Förargat i en mening
Han vände förargat bort ansiktet.
”Vad håller du på med?” utbrast han förargat.
”Nu luktar det så där igen!” ropade hon förargat.
Att hon vill be om förlåtelse om hon förargat föräldrarna.
Tredje gången avbryter Ove borrandet och betraktar dörren förargat.
Genom hans bakruta såg jag hur han förargat höll upp händerna igen.
Hon väntade ett tag, och sedan skrattade hon till, kort och förargat.
Plötsligt rynkade han förargat på ena ögonbrynet och tittade över mot grannbordet.
Det röda vinet stänkte omkring, och Adèle drog sig med ett förargat utrop tillbaka.
Den hade blivit ihjälslagen av några pojkar, som den förargat genom sin tjuvaktighet.
”Vad du tror egentligen, tror du att det är en jävla midsommarsup eller?” sa han förargat.
»Ha tålamod med en äldre man, Mikael«, sa Thurston Richards och hoppades att han inte förargat Storm.
Tankarna virvlade runt i huvudet på honom, han kunde inte komma på vad det kunde vara som förargat fadern.
Hon gick fram till ett litet bord, föste förargat en skål med blommor åt sidan och blötte blyertsspetsen med tungan innan hon började skriva.
Kajsa skramlar högt i köket och när jag går ut dit för att koka lite kaffe ser jag på hennes uppdragna, stela axlar att jag har förargat henne.
Nere i salen var redan skolan samlad kring Riken, som satt där med ett förargat uttryck i sitt runda plattnosansikte och bibeln uppslagen framför sig.
”Då borde de ju ha sett detta nu och fattat vilket fatalt misstag de gjorde när de släppte iväg den där jäveln till flyget”, sa Kjetil förargat.
Nu vände han med ett förargat ”äsch” ryggen åt sitt offer och frågade kriminalrådet: ”Behöver ni karln för en eller annan upplysning, herr Zott?”.
Han kunde heller inte motstå frestelsen att sola sig i glansen av sina militära bedrifter under kriget, vilket förargade Chrusjtjov mer än det hade förargat Stalin.
Mamma som med ett förargat tonfall undrade om hon möjligen hade glömt sitt ena örhänge därhemma i badrummet? Det där fina med en ametist och sirconiastenar runtom.
Alla välkomnade hjälpen, förutom Vanja som snäste så ilsket åt en tjänare att han förskräckt slängde sig ned på knä och ursäktade sig för att han hade förargat henne.
När vi kysstes sade hon nästan förargat: ”Vad i all världen gör du här?” Jag berättade det för henne, och hon sade att hon hade anlänt hit bara för en vecka sedan och nu var i tjänst.
Fru Häberle fann rulljalusin neddragen för butiksdörren och på den satt en skylt fastsatt, en pappskylt med det dumma meddelande som hon alltid hade förargat sig över: Kommer strax tillbaka.
Men när stämningen var som mest uppsluppen, och vi skrattade oss fördärvade åt än det ena, än det andra, då kunde han långsamt bli allvarlig, och det visade sig att jag hade sagt någonting som hade förargat honom.
Vad hade den där läsarprästen egentligen med hennes hushåll att göra? Hon höll på att ge honom ett förargat svar, men så kom hon att tänka att det var genom pastorns medling som Alexandra åter blivit hennes dyra väninna.
”Ja, ni nickar”, säger Baldur förargat, ”men ändå gör ni tvärtom! Det är inte en halvtimme sedan jag hörde farsan säga till brevbärerskan att käringen Rosenthal däruppe ska få bjuda oss på kaffe och bakelser…”.
Men när hon står framför honom upphör hon med sitt lilla skådespel och brister ut i ett klingande skratt som får alla gäster att vända sig åt vårt håll, först med något förargat i blicken, men när de får syn på den unga kvinnan ljusnar de en aning, och deras mungipor åker upp, om än ofrivilligt.
En bonde håller in hästarna och glor lystet mot konstapeln och vagnen där bakom, han pekar och vänder sig till någon som sitter bredvid på kuskbocken, men så kommer ett annat ekipage skramlande och vill fram, och det växlas ett antal hårda ord innan bonden snärtar förargat med tömmarna och åker vidare.
