Glåmig i en mening
Hon såg trött och glåmig ut.
Hildebrand såg mycket glåmig ut.
En glåmig ung man i tjugoårsåldern öppnade.
Marsdagen utanför fönstren var glåmig och dyster.
Mannen var i trettioårsåldern, flintskallig och glåmig.
Ute var det glåmig dager, men det hade i alla fall slutat snöa.
Du har varit glåmig i veckor och mina sagesmän har berättat om orsaken.
Malin kommer gående mot bilen och i det grå förmiddagsljuset ser hon glåmig ut.
Om jag börjar känna av några värre biverkningar, får jag väl väga dem mot hur glåmig jag blev när jag inte kunde sova på nätterna.
Den unge mannen såg glåmig ut och trots att han tydligen försökt kamma sig var han rufsig i håret, flurig som man sagt i Arnolds barndom.
Hon hade skyllt på illamående och magont, vilket ingen hade betvivlat, eftersom som hon bara petade i maten och var helt likblek och glåmig.
Delly Cartwright är en glåmig, blekfet flicka med gulaktigt hår – om hon liknar vår servitris så kan man lika gärna tycka att en skalbagge ser ut som en fjäril.
Hildebrand såg mycket glåmig ut.
En glåmig ung man i tjugoårsåldern öppnade.
Marsdagen utanför fönstren var glåmig och dyster.
Mannen var i trettioårsåldern, flintskallig och glåmig.
Ute var det glåmig dager, men det hade i alla fall slutat snöa.
Du har varit glåmig i veckor och mina sagesmän har berättat om orsaken.
Malin kommer gående mot bilen och i det grå förmiddagsljuset ser hon glåmig ut.
Om jag börjar känna av några värre biverkningar, får jag väl väga dem mot hur glåmig jag blev när jag inte kunde sova på nätterna.
Den unge mannen såg glåmig ut och trots att han tydligen försökt kamma sig var han rufsig i håret, flurig som man sagt i Arnolds barndom.
Hon hade skyllt på illamående och magont, vilket ingen hade betvivlat, eftersom som hon bara petade i maten och var helt likblek och glåmig.
Delly Cartwright är en glåmig, blekfet flicka med gulaktigt hår – om hon liknar vår servitris så kan man lika gärna tycka att en skalbagge ser ut som en fjäril.
Ni se absolut glåmiga ut.
Folk var förkylda, trötta, glåmiga och allmänt sura.
Kvinnan lyfte ett par glåmiga och sorgsna ögon mot honom.
Allas ansikten sågo glåmiga ut i det svaga elektriska ljuset.
När den satt blick stilla gick det i det glåmiga ljuset inte att urskilja den i gräset.
En tunn hinna av svett hade lagt sig över det glåmiga ansiktet och Gerhard slet av sig mössan för första gången.
Det är som om allt hemskt i mitt liv inträffar den månaden, då den svenska vintern gör dagarna mörka och glåmiga.
Knutas konstaterade att hans kolleger såg trötta och glåmiga ut i det obarmhärtigt vita ljuset från lysrören i taket.
Karin Falk betraktade hans glåmiga ansikte och mörka ringar under ögonen, antagligen var han lika slutkörd som hon själv kände sig.
Tåren uppnår kritisk massa och sneddar sävligt nerför kinden, den absorberas i den glåmiga hyn för att till slut försvinna precis innan den når polisongen.
De glåmiga, liksom fosteraktiga ansiktena hade samma drag, bara ytterligare försvagade hos döttrarna, och det man såg av kropparna tycktes ha snarlika konturer.
Så långt mitt öga kan se i vart fall inga glåmiga akademiker med enbart ungdomsfinnarna kvar och morgondagens huvudvärk och ruelse kan jag enkelt lösa genom att omgående starta på ny kula.
En buss pressar sig uppför Djurgårdsgatan och innanför rutorna hukar sig glåmiga Linköpingsbor i sätena, deras ansikten som otydliga grimaser av fukten från regnet som åter börjat falla.
Det glåmiga ansiktets mjuka drag fick mig att tänka på bleka svampar som jag en gång hade sett en skymt av i ett mörkt, fuktigt hörn av en källare och stånd av fläckiga röksvampar över fuktiga högar av skogsollon.
