Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Fjantige i en mening

Men han tyckte den lille fjantige ledaren påminde en del om Benno, en CP-skadad granne Tor haft när han var liten.
Mina framträdanden var lite fjantiga.
Vad fjantiga de ser ut, stackarna, tänker Katarina.
Från ärret på din kind till dina fjantiga bältspännen.
De kanske ändå inte var så fjantiga, de där innebandyspelarna.
Det var som om Stellan von Pahlens fjantiga ande studsat omkring i rummet.
Sedan sliter hon den fjantiga mikrovågsugnen i rostfritt stål från hyllan ovanför diskbänken.
För dem var Die Hard uråldrig med fjantiga specialeffekter och en hjälte som inte ens var tuff.
De hade aldrig någonsin varit över sig fjantiga i telefon, inte ens när de varit nyförälskade.
Och om pojkarna, med alla sina fjantiga namn och bostäder och bilar, är löjliga, så är det något annat med flickorna.
Är inte det status? Är inte Göteborg en sån stad? Folk i ledande befattningar är med i såna där fjantiga sällskap.
Han hamnade alltid i vänster körfält som engelsmännen, och om man sa nåt så grymtade han bara om fjantiga amerikanska trafikregler.
Jag kunde inte avgöra om John hört förändringen i kinesens röst, men han strök bort det belåtna och lite fjantiga flinet från sitt ansikte.
När hon kom hem krävdes bara lite sex och att han lyssnade på hennes berättelser om förseningar, fjantiga machokollegor med mentala Biggleshalsdukar och hennes tirader om hur svårt det var för kvinnliga piloter att få erkännande.
Och han kommer verkligen mycket fort tillbaka ut, och tvungen att hålla god min inför kunderna måste hon tala med honom, ge honom anvisningar, låtsas som om ingenting alls hade hänt – och ändå är hela hennes värld i grus och spillror! Men hon låtsas som ingenting, hon ger honom rent av svar på de fjantiga kvickheter som han i dag är särskilt spendersam med, det är bara när han närmar sig kassalådan som hon säger i skarp ton: ”Kassan sköter jag!”.
Inte något fjantigt Halvöra.
Som bomull i magen, men är lite väl fjantigt för min image.
Aftonbladet och Jan Helin kampanjar också mot oss idag, men det känns lite mer sofistikerat, mindre tölpigt – om än på gränsen till fjantigt.
Tonen var extremt raljant och utgångspunkten var den vanliga, att i den mån något svenskt överhuvudtaget existerar så är det fjantigt, töntigt och löjligt.
Dessutom ansattes han hela tiden av minnet av det fräkniga ansiktet han talat med i blott tio minuter, men som ändå hade fått honom att bära sig så fjantigt åt.
”Förlåt att jag reagerar så fjantigt, men jag har svårt att se barn lida”, viskar hon och försöker pressa fram ett leende när hon tar upp brickan och försvinner mot köket.
Varför inte bara göra som man alltid hade gjort? Varför vara så jävla akademisk? De gillade verkligen inte akademism! Varför blanda in sånt där fjantigt flum egentligen? Men till slut fick de i alla fall ett visst utrymme för sina revolutionerande nya infallsvinklar.
Utan att vara fjantig.
Pipig, fjantig, lös i köttet.
Nu är tid för handling, inte någon fjantig jävla terapi.
Inte alls så där fjantig som många andra tjejer i hans klass.
Han var litet fjantig, han var för mycket i sin beundran och artighet.
Pappa, som var läkare, tyckte att Hyland var ointellektuell och fjantig.
"Tjena, 'Ankan', va' e're om?" Hans tillgjorda söderdialekt är lika klantig som fjantig.
Jag kände mig åter som en fjantig variant av James Bond men även nu fungerade Claires namn som ett Sesam, öppna dig.
Vilken fjantig besserwisser han var! Vad hade han för rätt att ha synpunkter på hur hon levde sitt liv? Han ville inte besvära henne mer.
Även om de andra försäkrar att jag är charmig, tycker jag själv att jag verkar fjantig och ytlig där jag fnittrar och snurrar runt i klänningen.
”Och du”, röt hon, ”väx upp!” Valeska, som uppenbarligen kände sig löjlig med ansiktet målat och en fjantig hatt på huvudet, brast nästan i gråt.
På ena sidan fanns de som tyckte att Zlatan gjort helt rätt och att debatten var typiskt svensk och fjantig, att Sverige – inte bara på fotbollsplanen – behövde fler individualister, inte färre.
”Det slog mig just att vi är det”, sa Winter och bröt dragen mittlinje framför en fjantig spårvagnsjävel utanför Jubileumskliniken, körde rakt in på området och tillbaka runt Pressbyrån och ut på Guldhedsgatan igen på väg österut och efter ett par hundra meter svängde han ner mot Toltorpsdalen.