Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Flotte i en mening

En mjuk flotte.
Han befann sig på en flotte.
Det kändes som att driva mot strömmen på en flotte.
Den var av gummi, platt som en flotte med låga kanter.
Hon flyter iväg till en annan värld med oss män som flotte.
Smugglare, hittar flotte med två döda män utanför Skånes kust.
Smugglare, hittar flotte med två döda männen utanför Skånes kust.

Här pratar Wallander med den anonyme man som hittade en flotte med två döda personer.
Han kände det som om han drev bort, som om han låg på en flotte på väg ut från land.
Bara fiolsektionen höll huvudet kallt och förde sin stora flotte säkert mot land, paddlande med sina violiner.
Han hade byggt sig en flotte och farit nerför floden för att röja bort träd från den mark som senare blev en hel by.
Det var som om han suttit i femton år på en öde ö och väntat och så kommer en tjej på en flotte och erbjuder honom lift.
Första slaget kom där det skulle, inprickat med föredömlig schvung av pukslagaren som stod på sin egen lilla flotte med sin puka.
Från en flotte på Strömmen spelade Europe, återuppstånden för en sista natt, sin enda men naggande goda världshit »The Final Countdown«.
Texten tecknar bilden av ett par som sitter ensamma på en flotte ute på ett stort hav och som måste hålla ihop för att överleva alla svårigheter.
Pyroteknikerna arbetade dels från en brygga på andra sidan sjön, dels från en stor flotte ute på vattnet; en motorbåt skulle ha varit ett stilbrott.
Det är häpnadsväckande hur långt normaliteten sträcker sig; hur man kan hålla den inom synhåll som om man befann sig på en flotte som driver ut till havs medan remsan av land blir mindre och mindre.
Om en båt som har 21 mans besättning råkar in i en storm och får slagsida och inte kan få ut livbåtarna men har en flotte som får plats med 19 man, kan du då tala om för mig om det är 21 man som ska drunkna eller två?« Och så tillade han »förresten gäller det att inte drunkna.
Därefter var det dags att blåsa upp deras två flottar.
Stormtrupper korsade vallgraven på flottar, klättrade uppför de nedstörtade stenarna och genom hålen i murarna.
I ljuskretsen som var ansenlig, säkert hundra kvadratmeter, simmade en orkester på flottar och spelade »Lohengrin« av alla krafter.
Det var Berlins statsoperaorkester som prövade bärkraften hos de flottar som kvällen förut tjänat som avskjutningsramper för fyrverkeriet.
Båda serviserna var utrustade med bräder eller mindre flottar, på vilka pjäserna var monterade i grupper och som efter antändningen sköts ut i vattnet.
[…] Att – förutom detektiv – även bli som Snoddas som är skogsflanör, fiskar och spelar bandy, när han inte flottar och umgås med alla dessa fruntimmer som blir som vax uti hans famn, hela vägen, från Nordingrå till skiljet ner vid Berg.
Fem minuter senare var flottarna hopsatta.
”Hur ska vi göra med flottarna?” frågade en annan man.
De förtöjde flottarna i stegen och sedan började de gå uppåt.
Männen drog upp flottarna ordentligt på stranden och lyfte ut ryggsäckarna.
När flottarna var fulla med luft började männen lägga in däcksplankor i de därför avsedda facken.
De föste ut flottarna i vattnet, sedan klev de ombord och gav sig iväg över vattnet, på väg mot fartygets fallrepstrappa midskepps.
De två sista större hindren – lejdaren upp till däcket och sedan fallrepstrappan ner till flottarna – klarade de av utan problem, och snart var de tillbaka på stranden.
Här flyter flotten med de två döda männen i land.
En av de döda männen i flotten som flyter i land vid Ystads kust.
Flotten med pukan guppade övergiven som en ensam klockboj bakom orkestern.
Männen hjälptes åt att knuffa ut flotten från stranden, hoppade i och började paddla.
Jag klev i flotten, lade mig så försiktigt jag kunde ovanpå Laura och såg in i hennes ansikte.
Som ett sista glansnummer släppte flotten i väg en väldig svärm av de raketer som kallas dykare.
Det fungerade inte från beduinbyn, men jag gjorde ett nytt försök på stranden när de var upptagna med att lägga dig på flotten.
Jag visste inte hur lång tid vi varit under vattnet, men när vi hade fyllt våra ansträngda lungor med luft såg jag att flotten inte längre befann sig i närheten.
Det tidigare livet, som de en längre tid hade retat sig på av privata skäl, måste plötsligt ha känts utom räckhåll – flotten hade drivit för långt ut, ballongen hade stigit.
Servisen på flotten inledde programmet med att bränna av så kallade delfiner, som snurrade runt på vattnet under intensivt fräsande i allt snabbare röda cirklar som mot slutet övergick i de mest förbluffande brandgula språng och piruetter.
Om det inte hade varit för kringdrivande små isberg och tallriksis som låg alldeles under ytan skulle färden in till stranden ha tagit tio minuter, men det dröjde nästan fyrtio minuter innan fören på den främre flotten skrapade till mot stranden som utgjordes av småsten.
Han visste precis var flotten hade drivit in till stranden, han kunde se sina kollegor samlade runt den röda flotten, den kalla vinden som plågade dem, och Nyberg som med bister min försökte bilda sig en uppfattning om vad som hade hänt dessa två män, annat då än just att de var döda, skjutna, inte drunknade.