Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Finurligt i en mening

« Han log finurligt.
När Maj-Lis finurligt uttryckte det;.
JW:s leende var finurligt och ögonen plirande.
– Vi har våra knep och kontakter, sa Hanna finurligt.
Hon håller i en ridhjälm och ler finurligt mot kameran.
Hanna Pers tittar på henne och ler så finurligt hon kan.
”Luras utan att ljuga, menar du?” sa Johansson finurligt.
»Lugn, följ mig bara«, sa Somchai med ett finurligt leende.
Dessa utnyttjade han på ett ofta oväntat och finurligt sätt.
Lars ler finurligt och reser sig plötsligt upp ur fåtöljen.
Jens såg finurligt på henne medan han satte kassetten på plats.
Valentin bara log så där finurligt, som bara en vild baby kunde göra.
Sedan tittade hon finurligt på mig och lade en ask framför min tallrik.
»Du känner möjligtvis ingen i Japan?« undrade jag med ett finurligt leende.
Hon ler finurligt åt vissa frågor och berättar inte vad hon vet om andra saker.
»Vi är långsiktiga tills vi säljer«, sa finansmannen Sven Hagströmer ofta finurligt.
Carl hälsade, även han, med ett litet finurligt leende, med fast blick och lågmäld stil.
Bågfilsbladen kanske skulle kunna vara möjliga att gömma på något finurligt sätt, trodde han.
Hon höll händerna som skålar fångande de små runda brösten, så finurligt spetsiga i topparna.
Han tog av sig glasögonen för att torka bort några regndroppar och tittade något finurligt på Åkesson.
Hon brukade ligga i sängen och fantisera ihop finurligt tvingande omständigheter som skulle återförena dem.
Om jag får säga det själv, tycker jag att det var ett mycket finurligt tilltag, som förtjänade ett bättre öde.
Hill lät dörren slå igen bakom sig och flinade finurligt när han steppade in i hissen bredvid den overallklädde Gårdeman.
På ett finurligt sätt hade de gnagt stora gångar rakt genom böckerna, smaskat i sig alla sidor och lämnat pärmarna kvar som stöttor.
Den saken noterade Benny som tog ett rejält tag om kommissariens axel och frågade finurligt hur polismaktens representant föredrog att få sitt semesterdricka paketerat.
Låt oss tills vidare nöja oss med att betrakta en lite ärrad, finurligt spelande tränare som klokt fördelar passningarna till de yngre i Karlskoga BK:s division två-lag.
Han blinkade finurligt mot Petra och Angela som om han menat att man ju måste foga sig i Bettys förordningar, men att han alls inte behövde några ytterplagg i den här värmen.
I källaren hittade de »ett ganska finurligt gömställe« som visade sig innehålla exakt femtio procent av de belopp som kollegan kvitterat ut hos Johansson den senaste månaden.
Hon har förstås fått hundratals frågor kring detta och jag har verkligen ansträngt mig för att formulera mina frågor på ett finurligt sätt och komma med nya infallsvinklar för att fånga hennes intresse.
Men jag gillar det finurliga i arbetet.
Det finurliga är vad som händer sedan.
Han fick erkänna att de var finurliga, amerikanerna.
En smäll, och den finurliga mekanismen slog igen bakom dem.
Vi tvingades hitta finurliga sätt att komma runt den problematiken.
Jag tittade skeptiskt på hans finurliga konstruktion och småskrattade.
De är i nio fall av tio kroppens eget finurliga sätt att stöta bort odugliga foster.
Men det finurliga är att mailet skrivs om och det läggs till en källkod på några byte.
Hon såg Konrads snälla, rynkiga ansikte, hans finurliga leende och ögonen som förlät henne.
Barbro var i allafall den enda som öppet planerat sitt barns överlevnad, på detta finurliga sätt.
Jag tar boken och bläddrar nyfiket igenom den för att till slut fastna på författarens finurliga kommentar i början.
Svennis sköt upp glasögonen på näsan, log sitt finurliga mungipeleende och sa: Salas, äsch, han var väl lite trött i dag.
Bergskvinnorna bar sina spädbarn i finurliga bärselar av djurhudar och remmar, så att de kunde strida även om de nyss hade fött.
På sitt eget finurliga sätt hade hon försökt kringgå sonens beslutsamhet och försökt se till att barnbarnens skada kunde mildras.
