Filmmanus i en mening
Jag kunde skriva ett filmmanus för dig.
Det är en avslutning som heter duga, men för mig låter det mera som ett utkast till ett filmmanus.
Sämre gick det för Osips filmmanus »Kleopatra« som Lili utan framgång försökte intressera tyska regissörer för.
Hans uppgift blev att tillsammans med fyra andra unga män på Stina Bergmans avdelning förädla andras filmmanus och skriva egna.
Så blev det också, men den här gången var det inte i en dikt utan i ett filmmanus som Majakovskijs innersta känslor kom till uttryck.
Osip var under trettiotalet oerhört aktiv, han skrev artiklar om Majakovskij och en mängd operalibretton, filmmanus och teaterbearbetningar av kända romaner.
Under samma år skrev Majakovskij dessutom sjuttio dikter, tjugo artiklar och essäer, tre filmmanus och ett långt poem, Bra!, till tioårsjubileet av oktoberrevolutionen.
Osips bidrag till familjedramaturgin var »Kleopatra«, ett filmmanus med Kulesjov som regissör och Chochlova i huvudrollen som lika litet som »Hur står det till?« någonsin nådde bioduken.
Till de filmmanus som aldrig förverkligades hörde en ny version av Fjättrad av filmen med titeln »Filmens hjärta« och ett helt nytt manus, »Hur står det till?«, som båda tillkom hösten 1926.
När jag frågade Lysander om Bergman skulle gå före i kön om han kom med ett filmmanus till honom, svarade han: Tror du jag är dum? Som chef för radioteatern fick jag en gång ett manus av honom.
Krigsutbrottet ledde till en del ändringar i filmmanus, och slutresultatet Ett möte i natten handlar om hur en officer slits mellan kärlek och plikt och sedan väljer plikten till hustruns förtvivlan.
* Tematiken berörs intressant nog av Majakovskij i ett utkast till ett filmmanus om kärlek i främmande land som kan dateras just till den här tiden: »Man kräver att han ska återvända, annars är han desertör.
Kort efter dotterns födelse skrev han ett filmmanus, »Barn«, om en svältande amerikansk gruvarbetarfamilj, där modern heter Elly Jones och dottern Irma – vilket tyder på att han ännu inte fått veta hennes riktiga namn.
Författaren hade, berättar Bergman i Bilder, skrivit ett eget filmmanus men eftersom det var oanvändbart föreslog Marmstedt att han och Bergman skulle åka till Cannes; han för att spela roulette, Bergman för att omarbeta manuset.
De blir snart vänner och under Majakovskijs vistelse i Jalta följande sommar skriver de ett filmmanus tillsammans, »Ingenjör D’Arcy«, baserat på en idé av Gorozjanin om hur britterna vid sekelskiftet tog kontroll över den persiska oljan.
»Sedan jag bekantat mig med filmtekniken skrev jag ett filmmanus som anknöt till vårt [futuristernas] nyskapande arbete inom litteraturen«, löd Majakovskijs definition av sitt tredje filmmanus, som var det första som var hans från början till slut.
Lili blir besviken: »Lillvalpen! U-UUUUU-UUUUh! … Volodja! Uuuuuuuuh-u-u-uh!« svarar hon den 28 oktober: »Blir det verkligen ingen liten bil! Och jag som lärt mig köra så fantastiskt bra!!! Snälla du!« Majakovskij gör vad han kan för att tillfredsställa Lilis önskemål och för att finansiera bilköpet försöker han intressera filmregissören René Clair för ett filmmanus som han arbetar på.
När Osip och Zjemtjuzjnyj under ett redaktionsmöte kritiserade ett av hans filmscenarier blev han rasande och saken blev inte bättre av att Lili för att gjuta olja på vågorna föreslog att man i stället skulle diskutera »vilket annat dåligt filmmanus som helst«: Sjklovskij rusade upp, skrek åt Lili att »värdinnan« – eventuellt »hemmafrun«; versionerna går isär – borde veta sin plats och inte lägga sig i när »arbetande människor samtalar« och lämnade rummet.
