Frustar i en mening
Han frustar bara.
Frustar och kvider.
Han frustar och dyker.
Faran frustar fortsatt.
Jackie frustar som en häst.
frustar han i min riktning.
Russ frustar i sitt vattenglas.
Joel frustar och rister av begär.
»Det svinet», frustar han mot Malin.
Anna frustar och vänder sig mot Lotta.
Hästarna frustar och tuggar i bakgrunden.
Inne i stallet frustar hästarna välkomnande.
Hästarna står redan förspända och frustar.
”Upp igen, för bövelen”, frustar läraren.
Eldar brinner, hästar frustar, kastanjer rostas.
De frustar dovt och rör sig stampande i mörkret.
Han bara tittar på Barack och frustar som en ilsken tjur.
Hästen frustar och ser sig omkring lika nyfiket som Hanna själv.
– Det var inte deras fel, de försökte bara skydda mig! frustar Elsa.
Paul frustar, stiger förorättad ut ur bilen igen och gör plats åt Rasmus.
Hästar frustar och gnäggar när de hålls in och leds till vatten och vila.
Ledarhästen ruskar på det stora huvudet och frustar till i en låg gnäggning.
Då skrattar han till, frustar och hostar: ’Ä, du vet väl att jag bara skojar.
Hästarna frustar vinterkyla genom uppspärrade näsborrar och facklorna lyser upp vägen framför dem.
– Vet du hur bönderna bodde på medeltiden, säger Eleni, tittar upp på tanten och frustar så att det stänker.
Den om att uppvärmningen nu är över, och att allvaret står och frustar, väntande på att få börja på riktigt.
Men så kastade han sig ut i sin bekännelse och syndabikt som en häst som frustar av otålighet att komma över en flod.
Svetten rinner på Zekes panna och Sven frustar, infarktkaggen åker upp och ner över bältet där han sitter på huk med uttryckslös blick.
Arne har svårt att uppfatta de första orden, Nina pustar och frustar när hon pratar - sviter efter rökningen det med - och ibland är det svårt att höra vad hon säger.
Gud, vad skulle jag inte göra för att få vara där nu, och i detsamma ser han Sven Sjöman närma sig deras två bord, på avstånd ser det ut som om han frustar där han vaggar fram.
Vi står där och andas i nattens och dimmans blindhet; ett par minuter bara, sedan frustar någon av dem till, en ledare, förstår jag, och hela gruppen sätter sig långsamt i rörelse.
Frustar och kvider.
Han frustar och dyker.
Faran frustar fortsatt.
Jackie frustar som en häst.
frustar han i min riktning.
Russ frustar i sitt vattenglas.
Joel frustar och rister av begär.
»Det svinet», frustar han mot Malin.
Anna frustar och vänder sig mot Lotta.
Hästarna frustar och tuggar i bakgrunden.
Inne i stallet frustar hästarna välkomnande.
Hästarna står redan förspända och frustar.
”Upp igen, för bövelen”, frustar läraren.
Eldar brinner, hästar frustar, kastanjer rostas.
De frustar dovt och rör sig stampande i mörkret.
Han bara tittar på Barack och frustar som en ilsken tjur.
Hästen frustar och ser sig omkring lika nyfiket som Hanna själv.
– Det var inte deras fel, de försökte bara skydda mig! frustar Elsa.
Paul frustar, stiger förorättad ut ur bilen igen och gör plats åt Rasmus.
Hästar frustar och gnäggar när de hålls in och leds till vatten och vila.
Ledarhästen ruskar på det stora huvudet och frustar till i en låg gnäggning.
Då skrattar han till, frustar och hostar: ’Ä, du vet väl att jag bara skojar.
Hästarna frustar vinterkyla genom uppspärrade näsborrar och facklorna lyser upp vägen framför dem.
– Vet du hur bönderna bodde på medeltiden, säger Eleni, tittar upp på tanten och frustar så att det stänker.
Den om att uppvärmningen nu är över, och att allvaret står och frustar, väntande på att få börja på riktigt.
Men så kastade han sig ut i sin bekännelse och syndabikt som en häst som frustar av otålighet att komma över en flod.
