Frimodig i en mening
Jag blev alltmer frimodig.
Denise var snäll och frimodig.
De tyckte Carolyn hade varit så frimodig.
Det var en frimodig, stolt blick i hennes ögon.
En trevlig liten erfarenhet av en frimodig liten flicka.
Hon var ingen stor kvinna och hade en söt, frimodig, brett leende mun och en hes röst som antydde att hon var en njutningsmänniska.
Du skall ändå inte tro, att jag är ledsam av mig; jag är lätt och frimodig som en fågel; och det må du vara säker på, att jag tänker alltid behålla mina vingar.
Bilder drog som skuggor förbi inom honom: domstolspresidenten Feislers gamklor, som öppnades och slöts, Annas försvarsadvokat med fingret i näsan, den lille puckelryggen Heffke, när han ville flyga, Anna, när hon röd om kinderna svarade ”åttiosju”, medan blicken lyste av en frimodig överlägsenhet, som han aldrig förr hade sett hos henne, dessa och många andra sinnesintryck drog förbi – många – många.
Denise var snäll och frimodig.
De tyckte Carolyn hade varit så frimodig.
Det var en frimodig, stolt blick i hennes ögon.
En trevlig liten erfarenhet av en frimodig liten flicka.
Hon var ingen stor kvinna och hade en söt, frimodig, brett leende mun och en hes röst som antydde att hon var en njutningsmänniska.
Du skall ändå inte tro, att jag är ledsam av mig; jag är lätt och frimodig som en fågel; och det må du vara säker på, att jag tänker alltid behålla mina vingar.
Bilder drog som skuggor förbi inom honom: domstolspresidenten Feislers gamklor, som öppnades och slöts, Annas försvarsadvokat med fingret i näsan, den lille puckelryggen Heffke, när han ville flyga, Anna, när hon röd om kinderna svarade ”åttiosju”, medan blicken lyste av en frimodig överlägsenhet, som han aldrig förr hade sett hos henne, dessa och många andra sinnesintryck drog förbi – många – många.
Lagerlöfs ledare sedan 1923 Hugo Stenbeck höll högtidstalet, i den kärvt frimodiga, fördomsfritt affärsmannamässiga och liksom amerikanska stil som tydligen var hans.
Då förmörkas det lilla öppna, frimodiga, strålande ansiktet, blicken drar sig tillbaka, hennes sinne sluter sig, och jag känner mig berövad det ljus, som detta barn har kastat i min töckniga själ.
Men knappt hade den civilklädde försvunnit ut genom porten i gathuset förrän Barkhausen överfölls av rädsla för de följder som hans frimodiga beteende inför den allsmäktige kommissarie Escherichs utskickade kunde få.
De spelade fiol tillsammans och diskuterade musik – Lili imponerades av hans frimodiga syn på klassikerna: Beethoven var frånstötande, Tjajkovskij vulgär och Schubert hade mått bäst av att tillbringa livet på en ölstuga.
Då förmörkas det lilla öppna, frimodiga, strålande ansiktet, blicken drar sig tillbaka, hennes sinne sluter sig, och jag känner mig berövad det ljus, som detta barn har kastat i min töckniga själ.
Men knappt hade den civilklädde försvunnit ut genom porten i gathuset förrän Barkhausen överfölls av rädsla för de följder som hans frimodiga beteende inför den allsmäktige kommissarie Escherichs utskickade kunde få.
De spelade fiol tillsammans och diskuterade musik – Lili imponerades av hans frimodiga syn på klassikerna: Beethoven var frånstötande, Tjajkovskij vulgär och Schubert hade mått bäst av att tillbringa livet på en ölstuga.
Han, den frimodige, glade sanningssägaren: Hej, jag heter Benjamin Nilsson och jag är Jehovas vittne.
frimodigt, som om hon och den unga kvinnan, filmskaparen K.
Två av dem log frimodigt mot kameran, en verkade mer reserverad.
Hon gick också lätt, frimodigt och nästan elastiskt vid hans sida.
Han mötte min blick, men inte lika frimodigt som det mänskliga lokomotivet.
Svens barn – hennes barn! Hon hade i sina tankar frimodigt uteslutit modern!.
”Fröknarna!” Han, som så frimodigt duat henne bara för några timmar sedan.