Det är en avslutning som heter duga, men för mig låter det mera som ett utkast till ett filmmanus.
Sämre gick det för Osips filmmanus »Kleopatra« som Lili utan framgång försökte intressera tyska regissörer för.
Hans uppgift blev att tillsammans med fyra andra unga män på Stina Bergmans avdelning förädla andras filmmanus och skriva egna.
Så blev det också, men den här gången var det inte i en dikt utan i ett filmmanus som Majakovskijs innersta känslor kom till uttryck.
Osip var under trettiotalet oerhört aktiv, han skrev artiklar om Majakovskij och en mängd operalibretton, filmmanus och teaterbearbetningar av kända romaner.
Under samma år skrev Majakovskij dessutom sjuttio dikter, tjugo artiklar och essäer, tre filmmanus och ett långt poem, Bra!, till tioårsjubileet av oktoberrevolutionen.
Osips bidrag till familjedramaturgin var »Kleopatra«, ett filmmanus med Kulesjov som regissör och Chochlova i huvudrollen som lika litet som »Hur står det till?« någonsin nådde bioduken.
Till de filmmanus som aldrig förverkligades hörde en ny version av Fjättrad av filmen med titeln »Filmens hjärta« och ett helt nytt manus, »Hur står det till?«, som båda tillkom hösten 1926.
När jag frågade Lysander om Bergman skulle gå före i kön om han kom med ett filmmanus till honom, svarade han: Tror du jag är dum? Som chef för radioteatern fick jag en gång ett manus av honom.
Krigsutbrottet ledde till en del ändringar i filmmanus, och slutresultatet Ett möte i natten handlar om hur en officer slits mellan kärlek och plikt och sedan väljer plikten till hustruns förtvivlan.
* Tematiken berörs intressant nog av Majakovskij i ett utkast till ett filmmanus om kärlek i främmande land som kan dateras just till den här tiden: »Man kräver att han ska återvända, annars är han desertör.
Kort efter dotterns födelse skrev han ett filmmanus, »Barn«, om en svältande amerikansk gruvarbetarfamilj, där modern heter Elly Jones och dottern Irma – vilket tyder på att han ännu inte fått veta hennes riktiga namn.
Författaren hade, berättar Bergman i Bilder, skrivit ett eget filmmanus men eftersom det var oanvändbart föreslog Marmstedt att han och Bergman skulle åka till Cannes; han för att spela roulette, Bergman för att omarbeta manuset.
De blir snart vänner och under Majakovskijs vistelse i Jalta följande sommar skriver de ett filmmanus tillsammans, »Ingenjör D’Arcy«, baserat på en idé av Gorozjanin om hur britterna vid sekelskiftet tog kontroll över den persiska oljan.
»Sedan jag bekantat mig med filmtekniken skrev jag ett filmmanus som anknöt till vårt [futuristernas] nyskapande arbete inom litteraturen«, löd Majakovskijs definition av sitt tredje filmmanus, som var det första som var hans från början till slut.
Lili blir besviken: »Lillvalpen! U-UUUUU-UUUUh! … Volodja! Uuuuuuuuh-u-u-uh!« svarar hon den 28 oktober: »Blir det verkligen ingen liten bil! Och jag som lärt mig köra så fantastiskt bra!!! Snälla du!« Majakovskij gör vad han kan för att tillfredsställa Lilis önskemål och för att finansiera bilköpet försöker han intressera filmregissören René Clair för ett filmmanus som han arbetar på.
När Osip och Zjemtjuzjnyj under ett redaktionsmöte kritiserade ett av hans filmscenarier blev han rasande och saken blev inte bättre av att Lili för att gjuta olja på vågorna föreslog att man i stället skulle diskutera »vilket annat dåligt filmmanus som helst«: Sjklovskij rusade upp, skrek åt Lili att »värdinnan« – eventuellt »hemmafrun«; versionerna går isär – borde veta sin plats och inte lägga sig i när »arbetande människor samtalar« och lämnade rummet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.