Makarna Wallgren bor mitt emot nybygget, i ett gårdshus där murgrönan klättrar som ett vildvuxet helskägg längs fasaden, och innan jag går in genom porten föreställer jag mig hur de har skakat förargat på huvudet åt allt bygglarm och alla sprängsalvor som får marken att skälva under fötterna, och att de har fällt nedlåtande kommentarer om all den prålighet som tar form tvärs över gatan, men att de ändå, liksom i hemlighet, inte har kunnat låta bli att känna av upphetsningen inför det nya som håller på att växa fram, och belåtenheten över att befinna sig mitt i det, och sitta på första parkett.
Eller en morgon vid frukostbordet, när hon läste högt ur ett brev som hon hade fått från sin mor, och jag minns hur jag tampades med en lätt irritation, eftersom jag just hade tagit en tugga hårt bröd när hon började läsa, och sedan vackert fick sitta där med munnen full av bröd, eftersom ljudet från mitt tuggande hade gjort det omöjligt för mig att uppfatta hennes ord, och jag fick i stället skynda mig att tugga när hon hade svårigheter att tyda moderns handskrift, och därför tvingades till kortare uppehåll, och Helga läste, och ibland såg hon upp på mig och vi log i samförstånd, och lite lätt överseende, eftersom modern uppehöll sig så febrigt vid episoder och händelser från Helgas tidiga barndom, och modern skrev att hon förundrades över att hon kunde erinra sig sådant som låg mer än tjugo år bakåt i tiden, och dessutom med stor skärpa och detaljrikedom, medan hon plötsligt kunde ha ytterst vaga hågkomster av sådant som inträffade under gårdagskvällen, och Helga läste några barndomsminnen, och jag märkte att hon ibland sneglade på mig, i synnerhet när modern återgav sådant som var lite hjärteknipande, och kanske ville Helga se om jag blev lika rörd som hon, och så avbröt hon tvärt sin läsning, och hon höjde armen och synade spetsfållen på sin blusärm, kanske upptäckte hon en fettfläck, den kan hur som helst inte ha varit särskilt iögonenfallande eftersom jag inte kunde se någonting, men hon lade ifrån sig brevet och suckade förargat, och hon lämnade rummet med ursinniga smällar från klackarna, och jag satt kvar, och jag vill minnas att jag log åt att hon var så noga med sin klädsel, till och med när hon bara skulle träffa en väninna och hjälpa henne städa undan lite gamla saker….
”Vad håller du på med?” utbrast han förargat.
”Nu luktar det så där igen!” ropade hon förargat.
Att hon vill be om förlåtelse om hon förargat föräldrarna.
Tredje gången avbryter Ove borrandet och betraktar dörren förargat.
Genom hans bakruta såg jag hur han förargat höll upp händerna igen.
Hon väntade ett tag, och sedan skrattade hon till, kort och förargat.
Plötsligt rynkade han förargat på ena ögonbrynet och tittade över mot grannbordet.
Det röda vinet stänkte omkring, och Adèle drog sig med ett förargat utrop tillbaka.
Den hade blivit ihjälslagen av några pojkar, som den förargat genom sin tjuvaktighet.
”Vad du tror egentligen, tror du att det är en jävla midsommarsup eller?” sa han förargat.
»Ha tålamod med en äldre man, Mikael«, sa Thurston Richards och hoppades att han inte förargat Storm.
Tankarna virvlade runt i huvudet på honom, han kunde inte komma på vad det kunde vara som förargat fadern.
Hon gick fram till ett litet bord, föste förargat en skål med blommor åt sidan och blötte blyertsspetsen med tungan innan hon började skriva.
Kajsa skramlar högt i köket och när jag går ut dit för att koka lite kaffe ser jag på hennes uppdragna, stela axlar att jag har förargat henne.
Nere i salen var redan skolan samlad kring Riken, som satt där med ett förargat uttryck i sitt runda plattnosansikte och bibeln uppslagen framför sig.
”Då borde de ju ha sett detta nu och fattat vilket fatalt misstag de gjorde när de släppte iväg den där jäveln till flyget”, sa Kjetil förargat.