Svetten rinner på Zekes panna och Sven frustar, infarktkaggen åker upp och ner över bältet där han sitter på huk med uttryckslös blick.
Arne har svårt att uppfatta de första orden, Nina pustar och frustar när hon pratar - sviter efter rökningen det med - och ibland är det svårt att höra vad hon säger.
Gud, vad skulle jag inte göra för att få vara där nu, och i detsamma ser han Sven Sjöman närma sig deras två bord, på avstånd ser det ut som om han frustar där han vaggar fram.
Vi står där och andas i nattens och dimmans blindhet; ett par minuter bara, sedan frustar någon av dem till, en ledare, förstår jag, och hela gruppen sätter sig långsamt i rörelse.
Jag hör hästarna frusta.
”Sluta frusta och lyssna på mig”, snäste hon.
Tittade på klockan medan apparaten började frusta och stöna.
Han gläntade på fönstret och hörde genom porlandet hästarna frusta och skrapa med hovarna.
För precis som Buddy står jag och viftar leende allt blekare, medan jag hör lokomotivet frusta.
Pappa saktade in och tutade, vilket fick korna att sparka bakut och frusta och skita strida strömmar när de åbäkade sig ur vägen.
Som ett svar på min fråga började Styrbjörn Lång att frusta och skaka på huvudet så att hans yviga kalufs ställde sig på ända.
Marko och Elena? Finns ni här? Eller är det här bara en dröm? Den plötsliga ansträngningen och tröttheten gjorde henne vimmelkantig, hjärnan ville inte lyda och bredvid sig hörde hon Zeke frusta ansträngt.
Doktorn visar en pojkaktig charm som jag inte kan påminna mig om att ha sett tidigare, och jag känner hur ett lugn infinner sig, som om någon lägger en fast hand på mina upprörda känslor, och de slutar att sparka och frusta.
Genom sorlet från de kvardröjande gästerna kan Malin höra pubens luftkonditioneringsanläggning dåna som åska, frusta, protestera mot att få arbeta långa krävande pass, över att det denna sommar inte finns någon ände på övertiden.
”Sluta frusta och lyssna på mig”, snäste hon.
Tittade på klockan medan apparaten började frusta och stöna.
Han gläntade på fönstret och hörde genom porlandet hästarna frusta och skrapa med hovarna.
För precis som Buddy står jag och viftar leende allt blekare, medan jag hör lokomotivet frusta.
Pappa saktade in och tutade, vilket fick korna att sparka bakut och frusta och skita strida strömmar när de åbäkade sig ur vägen.
Som ett svar på min fråga började Styrbjörn Lång att frusta och skaka på huvudet så att hans yviga kalufs ställde sig på ända.
Marko och Elena? Finns ni här? Eller är det här bara en dröm? Den plötsliga ansträngningen och tröttheten gjorde henne vimmelkantig, hjärnan ville inte lyda och bredvid sig hörde hon Zeke frusta ansträngt.
Doktorn visar en pojkaktig charm som jag inte kan påminna mig om att ha sett tidigare, och jag känner hur ett lugn infinner sig, som om någon lägger en fast hand på mina upprörda känslor, och de slutar att sparka och frusta.
Genom sorlet från de kvardröjande gästerna kan Malin höra pubens luftkonditioneringsanläggning dåna som åska, frusta, protestera mot att få arbeta långa krävande pass, över att det denna sommar inte finns någon ände på övertiden.
”Såg ni?” frustade han.
Salen frustade av offervilja.
”Din jävel!” frustade Arnold.
Gösta Algotsson frustade till.
Jag frustade och försökte lugna mig.
Valdemar frustade och skakade på huvudet.
Han bara stod där och frustade och morrade.
”Italien?” frustade kommissarie Hildebrand.
Han hörde hur elefanten vältrade sig, frustade.
Vargen frustade till och försvann efter de andra.
Kaffemaskinen frustade som ett ånglok på diskbänken.
Ängen frustade och ruskade på pälsen efter skyfallet.
Han frustade till, ställde ölen åt sidan och fortsatte.
Porla och Hero frustade till, till och med V drog på munnen.
