Fritänkande i en mening
Fritänkande, medveten om tiden och livet, och modern i sitt tänkande.
Som lärare fick han en fritänkande och med amerikanska mått tämligen radikal person.
Det fanns nämligen hyfsat gott om utrymme för fritänkande under medeltiden så länge man inte ifrågasatte den påvliga auktoriteten.
Jan tar plattan till Tony Stratton-Smith, den fritänkande managern för progressiva rockgrupper som The Nice, Van der Graaf Generator och Genesis.
Det fritänkande, industriella, urbana Rhenlandet underkastades nu Hohenzollernmonarkin i Berlin och dess torra junkeretik, som satte hierarki och auktoritet långt över någon demokratisk tysk kultur.
Här finns en grundmurad tradition av fritänkande, skvaller, undertryckt sexualitet, skicklig journalistik och – inte minst – ett intelligent ordvrängande som är både pricksäkert och infernaliskt.
Smith, som kom från en baptistfamilj på landet i norra Texas, var en fritänkande, hippieinfluerad grafikprogrammerare med stor kroppshydda, stort bullrande skratt och stor personlighet – och, emellanåt, ett ego i motsvarande storlek.
Eftersom Bradley är något av en ”kostymsnubbe”, det vill säga han är förhållandevis lugn, proper och har passerat 30-strecket, kontaktar han Jan som både är svensk, fritänkande pop-hipster, känner alla och tycks bo ute i svängen.
Den fritänkande chefredaktören blev den dynamiske Kungen av Malmö och satte »en jävla fart« (som jag minns att hans pressekreterare flämtade åt mig, lyckligt uppgiven, när jag satt och väntade in den översysselsatte Engqvist för en intervju).
Av själva miljön: det blå Medelhavet, den vita stranden, cypresserna, doften av timjan – men kanske framförallt av människorna runtomkring honom: fritänkande hippies och världsmedborgare, unga män och kvinnor som tycks leva ett självvalt och självklart bohemliv i den klassiska grekiska övärlden utan att tycka att det är det minsta märkvärdigt.
»Den moraliska och sexuella aspekten av sådana förbund störde mig inte det minsta«, kommenterade Emma Gerstein, en nära vän till paret Mandelstam: »Vi levde i den sexuella revolutionens epok, vi var fritänkande, unga, med en naturlig och frisk sinnlighet […] Det enda kriteriet för hur man skulle bete sig i privatlivet var för OSS den individuella smaken – man fick göra som man ville.
Som lärare fick han en fritänkande och med amerikanska mått tämligen radikal person.
Det fanns nämligen hyfsat gott om utrymme för fritänkande under medeltiden så länge man inte ifrågasatte den påvliga auktoriteten.
Jan tar plattan till Tony Stratton-Smith, den fritänkande managern för progressiva rockgrupper som The Nice, Van der Graaf Generator och Genesis.
Det fritänkande, industriella, urbana Rhenlandet underkastades nu Hohenzollernmonarkin i Berlin och dess torra junkeretik, som satte hierarki och auktoritet långt över någon demokratisk tysk kultur.
Här finns en grundmurad tradition av fritänkande, skvaller, undertryckt sexualitet, skicklig journalistik och – inte minst – ett intelligent ordvrängande som är både pricksäkert och infernaliskt.
Smith, som kom från en baptistfamilj på landet i norra Texas, var en fritänkande, hippieinfluerad grafikprogrammerare med stor kroppshydda, stort bullrande skratt och stor personlighet – och, emellanåt, ett ego i motsvarande storlek.
Eftersom Bradley är något av en ”kostymsnubbe”, det vill säga han är förhållandevis lugn, proper och har passerat 30-strecket, kontaktar han Jan som både är svensk, fritänkande pop-hipster, känner alla och tycks bo ute i svängen.
Den fritänkande chefredaktören blev den dynamiske Kungen av Malmö och satte »en jävla fart« (som jag minns att hans pressekreterare flämtade åt mig, lyckligt uppgiven, när jag satt och väntade in den översysselsatte Engqvist för en intervju).
Av själva miljön: det blå Medelhavet, den vita stranden, cypresserna, doften av timjan – men kanske framförallt av människorna runtomkring honom: fritänkande hippies och världsmedborgare, unga män och kvinnor som tycks leva ett självvalt och självklart bohemliv i den klassiska grekiska övärlden utan att tycka att det är det minsta märkvärdigt.
»Den moraliska och sexuella aspekten av sådana förbund störde mig inte det minsta«, kommenterade Emma Gerstein, en nära vän till paret Mandelstam: »Vi levde i den sexuella revolutionens epok, vi var fritänkande, unga, med en naturlig och frisk sinnlighet […] Det enda kriteriet för hur man skulle bete sig i privatlivet var för OSS den individuella smaken – man fick göra som man ville.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.