Fasta i en mening
Höga och fasta.
Ögonen var fasta.
Den fasta telefonen.
Det enda fasta minne N.
Yppiga, fasta och runda.
Handslag, fasta och mjuka.
Tre år på Säters fasta.
3–4 fasta gröna äpplen, t.
Troligtvis fasta sommargäster.
Hon behöver inte fasta längre.
Detta är min fasta övertygelse.
därför fasta och oföränderliga.
De fasta mandatperioderna och den.
Ingenting rörde sig på fasta land.
Nån ringde till din fasta telefon.
Samtidigt lades fasta paviljongen ned.
Fasta rutiner med mat och läkarbesök.
Denna mjuka fasta hand gav honom styrka.
Petra mötte svagt Tages fasta tryckning.
Tord stirrade på de runda fasta brösten.
Du ringde inte från den fasta telefonen.
”Ge mig det fasta numret, tack”, sade My.
Fasta rutiner så långt som det var möjligt.
Om ni tar fasta på det goda i era religioner.
Sandvik var den fasta punkten i deras tillvaro.
Osama hade emellertid inga fasta tider med Sara.
Då hörde hon fasta steg komma uppifrån gården.
Fasta bröst, det ser jag när hon kommer mot mig.
Inte en tvivelaktig konstnär utan fasta inkomster.
Huset som under många år var min enda fasta punkt.
Det enda fasta och beståndande i en flytande värld.
Ögonen var fasta.
Den fasta telefonen.
Det enda fasta minne N.
Yppiga, fasta och runda.
Handslag, fasta och mjuka.
Tre år på Säters fasta.
3–4 fasta gröna äpplen, t.
Troligtvis fasta sommargäster.
Hon behöver inte fasta längre.
Detta är min fasta övertygelse.
därför fasta och oföränderliga.
De fasta mandatperioderna och den.
Ingenting rörde sig på fasta land.
Nån ringde till din fasta telefon.
Samtidigt lades fasta paviljongen ned.
Fasta rutiner med mat och läkarbesök.
Denna mjuka fasta hand gav honom styrka.
Petra mötte svagt Tages fasta tryckning.
Tord stirrade på de runda fasta brösten.
Du ringde inte från den fasta telefonen.
”Ge mig det fasta numret, tack”, sade My.
Fasta rutiner så långt som det var möjligt.
Om ni tar fasta på det goda i era religioner.
Sandvik var den fasta punkten i deras tillvaro.
Osama hade emellertid inga fasta tider med Sara.
Då hörde hon fasta steg komma uppifrån gården.
Fasta bröst, det ser jag när hon kommer mot mig.
Inte en tvivelaktig konstnär utan fasta inkomster.
Huset som under många år var min enda fasta punkt.
Det enda fasta och beståndande i en flytande värld.
Lägg av med den där fastan!.
Grannen kommer med flera flaskor vin som hon behöver till fastan.
När han väl bröt fastan gjorde han det under kontrollerade former, med stora mängder vatten och bladgrönsaker.
Under fastan åt han, i likhet med många andra som hade råd med detta, väldiga mängder nejonöga, räkor, kaviar och tonfisk.
Den första söndagen i fastan förkunnade biskop Arborelius i Stockholm ”Maria förblir ständig jungfru och har aldrig fött några andra barn än Jesus”.
När gästerna avreste den 9 februari, vilket var askonsdagen och inledningen på fastan, var det dags för Lucrezia att börja leva sitt liv vid hovet som hustru till Alfonso, hertigens arvinge.
Han berättade också att kardinalerna så fort tillfälle gavs undvek att äta tillsammans med påven eftersom innehållet på hans bord var så magert jämfört med deras eget, särskilt under fastan och på fredagarna.
Bland dem fanns en väninna till Isabella d’Este, Teodora Angelini, som vid ett flertal tillfällen bjöds på middag hos Lucrezia, vilket var ett lockande privilegium, särskilt under fastan, när hertigens traktering blev överdrivet enformig.
Kort efter att han hade hållit flera dramatiska predikningar under fastan 1498 greps han av några soldater och fördes till en liten cell i Palazzo della Signoria, en cell som med bister humor kallades för Alberghettino, »det lilla värdshuset«.
»PÅ MORGONEN DEN FJÄRDE söndagen i fastan, den 29 mars«, skrev Burchard bara en månad efter Cesares triumfatoriska intåg i Rom som furste av Imola och Forlì, »samlades kardinalerna vid den överenskomna timmen i Sala del Pappagallo och fick därefter möta Hans helighet under mer privata former i hans lilla audiensrum, där han efter att ha inhämtat deras råd« – vilket var ceremonimästarens eufemistiska omskrivning av hur påven meddelade kollegiet om sina avsikter – »bestämde sig för att tilldela den Gyllene rosen till den frejdade Cesare Borgia, hans högt älskade son, och att upphöja honom till generalkapten och gonfalonier [standarbärare] för den heliga romerska kyrkan.
Grannen kommer med flera flaskor vin som hon behöver till fastan.
När han väl bröt fastan gjorde han det under kontrollerade former, med stora mängder vatten och bladgrönsaker.
Under fastan åt han, i likhet med många andra som hade råd med detta, väldiga mängder nejonöga, räkor, kaviar och tonfisk.
Den första söndagen i fastan förkunnade biskop Arborelius i Stockholm ”Maria förblir ständig jungfru och har aldrig fött några andra barn än Jesus”.
När gästerna avreste den 9 februari, vilket var askonsdagen och inledningen på fastan, var det dags för Lucrezia att börja leva sitt liv vid hovet som hustru till Alfonso, hertigens arvinge.
Han berättade också att kardinalerna så fort tillfälle gavs undvek att äta tillsammans med påven eftersom innehållet på hans bord var så magert jämfört med deras eget, särskilt under fastan och på fredagarna.
Bland dem fanns en väninna till Isabella d’Este, Teodora Angelini, som vid ett flertal tillfällen bjöds på middag hos Lucrezia, vilket var ett lockande privilegium, särskilt under fastan, när hertigens traktering blev överdrivet enformig.
Kort efter att han hade hållit flera dramatiska predikningar under fastan 1498 greps han av några soldater och fördes till en liten cell i Palazzo della Signoria, en cell som med bister humor kallades för Alberghettino, »det lilla värdshuset«.
»PÅ MORGONEN DEN FJÄRDE söndagen i fastan, den 29 mars«, skrev Burchard bara en månad efter Cesares triumfatoriska intåg i Rom som furste av Imola och Forlì, »samlades kardinalerna vid den överenskomna timmen i Sala del Pappagallo och fick därefter möta Hans helighet under mer privata former i hans lilla audiensrum, där han efter att ha inhämtat deras råd« – vilket var ceremonimästarens eufemistiska omskrivning av hur påven meddelade kollegiet om sina avsikter – »bestämde sig för att tilldela den Gyllene rosen till den frejdade Cesare Borgia, hans högt älskade son, och att upphöja honom till generalkapten och gonfalonier [standarbärare] för den heliga romerska kyrkan.