Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Finska i en mening

Hon är finska.
Texten var på finska.
Gillade inte hans finska.
– Det är en liten finska.
Samiska, finska, meänkieli.
Färgerna i den finska flaggan.
Min bror kunde inte finska längre.

Han körde finska rycket, kom i handen.
Modern var finska av tysk härstamning.
«Det passar väl bra med finska pinnar.
De grå husen på den finska landsbygden.
”Är det nån av er som kan finska?”.
Ja, det här är bara min finska frissa.
Ritva kanske det heter… liten ljus finska.
Finska försvarets honnörs- och paradmarsch.
– Hon måste ha mördats på finska sidan.
Finska kriget 1808–09 var Sveriges sista krig.
Samtidigt ber vi våra finska kollegor om hjälp.
Han talar finska, på ett lugnt och dämpat sätt.
Jag behövde några förtrogna på den finska sidan.

– Våra finska kolleger fick tag i henne till slut.
– Det låter som om han talar finska, säger Simone.
Men du kan väl snacka svenska med en finska för det.
Finska regeringar kom och gick men »Bunta« satt kvar.
Längst in står kameror från finska YLE och danska DR.
Hon är förvånansvärt stark, denna förbaskade finska.
«Blommorna ska gå i de finska färgerna vitt och blått.
Styra upp det finska köket vore ju i och för sig trevligt.
”det finska undret” hade fått bevittna en finsk tragedi.
Bröt lätt på finska fast han bott i Sverige hela sitt liv.
I ett av sovrummen övernattade en finska som hon inte kände.
– Oroa dig inte, sa finskan och log.
innan finskan var utdöd i dessa regioner.
Men den där andra bruden, finskan, vet väl?.
Hur är det med den där finskan, Marita Ahonen? frågade Karin.
Ännu värre att göra som finskan föreslagit och strypa fanskapet rakt av.
Kurt fick min 120-kvadratslägenhet på Hornsgatan och dessutom gjorde finskan slut.
Jag packade all militär utrustning och åkte över till Finskan med den gamla risiga båten.
Alla tyckte det var tragiskt och ömmade för finskan, men ingen hade behållit kontakten med henne efter det att hon återvänt till Finland ett år tidigare.
Det var få gäster i lokalen och ingen han kände vilket passade Bäckström utmärkt då han behövde varva ner och dessutom gärna ville byta några ord med finskan.
Det måste väl ha samlats en hel del medan jag var på semester, sa finskan, log och nickade menande mot Bäckströms skrev innan hon gick fram och gav honom en kram till avsked.
Finskan hade erbjudit sig att vrida nacken av Isak med sina egna händer men Bäckström hade besinnat sig, avböjt hennes erbjudande och istället uppsökt djuraffären för att tala allvar med den bedräglige försäljare som hade prackat på honom det elände som han hamnat i.
– Vojne, vojne, Bäckström, sa finskan, glittrade med fuktiga ögon och drog en djup suck medan han själv nöjde sig med en grymtning och en kort nick så att hon inte fick några idéer i sitt lilla huvud och skulle försöka ligga kvar och kramas och slicka honom i ansiktet.
Hon var lång och platinablond och smal – precis så där som finskor ofta är – och hon kvittrade och pratade på så glatt och satt kvar och bakom bardisken började de nästa tro att den gamle mannen hade halva inne, eller också var den där finskan bara otroligt naïv eller elak.
Först hade han trott att det var finskan som dök upp tre timmar tidigare för att hon var så sugen att hon inte kunde hålla sig men det visade sig att det var hans granne, lille Edvin, som stod där med allvarlig min och sin prydliga mittbena i höjd med brevinkastet på Bäckströms dörr.
Bruna finskor, svarta finskor, joggingskor, sandaler –.
Nu dök han upp här i linnekostym och finskor och störde idyllen.
Han hade inte sin polisuniform på sig utan svart kostym och blanka finskor.
Nu sprang han så fort han kunde i finskor, kostym och lite för trång trenchcoat.
Glassplittret knastrar under dina svarta finskor och du undrar hur många som omkommit.
Mina tålösa finskor var väl inte det allra bästa alternativet för en hurtig höstpromenad.
Om det är det som är anledningen till att hon har trampat upp en liten stig runt hela huset med sina finskor.
hem mitt i natten, hon i sin långa sidenklänning och tunna, obekväma, ömtåliga finskor, han i rejäla promenadskor.
Enligt min högst subjektiva mening är talet om ampra och viljestarka finskor ingalunda någon myt, utan dagsens sanning.
Aspackade, medelålders finskor som flabbande sitter på sjöblöta trottoarer ingår knappast i hans normala umgängeskrets, lika lite som i min.
Även några svenska misshandlade kvinnor från kvinnojourerna runt omkring, några finskor med en hel drös ungar som gladde sig åt granen, alla godsaker och att bara få vara med snälla vuxna.
Hon var lång och platinablond och smal – precis så där som finskor ofta är – och hon kvittrade och pratade på så glatt och satt kvar och bakom bardisken började de nästa tro att den gamle mannen hade halva inne, eller också var den där finskan bara otroligt naïv eller elak.
Hon kammade hennes hår, knöt fast den stora rosetten, satte på de svarta finskorna, knäppte slejfarna och lyfte upp henne i den stora stolen.