Formlöst i en mening
Hennes inre hade på några sekunder blivit formlöst mjukt.
« Även här, utan något som skymde, var det någonting formlöst över hans ansikte.
Blicken landade på en blodigt och formlöst gestalt som låg på asfalten bakom honom.
På knappt en minut kunde han få käglan att upplösas och fyllde sedan sinnet med formlöst, ljudlöst, tröstande, vitt intet.
Där innanför avspärrningsbanden stod två tekniker från Torsby böjda över något som mest liknade ett mörkt, formlöst klädbylte.
Han släppte mig, böjde sig över motorcykeln och tog upp någonting – ett föremål som var svart och formlöst, och ett som var rött och lättidentifierat.
Hon är ett vackert barn – ljushårig, ljushyad, lite formlöst rosig med gropar i kinderna – men just nu ser hon ut som en smutsig trollunge där hon sitter och blänger under häcken.
« Även här, utan något som skymde, var det någonting formlöst över hans ansikte.
Blicken landade på en blodigt och formlöst gestalt som låg på asfalten bakom honom.
På knappt en minut kunde han få käglan att upplösas och fyllde sedan sinnet med formlöst, ljudlöst, tröstande, vitt intet.
Där innanför avspärrningsbanden stod två tekniker från Torsby böjda över något som mest liknade ett mörkt, formlöst klädbylte.
Han släppte mig, böjde sig över motorcykeln och tog upp någonting – ett föremål som var svart och formlöst, och ett som var rött och lättidentifierat.
Hon är ett vackert barn – ljushårig, ljushyad, lite formlöst rosig med gropar i kinderna – men just nu ser hon ut som en smutsig trollunge där hon sitter och blänger under häcken.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.