Framåtböjt i en mening
Huvudet var framåtböjt, hon stirrade bistert på knappraden.
Hitlerjugendgossen talade ivrigt till Kuno-Dieter, som lyssnade med framåtböjt huvud.
Två män i olika grå nyanser stod vid garderoben och talade framåtböjt med varandra.
Nackdelen var att bilden från passregistret porträtterade henne med stirrande ögon, munnen i ett smalt streck och huvudet aningen framåtböjt.
Hon satt med ansiktet framåtböjt och dolt i händerna, men Otto förstod att hon ändå inte grät, hon var bara bedövad av den förfärliga nyheten.
Där han satt barhuvad med sitt bleka ansikte litet framåtböjt, medan röken ringlade sig kring hans huvud, såg han trolskt underfundig ut, lik en varelse som ständigt står i kontakt med hemliga och underjordiska makter.
En observant del av henne, en frisk del som blockerats av rädslan, var plågsamt medveten om att hon rörde sig som en marionett när hon med framåtböjt huvud, stel hals, uppdragna axlar, spända armbågar och knän krampaktigt skyndade sig fram.
I passagerarsätet satt Susan med kapuschongen uppfälld, med framåtböjt huvud, de knutna händerna tryckta mot kinderna, hopknipna ögon och rynkat ansikte, som om bilen var inklämd i en av dessa hydrauliska bilkrossar som just skulle klämma ihop den till ett meterstort paket.
Hitlerjugendgossen talade ivrigt till Kuno-Dieter, som lyssnade med framåtböjt huvud.
Två män i olika grå nyanser stod vid garderoben och talade framåtböjt med varandra.
Nackdelen var att bilden från passregistret porträtterade henne med stirrande ögon, munnen i ett smalt streck och huvudet aningen framåtböjt.
Hon satt med ansiktet framåtböjt och dolt i händerna, men Otto förstod att hon ändå inte grät, hon var bara bedövad av den förfärliga nyheten.
Där han satt barhuvad med sitt bleka ansikte litet framåtböjt, medan röken ringlade sig kring hans huvud, såg han trolskt underfundig ut, lik en varelse som ständigt står i kontakt med hemliga och underjordiska makter.
En observant del av henne, en frisk del som blockerats av rädslan, var plågsamt medveten om att hon rörde sig som en marionett när hon med framåtböjt huvud, stel hals, uppdragna axlar, spända armbågar och knän krampaktigt skyndade sig fram.
I passagerarsätet satt Susan med kapuschongen uppfälld, med framåtböjt huvud, de knutna händerna tryckta mot kinderna, hopknipna ögon och rynkat ansikte, som om bilen var inklämd i en av dessa hydrauliska bilkrossar som just skulle klämma ihop den till ett meterstort paket.
Båda satt framåtböjda med head-set på huvudet.
Människor trotsade framåtböjda vinden som svepte fram längs Drottninggatan.
Vissa lätt framåtböjda, som om de jagade något i livet och behövde sträcka sig för att nå dit.
Jag tycker mig känna igen det flottiga håret, och den framåtböjda, liksom veklagande kroppshållningen.
Den hårda väggen och den framåtböjda ställningen får det att värka i ryggslutet, men Per förblir ändå sittande.
Framåtböjda och allvarsamma koncentrerade de sin tankekraft på en medsyster som låg på rygg med händerna för ansiktet.
Sedd bakifrån blir hans ålder mycket mer uppenbar, i den framåtböjda hållningen och de allt mer slokande axlarna under basketjackan.
Det värker i ländryggen av den framåtböjda ställningen och han rätar på sig, sträcker ut ryggen med armarna över huvudet medan han ser sig om i boden.
Mittemot stod ett stort, vitt hus med rad efter rad av parabolantenner riktade uppåt mot den regntunga himlen och nere på gatan skyndade människor framåtböjda i regnet och vinden.
Så varför klamra sig fast vid något av det? Han stiger åter in i boningshuset, går genom rummen och söker med blicken, känner lugnet sprida sig i kroppen när ögonen finner den lätt framåtböjda gestalten borta vid vävstolen.