Men vad tycker egentligen multikulturalisterna? Man har löst dilemmat på det finurliga sättet att man ändrat innebörden av begreppet svensk.
Under middagen på Nuffield College hade hon dock laddat in ordentligt med mat, men kaloriintaget kanske gick att kompensera med något av Oxmeds finurliga preparat.
Johnsonstiftelserna hade emellertid varken den diskret finurliga formulering av maktinnehavet som präglar Knut Wallenbergs geniala skapelse eller någon medveten kulturpolitisk profil.
Men då gav Sara henne många små finurliga blickar och skakade på huvudet som om hon menat att det inte kunde vara så helt med det och att där blev hon nog mycket efter – i det som i arbetet.
Hon snirklar sig ur frågorna lätt och elegant, hon bryter ut i sång, fäller en kommentar som visar att hon förstår precis vad jag är ute efter men som med finurliga vändningar leder henne dit hon själv vill.
För att få in mer pengar till företagsförvärv och till statslån och med tiden i allt högre grad för att betala räntor på egna lån och för utdelningar på luftbolagens aktier uppfann Ivar Kreuger alltmer finurliga finansiella instrument.
Också han var ful med sitt guttaperkaansikte och sina grimaser, som rentav hade tycke av det gamla husets utsprång och finurliga krumelurer, men inne i hans ögon glänste väl detta ljusgröna och älskligt barnsliga som var och förblev hans tjusning.
Överallt vimlade det av små finurliga gubbar av samma oansenliga yttre som Anton Nydal från Tjutaryd i Småland, vilka kommit uppfraktade i flata plommonstop och hemmasydda kläder och med vägkosten i knyten och bylten, unicaboxar eller randiga nattsäckar.
Eller kan den finurlige Ratzinger möjligen ha funderat även på den effekten vid sitt namnval?.
Som andra generationens arvtagare överträffade han med vid marginal sin i och för sig högst finurlige fader.
Det är också svårt att avgöra vad i den förda politiken som var hans eget bidrag och vad som kom från den finurlige Consalvi.
Till den uppenbara motviljan att erkänna att svenska ekonomer och bankmän varit till den grad godtrogna att de litat på en svindlare kommer i det här fallet antagligen även vanlig avundsjuka mot den finurlige och framgångsrike advokaten som börjat tjäna pengar ungefär samtidigt som annat fint folk förlorat sina.
Han såg finurlig ut.
Kommissarien såg finurlig ut.
sa John och såg finurlig ut.
Tony var finurlig, det förstod jag tidigt.
Den var skriven av Anton Szandor LaVey – en mycket finurlig man.
Med en finurlig glimt i ögonvrån satte han ner paketet på ett bord.
»Men jag kanske hinner hjälpa dig?« sa Mike efter en stund med finurlig blick.
Ha ha ha! Jag vet nog, hur Gusten burit sig åt, men aldrig trodde jag att han skulle vara så finurlig.
– Det finns en poäng med att besöka just denna restaurang, tillade kommissarien med en finurlig min.
Finurlig som han var, passade Tony naturligtvis på att lasta ner allt i sin tygkasse innan han steg åt sidan.
För att inte gå back på affären lyckas jag och min medarbetare Christina Jeurling sy ihop en finurlig lösning.
Det var den gamla hederliga kombinationen av centertank och flyfotat bollgeni, en hårdför targetspelare och en rörlig, finurlig artist.
Med hjälp av tre bulvaner och en finurlig manöver hade han lånat aktier i Mercury Medical till ett värde av tvåhundrafyrtio miljoner kronor.
Han kunde alltid hitta på någon orsak till varför han behövde just den sortens tejp, det skulle inte bli något problem för honom, han var finurlig.
Men vid Sallys sida satt ytterst på stolskanten en liten finurlig gubbe, en förtorkad trädrot, stram i ryggen, brun, rynkig, med glimmande frostiga blå ögon, påminnande om en frusen insjö.
Han upplöste meningarna helt och hållet men det fanns ändå en finurlig, fonologisk nästan musikalisk finess över hans sätt att prata – ungefär som rinkebysvenskan kan vara i sina bästa stunder fastän på ett annat sätt – men det gubben sa var fullkomligt obegripligt.