Hon frustade och skakade på huvudet så snålvatten stänkte.
”Snacka om bockar som trädgårdsmästare”, frustade Arnold.
Så ställde han sig upp, frustade och slog vattnet av händerna.
Han frustade och spände upp sig med knytnävarna på bröstet.
På en bänk satt en olycksbroder, frustade högt och drog djupa bloss.
De ställde sig sida vid sida framför henne och frustade som lejonhannar.
Frustade som en säl när huvudet några sekunder senare kom upp ur vattnet.
Karl såg på honom, frustade till av förvåning och kanske även nervositet.
Embry och Quil frustade av lättnad och Quil petade till mig i sidan med nosen.
gav ifrån sig ett ljud av vanmakt och frustade till som om han fått ett slag.
– Vänta, du har ju glömt hatten, Jacob, skrek Betty, när bilen frustade till.
»Vi var i Grekland«, frustade han, »och sen har vi åkt bil genom hela jävla Europa.
Jag fantiserade om hur han riktigt dunkade och frustade samtidigt som jag var så uppfylld.
Den sjuka kon som de just för tillfället arbetade med frustade till och skakade på sig.
Han frustade, vände runt och började blänga på mig, som om han tyckte att jag var olydig.
Max frustade fortfarande, lutad över den döde, som om han var beredd att utdela ett slag till.
Martin frustade belåtet som en kåt hingst intill stammen av ett stort träd intill gångstigen.
Salen frustade av offervilja.
”Din jävel!” frustade Arnold.
Gösta Algotsson frustade till.
Jag frustade och försökte lugna mig.
Valdemar frustade och skakade på huvudet.
Han bara stod där och frustade och morrade.
”Italien?” frustade kommissarie Hildebrand.
Han hörde hur elefanten vältrade sig, frustade.
Vargen frustade till och försvann efter de andra.
Kaffemaskinen frustade som ett ånglok på diskbänken.
Ängen frustade och ruskade på pälsen efter skyfallet.
Han frustade till, ställde ölen åt sidan och fortsatte.
Porla och Hero frustade till, till och med V drog på munnen.
Hon frustade och skakade på huvudet så snålvatten stänkte.
”Snacka om bockar som trädgårdsmästare”, frustade Arnold.
Så ställde han sig upp, frustade och slog vattnet av händerna.
Han frustade och spände upp sig med knytnävarna på bröstet.
På en bänk satt en olycksbroder, frustade högt och drog djupa bloss.
De ställde sig sida vid sida framför henne och frustade som lejonhannar.
Frustade som en säl när huvudet några sekunder senare kom upp ur vattnet.
Karl såg på honom, frustade till av förvåning och kanske även nervositet.
Embry och Quil frustade av lättnad och Quil petade till mig i sidan med nosen.
gav ifrån sig ett ljud av vanmakt och frustade till som om han fått ett slag.
– Vänta, du har ju glömt hatten, Jacob, skrek Betty, när bilen frustade till.
»Vi var i Grekland«, frustade han, »och sen har vi åkt bil genom hela jävla Europa.
Jag fantiserade om hur han riktigt dunkade och frustade samtidigt som jag var så uppfylld.
Den sjuka kon som de just för tillfället arbetade med frustade till och skakade på sig.
Han frustade, vände runt och började blänga på mig, som om han tyckte att jag var olydig.
Max frustade fortfarande, lutad över den döde, som om han var beredd att utdela ett slag till.
Martin frustade belåtet som en kåt hingst intill stammen av ett stort träd intill gångstigen.
För jag har skrikit, frustat och slagits.
Hästarna med sin känsliga hörsel hade gnäggat och frustat, de trodde väl att någon kom för att ge dem mat.
Den skadskjutna kon hade legat och frustat i kanten av Dodlimyren med två fula skott i halsen när Roy äntligen hittat henne.
Hästarna med sin känsliga hörsel hade gnäggat och frustat, de trodde väl att någon kom för att ge dem mat.
Den skadskjutna kon hade legat och frustat i kanten av Dodlimyren med två fula skott i halsen när Roy äntligen hittat henne.