Förbarmande i en mening
Må gudarna ha förbarmande över dig.
De som opponerade sig slogs ner utan förbarmande.
Ögon, som bett om förbarmande och tiggt om frälsning.
Det var som om hon litade på havet, eller bad om förbarmande.
Han hade bönat och bett att Dag Svensson skulle ha förbarmande.
Jag visste att han inte skulle ha visat något förbarmande med mig eller Leonie.
Men nu hade Baldur lyssnat tillräckligt länge på alla dessa böner om förbarmande.
Du har aldrig känt något förbarmande, varken du eller anhanget du har haft omkring dig.
Brevet innehöll enbart dåliga nyheter, och de var nedskrivna utan förbarmande, i korta, hårda meningar.
Här på landet har hon lärt sig att avsky ogräs som om det var ohyra, och utan förbarmande hackar hon lös.
Baldur, ha ändå förbarmande med mig! Du var ändå en gång en liten pojke! Minns du när vi gick på söndagspromenad tillsammans.
Hon bad om förbarmande och om det inte gick att få förbarmande, bad hon om vishet att förstå meningen med att hennes käre pojke skulle få lida.
Han föraktade sig själv för att han blottade sitt hjärta, och han undrade, om han gjorde det för att väcka hennes medlidande, så att hon i förbarmande äntligen åter skulle närma sin mun till hans.
Denna sång, dessa böner, vart stego de? Fanns det väl en Gud som lyddes ned mot jorden, förbarmande sig över dessa öppna munnar, som hungrigt gapade som fågelungars näbbar? Nästan samma extas, som grep de andra, fyllde också Angela.
Så varför skulle jag, nu, känna något förbarmande med dig? Du och käringarna räknade iskallt med att alla era intriger och manipulationer skulle ta hem segern ganska lätt åt er – inte sant! – men ni gav er på fel person den här gången.
Några av dem verkade känna att det begåtts utfrysning i visningsrummet och var extra tillmötesgående mot Ester medan de väntade på maten, tillmötesgående på det förbarmande och nedlåtande sätt som övertygade men toleranta människor är när klyftan är för stor.
Och i eftermiddag kanske vi går upp till den gamla judekäringen på fyra trappor och låter det aset bjuda på kaffe och bakelser! Hon ska tvingas till det, käringen, nu när Frankrike också har slagits ner, känner jag inget förbarmande längre! Nu är vi världens herrar, och alla måste krypa för oss!.
När obergruppenführern får se kommissarien dyka fram vid sängen, slutar han upp med misshandeln och säger till hälften ursäktande och till hälften förebrående: ”Kommissarien är alldeles för benägen att ta i med silkesvantarna! Sådana här käringar ska man plåga, tills de gnäller om förbarmande!”.
Därför säger han nu: ”Hade jag varit hans mor skulle inte jag ha velat ta honom i famn mera, ett sådant svin som han har blivit!” Han betraktar hennes av skräck uppspärrade ögon, och rakt in i det vaxbleka ansiktet säger han nu utan förbarmande: ”Sist han var hemma på permission visade han ett foto som en kamrat hade tagit av honom.
”Och när jag hade pryglat Barkhausen ner på vägen”, fortsätter Kuno Kienschäper utan förbarmande, ”så skulle jag köra in i stan till polisen och säga: Se väl upp, ni! Det luskar en karl omkring här i krokarna, han duger inte till något annat än att driva omkring, stjäla och härja, han har suttit inne, han är en förbrytare, ta fast honom!”.
Men eftersom hans sinne och hans längtan och hans böjelse fortfarande var inriktad på det sekulära livet, bönföll han den helige fadern, att han skulle värdigas få dispens, med särskilt förbarmande, så att han efter att han har lagt bort den prästerliga klädnaden och värdigheten ska få lov att återvända till det sekulära livet och ingå äktenskap.
Han som nyss rent av hade haft en impuls av modig beslutsamhet började plötsligt att jämra sig: ”Jag går inte ett steg längre! Ha i alla fall lite förbarmande med mig, kommissarien! Dränk mig inte! Jag kan inte simma, det vill jag genast ha sagt! Jag har alltid haft en sådan motvilja mot vatten! Jag ska gärna skriva under så många förhörsprotokoll som helst! Hjälp! Hjälp! Hjä…”.
