Glob i en mening
Istället måste man lägga den på en glob.
Enplansbyggnaden bär upp ett torn krönt av en väldig glob.
Därför minns jag det i detalj, men tidsrymden det omfattar saknar början, slut och mitt, är snarare som en sprakande, tredimensionell glob, fylld med lysande punkter som alla är förbundna med varandra.
Enplansbyggnaden bär upp ett torn krönt av en väldig glob.
Därför minns jag det i detalj, men tidsrymden det omfattar saknar början, slut och mitt, är snarare som en sprakande, tredimensionell glob, fylld med lysande punkter som alla är förbundna med varandra.
sa Globen.
Men Globen hade tur.
Körde in under Globen.
Globen höll med om det.
Och Globen hade suckat.
”Har de?” sa Globen.
Globen pausade och drack.
Globen hade själv sett dem.
Längst bort: Globen skymtade.
”Jo, jag vet”, sa Globen.
”Det är sant”, sa Globen.
Globen såg ut genom fönstret.
”Är det målet?” sa Globen.
Det var show när Globen jobbade.
Globen satte in en provbehandling.
”Nej, du har rätt”, sa Globen.
’Hur gör ni då?’ undrade Globen.
”Du vet hur folk är”, sa Globen.
Hon jobbade själv då, hon eller Globen.
Globen tittade misstroget på nykomlingen.
Förbannade ko att vara stor, tänkte Globen.
”Så du tänker starta eget?” sa Globen.
”Vilka ’vi’?” undrade Globen nyfiket.
När han kommer tillbaka ska han omfamna Globen.
Fast det var bara Globen som dög där förstås.
”De har haft lite otur så där”, sa Globen.
Globen tyckte sig se en ny Lång-Haka framför sig.
”Då skulle det bli inbördeskrig”, sa Globen.
Alla dessa dagar de hade jobbat ihop, Globen och hon.
”Vi hoppas ju att du blir kvar här”, sa Globen.
”Det skulle inte ha hjälpt ett dugg”, sa Globen.
Men Globen hade tur.
Körde in under Globen.
Globen höll med om det.
Och Globen hade suckat.
”Har de?” sa Globen.
Globen pausade och drack.
Globen hade själv sett dem.
Längst bort: Globen skymtade.
”Jo, jag vet”, sa Globen.
”Det är sant”, sa Globen.
Globen såg ut genom fönstret.
”Är det målet?” sa Globen.
Det var show när Globen jobbade.
Globen satte in en provbehandling.
”Nej, du har rätt”, sa Globen.
’Hur gör ni då?’ undrade Globen.
”Du vet hur folk är”, sa Globen.
Hon jobbade själv då, hon eller Globen.
Globen tittade misstroget på nykomlingen.
Förbannade ko att vara stor, tänkte Globen.
”Så du tänker starta eget?” sa Globen.
”Vilka ’vi’?” undrade Globen nyfiket.
När han kommer tillbaka ska han omfamna Globen.
Fast det var bara Globen som dög där förstås.
”De har haft lite otur så där”, sa Globen.
Globen tyckte sig se en ny Lång-Haka framför sig.
”Då skulle det bli inbördeskrig”, sa Globen.
Alla dessa dagar de hade jobbat ihop, Globen och hon.
”Vi hoppas ju att du blir kvar här”, sa Globen.
”Det skulle inte ha hjälpt ett dugg”, sa Globen.
Samhörighetskänslorna förstärktes av den varma belysningen som spreds av hängande orangegula glober i taket.
Vansinnet lyste i de mörka ögonen som gick från att vara smala springor till uppspärrade glober som virvlade runt i sina hålor.
Den trängde sig upp under ögonens glober, fortsatte mot hjärnans vindlingar där den bröt sig in för att breda ut sig till alla dess centra.
Vansinnet lyste i de mörka ögonen som gick från att vara smala springor till uppspärrade glober som virvlade runt i sina hålor.
Den trängde sig upp under ögonens glober, fortsatte mot hjärnans vindlingar där den bröt sig in för att breda ut sig till alla dess centra.
Globerna hade punkterats, den fuktiga substansen hade runnit nerför kinderna.