En annan gång när jag satt i bilen med mor – en sköldpaddsfärgad Plymouth, som far, då han tvingats flytta, hade lämnat kvar för att mor skulle kunna använda den – körde vi på Front Street vid floden, vi hade precis svängt av från Huron Pike Road och närmade oss den trafikerade korsningen vid Chadd Boulevard – ett område med lagerbyggnader och Mayflowers flyttbilar – hann jag nätt och jämnt skymta en pojke på cykel som snabbt närmade sig från höger, på Chadd, där det fanns trafiksignaler – som lyste rött – och fordon som väntade på att signalerna skulle slå om och jag upptäckte att pojken var Aaron Kruller och att han inte tänkte stanna med de andra trafikanterna utan i full fart skulle fortsätta rakt genom korsningen – om han inte till och med ökade farten, hans muskulösa ben trampade snabbt, hans behandskade händer kramade styrstången – och jag blev som förstenad av skräck och kunde inte varna mor – Aaron hade dykt upp så snabbt, hans framåtböjda gestalt på cykeln rörde sig med sådan hastighet – jag kunde inte varna mor när Aaron susade ut framför vår bil ovetande om vår existens när mor – försjunken i sina tankar som surrade som galna bin i en bikupa och aldrig slutade – och dessutom hade det inte varit någon bra dag för Lucille, det hade jag på känn – stackars mamma! – när mor fortsatte framåt omedveten om cyklistens existens och satte sin tro – i det här fallet var det verkligen en blind tro – en envist blind tro – till den gröna ljussignalen ovanför korsningen som hon hade fäst blicken på – mamma i sin typiska bilförarställning, framåtlutad med rynkad panna och trutande mun medan hon kramade ratten som om hon var rädd att den skulle slitas ur hennes grepp, och därför var hennes synfält begränsat till en tunnel rakt framför henne – och plötsligt passerar den vårdslöse pojken/ cyklisten framför henne, en halvmeter framför Plymouthens främre stänkskärm – den där fräcke, omedvetne cyklisten som måste vara Aaron Kruller i läderjacka och bak- och framvänd baseballkeps – så att min stackars mor måste pressa bromspedalen i botten och vi båda två häpet och förskräckt ropade till ….
Människor trotsade framåtböjda vinden som svepte fram längs Drottninggatan.
Vissa lätt framåtböjda, som om de jagade något i livet och behövde sträcka sig för att nå dit.
Jag tycker mig känna igen det flottiga håret, och den framåtböjda, liksom veklagande kroppshållningen.
Den hårda väggen och den framåtböjda ställningen får det att värka i ryggslutet, men Per förblir ändå sittande.
Framåtböjda och allvarsamma koncentrerade de sin tankekraft på en medsyster som låg på rygg med händerna för ansiktet.
Sedd bakifrån blir hans ålder mycket mer uppenbar, i den framåtböjda hållningen och de allt mer slokande axlarna under basketjackan.
Det värker i ländryggen av den framåtböjda ställningen och han rätar på sig, sträcker ut ryggen med armarna över huvudet medan han ser sig om i boden.
Mittemot stod ett stort, vitt hus med rad efter rad av parabolantenner riktade uppåt mot den regntunga himlen och nere på gatan skyndade människor framåtböjda i regnet och vinden.
Så varför klamra sig fast vid något av det? Han stiger åter in i boningshuset, går genom rummen och söker med blicken, känner lugnet sprida sig i kroppen när ögonen finner den lätt framåtböjda gestalten borta vid vävstolen.
En annan gång när jag satt i bilen med mor – en sköldpaddsfärgad Plymouth, som far, då han tvingats flytta, hade lämnat kvar för att mor skulle kunna använda den – körde vi på Front Street vid floden, vi hade precis svängt av från Huron Pike Road och närmade oss den trafikerade korsningen vid Chadd Boulevard – ett område med lagerbyggnader och Mayflowers flyttbilar – hann jag nätt och jämnt skymta en pojke på cykel som snabbt närmade sig från höger, på Chadd, där det fanns trafiksignaler – som lyste rött – och fordon som väntade på att signalerna skulle slå om och jag upptäckte att pojken var Aaron Kruller och att han inte tänkte stanna med de andra trafikanterna utan i full fart skulle fortsätta rakt genom korsningen – om han inte till och med ökade farten, hans muskulösa ben trampade snabbt, hans behandskade händer kramade styrstången – och jag blev som förstenad av skräck och kunde inte varna mor – Aaron hade dykt upp så snabbt, hans framåtböjda gestalt på cykeln rörde sig med sådan hastighet – jag kunde inte varna mor när Aaron susade ut framför vår bil ovetande om vår existens när mor – försjunken i sina tankar som surrade som galna bin i en bikupa och aldrig slutade – och dessutom hade det inte varit någon bra dag för Lucille, det hade jag på känn – stackars mamma! – när mor fortsatte framåt omedveten om cyklistens existens och satte sin tro – i det här fallet var det verkligen en blind tro – en envist blind tro – till den gröna ljussignalen ovanför korsningen som hon hade fäst blicken på – mamma i sin typiska bilförarställning, framåtlutad med rynkad panna och trutande mun medan hon kramade ratten som om hon var rädd att den skulle slitas ur hennes grepp, och därför var hennes synfält begränsat till en tunnel rakt framför henne – och plötsligt passerar den vårdslöse pojken/ cyklisten framför henne, en halvmeter framför Plymouthens främre stänkskärm – den där fräcke, omedvetne cyklisten som måste vara Aaron Kruller i läderjacka och bak- och framvänd baseballkeps – så att min stackars mor måste pressa bromspedalen i botten och vi båda två häpet och förskräckt ropade till ….
”Vilket jävla råd?” ropade Øystein mot dörren och efter den framåtböjde figuren som snabbt försvann i Oslomörkret.
Mannen på parkbänken satt framåtböjd.
Hon satt framåtböjd i säkerhetsbältet.
Skepnaden har en kantig, framåtböjd gång.
Han var rätt lång, gick lite framåtböjd.