Nu vände han med ett förargat ”äsch” ryggen åt sitt offer och frågade kriminalrådet: ”Behöver ni karln för en eller annan upplysning, herr Zott?”.
Han kunde heller inte motstå frestelsen att sola sig i glansen av sina militära bedrifter under kriget, vilket förargade Chrusjtjov mer än det hade förargat Stalin.
Mamma som med ett förargat tonfall undrade om hon möjligen hade glömt sitt ena örhänge därhemma i badrummet? Det där fina med en ametist och sirconiastenar runtom.
Alla välkomnade hjälpen, förutom Vanja som snäste så ilsket åt en tjänare att han förskräckt slängde sig ned på knä och ursäktade sig för att han hade förargat henne.
När vi kysstes sade hon nästan förargat: ”Vad i all världen gör du här?” Jag berättade det för henne, och hon sade att hon hade anlänt hit bara för en vecka sedan och nu var i tjänst.
Fru Häberle fann rulljalusin neddragen för butiksdörren och på den satt en skylt fastsatt, en pappskylt med det dumma meddelande som hon alltid hade förargat sig över: Kommer strax tillbaka.
Men när stämningen var som mest uppsluppen, och vi skrattade oss fördärvade åt än det ena, än det andra, då kunde han långsamt bli allvarlig, och det visade sig att jag hade sagt någonting som hade förargat honom.
Vad hade den där läsarprästen egentligen med hennes hushåll att göra? Hon höll på att ge honom ett förargat svar, men så kom hon att tänka att det var genom pastorns medling som Alexandra åter blivit hennes dyra väninna.
”Ja, ni nickar”, säger Baldur förargat, ”men ändå gör ni tvärtom! Det är inte en halvtimme sedan jag hörde farsan säga till brevbärerskan att käringen Rosenthal däruppe ska få bjuda oss på kaffe och bakelser…”.
Men när hon står framför honom upphör hon med sitt lilla skådespel och brister ut i ett klingande skratt som får alla gäster att vända sig åt vårt håll, först med något förargat i blicken, men när de får syn på den unga kvinnan ljusnar de en aning, och deras mungipor åker upp, om än ofrivilligt.
En bonde håller in hästarna och glor lystet mot konstapeln och vagnen där bakom, han pekar och vänder sig till någon som sitter bredvid på kuskbocken, men så kommer ett annat ekipage skramlande och vill fram, och det växlas ett antal hårda ord innan bonden snärtar förargat med tömmarna och åker vidare.
Makarna Wallgren bor mitt emot nybygget, i ett gårdshus där murgrönan klättrar som ett vildvuxet helskägg längs fasaden, och innan jag går in genom porten föreställer jag mig hur de har skakat förargat på huvudet åt allt bygglarm och alla sprängsalvor som får marken att skälva under fötterna, och att de har fällt nedlåtande kommentarer om all den prålighet som tar form tvärs över gatan, men att de ändå, liksom i hemlighet, inte har kunnat låta bli att känna av upphetsningen inför det nya som håller på att växa fram, och belåtenheten över att befinna sig mitt i det, och sitta på första parkett.
Eller en morgon vid frukostbordet, när hon läste högt ur ett brev som hon hade fått från sin mor, och jag minns hur jag tampades med en lätt irritation, eftersom jag just hade tagit en tugga hårt bröd när hon började läsa, och sedan vackert fick sitta där med munnen full av bröd, eftersom ljudet från mitt tuggande hade gjort det omöjligt för mig att uppfatta hennes ord, och jag fick i stället skynda mig att tugga när hon hade svårigheter att tyda moderns handskrift, och därför tvingades till kortare uppehåll, och Helga läste, och ibland såg hon upp på mig och vi log i samförstånd, och lite lätt överseende, eftersom modern uppehöll sig så febrigt vid episoder och händelser från Helgas tidiga barndom, och modern skrev att hon förundrades över att hon kunde erinra sig sådant som låg mer än tjugo år bakåt i tiden, och dessutom med stor skärpa och detaljrikedom, medan hon plötsligt kunde ha ytterst vaga hågkomster av sådant som inträffade under gårdagskvällen, och Helga läste några barndomsminnen, och jag märkte att hon ibland sneglade på mig, i synnerhet när modern återgav sådant som var lite hjärteknipande, och kanske ville Helga se om jag blev lika rörd som hon, och så avbröt hon tvärt sin läsning, och hon höjde armen och synade spetsfållen på sin blusärm, kanske upptäckte hon en fettfläck, den kan hur som helst inte ha varit särskilt iögonenfallande eftersom jag inte kunde se någonting, men hon lade ifrån sig brevet och suckade förargat, och hon lämnade rummet med ursinniga smällar från klackarna, och jag satt kvar, och jag vill minnas att jag log åt att hon var så noga med sin klädsel, till och med när hon bara skulle träffa en väninna och hjälpa henne städa undan lite gamla saker….
