Frammanar i en mening
Frammanar bilden av mamma.
Han sluter ögonen och frammanar i sin fantasi en tidig kväll i maj.
Frammanar Toves ansikte och tänker att hon är mer lik Janne egentligen.
frammanar, men är skrämd av den ihålighet och tvetydighet Dina och andra ansvarigas kommentarer präglas av.
Ordet är puckelryggigt, fult, varslande om monstruösa konsekvenser; precis som antebellum och octoroon frammanar det bilder av en svunnen tid, en avlägsen värld fylld med ridpiskor och eldslågor, döda magnoliaträd och pelargångar i sönderfall.
Så olik en kvinnas spensliga byggnad! Jag frammanar doften av man, dovt kryddig av läder och barr eller alert sportig av citron och stål … En arom helt skild från kvinnors blommiga sötma förhäxar och förför, afrodisiaka för mitt hungriga sinne.
Namnen på släkterna i Gustaf Elgenstiernas målgrupp frammanar en bild av en framstormande borgerlighet, en mer eller mindre self-made ny överklass, med sina förmögenheter i tidens tillväxtbranscher och med en självkänsla lika solid och svällande som ett av Gustaf Wickmans samtida bankpalats i sandsten:.
Ordet »provocerande« frammanar antagligen bilden av något helt annat än vad som egentligen är fallet: det här är en seriös yrkeskvinna, hängiven mor och storartad sällskapsmänniska som är välklädd, skattebetalare och aldrig spelar hög musik efter klockan 22 – men hon är överviktig utan någon som helst lust att banta.
Regn igen nu och nyfallna orange och gulskinande löv fladdrar framför rutan, dansar sprakande framför henne som eldflugor sprungna ur djävulens egen eld, en härd som viskar, frammanar ondskan ur staden och landskapet: Kom fram nu, illvilja och jävelskap, kom fram ur era kalla översvämmade hålor, visa hur er kärlekslösa värld ser ut.
Litteraturvetaren Annika Olsson har jämfört bilderna av Jan Myrdal och Sara Lidman: »Det är som om den kollektiva förförståelsen av den medvetne intellektuelle krävde en mustasch, ett par svarta glasögon och en stor kroppshydda att ta plats i, medan en liten späd kropp toppad av ett kortklippt, spretigt hår, med nödvändighet frammanar en annan bild.
Jag tänker på alla människor som jag kommer att möta under dagen, och jag frammanar några ansikten, bekanta såväl som obekanta, och några ansikten är förtvivlade och hjälplösa, några är förhärdade och hånfulla, och jag ber Gud om styrka, kärlek och ödmjukhet, så att jag kan hjälpa människorna och lyssna på dem och visa dem en skymt av Hans godhet.
Han sluter ögonen och frammanar i sin fantasi en tidig kväll i maj.
Frammanar Toves ansikte och tänker att hon är mer lik Janne egentligen.
frammanar, men är skrämd av den ihålighet och tvetydighet Dina och andra ansvarigas kommentarer präglas av.
Ordet är puckelryggigt, fult, varslande om monstruösa konsekvenser; precis som antebellum och octoroon frammanar det bilder av en svunnen tid, en avlägsen värld fylld med ridpiskor och eldslågor, döda magnoliaträd och pelargångar i sönderfall.
Så olik en kvinnas spensliga byggnad! Jag frammanar doften av man, dovt kryddig av läder och barr eller alert sportig av citron och stål … En arom helt skild från kvinnors blommiga sötma förhäxar och förför, afrodisiaka för mitt hungriga sinne.
Namnen på släkterna i Gustaf Elgenstiernas målgrupp frammanar en bild av en framstormande borgerlighet, en mer eller mindre self-made ny överklass, med sina förmögenheter i tidens tillväxtbranscher och med en självkänsla lika solid och svällande som ett av Gustaf Wickmans samtida bankpalats i sandsten:.
