Gistet i en mening
Kvar stod ett gistet fårhus och tilläts ruttna.
Vid den bortersta kortväggen står ett gistet bord med två stolar.
Det övriga möblemanget utgörs av en nött pinnsoffa, ett gistet bord samt två uddafåtöljer.
Ett gistet och osmort organ i min kropp som gör sitt yttersta för att sköta sina åtaganden på samma raska och obesvärade sätt som det alltid har gjort, samtidigt som det är så uppenbart att dess rörelser har blivit alltmer fumliga och senfärdiga.
Vid den bortersta kortväggen står ett gistet bord med två stolar.
Det övriga möblemanget utgörs av en nött pinnsoffa, ett gistet bord samt två uddafåtöljer.
Ett gistet och osmort organ i min kropp som gör sitt yttersta för att sköta sina åtaganden på samma raska och obesvärade sätt som det alltid har gjort, samtidigt som det är så uppenbart att dess rörelser har blivit alltmer fumliga och senfärdiga.
Brädorna var gamla och gistna med stora glipor.
Ljuset tränger in i strimmor mellan de gistna brädorna.
Ingenting var omhändertaget, dörrar och fönster gistna.
Han försjönk alltmer i tystnad, lutad över bordet i det gistna huset.
Om sommaren böra träkärl göras rena och nedläggas i källare, så gistna de ej så mycket.
Winter gick över det gistna trägolvet och såg ner på gestalten som satt där, en person vid namn Bert Robertsson.
Ett förfallet 20-talshus med gråsmutsig fasad där teglet lyste igenom, rostfrätta stuprör och gistna fönsterbågar.
När de väl hade ankrat en liten bit ifrån risvasen, visade det sig att den gistna ubåten hade en flytförmåga likt ett korkflöte.
Gistna byggnader som för länge sedan passerat gränsen för räddning står planlöst utkastade på gårdsplanen med trasiga fönster och urlakad rödfärg.
Tänk om hennes intresse falnar när hon kommer hem till Gillberga och får se hans gistna gamla föräldrahem där det faluröda vittrat bort för länge sedan.
Hur jag förlorade, hur något hann ikapp mig och hur skogen, trädens rötter, ormbunkarnas gistna blad åt av min kropp, frusen under vinterstjärnornas bleka ljus.
Det var Holger 1 som efter att ha farit i över tvåhundra kilometer i timmen i drygt sexhundra meter fortsatte rakt igenom det gistna taket till magasinet – och landade på de femtiotusen sexhundrafyrtio kuddar som för tillfället råkade finnas i lager.
Han såg sig om, som om det var första gången han betraktade de gistna bänkarna, klappstolarna, det lilla altaret, där ett par levande ljus fladdrade oroligt, och de rika blomsterdekorationerna som gav ett nästan överväldigande intryck i den enkla omgivningen.
När de blifvit riktigt torra och se gistna ut, nedstoppas en stor kvist färskt enris och en kvist färskt granris i hvarje tunna, hvarefter de sprundas och få ligga i källare, tills de åter skola begagnas, då de rengöras, hönas med litet enlag i hvarje tunna och böra stå utan sprund, tills enlagen är kall.
Ljuset tränger in i strimmor mellan de gistna brädorna.
Ingenting var omhändertaget, dörrar och fönster gistna.
Han försjönk alltmer i tystnad, lutad över bordet i det gistna huset.
Om sommaren böra träkärl göras rena och nedläggas i källare, så gistna de ej så mycket.
Winter gick över det gistna trägolvet och såg ner på gestalten som satt där, en person vid namn Bert Robertsson.
Ett förfallet 20-talshus med gråsmutsig fasad där teglet lyste igenom, rostfrätta stuprör och gistna fönsterbågar.
När de väl hade ankrat en liten bit ifrån risvasen, visade det sig att den gistna ubåten hade en flytförmåga likt ett korkflöte.
Gistna byggnader som för länge sedan passerat gränsen för räddning står planlöst utkastade på gårdsplanen med trasiga fönster och urlakad rödfärg.
Tänk om hennes intresse falnar när hon kommer hem till Gillberga och får se hans gistna gamla föräldrahem där det faluröda vittrat bort för länge sedan.
Hur jag förlorade, hur något hann ikapp mig och hur skogen, trädens rötter, ormbunkarnas gistna blad åt av min kropp, frusen under vinterstjärnornas bleka ljus.
Det var Holger 1 som efter att ha farit i över tvåhundra kilometer i timmen i drygt sexhundra meter fortsatte rakt igenom det gistna taket till magasinet – och landade på de femtiotusen sexhundrafyrtio kuddar som för tillfället råkade finnas i lager.
Han såg sig om, som om det var första gången han betraktade de gistna bänkarna, klappstolarna, det lilla altaret, där ett par levande ljus fladdrade oroligt, och de rika blomsterdekorationerna som gav ett nästan överväldigande intryck i den enkla omgivningen.
När de blifvit riktigt torra och se gistna ut, nedstoppas en stor kvist färskt enris och en kvist färskt granris i hvarje tunna, hvarefter de sprundas och få ligga i källare, tills de åter skola begagnas, då de rengöras, hönas med litet enlag i hvarje tunna och böra stå utan sprund, tills enlagen är kall.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Trappan var gisten.
Den såg gisten och obrukbar ut.
Inte nu'', väste Gisten ''Jag kommer strax.
Nu har jag trampat rakt ner i en gisten avloppsledning.
En gisten träramp och ett järnräcke ledde upp till entrén.
Den såg gammal och gisten ut, en rostig motor satt i aktern, årtullarna var tomma.
Jag vill gå ner och ta värvning på någon gisten skuta och ge mig ut på öppet hav.
Nu är den gisten och rutten så vi fyller den med cement och sand och hoppas den ska klara sig några hundra år till.
Vid entrén hängde några plastblommor, dörren, gisten av ålder, stod halvöppen och från lokalen strömmade psalmsång framförd av spruckna röster.
Jag har grejor så det räcker, jag behöver inte byta så många skivor, det är ingen som tjatar ihjäl sig efter skivnyheterna längre, till och med Trettifyran har snurrat för många varv i boxarna, eller så har folk köpt den och spelar skiten om och om igen därhemma, månad efter månad, den var vår i alla tider, fastän gisten, ful och skev, varv efter varv på skivtallriken tills rivningskulan kommer farande genom väggen.
Den såg gisten och obrukbar ut.
Inte nu'', väste Gisten ''Jag kommer strax.
Nu har jag trampat rakt ner i en gisten avloppsledning.
En gisten träramp och ett järnräcke ledde upp till entrén.
Den såg gammal och gisten ut, en rostig motor satt i aktern, årtullarna var tomma.
Jag vill gå ner och ta värvning på någon gisten skuta och ge mig ut på öppet hav.
Nu är den gisten och rutten så vi fyller den med cement och sand och hoppas den ska klara sig några hundra år till.
Vid entrén hängde några plastblommor, dörren, gisten av ålder, stod halvöppen och från lokalen strömmade psalmsång framförd av spruckna röster.
Jag har grejor så det räcker, jag behöver inte byta så många skivor, det är ingen som tjatar ihjäl sig efter skivnyheterna längre, till och med Trettifyran har snurrat för många varv i boxarna, eller så har folk köpt den och spelar skiten om och om igen därhemma, månad efter månad, den var vår i alla tider, fastän gisten, ful och skev, varv efter varv på skivtallriken tills rivningskulan kommer farande genom väggen.