Det står inget som kan förarga någon.
Av någon anledning ville han inte förarga mig.
Han upprepar mina rörelser och härmar mig som om han ville förarga mig.
Han skrattade mjukt och jag märkte att han inte ville förarga mig ytterligare.
Ett mer eller mindre spelar inte någon roll och jag vill inte förarga min gamla barnvakt.
Det fanns större bekymmer att ägna sig åt än att förarga sig över en skuggväktares förehavanden.
Vad det nu kunde tjäna till – mina ord verkade inte ha haft mer effekt än att förarga Häxan ytterligare.
För att skrämma mig! En pojke, som bor i huset, går på avträdet bakom min rygg i den illa dolda avsikten att förarga mig.
Visst var han mycket noga när det gällde pengar och kunde gå och förarga sig veckan lång över en obetänksamt utgiven slant.
I Umeå brukade han förarga sig över att poliserna ställde sina radiobilar på grusgången mellan björkarna i Rådhusesplanaden.
Jag står i tacksamhetsskuld till många människor och hoppas bara att jag inte ska förarga några av dem genom att underlåta att nämna dem.
Han var rädd för att stöta sig med människor, men mest av allt var han rädd för att riskera att störa, eller förarga, sin mentor Ingmar Bergman.
Jag hade inga planer på att fly eller någonting annat som skulle förarga honom ytterligare, men det fanns en sak jag tänkte göra innan jag följde efter.
Trähus från tiden mellan första och andra världskriget, i rött, gult, vitt och blått, till och med rosa, men ändå utan att grannen behövde förarga sig över färgen.
Carsten Graabæk är inne på samma linje och förklarar sitt avslag med att det är som att ”en graffiti-konstnär skrev ’pick’ i en S-tågskupé med det enda syftet att förarga äldre damer”.
Agatha var bara tjugotre år gammal den gången! Och hon var så oerfaren i fråga om män att hon hade trott att hon måste skratta – andlöst, nervöst – åt nästan allt som den pratsamme unge mannen sa, vare sig det var lustigt eller ansträngt; Konrad hade å sin sida, trots att han försökte verka världsvan, varit så oerfaren i fråga om kvinnor, att han trott att han inte fick lov att nudda vid Agatha, hur oskyldigt eller oavsiktligt det än var, för att inte förarga henne.
Av någon anledning ville han inte förarga mig.
Han upprepar mina rörelser och härmar mig som om han ville förarga mig.
Han skrattade mjukt och jag märkte att han inte ville förarga mig ytterligare.
Ett mer eller mindre spelar inte någon roll och jag vill inte förarga min gamla barnvakt.
Det fanns större bekymmer att ägna sig åt än att förarga sig över en skuggväktares förehavanden.
Vad det nu kunde tjäna till – mina ord verkade inte ha haft mer effekt än att förarga Häxan ytterligare.
För att skrämma mig! En pojke, som bor i huset, går på avträdet bakom min rygg i den illa dolda avsikten att förarga mig.
Visst var han mycket noga när det gällde pengar och kunde gå och förarga sig veckan lång över en obetänksamt utgiven slant.
I Umeå brukade han förarga sig över att poliserna ställde sina radiobilar på grusgången mellan björkarna i Rådhusesplanaden.
