen när jag känner din kuk mellan mina skinkor, och hur den målmedvetet börjar leta sig in.
Josef kvider, stönar och gnyr, som ett sårat djur, pressar knogarna mot ögonen och huvudet mot bordet, där de sitter.
Bilen kränger på vägen och jag gnyr till lite när mitt huvud slår mot dörrhandtaget och tyget i bilsätet bränner mot min kind.
»Tror du», säger Börje, »att det här handlar om dig? Det handlar om mördade kvinnor, om våldtagna kvinnor, och du gnyr om rätt.
Då upptäcker dobermannnpinschern slutligen lukten, sniffar ivrigt, gnyr av upphetsning – och bestämmer sig sedan för att han inte tycker om lukten.
Hon gnyr av välbehag.
De gnyr inte ens en gång.
Hunden gnyr i baksätet.
Lill-Per gnyr tyst och vill bli klappad.
Det gnisslar och gnyr någonstans i närheten.
Han halkar ur mig och jag gnyr som en övergiven hund.
Carmen skäller, gnyr, hukar sig och lägger öronen bakåt.
Den sjuke gnyr till, som om han blev störd i sin koncentration.
Hon jämrar sig, gnyr som ett barn och vaggar från sida till sida.
Om en liten liten varelse som gnyr och vill komma till hennes händer.
Elise gnyr lite i sömnen, han vet att det beror på att morfinet inte.
Gnyr bara lågt medan jag går där och hör grabbarnas tunga steg bakom.
Hennes röst bryts och hon gnyr tyst för sig själv innan hon fortsätter.
”Prata tystare”, gnyr Claire, rullar in i väggen och slår i huvudet.
Lill-Per gnyr uppgivet och slänger sig ner alldeles framför hennes fötter.
Så hukar hon sig, gnyr och försvinner bort, halkar i cirklar över parketten.
”Kan nån bara skjuta den där jäveln?” gnyr Claire dämpat under täcket.
Den svarta labradoren gnyr oroligt och lägger sig sedan mitt på den lilla åkern.
Hon andas också i korta stötar, men svagare, och gnyr av smärta i medvetslösheten.
Simone vrider sig i sömnen och gnyr, öppnar ögonen och är med ens alldeles klarvaken.
Jag gnyr och försöker slingra mig, men jag kommer inte undan hans hårda grova händer och kuk.
Kyrkoherden stryker den pälsklädda ryggen och hunden slickar tacksamt hans hand och gnyr kelsjukt.
Fast hon gnyr lite och ibland rör hon sådär hastigt på ögonen under ögonlocken, som om hon drömmer.
Pojkens ansikte blir plötsligt spänt, han gnyr oroligt och raden av undertänder blottas i en konstig grimas.
Hon ligger på golvet i köket och bara gnäller och gnyr, precis som morbror Everts hynda när hon skulle valpa.
Jag gnyr ner i madrassen när jag känner din kuk mellan mina skinkor, och hur den målmedvetet börjar leta sig in.
Josef kvider, stönar och gnyr, som ett sårat djur, pressar knogarna mot ögonen och huvudet mot bordet, där de sitter.
Bilen kränger på vägen och jag gnyr till lite när mitt huvud slår mot dörrhandtaget och tyget i bilsätet bränner mot min kind.
»Tror du», säger Börje, »att det här handlar om dig? Det handlar om mördade kvinnor, om våldtagna kvinnor, och du gnyr om rätt.
Då upptäcker dobermannnpinschern slutligen lukten, sniffar ivrigt, gnyr av upphetsning – och bestämmer sig sedan för att han inte tycker om lukten.