Fasan i en mening
Inget blod, ingen repris av fasan.
Och nu hade fasan materialiserat sig.
Han såg fasan i mina ögon och log uppmuntrande.
Men hon kunde uthärda både fasan och upptäckten.
Fasan i en sådan ensamhet – att vara så övergiven.
Grymheten har mänskligt hjärta … fasan människoform gudomlig.
Hennes grepp om min hand hårdnade när hon drog sig till minnes fasan.
Winter såg fasan avspeglas i Lentners ansikte, som en frånvänd spegel.
«Vad gjorde du?» Fasan i Effies röst bekräftar mina värsta farhågor.
Fasan hade fått ett ansikte, och ett ansikte som inte oroade mig överdrivet.
Fasan ansågs som rent och gott kött, men ingenting var som köttet från gasell.
Då och då blev jag, trots den bedövande fasan, medveten om att Rosalie iakttog mig.
Nyheten om fasan inne i köpcentret hade nu nått hit, där inga skott kunde ha hörts.
”Var fan är han?” sa jag och kände fasan utvidga sig som en iskall ballong i magen.
Stekt fasan, sidfläsk av egenfällt vildsvin, timjan och rosmarin från trädgårdslandet.
Stekt orre och fasan och spädgris, druvor och äpplen, purjolökar, timjan, vitlök och paprika.
Men hon kunde inte röra sig, hon var paralyserad av motvilja och av fasan efter det som hade hänt.
Efter vigseln går allihop och äter stekt fasan och dricker vin och cachucha på Den Gyldene Freden.
Minns den gryende fasan när hon vände sig om och såg på sin dotter och förstod vad de hade för ärende.
Inte en enda av tavlorna vittnade om ödsligheten och fasan i människans villkor: ren dekoration, inte konst.
Det var ett hårt reducerat meddelande, spänt som fasan och paniken blir när de döljer sig bakom högdragenhet.
Hon hade ett uttryck i ansiktet, som om hon i njutningsfulla små klunkar höll på att svälja all fasan omkring sig.
Fasan sköt upp inombords, fick henne att slå handen för munnen och bita sig i handflatan för att inte skrika rakt ut.
En gång sköt hon till och med en fasan i trädgården med pappa Tapios älgstudsare, förvånad över att geväret fungerade.
Han såg ett uttryck av fasa, fasan i ansiktet på en människa som tillfogats ett dödligt sår, något han aldrig kan överleva.
Och så farfars bössa, som han hade använt då han som yngre jagade fasan och som Ben och jag hade fått tillsägelse att aldrig röra.
Han såg skräckslagen ut, som om han nu mötte den verkliga fasan, en större fasa än den han redan upplevt, kanske upplevt flera gånger.
Pangandet innebar att fasan, smärtan och den hemska död som drabbade levande varelser inte var något annat än ett pangande ljud, som i en tecknad serie.
Där finns också den genuina, ovanliga fasan inför konflikter med honom, och där finns den tomma och kalla zon av hat som omger en alltid överlägsen motpart.
Hon hade aldrig tidigare på ett så verkligt sätt upplevt fasan i att vara ensam – ensamheten; den återspeglades i hennes eget ansikte tydligt som i en spegel.
I den rustika matsalen serverades den sista onsdagen i varje månad middag på vilt -- fasan, ripa eller hjort -- och alltid tillsammans med ett utmärkt årgångsvin.
Och nu hade fasan materialiserat sig.
Han såg fasan i mina ögon och log uppmuntrande.
Men hon kunde uthärda både fasan och upptäckten.
Fasan i en sådan ensamhet – att vara så övergiven.
Grymheten har mänskligt hjärta … fasan människoform gudomlig.
Hennes grepp om min hand hårdnade när hon drog sig till minnes fasan.
Winter såg fasan avspeglas i Lentners ansikte, som en frånvänd spegel.
«Vad gjorde du?» Fasan i Effies röst bekräftar mina värsta farhågor.
Fasan hade fått ett ansikte, och ett ansikte som inte oroade mig överdrivet.
Fasan ansågs som rent och gott kött, men ingenting var som köttet från gasell.
Då och då blev jag, trots den bedövande fasan, medveten om att Rosalie iakttog mig.
Nyheten om fasan inne i köpcentret hade nu nått hit, där inga skott kunde ha hörts.
”Var fan är han?” sa jag och kände fasan utvidga sig som en iskall ballong i magen.
Stekt fasan, sidfläsk av egenfällt vildsvin, timjan och rosmarin från trädgårdslandet.
Stekt orre och fasan och spädgris, druvor och äpplen, purjolökar, timjan, vitlök och paprika.
Men hon kunde inte röra sig, hon var paralyserad av motvilja och av fasan efter det som hade hänt.
Efter vigseln går allihop och äter stekt fasan och dricker vin och cachucha på Den Gyldene Freden.
Minns den gryende fasan när hon vände sig om och såg på sin dotter och förstod vad de hade för ärende.
Inte en enda av tavlorna vittnade om ödsligheten och fasan i människans villkor: ren dekoration, inte konst.
Det var ett hårt reducerat meddelande, spänt som fasan och paniken blir när de döljer sig bakom högdragenhet.
