Gölarna i en mening
Hon stirrar intensivt på de mörka skuggorna som växer fram – när hon målar tror jag att hon känner sig som om hon fortfarande var ute bland de döda i gölarna på Offermossen.
Det var pölar överallt, gölar, sjöar nästan.
Det var ett blekt solsken som reflekterades i det stillastående vattnet, de gölar och pölar som hade bildats under natten.
Det blänkte från svarta grenar, och solen lyste i vattenpussar och små gölar, övervuxna av slemmigt gräs och bleknad mossa.
De underliga feta havsdjuren låg och latade sig på de solvarma klipporna medan deras ungar plaskade omkring i gölar och försökte lära sig simma.
Det var ett blekt solsken som reflekterades i det stillastående vattnet, de gölar och pölar som hade bildats under natten.
Det blänkte från svarta grenar, och solen lyste i vattenpussar och små gölar, övervuxna av slemmigt gräs och bleknad mossa.
De underliga feta havsdjuren låg och latade sig på de solvarma klipporna medan deras ungar plaskade omkring i gölar och försökte lära sig simma.
Han tänkte på gölen.
Nu fanns bara gölen kvar.
Den här gölen drog ner alla.
Gölen såg ut som ett svart hål.
Richardsson stod kvar nere i gölen.
Han var också på väg till gölen.
Gölen var som en ravin ner i berget.
Ska jag kasta mig i gölen? tänkte han.
Någon bar honom, han bars upp från gölen.
När du också var därute i den jävla gölen.
Halders såg gölen glimma tjugotalet meter bort.
Den var svart, lika svart som gölen och djungeln.
Vegetationen var meterhög runt gölen, som en mur.
Gölen var nedsänkt i marken, en halvmeter under muren.
Och när jag stod däruppe såg jag nåt skjul en bit från gölen.
Du kände till den här jävla gölen och det var här ni dumpade henne.
Gölen var större än han trott när han skymtat den mellan klipporna och träden.
Han hörde rösterna som var på väg uppför Bönekällan, uppför berget, in på den smala stigen till gölen.
Jag kommer ut ur skogen och sätter mig vid kanten av den stora, virvlande gölen som de båda fallen dundrar ner i.
Lejons ögon fanns kvar i hans ansikte, riktade åt alla håll, mot Winter, Richardsson, Bergenhem, himlen, jorden, gölen.
Jade är i andra änden av gölen, glider baklänges på armbågarna, hostar och spottar, håret svart av jord och kvistar, en malvastjälk snodd runt örat.
Sven är lite orolig för att det är färre grodor i gölen än vanligt, säger han, och det känns som en befriande kontrast till oron för det mediedrev som ständigt hotar sonen.
Han såg något som bara var en stor vit sten, det var den stenen han hade sett när han tittat ner i gölen för första gången, det var stenen, ingenting annat än stenen, och han blundade, han hörde inte längre Richardssons skrik, han hörde det inte eftersom han skrek själv, han förstod det trots att det inte fanns någonting att förstå, ingenting kunde förstås eftersom allting var meningslöst, allting var borta nu, och tomt och förflutet och dött och vitt som Bergenhems ansikte.
Nu fanns bara gölen kvar.
Den här gölen drog ner alla.
Gölen såg ut som ett svart hål.
Richardsson stod kvar nere i gölen.
Han var också på väg till gölen.
Gölen var som en ravin ner i berget.
Ska jag kasta mig i gölen? tänkte han.
Någon bar honom, han bars upp från gölen.
När du också var därute i den jävla gölen.
Halders såg gölen glimma tjugotalet meter bort.
Den var svart, lika svart som gölen och djungeln.
Vegetationen var meterhög runt gölen, som en mur.
Gölen var nedsänkt i marken, en halvmeter under muren.
Och när jag stod däruppe såg jag nåt skjul en bit från gölen.
Du kände till den här jävla gölen och det var här ni dumpade henne.
Gölen var större än han trott när han skymtat den mellan klipporna och träden.
Han hörde rösterna som var på väg uppför Bönekällan, uppför berget, in på den smala stigen till gölen.
Jag kommer ut ur skogen och sätter mig vid kanten av den stora, virvlande gölen som de båda fallen dundrar ner i.
Lejons ögon fanns kvar i hans ansikte, riktade åt alla håll, mot Winter, Richardsson, Bergenhem, himlen, jorden, gölen.
Jade är i andra änden av gölen, glider baklänges på armbågarna, hostar och spottar, håret svart av jord och kvistar, en malvastjälk snodd runt örat.
Sven är lite orolig för att det är färre grodor i gölen än vanligt, säger han, och det känns som en befriande kontrast till oron för det mediedrev som ständigt hotar sonen.
Han såg något som bara var en stor vit sten, det var den stenen han hade sett när han tittat ner i gölen för första gången, det var stenen, ingenting annat än stenen, och han blundade, han hörde inte längre Richardssons skrik, han hörde det inte eftersom han skrek själv, han förstod det trots att det inte fanns någonting att förstå, ingenting kunde förstås eftersom allting var meningslöst, allting var borta nu, och tomt och förflutet och dött och vitt som Bergenhems ansikte.
Det finns en göl där.
En löjlig liten göl förresten.
REFORMISTEN Samhället blir en göl med dina idéer.
Men vid denna göl, i detta tuggande, låg en himmelsk frid.
En halv kilometer längre fram låg en liten rastplats vid en göl.
Men där det samlades i en pöl, en göl, en sjö, en bassäng, en tjärn.
Evigheten var en lugn göl, där någon tuggade och malde i oändlighet, liksom korna här hela dagarna tuggade och malde sitt hö.
« Större delen av byns befolkning befinner sig där Evenlode vidgar sig till en ginstkantad göl ett par tre kilometer bort, vid järnvägsspåren.
Några meter till vänster om sig har de kornas vattenhål: stranden nedtrampad på båda sidor, och i mitten en bred göl, så djup att stora blöta mular kan dricka sig otörstiga utan att behöva sila bort en massa dy.
På en och en halv timme har vi fällt ett dussin djur av olika slag – kaniner, ekorrar och kalkoner – och vi bestämmer oss för att lägga av och tillbringa resten av tiden vid en göl som antagligen får sitt vatten från en underjordisk källa eftersom vattnet är svalt och friskt.
En löjlig liten göl förresten.
REFORMISTEN Samhället blir en göl med dina idéer.
Men vid denna göl, i detta tuggande, låg en himmelsk frid.
En halv kilometer längre fram låg en liten rastplats vid en göl.
Men där det samlades i en pöl, en göl, en sjö, en bassäng, en tjärn.
Evigheten var en lugn göl, där någon tuggade och malde i oändlighet, liksom korna här hela dagarna tuggade och malde sitt hö.
« Större delen av byns befolkning befinner sig där Evenlode vidgar sig till en ginstkantad göl ett par tre kilometer bort, vid järnvägsspåren.
Några meter till vänster om sig har de kornas vattenhål: stranden nedtrampad på båda sidor, och i mitten en bred göl, så djup att stora blöta mular kan dricka sig otörstiga utan att behöva sila bort en massa dy.
På en och en halv timme har vi fällt ett dussin djur av olika slag – kaniner, ekorrar och kalkoner – och vi bestämmer oss för att lägga av och tillbringa resten av tiden vid en göl som antagligen får sitt vatten från en underjordisk källa eftersom vattnet är svalt och friskt.