Flickan kröp ihop, framåtböjd i säkerhetsbältet.
Han gick en smula framåtböjd och var kraftigt byggd.
”Ha, ha, ha!” skrattade han, fortfarande framåtböjd.
Där satt hon framåtböjd i en nästan ödmjuk ställning.
Jag satt alldeles stilla och framåtböjd över jägarköket.
Daniel var lång, litet framåtböjd, med ett gulblekt ansikte.
Hon blev stående stilla på stranden, framåtböjd, lyssnande.
Hon gick med kroppen framåtböjd, huvudet bekymrat neråtböjt.
Och hon såg ännu mindre ut nu, lite hopsjunken och framåtböjd.
Alltjämt framåtböjd där han stod, vände han huvudet mot hustrun.
Jag stod på logementet, framåtböjd med huvudet begravt i ryggsäcken.
Kollegan stod med framåtböjd överkropp och grävde i sitt arkivskåp.
Den tredje personen, som stod framåtböjd, var svårare att identifiera.
Hon stod där framåtböjd, skälvande, med händerna knutna som till slag.
Hon väntade, ja hon väntade på honom! Hennes kropp var litet framåtböjd.
Hon sitter framåtböjd, nästan dubbelvikt, med huvudet alldeles ovanför knäna.
Tämligen liten och späd och en smula framåtböjd sprang hon mellan de höga husen.
Lätt framåtböjd lämnade han cellen och gick skyndsamt i riktning mot toaletterna.
Blomgren slet till sig apparaten och började lätt framåtböjd skynda fram längs gatan.
Framåtböjd, med armarna vilande mot benen, tycktes han först djupt försjunken i tankar.
Jag gnisslar tänder och står framåtböjd mot rutan med pannan bara en viskning från glaset.
Sven står vid kroppen nu, lätt framåtböjd, känner hur ryggen protesterar med små nervilningar.
Tjena sötnos, hur läker röven? Oroa dig inte, du står framåtböjd igen innan du vet ordet av!.
Han går framåtböjd mellan några bord, tills han slutligen hittar det han söker: en svart väska.
Han hade suttit i samma ställning hela tiden, lätt framåtböjd, spänd över korsryggen och axlarna.
Kroppen var framåtböjd som om hon var rädd för att missa den minsta nyans i kriminalförfattarens uttalande.
Bredvid honom satt en framåtböjd man i femtioårsåldern med bakåtslickat silvergrått hår och arrogant uppsyn.
Hon satt framåtböjd i säkerhetsbältet.
Skepnaden har en kantig, framåtböjd gång.
Han var rätt lång, gick lite framåtböjd.
Flickan kröp ihop, framåtböjd i säkerhetsbältet.
Han gick en smula framåtböjd och var kraftigt byggd.
”Ha, ha, ha!” skrattade han, fortfarande framåtböjd.
Där satt hon framåtböjd i en nästan ödmjuk ställning.
Jag satt alldeles stilla och framåtböjd över jägarköket.
Daniel var lång, litet framåtböjd, med ett gulblekt ansikte.
Hon blev stående stilla på stranden, framåtböjd, lyssnande.
Hon gick med kroppen framåtböjd, huvudet bekymrat neråtböjt.
Och hon såg ännu mindre ut nu, lite hopsjunken och framåtböjd.
Alltjämt framåtböjd där han stod, vände han huvudet mot hustrun.
Jag stod på logementet, framåtböjd med huvudet begravt i ryggsäcken.
Kollegan stod med framåtböjd överkropp och grävde i sitt arkivskåp.
Den tredje personen, som stod framåtböjd, var svårare att identifiera.
Hon stod där framåtböjd, skälvande, med händerna knutna som till slag.
Hon väntade, ja hon väntade på honom! Hennes kropp var litet framåtböjd.
Hon sitter framåtböjd, nästan dubbelvikt, med huvudet alldeles ovanför knäna.
Tämligen liten och späd och en smula framåtböjd sprang hon mellan de höga husen.
Lätt framåtböjd lämnade han cellen och gick skyndsamt i riktning mot toaletterna.
Blomgren slet till sig apparaten och började lätt framåtböjd skynda fram längs gatan.
Framåtböjd, med armarna vilande mot benen, tycktes han först djupt försjunken i tankar.
Jag gnisslar tänder och står framåtböjd mot rutan med pannan bara en viskning från glaset.
Sven står vid kroppen nu, lätt framåtböjd, känner hur ryggen protesterar med små nervilningar.
Tjena sötnos, hur läker röven? Oroa dig inte, du står framåtböjd igen innan du vet ordet av!.
Han går framåtböjd mellan några bord, tills han slutligen hittar det han söker: en svart väska.
Han hade suttit i samma ställning hela tiden, lätt framåtböjd, spänd över korsryggen och axlarna.
Kroppen var framåtböjd som om hon var rädd för att missa den minsta nyans i kriminalförfattarens uttalande.
Bredvid honom satt en framåtböjd man i femtioårsåldern med bakåtslickat silvergrått hår och arrogant uppsyn.