Ordet »provocerande« frammanar antagligen bilden av något helt annat än vad som egentligen är fallet: det här är en seriös yrkeskvinna, hängiven mor och storartad sällskapsmänniska som är välklädd, skattebetalare och aldrig spelar hög musik efter klockan 22 – men hon är överviktig utan någon som helst lust att banta.
Regn igen nu och nyfallna orange och gulskinande löv fladdrar framför rutan, dansar sprakande framför henne som eldflugor sprungna ur djävulens egen eld, en härd som viskar, frammanar ondskan ur staden och landskapet: Kom fram nu, illvilja och jävelskap, kom fram ur era kalla översvämmade hålor, visa hur er kärlekslösa värld ser ut.
Litteraturvetaren Annika Olsson har jämfört bilderna av Jan Myrdal och Sara Lidman: »Det är som om den kollektiva förförståelsen av den medvetne intellektuelle krävde en mustasch, ett par svarta glasögon och en stor kroppshydda att ta plats i, medan en liten späd kropp toppad av ett kortklippt, spretigt hår, med nödvändighet frammanar en annan bild.
Jag tänker på alla människor som jag kommer att möta under dagen, och jag frammanar några ansikten, bekanta såväl som obekanta, och några ansikten är förtvivlade och hjälplösa, några är förhärdade och hånfulla, och jag ber Gud om styrka, kärlek och ödmjukhet, så att jag kan hjälpa människorna och lyssna på dem och visa dem en skymt av Hans godhet.
Vill att de ska frammana någon känsla i mig.
Jag försöker att frammana känslan av tyngden i min hand.
Medan jag väntade försökte jag frammana några ord på franska.
Jag stirrade in i tomheten och försökte frammana någonting användbart.
Nu när de var borta kunde jag inte längre frammana en bild av en framtid att se fram emot.
Försökte frammana bilden av Torun, men veckorna som gått hade gjort minnet suddigt i kanterna.
Magdalena försökte frammana bilden av en sovande Nils i Spindelmannenpyjamas, men det gick inte.
Att ödlorna och människorna av ödlefolket hade makten att frammana regn och storm med sin sång.
Inte ens Mona kunde frammana ett leende som så omvälvande träffade mitt i prick under mannens bälte.
Jag började rabbla ramsor, sedan dikter, först för att frammana sömnen men sedan knappast av egen vilja.
Mina ord resulterade inte i de stridsrop och eldiga blickar jag brukade kunna frammana genom att tala på det sättet.
Nu satt krulltotten jäklar i det och gav honom en sådan där sned blick igen, som bara nya fall med substans kunde frammana.
Försöker frammana bilden av mamma för sitt inre, men det går inte, mammas ansikte vill inte bli drag i stället för kontur.
Berglind ansträngde sig ändå till sitt yttersta för att frammana något som gav henne styrka, mod eller lugn, men det gick inte.
Jag slöt ögonen och försökte frammana det vegetativa tillstånd som brukar utmärka filmhjältarna när de sysslat med ofrivillig luftakrobatik.
Tycker jag ens att han är attraktiv? Jag försöker frammana hans ansikte framför mig, han är oansenlig, inte särskilt välväxt eller sensuell.
Nu, så här många år senare, lyckades Avery fortfarande frammana lite av stundens spänning; det han kände när han hittade någon att sikta in sig på.
Jag pressade så hårt mot gränsen och nivån för vad jag kunde prestera, att jag i dag inte vet om jag kan göra det bättre eller ens frammana energin igen.
Det finns ingen kärnkraftsrenässans, trots att politiker, industriledare och journalister världen över envisas med att fortsätta frammana bilden av en sådan.
Var Saddams omfamning verkligen starkare än mitt hat? Jag gjorde mitt bästa för att frammana bilden av min älskade make för min inre blick, men såg bara Saddam.
Thomas från Aquino förkunnade, att demonerna kunde frammana stormar och åskslag, samt att dessa andar ägde förmåga att överlämna sin makt i händerna på dödlige.
Jag kunde frammana minnet av dem, av deras ansikten och röster – men, åh, långt mer, för nu riktades rösterna mot mig själv och inte mot någon ovidkommande tredje part.