På spårvagnen till Värnhemstorget trängdes hon med glåmiga och trötta malmöbor på väg hem efter ännu en lång arbetsdag och hon besvärades av den sötsura stanken av svett från en man som satt på sätet bredvid henne.
Alla andra, familjen, släkt, vänner, bekanta, grannar, arbetskamrater, alla andra som över huvud taget kallat henne vid förnamn, kallar henne för Moa, och även om man nöjer sig med att enbart betrakta detta i det glåmiga skenet från familjehistorikens nattlampa är det en sorgesam avståndsmarkering.
Folk var förkylda, trötta, glåmiga och allmänt sura.
Kvinnan lyfte ett par glåmiga och sorgsna ögon mot honom.
Allas ansikten sågo glåmiga ut i det svaga elektriska ljuset.
När den satt blick stilla gick det i det glåmiga ljuset inte att urskilja den i gräset.
En tunn hinna av svett hade lagt sig över det glåmiga ansiktet och Gerhard slet av sig mössan för första gången.
Det är som om allt hemskt i mitt liv inträffar den månaden, då den svenska vintern gör dagarna mörka och glåmiga.
Knutas konstaterade att hans kolleger såg trötta och glåmiga ut i det obarmhärtigt vita ljuset från lysrören i taket.
Karin Falk betraktade hans glåmiga ansikte och mörka ringar under ögonen, antagligen var han lika slutkörd som hon själv kände sig.
Tåren uppnår kritisk massa och sneddar sävligt nerför kinden, den absorberas i den glåmiga hyn för att till slut försvinna precis innan den når polisongen.
De glåmiga, liksom fosteraktiga ansiktena hade samma drag, bara ytterligare försvagade hos döttrarna, och det man såg av kropparna tycktes ha snarlika konturer.
Så långt mitt öga kan se i vart fall inga glåmiga akademiker med enbart ungdomsfinnarna kvar och morgondagens huvudvärk och ruelse kan jag enkelt lösa genom att omgående starta på ny kula.
En buss pressar sig uppför Djurgårdsgatan och innanför rutorna hukar sig glåmiga Linköpingsbor i sätena, deras ansikten som otydliga grimaser av fukten från regnet som åter börjat falla.
Det glåmiga ansiktets mjuka drag fick mig att tänka på bleka svampar som jag en gång hade sett en skymt av i ett mörkt, fuktigt hörn av en källare och stånd av fläckiga röksvampar över fuktiga högar av skogsollon.
På spårvagnen till Värnhemstorget trängdes hon med glåmiga och trötta malmöbor på väg hem efter ännu en lång arbetsdag och hon besvärades av den sötsura stanken av svett från en man som satt på sätet bredvid henne.
Alla andra, familjen, släkt, vänner, bekanta, grannar, arbetskamrater, alla andra som över huvud taget kallat henne vid förnamn, kallar henne för Moa, och även om man nöjer sig med att enbart betrakta detta i det glåmiga skenet från familjehistorikens nattlampa är det en sorgesam avståndsmarkering.
”Jodå”, svarade den glåmige kommissarien så vänligt han kunde.
De zoomade in på ett glåmigt ansikte.
Men samtidigt kunde han inte låta bli att skratta åt henne, den där glåmigt söta lilla blonda flickan som såg ut som en blöt fågel med fjädrarna fastklibbade vid skallen.
En Susan Jagger som åldrats av ständig oro, ett ansikte med drag som slätats ut och blivit suddiga av sexton månaders liv som enstöring, grått av tristess och glåmigt av bekymmer.
Nu var hans kropp förstörd, hans ansikte var glåmigt och utmärglat, hans bruna ögon hade slocknat och hans gyllene hår stämde så dåligt med resten av utseendet att det såg ut som om det var en peruk.
Men samtidigt kunde han inte låta bli att skratta åt henne, den där glåmigt söta lilla blonda flickan som såg ut som en blöt fågel med fjädrarna fastklibbade vid skallen.
En Susan Jagger som åldrats av ständig oro, ett ansikte med drag som slätats ut och blivit suddiga av sexton månaders liv som enstöring, grått av tristess och glåmigt av bekymmer.
Nu var hans kropp förstörd, hans ansikte var glåmigt och utmärglat, hans bruna ögon hade slocknat och hans gyllene hår stämde så dåligt med resten av utseendet att det såg ut som om det var en peruk.