Gesäll i en mening
Gesäll hos superpatriarken Johnson.
En ung kille stod i kassan, en gesäll.
Krafft kallade honom gesäll, konditorgesäll.
Han var styrelseordförande, jag en lärling som möjligen nästan blev gesäll.
Och varje socken håller sin ämbetsmästare i skomakeri och skrädderi, som får ha pojkar, men inte gesäll.
—Hon har dock varit högre stämd, fortfor sergeanten för sig; ja, ett par dagar! och hennes talämnen, ehuruväl alltid sig lika vad klokheten beträffar, har dock inte ständigt haft smak av en gesäll i fruntimmerskläder.
En ung kille stod i kassan, en gesäll.
Krafft kallade honom gesäll, konditorgesäll.
Han var styrelseordförande, jag en lärling som möjligen nästan blev gesäll.
Och varje socken håller sin ämbetsmästare i skomakeri och skrädderi, som får ha pojkar, men inte gesäll.
—Hon har dock varit högre stämd, fortfor sergeanten för sig; ja, ett par dagar! och hennes talämnen, ehuruväl alltid sig lika vad klokheten beträffar, har dock inte ständigt haft smak av en gesäll i fruntimmerskläder.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Hans mål var de så kallade Straubinger*, de tyska hantverkare och gesäller som var benägna att stödja den ”sanna socialismen” och som främst arbetade i hantverkarkvarteren i Faubourg St.
Över alla de tyska staterna blomstrade en ”mötesdemokrati” samtidigt som man skrev petitioner, samlade massmöten och demonstrationer där stora skaror av gesäller, bönder, arbetare och studenter marscherade förbi stadshus och palats.
Vid första anblicken verkar det faktiskt finnas, eftersom man varje kväll kan höra glada gesäller dra genom gatorna sjungande sina visor, men det är de oanständigaste visor som någonsin kommit över brännvinsflammande läppar; aldrig hör man någon av de folkvisor, som annars är kända över hela Tyskland och som vi väl kan vara stolta över.
Den nya ekonomiska verkligheten avspeglades i hur journalister och kommentatorer allt oftare använde begrepp som ”pauperism” och ”proletariat” för att beskriva städernas rotlösa, egendomslösa daglönare utan fast anställning och trygghet: de tusentals arbetslösa och undersysselsatta skärslipare, skomakare, skräddare, gesäller och textilarbetare som strömmade till städerna i Rhenlandet.
Över alla de tyska staterna blomstrade en ”mötesdemokrati” samtidigt som man skrev petitioner, samlade massmöten och demonstrationer där stora skaror av gesäller, bönder, arbetare och studenter marscherade förbi stadshus och palats.
Vid första anblicken verkar det faktiskt finnas, eftersom man varje kväll kan höra glada gesäller dra genom gatorna sjungande sina visor, men det är de oanständigaste visor som någonsin kommit över brännvinsflammande läppar; aldrig hör man någon av de folkvisor, som annars är kända över hela Tyskland och som vi väl kan vara stolta över.
Den nya ekonomiska verkligheten avspeglades i hur journalister och kommentatorer allt oftare använde begrepp som ”pauperism” och ”proletariat” för att beskriva städernas rotlösa, egendomslösa daglönare utan fast anställning och trygghet: de tusentals arbetslösa och undersysselsatta skärslipare, skomakare, skräddare, gesäller och textilarbetare som strömmade till städerna i Rhenlandet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.