Han blundade och försökte vagga sig till sömns genom att för sin inre syn frammana en underbar, men avsiktligt enformig bild av mjuka vågor som slog mot en månbelyst strand.
Om ett år kommer en grekisk succésaga lyfta hela Europa, säger premiärminister Antonis Samaras som satsat mycket för att frammana förtroende hos det internationella samfundet.
Hon log, lättad över att kunna frammana en smula intresse för pojken; hon behövde sådana små påminnelser om att hon inte hade kastat bort sitt liv genom att ägna sig åt undervisning.
I början hade jag svårt att låta bli att tänka på hur det skulle se ut om de manliga modellerna hade erektion, jag inbillade mig nästan att jag kunde frammana det med mina tankars kraft, och kanske läppars plutande.
Och ännu en gång tänker Malin på Kristina, kan inte frammana hennes ansikte nu heller, i stället hör hon sig själv som barn skrika »Knull-Kristina», och namnet ekar inom henne som om det skrikits i en skolkorridor.
Och i Lundsberg, i de värmländska skogarna, på andra våningen i ett elevhems hundra år gamla vitputsade byggnad, på ett ensamt rum, i en ensam säng, ligger Tove Fors, sjutton år gammal, och försöker frammana bilden av sin mamma.
Jag tänker på hans tunna mustasch och på hans genomskinliga hud och på andra saker i hans ansikte som jag aldrig tänkt på förut men som jag nu måste se till att lägga på minnet för att kunna frammana bilden av honom när jag vill.
Utan någon spårare i familjeträdet och utan något i min grillkocksutbildning som var tillämpligt på problemet var jag tvungen att förlita mig inte på kunskap utan på fantasin för att frammana ett djur som passade in på tassavtrycken.
Det tog emot att tränga så djupt in i hans öde och väsen att man måste frammana kontrasten, bilden av den nedsupne, redlöst berusade världsstjärnan som ställde in sina konserter för att han inte kunde få fram en ren ton och ännu mindre stå stadigt på sina ben.
Jag försöker att frammana känslan av tyngden i min hand.
Medan jag väntade försökte jag frammana några ord på franska.
Jag stirrade in i tomheten och försökte frammana någonting användbart.
Nu när de var borta kunde jag inte längre frammana en bild av en framtid att se fram emot.
Försökte frammana bilden av Torun, men veckorna som gått hade gjort minnet suddigt i kanterna.
Magdalena försökte frammana bilden av en sovande Nils i Spindelmannenpyjamas, men det gick inte.
Att ödlorna och människorna av ödlefolket hade makten att frammana regn och storm med sin sång.
Inte ens Mona kunde frammana ett leende som så omvälvande träffade mitt i prick under mannens bälte.
Jag började rabbla ramsor, sedan dikter, först för att frammana sömnen men sedan knappast av egen vilja.
Mina ord resulterade inte i de stridsrop och eldiga blickar jag brukade kunna frammana genom att tala på det sättet.
Nu satt krulltotten jäklar i det och gav honom en sådan där sned blick igen, som bara nya fall med substans kunde frammana.
Försöker frammana bilden av mamma för sitt inre, men det går inte, mammas ansikte vill inte bli drag i stället för kontur.
Berglind ansträngde sig ändå till sitt yttersta för att frammana något som gav henne styrka, mod eller lugn, men det gick inte.
Jag slöt ögonen och försökte frammana det vegetativa tillstånd som brukar utmärka filmhjältarna när de sysslat med ofrivillig luftakrobatik.
Tycker jag ens att han är attraktiv? Jag försöker frammana hans ansikte framför mig, han är oansenlig, inte särskilt välväxt eller sensuell.
Nu, så här många år senare, lyckades Avery fortfarande frammana lite av stundens spänning; det han kände när han hittade någon att sikta in sig på.
Jag pressade så hårt mot gränsen och nivån för vad jag kunde prestera, att jag i dag inte vet om jag kan göra det bättre eller ens frammana energin igen.
Det finns ingen kärnkraftsrenässans, trots att politiker, industriledare och journalister världen över envisas med att fortsätta frammana bilden av en sådan.