Jag står i tacksamhetsskuld till många människor och hoppas bara att jag inte ska förarga några av dem genom att underlåta att nämna dem.
Han var rädd för att stöta sig med människor, men mest av allt var han rädd för att riskera att störa, eller förarga, sin mentor Ingmar Bergman.
Jag hade inga planer på att fly eller någonting annat som skulle förarga honom ytterligare, men det fanns en sak jag tänkte göra innan jag följde efter.
Trähus från tiden mellan första och andra världskriget, i rött, gult, vitt och blått, till och med rosa, men ändå utan att grannen behövde förarga sig över färgen.
Carsten Graabæk är inne på samma linje och förklarar sitt avslag med att det är som att ”en graffiti-konstnär skrev ’pick’ i en S-tågskupé med det enda syftet att förarga äldre damer”.
Agatha var bara tjugotre år gammal den gången! Och hon var så oerfaren i fråga om män att hon hade trott att hon måste skratta – andlöst, nervöst – åt nästan allt som den pratsamme unge mannen sa, vare sig det var lustigt eller ansträngt; Konrad hade å sin sida, trots att han försökte verka världsvan, varit så oerfaren i fråga om kvinnor, att han trott att han inte fick lov att nudda vid Agatha, hur oskyldigt eller oavsiktligt det än var, för att inte förarga henne.
Jag blir förargad.
Hon såg förargad ut.
Fru Boklund blev förargad.
Men sköterskan var förargad.
Sara ruskade förargad på sig.
/ He I gick förargad därifrån.
– Dumma Nicke! sade hon förargad.
– Din dumsnut, sade Stellan förargad.
Vanligtvis hade det gjort mig förargad.
– Såja, såja! sade Gotthard förargad.
Vilken ynkedom! Kadetten såg förargad ut.
Så är det alltid, tänkte Adèle förargad.
Petra kände sig genast förargad på Stellan.
Se upp, Eva! sa hon förargad till sig själv.
”Du var förargad på Cullens, inte sant?”.
– Vad går åt er? sade Betty nästan förargad.
– Jag menade bildlikt, mumlade Madeleine förargad.
Och därmed vänder servitrisen förargad Enno ryggen.
Så gav han henne en halvt road, halvt förargad blick.
”Håll du dig lugn, Adolf!” väste Baldur förargad.
Han blev alltmer förargad och till sist nästan ilsken.
– Det där var fult av Gotthard, sade Stellan förargad.
”Å, den där förbaskade Grigoleit!” sa han förargad.
”Jag har inte släppt in en enda!” fräste Luiz förargad.
Han vände huvudet uppåt och såg plötsligt förargad ut.
Hon kände sig omåttligt besviken och även en smula förargad.
Far höjer på ögonbrynen, men blir inte förargad över frågan.
Utan att tänka därpå sände hon Petra en liten förargad blick.
Hur gör man då? Jo, man går ut förargad och spottar åt skylten.
”Ett ögonblick, om jag får be!” sa Zott och nu lät rösten förargad.
Är du förargad på någon, så ring upp omedelbart och få det ur världen.
Hon såg förargad ut.
Fru Boklund blev förargad.
Men sköterskan var förargad.
Sara ruskade förargad på sig.
/ He I gick förargad därifrån.
– Dumma Nicke! sade hon förargad.
– Din dumsnut, sade Stellan förargad.
Vanligtvis hade det gjort mig förargad.
– Såja, såja! sade Gotthard förargad.
Vilken ynkedom! Kadetten såg förargad ut.
Så är det alltid, tänkte Adèle förargad.
Petra kände sig genast förargad på Stellan.
Se upp, Eva! sa hon förargad till sig själv.
”Du var förargad på Cullens, inte sant?”.
– Vad går åt er? sade Betty nästan förargad.
– Jag menade bildlikt, mumlade Madeleine förargad.
Och därmed vänder servitrisen förargad Enno ryggen.
Så gav han henne en halvt road, halvt förargad blick.
”Håll du dig lugn, Adolf!” väste Baldur förargad.
Han blev alltmer förargad och till sist nästan ilsken.
– Det där var fult av Gotthard, sade Stellan förargad.
”Å, den där förbaskade Grigoleit!” sa han förargad.