Han hade dels frimodigt gått ner för att möta studenterna, dels haft civilkuraget att skälla ut dem.
Det är oerhört vackert: behagfullt och böljande, och ärttörnets blommor vrider sig frimodigt upp mot solen.
”Solveig …” sa jag, och hörde till min förskräckelse hur jag avslutade meningen med ett frimodigt: ”… sexti plus och singel.
När de träffades på gatan sa de hej, och när han sa hej till henne var det faktiskt mer än ett mumlande – det lät högt och frimodigt.
Erland berättade, hur han ofta blivit retad som ”mammas lilla gosse”, när han frimodigt vandrat gatan fram, med både kostym och tjänsteväska.
25 Det är svårt att tänka sig att en Zjukov av tidigare årgång skulle ha uppträtt så frimodigt och självsäkert inför en samling journalister.
En nyinflyttad granne kikade nyfiket genom fönstret och Mortland höjde frimodigt tummen åt hennes håll innan han drog igen dörren och gick in i köket.
Trots att Montaigne tvivlade på jagens unicitet hävdade han att den ansvarstagande medborgaren måste reflektera över sig själv och frimodigt vittna om detta.
Men i andra perspektiv framstår hans anlete som frimodigt och öppet; en intressant och tilldragande ung man som man gärna skulle vilja lära känna lite bättre.
Denna darrande kvinna som blivit skrämd av sin egen skugga, som greps av panik vid tanken att se sig själv i spegeln … det var inte Martine Rhodes, Smilin’ Bobs dotter, som alltid frimodigt greppat livets tyglar och ridit med entusiasm och värdighet.
Hennes famntag hade således varit värda bara ett visst belopp, som Jacob på sina smala fingrar noga räknat ut? Och hon, hon hade tåligt älskat honom alla dessa år, med en kärlek, som hon frimodigt ödslat med i tron att ingenting skulle få den att taga slut och att hon fick pålitlig, icke spekulerande kärlek tillbaka.
Två av dem log frimodigt mot kameran, en verkade mer reserverad.
Hon gick också lätt, frimodigt och nästan elastiskt vid hans sida.
Han mötte min blick, men inte lika frimodigt som det mänskliga lokomotivet.
Svens barn – hennes barn! Hon hade i sina tankar frimodigt uteslutit modern!.
”Fröknarna!” Han, som så frimodigt duat henne bara för några timmar sedan.
Han hade dels frimodigt gått ner för att möta studenterna, dels haft civilkuraget att skälla ut dem.
Det är oerhört vackert: behagfullt och böljande, och ärttörnets blommor vrider sig frimodigt upp mot solen.
”Solveig …” sa jag, och hörde till min förskräckelse hur jag avslutade meningen med ett frimodigt: ”… sexti plus och singel.
När de träffades på gatan sa de hej, och när han sa hej till henne var det faktiskt mer än ett mumlande – det lät högt och frimodigt.
Erland berättade, hur han ofta blivit retad som ”mammas lilla gosse”, när han frimodigt vandrat gatan fram, med både kostym och tjänsteväska.
25 Det är svårt att tänka sig att en Zjukov av tidigare årgång skulle ha uppträtt så frimodigt och självsäkert inför en samling journalister.
En nyinflyttad granne kikade nyfiket genom fönstret och Mortland höjde frimodigt tummen åt hennes håll innan han drog igen dörren och gick in i köket.
Trots att Montaigne tvivlade på jagens unicitet hävdade han att den ansvarstagande medborgaren måste reflektera över sig själv och frimodigt vittna om detta.
Men i andra perspektiv framstår hans anlete som frimodigt och öppet; en intressant och tilldragande ung man som man gärna skulle vilja lära känna lite bättre.
Denna darrande kvinna som blivit skrämd av sin egen skugga, som greps av panik vid tanken att se sig själv i spegeln … det var inte Martine Rhodes, Smilin’ Bobs dotter, som alltid frimodigt greppat livets tyglar och ridit med entusiasm och värdighet.
Hennes famntag hade således varit värda bara ett visst belopp, som Jacob på sina smala fingrar noga räknat ut? Och hon, hon hade tåligt älskat honom alla dessa år, med en kärlek, som hon frimodigt ödslat med i tron att ingenting skulle få den att taga slut och att hon fick pålitlig, icke spekulerande kärlek tillbaka.