Var Saddams omfamning verkligen starkare än mitt hat? Jag gjorde mitt bästa för att frammana bilden av min älskade make för min inre blick, men såg bara Saddam.
Thomas från Aquino förkunnade, att demonerna kunde frammana stormar och åskslag, samt att dessa andar ägde förmåga att överlämna sin makt i händerna på dödlige.
Jag kunde frammana minnet av dem, av deras ansikten och röster – men, åh, långt mer, för nu riktades rösterna mot mig själv och inte mot någon ovidkommande tredje part.
Han blundade och försökte vagga sig till sömns genom att för sin inre syn frammana en underbar, men avsiktligt enformig bild av mjuka vågor som slog mot en månbelyst strand.
Om ett år kommer en grekisk succésaga lyfta hela Europa, säger premiärminister Antonis Samaras som satsat mycket för att frammana förtroende hos det internationella samfundet.
Hon log, lättad över att kunna frammana en smula intresse för pojken; hon behövde sådana små påminnelser om att hon inte hade kastat bort sitt liv genom att ägna sig åt undervisning.
I början hade jag svårt att låta bli att tänka på hur det skulle se ut om de manliga modellerna hade erektion, jag inbillade mig nästan att jag kunde frammana det med mina tankars kraft, och kanske läppars plutande.
Och ännu en gång tänker Malin på Kristina, kan inte frammana hennes ansikte nu heller, i stället hör hon sig själv som barn skrika »Knull-Kristina», och namnet ekar inom henne som om det skrikits i en skolkorridor.
Och i Lundsberg, i de värmländska skogarna, på andra våningen i ett elevhems hundra år gamla vitputsade byggnad, på ett ensamt rum, i en ensam säng, ligger Tove Fors, sjutton år gammal, och försöker frammana bilden av sin mamma.
Jag tänker på hans tunna mustasch och på hans genomskinliga hud och på andra saker i hans ansikte som jag aldrig tänkt på förut men som jag nu måste se till att lägga på minnet för att kunna frammana bilden av honom när jag vill.
Utan någon spårare i familjeträdet och utan något i min grillkocksutbildning som var tillämpligt på problemet var jag tvungen att förlita mig inte på kunskap utan på fantasin för att frammana ett djur som passade in på tassavtrycken.
Det tog emot att tränga så djupt in i hans öde och väsen att man måste frammana kontrasten, bilden av den nedsupne, redlöst berusade världsstjärnan som ställde in sina konserter för att han inte kunde få fram en ren ton och ännu mindre stå stadigt på sina ben.
Djävulen som autonom personlighet och jämlike med Gud torde ej finnas till, och den ondes oförnekliga uppenbarelser i traditionell gestalt torde vara endast en skräckbild, frammanad av försynen, den enda och goda, som förfogar över en omätlig tjänarskara, sammansatt av hädangångna.
”Var det hans uttryck? Frammanade?”.
Hon slöt ögonen och frammanade lukten av bensin.
Hon frammanade bilden av de personer som deltagit i resan.
Istället vände jag mig inåt och frammanade det vackraste minnet i mitt liv.
Han säger att du och Bertil frammanade ett nervöst sammanbrott hos hans fru.
Med sina ord frammanade hon bilden av dammiga vägar, exotiska frukter och leende barn.
Karin slöt ögonen, frammanade minnesbilderna från de där minuterna direkt efter förlossningen.
För sin inre syn frammanade hon en löjlig bild av Cassie Hunters mamma som snubblade och ramlade på ändan.
Med hjälp av kalla, gråtonade industrimiljöer frammanade Scott samma dystopiska stämning som i Blade Runner.
Långsamt försatte jag dem i djupare trance, frammanade bilden av en blöt trätrappa som jag sakta förde dem nedför.
I hörnet började den tredje stolen snurra runt på ett ben på betongen och frammanade ett ljud lika gällt som ljudet av en borrmaskin.
Med hjälp av polisbrickan och den kollegialitet den frammanade hade han fått trafikpolisen att koncentrera sig på den gamle mannens del i olyckan.