”Jag har inte släppt in en enda!” fräste Luiz förargad.
Han vände huvudet uppåt och såg plötsligt förargad ut.
Hon kände sig omåttligt besviken och även en smula förargad.
Far höjer på ögonbrynen, men blir inte förargad över frågan.
Utan att tänka därpå sände hon Petra en liten förargad blick.
Hur gör man då? Jo, man går ut förargad och spottar åt skylten.
”Ett ögonblick, om jag får be!” sa Zott och nu lät rösten förargad.
Är du förargad på någon, så ring upp omedelbart och få det ur världen.
Alltid förargade han henne.
Bägge var förargade, irriterade, onda.
Han registrerade hennes rörelse, vilket förargade henne.
Hon sa att Kanada var ”obestämbart”, vilket förargade Claire.
Lärjungarna blir förargade och säger: Vilket slöseri med balsam.
Blev de uppretade eller förargade någon gång, så ringde de till oss.
Hennes förkrossade attityd tycktes helt obefogad och hennes ord förargade Martie.
Men hans kollegers bekväma antagande att Tait hade dödat flickan förargade honom.
På något sätt förargade detta Edla att hennes mor skänkt Angela deras egna kläder.
Så fort de öppnades började jag springa igen, oberörd av det förargade mumlet bakom mig.
Damerna funno Gotthards inlägg så dumt att ingen ens rodnade och alla endast förargade sig.
Förargade de någon genom sina trollkonster hade denne person rätt att dräpa utan påföljder.
Jag följde hans blick, lite vimsig efter alla snurrningar, och upptäckte snart vad som förargade honom.
Det enda som förargade honom var att hans nya utseende hade gett honom ett ofrivilligt, nordländskt efternamn.
Det förargade mig att hon skämdes över att ha skyddat min mor, men hon var åtminstone ärlig så jag sade inget mer om saken.
Hon som hade varit en lugn, vänlig, moderlig kvinna förändrades i ensamheten så grundligt att alla förargade sig över henne.
Ett ytterligare missöde drabbade nu Bror Albert-Lenin och förargade de båda kumpanerna, den senige mannen och Karl Marx-mannen.
I folkmun sades det att de bland annat kunde göra sig osynliga och röva bort både ens barn och ens boskap ifall man förargade dem.
I hennes förargade familjära tonfall då hon sa Aarons namn hörde man en dialekt som liknade Aarons, de tillhörde samma familj, de var släkt.
Han kunde heller inte motstå frestelsen att sola sig i glansen av sina militära bedrifter under kriget, vilket förargade Chrusjtjov mer än det hade förargat Stalin.
På nytt förargade hon sig över honom, hans hemlighetsmakeri, hela detta förändrade beteende, som förde med sig så mycken oro och så många nya bekymmer till alla de gamla, som redan de hade räckt så väl till.
Med guldglasögon och guldplomber gick där den lille procentaren fryntligt omkring, gemytligt klappande på axeln de av sina offer som ännu hade något kvar att råna och frågande dem: ”Har du något nytt förfalskat papper, gosse, att lämna Enoch i dag?” Gusten tyckte ibland rysande att det där lurande, allt efter omständigheterna kärvänliga, ansträngt kamratliga eller försöksvis anlagda överlägsna och dryga sättet obehagligt liknade det sätt, varpå han själv brukade bemöta sina artistgossar, och han tog dem dit för att se, vilken behandling de skulle bli föremål för och då ibland njuta av deras kval inför värdens hjärtlighet, som de måste finna förolämpande, därför att den förutsatte likställighet, och förargade undanbådo sig.
Bägge var förargade, irriterade, onda.
Han registrerade hennes rörelse, vilket förargade henne.
Hon sa att Kanada var ”obestämbart”, vilket förargade Claire.
Lärjungarna blir förargade och säger: Vilket slöseri med balsam.
Blev de uppretade eller förargade någon gång, så ringde de till oss.
Hennes förkrossade attityd tycktes helt obefogad och hennes ord förargade Martie.
Men hans kollegers bekväma antagande att Tait hade dödat flickan förargade honom.
