Geist i en mening
Men utan geist.
Kärnan i det hegelska systemet var en tolkning av historien såsom besjälad av ”ande” (Geist).
”Faktiskt var det som om han de sista månaderna fick det allt svårare att upprätthålla sin sedvanliga geist”, fortsatte han.
Han hade börjat jogga för att få bort den begynnande kulan - ”trivselkilona” kallade Jessica dem - men det var oregelbundet och utan riktig geist.
Vad mera var ”måste man något tona ner den geist man haft med sig från kontinenten och låta livslustens barometer sjunka från ungefär 760 till 750 millimeter tills man gradvis vant sig”.
På boulevarderna syns inga andra än borgare och polisspioner; danssalonger och teatrar ligger öde … kort sagt var det åter Paris från 1847, men utan geist, utan liv, utan eld och utan det jäsämne som arbetarna då överallt förde med sig.
gon särskild geist bakom arbetet och, vad som är särskilt an-märkningsvärt, inga egentliga försök gjordes, trots all beskäftighet från några delegaters sida, att utnyttja den speciella auktoritet, ibland har det talats om magi, som Sverige för-värvade genom sitt initiativ och genom sitt värdskap.
Det slitsamma tröstlösa utdragna skeende där man inte rörde sig ur fläcken hur mycket man än trampade på, där uppslag och tips, initiativ, geist och vanligt enkelt rutinarbete bara sinade och tog slut och hur allas samlade mödor, alla goda uppslag och säkra tips lika väl som vanliga villfarelser, vilda chansningar, rena skott i natten och helt ursäktliga misstag till sist förvandlades till enbart papper som i rättvisans namn alla hamnade i samma pärmar på hyllan över ouppklarade brott.
Kärnan i det hegelska systemet var en tolkning av historien såsom besjälad av ”ande” (Geist).
”Faktiskt var det som om han de sista månaderna fick det allt svårare att upprätthålla sin sedvanliga geist”, fortsatte han.
Han hade börjat jogga för att få bort den begynnande kulan - ”trivselkilona” kallade Jessica dem - men det var oregelbundet och utan riktig geist.
Vad mera var ”måste man något tona ner den geist man haft med sig från kontinenten och låta livslustens barometer sjunka från ungefär 760 till 750 millimeter tills man gradvis vant sig”.
På boulevarderna syns inga andra än borgare och polisspioner; danssalonger och teatrar ligger öde … kort sagt var det åter Paris från 1847, men utan geist, utan liv, utan eld och utan det jäsämne som arbetarna då överallt förde med sig.
gon särskild geist bakom arbetet och, vad som är särskilt an-märkningsvärt, inga egentliga försök gjordes, trots all beskäftighet från några delegaters sida, att utnyttja den speciella auktoritet, ibland har det talats om magi, som Sverige för-värvade genom sitt initiativ och genom sitt värdskap.
Det slitsamma tröstlösa utdragna skeende där man inte rörde sig ur fläcken hur mycket man än trampade på, där uppslag och tips, initiativ, geist och vanligt enkelt rutinarbete bara sinade och tog slut och hur allas samlade mödor, alla goda uppslag och säkra tips lika väl som vanliga villfarelser, vilda chansningar, rena skott i natten och helt ursäktliga misstag till sist förvandlades till enbart papper som i rättvisans namn alla hamnade i samma pärmar på hyllan över ouppklarade brott.
passade honom och som han åren 1976–82 spelade utan den verkliga geisten, med närmast destruktivt lättsinne inför landets ekonomi.