Och i den gyllene varma dagern omkring de två väninnorna och hunden fladdrade bilder av Stanny och hennes bror Bernard, frammanade av Stannys röst.
Det såg ut som om han var försjunken i tankar, men i själva verket frammanade han ett meditativt tillstånd som gick ut på att förinta alla tankar och enbart se.
Hennes röst frammanade en bild av det svarta livet med alla dess möjligheter, en bild som gjorde mig längtansfull – efter en given plats, efter en bestämd och oåterkallelig historia.
De gamla motorerna som lät riktigt, som hade precis den brummande varma glöd som frammanade de fina minnena, som gav mening, som var ett soundtrack till då saker betydde något: jobb, punktlighet, familj, en kvinnas smekningar, en kollegas respekt.
NÄSTA TISDAGSEFTERMIDDAG i Bright Beach flög måsarna över en himmel, svart som en häxkittel, bort från de otäcka ovädersmolnen och ut till sina trygga tillhåll, och på marken nedanför drog ovädrets fuktiga skuggor ihop sig, som frammanade av en trollbrygd av öga från vattenödla, tå från groda, hår från fladdermus och tunga från hund.
Trots alla baron Haussmanns urbana förbättringar under de föregående decennierna – barrikadsäkra boulevarder, utspridning av arbetarklassens bostadsområden, förenklade truppförflyttningar – var Paris fortfarande den revolutionära staden: barrikaderna restes, resterande regeringstrupper skyndade tillbaka till Versailles och ett nytt kommunfullmäktige tillkännagavs under beteckningen ”Pariskommunen”, vilket medvetet frammanade 1792 års revolutionära kommun.
Hon slöt ögonen och frammanade lukten av bensin.
Hon frammanade bilden av de personer som deltagit i resan.
Istället vände jag mig inåt och frammanade det vackraste minnet i mitt liv.
Han säger att du och Bertil frammanade ett nervöst sammanbrott hos hans fru.
Med sina ord frammanade hon bilden av dammiga vägar, exotiska frukter och leende barn.
Karin slöt ögonen, frammanade minnesbilderna från de där minuterna direkt efter förlossningen.
För sin inre syn frammanade hon en löjlig bild av Cassie Hunters mamma som snubblade och ramlade på ändan.
Med hjälp av kalla, gråtonade industrimiljöer frammanade Scott samma dystopiska stämning som i Blade Runner.
Långsamt försatte jag dem i djupare trance, frammanade bilden av en blöt trätrappa som jag sakta förde dem nedför.
I hörnet började den tredje stolen snurra runt på ett ben på betongen och frammanade ett ljud lika gällt som ljudet av en borrmaskin.
Med hjälp av polisbrickan och den kollegialitet den frammanade hade han fått trafikpolisen att koncentrera sig på den gamle mannens del i olyckan.
Och i den gyllene varma dagern omkring de två väninnorna och hunden fladdrade bilder av Stanny och hennes bror Bernard, frammanade av Stannys röst.
Det såg ut som om han var försjunken i tankar, men i själva verket frammanade han ett meditativt tillstånd som gick ut på att förinta alla tankar och enbart se.
Hennes röst frammanade en bild av det svarta livet med alla dess möjligheter, en bild som gjorde mig längtansfull – efter en given plats, efter en bestämd och oåterkallelig historia.
De gamla motorerna som lät riktigt, som hade precis den brummande varma glöd som frammanade de fina minnena, som gav mening, som var ett soundtrack till då saker betydde något: jobb, punktlighet, familj, en kvinnas smekningar, en kollegas respekt.
NÄSTA TISDAGSEFTERMIDDAG i Bright Beach flög måsarna över en himmel, svart som en häxkittel, bort från de otäcka ovädersmolnen och ut till sina trygga tillhåll, och på marken nedanför drog ovädrets fuktiga skuggor ihop sig, som frammanade av en trollbrygd av öga från vattenödla, tå från groda, hår från fladdermus och tunga från hund.