På något sätt förargade detta Edla att hennes mor skänkt Angela deras egna kläder.
Så fort de öppnades började jag springa igen, oberörd av det förargade mumlet bakom mig.
Damerna funno Gotthards inlägg så dumt att ingen ens rodnade och alla endast förargade sig.
Förargade de någon genom sina trollkonster hade denne person rätt att dräpa utan påföljder.
Jag följde hans blick, lite vimsig efter alla snurrningar, och upptäckte snart vad som förargade honom.
Det enda som förargade honom var att hans nya utseende hade gett honom ett ofrivilligt, nordländskt efternamn.
Det förargade mig att hon skämdes över att ha skyddat min mor, men hon var åtminstone ärlig så jag sade inget mer om saken.
Hon som hade varit en lugn, vänlig, moderlig kvinna förändrades i ensamheten så grundligt att alla förargade sig över henne.
Ett ytterligare missöde drabbade nu Bror Albert-Lenin och förargade de båda kumpanerna, den senige mannen och Karl Marx-mannen.
I folkmun sades det att de bland annat kunde göra sig osynliga och röva bort både ens barn och ens boskap ifall man förargade dem.
I hennes förargade familjära tonfall då hon sa Aarons namn hörde man en dialekt som liknade Aarons, de tillhörde samma familj, de var släkt.
Han kunde heller inte motstå frestelsen att sola sig i glansen av sina militära bedrifter under kriget, vilket förargade Chrusjtjov mer än det hade förargat Stalin.
På nytt förargade hon sig över honom, hans hemlighetsmakeri, hela detta förändrade beteende, som förde med sig så mycken oro och så många nya bekymmer till alla de gamla, som redan de hade räckt så väl till.
Med guldglasögon och guldplomber gick där den lille procentaren fryntligt omkring, gemytligt klappande på axeln de av sina offer som ännu hade något kvar att råna och frågande dem: ”Har du något nytt förfalskat papper, gosse, att lämna Enoch i dag?” Gusten tyckte ibland rysande att det där lurande, allt efter omständigheterna kärvänliga, ansträngt kamratliga eller försöksvis anlagda överlägsna och dryga sättet obehagligt liknade det sätt, varpå han själv brukade bemöta sina artistgossar, och han tog dem dit för att se, vilken behandling de skulle bli föremål för och då ibland njuta av deras kval inför värdens hjärtlighet, som de måste finna förolämpande, därför att den förutsatte likställighet, och förargade undanbådo sig.
Men det förargar mig så att jag här ska hålla mig med häst medan du och din familj sitter i knipa i London.
Det är bäst att du ensam skriver i dagboken under resan och likviderar skjutsen, ty skjutspojkarna kan sällan addera, och de förargar mig så när jag skall räkna med dem, att jag mister humöret.
Jag tycker det är bäst att de aldrig flyttar ihop, det får jag säga; emedan folk, som älskar varann, mycket snarare retar, förargar och slutligen fördärvar varann, än andra, som inte räknar på varann och därför ser mycket med kallsinnighet.
Albert, för att genast i ögonblicket avskära all förlägenhet, sade: Bästa Sara, jag sitter i ett åkdon där nere, eller tar min natt på en höskulle; det stackars folkets dumma infall med din benämning förargar mig lika mycket som dig; men man rår inte för, att vingbreda baroner så upptagit alla rum, att jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med nöd.
Det är bäst att du ensam skriver i dagboken under resan och likviderar skjutsen, ty skjutspojkarna kan sällan addera, och de förargar mig så när jag skall räkna med dem, att jag mister humöret.
Jag tycker det är bäst att de aldrig flyttar ihop, det får jag säga; emedan folk, som älskar varann, mycket snarare retar, förargar och slutligen fördärvar varann, än andra, som inte räknar på varann och därför ser mycket med kallsinnighet.
Albert, för att genast i ögonblicket avskära all förlägenhet, sade: Bästa Sara, jag sitter i ett åkdon där nere, eller tar min natt på en höskulle; det stackars folkets dumma infall med din benämning förargar mig lika mycket som dig; men man rår inte för, att vingbreda baroner så upptagit alla rum, att jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med nöd.