De som opponerade sig slogs ner utan förbarmande.
Ögon, som bett om förbarmande och tiggt om frälsning.
Det var som om hon litade på havet, eller bad om förbarmande.
Han hade bönat och bett att Dag Svensson skulle ha förbarmande.
Jag visste att han inte skulle ha visat något förbarmande med mig eller Leonie.
Men nu hade Baldur lyssnat tillräckligt länge på alla dessa böner om förbarmande.
Du har aldrig känt något förbarmande, varken du eller anhanget du har haft omkring dig.
Brevet innehöll enbart dåliga nyheter, och de var nedskrivna utan förbarmande, i korta, hårda meningar.
Här på landet har hon lärt sig att avsky ogräs som om det var ohyra, och utan förbarmande hackar hon lös.
Baldur, ha ändå förbarmande med mig! Du var ändå en gång en liten pojke! Minns du när vi gick på söndagspromenad tillsammans.
Hon bad om förbarmande och om det inte gick att få förbarmande, bad hon om vishet att förstå meningen med att hennes käre pojke skulle få lida.
Han föraktade sig själv för att han blottade sitt hjärta, och han undrade, om han gjorde det för att väcka hennes medlidande, så att hon i förbarmande äntligen åter skulle närma sin mun till hans.
Denna sång, dessa böner, vart stego de? Fanns det väl en Gud som lyddes ned mot jorden, förbarmande sig över dessa öppna munnar, som hungrigt gapade som fågelungars näbbar? Nästan samma extas, som grep de andra, fyllde också Angela.
Så varför skulle jag, nu, känna något förbarmande med dig? Du och käringarna räknade iskallt med att alla era intriger och manipulationer skulle ta hem segern ganska lätt åt er – inte sant! – men ni gav er på fel person den här gången.
Några av dem verkade känna att det begåtts utfrysning i visningsrummet och var extra tillmötesgående mot Ester medan de väntade på maten, tillmötesgående på det förbarmande och nedlåtande sätt som övertygade men toleranta människor är när klyftan är för stor.
Och i eftermiddag kanske vi går upp till den gamla judekäringen på fyra trappor och låter det aset bjuda på kaffe och bakelser! Hon ska tvingas till det, käringen, nu när Frankrike också har slagits ner, känner jag inget förbarmande längre! Nu är vi världens herrar, och alla måste krypa för oss!.
När obergruppenführern får se kommissarien dyka fram vid sängen, slutar han upp med misshandeln och säger till hälften ursäktande och till hälften förebrående: ”Kommissarien är alldeles för benägen att ta i med silkesvantarna! Sådana här käringar ska man plåga, tills de gnäller om förbarmande!”.
Därför säger han nu: ”Hade jag varit hans mor skulle inte jag ha velat ta honom i famn mera, ett sådant svin som han har blivit!” Han betraktar hennes av skräck uppspärrade ögon, och rakt in i det vaxbleka ansiktet säger han nu utan förbarmande: ”Sist han var hemma på permission visade han ett foto som en kamrat hade tagit av honom.
”Och när jag hade pryglat Barkhausen ner på vägen”, fortsätter Kuno Kienschäper utan förbarmande, ”så skulle jag köra in i stan till polisen och säga: Se väl upp, ni! Det luskar en karl omkring här i krokarna, han duger inte till något annat än att driva omkring, stjäla och härja, han har suttit inne, han är en förbrytare, ta fast honom!”.
Men eftersom hans sinne och hans längtan och hans böjelse fortfarande var inriktad på det sekulära livet, bönföll han den helige fadern, att han skulle värdigas få dispens, med särskilt förbarmande, så att han efter att han har lagt bort den prästerliga klädnaden och värdigheten ska få lov att återvända till det sekulära livet och ingå äktenskap.
Han som nyss rent av hade haft en impuls av modig beslutsamhet började plötsligt att jämra sig: ”Jag går inte ett steg längre! Ha i alla fall lite förbarmande med mig, kommissarien! Dränk mig inte! Jag kan inte simma, det vill jag genast ha sagt! Jag har alltid haft en sådan motvilja mot vatten! Jag ska gärna skriva under så många förhörsprotokoll som helst! Hjälp! Hjälp! Hjä…”.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.