Trots alla baron Haussmanns urbana förbättringar under de föregående decennierna – barrikadsäkra boulevarder, utspridning av arbetarklassens bostadsområden, förenklade truppförflyttningar – var Paris fortfarande den revolutionära staden: barrikaderna restes, resterande regeringstrupper skyndade tillbaka till Versailles och ett nytt kommunfullmäktige tillkännagavs under beteckningen ”Pariskommunen”, vilket medvetet frammanade 1792 års revolutionära kommun.
Det är giftet som frammanat detta väsen.
Jag har frammanat bilden av ditt ansikte.
Vad vill detta väsen mig? Vad är det som har frammanat det? Det stinker.
Hon förstår inte att hon och hennes kumpaner har frammanat ett skållhett, vitglödgat hat hos honom.
Kunde det vara Det nya riket, frammanat i Stefan Georges dikt, av vilken jag bara kommer ihåg de sista raderna:.
Hon skrattade retfullt, men jag var för fångad av de bilder hon frammanat för att bli vare sig retad eller road.
Hon skrev till David: Jag har frammanat bilden av ditt ansikte många gånger när situationen har känts väldigt svår.
”How are you?” sa Harry och förklarade på engelska att det var Birgittas hår som blåste i hans ansikte som hade frammanat associationen.
Han klarade inte av att komma på vad som skulle ha frammanat sådan total glädje och ömsesidig sympati, bortsett från det uppenbara – Jim Beam.
Jag hade aldrig varit där förut, men namnet hade frammanat bilder av magnifika byggnader, breda boulevarder och parker – allt symboler för stadens prakt.
Jag hade blundat men nästan inte sovit alls, bara frammanat bild efter bild av Patrick, minnena som jag måste spara och hålla fast i, för om det gick förlorat för mig; leendet i mungipan, värmen i hans ögon och känslan av hans händer, tonfallet i hans röst; om jag inte lagrade varenda sådan detalj så hade jag ingenting kvar.
Det var som om hans närvaro hade frammanat andan från förr och sett till så att var och en av dem fått återinträda i sin gamla roll; som om Dr King aldrig blivit skjuten och Kennedyklanen alltjämt lockade med sig nationen och krig och upplopp och svält inte var annat än tillfälliga motgångar och inget fanns att frukta utom fruktan själv.
Jag har frammanat bilden av ditt ansikte.
Vad vill detta väsen mig? Vad är det som har frammanat det? Det stinker.
Hon förstår inte att hon och hennes kumpaner har frammanat ett skållhett, vitglödgat hat hos honom.
Kunde det vara Det nya riket, frammanat i Stefan Georges dikt, av vilken jag bara kommer ihåg de sista raderna:.
Hon skrattade retfullt, men jag var för fångad av de bilder hon frammanat för att bli vare sig retad eller road.
Hon skrev till David: Jag har frammanat bilden av ditt ansikte många gånger när situationen har känts väldigt svår.
”How are you?” sa Harry och förklarade på engelska att det var Birgittas hår som blåste i hans ansikte som hade frammanat associationen.
Han klarade inte av att komma på vad som skulle ha frammanat sådan total glädje och ömsesidig sympati, bortsett från det uppenbara – Jim Beam.
Jag hade aldrig varit där förut, men namnet hade frammanat bilder av magnifika byggnader, breda boulevarder och parker – allt symboler för stadens prakt.
Jag hade blundat men nästan inte sovit alls, bara frammanat bild efter bild av Patrick, minnena som jag måste spara och hålla fast i, för om det gick förlorat för mig; leendet i mungipan, värmen i hans ögon och känslan av hans händer, tonfallet i hans röst; om jag inte lagrade varenda sådan detalj så hade jag ingenting kvar.
Det var som om hans närvaro hade frammanat andan från förr och sett till så att var och en av dem fått återinträda i sin gamla roll; som om Dr King aldrig blivit skjuten och Kennedyklanen alltjämt lockade med sig nationen och krig och upplopp och svält inte var annat än tillfälliga motgångar och inget fanns att frukta utom fruktan själv.