Hon hade ett uttryck i ansiktet, som om hon i njutningsfulla små klunkar höll på att svälja all fasan omkring sig.
Fasan sköt upp inombords, fick henne att slå handen för munnen och bita sig i handflatan för att inte skrika rakt ut.
En gång sköt hon till och med en fasan i trädgården med pappa Tapios älgstudsare, förvånad över att geväret fungerade.
Han såg ett uttryck av fasa, fasan i ansiktet på en människa som tillfogats ett dödligt sår, något han aldrig kan överleva.
Och så farfars bössa, som han hade använt då han som yngre jagade fasan och som Ben och jag hade fått tillsägelse att aldrig röra.
Han såg skräckslagen ut, som om han nu mötte den verkliga fasan, en större fasa än den han redan upplevt, kanske upplevt flera gånger.
Pangandet innebar att fasan, smärtan och den hemska död som drabbade levande varelser inte var något annat än ett pangande ljud, som i en tecknad serie.
Där finns också den genuina, ovanliga fasan inför konflikter med honom, och där finns den tomma och kalla zon av hat som omger en alltid överlägsen motpart.
Hon hade aldrig tidigare på ett så verkligt sätt upplevt fasan i att vara ensam – ensamheten; den återspeglades i hennes eget ansikte tydligt som i en spegel.
I den rustika matsalen serverades den sista onsdagen i varje månad middag på vilt -- fasan, ripa eller hjort -- och alltid tillsammans med ett utmärkt årgångsvin.
Det var den döda fasanen som låg där igen.
Så pass, dessutom, att det enda som blev kvar av fasanen var några vilsna fjädrar.
Pappa gav mig sin plånbok och så fick jag betala för fasanen som Carro hade bitit ihjäl.
Försökte låta bli att fundera över den, fasanen, inte lämningen, men det var inte lätt.
Han skickade in mig i voljären med Carro, och Carros instinkter kittlades så mycket att han gjorde ett utfall mot fasanen och sen bet Carro ihjäl fasanen i voljären.
Tog med den döda fasanen i en plastkasse under morgonpromenaden och slängde den i ett törnesnår på väg mot den lilla romerska lämningen högst uppe på Winsford Hill.
Så pass, dessutom, att det enda som blev kvar av fasanen var några vilsna fjädrar.
Pappa gav mig sin plånbok och så fick jag betala för fasanen som Carro hade bitit ihjäl.
Försökte låta bli att fundera över den, fasanen, inte lämningen, men det var inte lätt.
Han skickade in mig i voljären med Carro, och Carros instinkter kittlades så mycket att han gjorde ett utfall mot fasanen och sen bet Carro ihjäl fasanen i voljären.
Tog med den döda fasanen i en plastkasse under morgonpromenaden och slängde den i ett törnesnår på väg mot den lilla romerska lämningen högst uppe på Winsford Hill.
Massor av fasaner.
Ormbunkar, fasaner och lera.
Han födde dessutom upp fasaner och hundar.
Någon har lagt döda fasaner utanför min dörr.
”Döda fasaner?” upprepade han tankfullt och kliade sig i nacken.
På hösten, året efter min fars död, är jag i England och jagar fasaner.
Det behövde förstås inte vara fasaner, men det ligger ju nära till hands.
Jag skall åka ner till Sörmland och jaga fasaner tillsammans med en god vän.
Varje budbärare har med sig till oss blommor, frukt eller villebråd, fasaner, kycklingar, gäddor.
Jag åt och skrev, skrev och åt, praliner blev bokstäver blev helstekta fasaner blev berättelser som blev minnen och tröst.
Många av dem som bor här ute har hagelgevär för att skjuta fasaner och jag hade ingen lust att få häcken full av fågelhagel.
Det var en kurs för fågelhundar, och en av övningarna under dagarna var att gå in med sin hund i en stor voljär där det fanns fasaner.
Roger Olsson hör till den generation av gamla fältbiologer som minns tidningsbilderna av krampande, kvicksilverförgiftade fasaner och tornfalkar.
Kung Boris och marskalken har delat pass och gemensamt skjutit ihop ett imponerande byte: en kronhjort, två rådjur, en räv, flera fasaner och dubbelbeckasiner.
Utom när man skrämmer upp en eller ett par fasaner, det finns hundratals av dem, och åtminstone de pråliga hannarna verkar inte kunna flyga utan att samtidigt skräna högljutt.
Vägen följde ett porlande vattendrag, fasaner och allehanda andra fåglar tumlade och väsnades i buskagen, och här och var, på andra sidan de täta snåren, hördes bräkande får.
Vad finns det för logik i silverfärgade hyrbilar och döda fasaner och att stryka omkring i mina utkanter under denna långa tid? Vad finns det för logik i någonting överhuvudtaget?.
Och där framför oss spatserade sex färggranna fasaner nonchalant ut på vägen för att picka i sig vetekornen som blåst ner från långtradarna som var på väg till spannmålssilon i Leader.
60,7 kg, alkohol 6 enheter (men med tomatjuice, mkt nyttigt), cigarretter 400 (fullt förståeligt), kaniner, hjortar, fasaner eller annat vilt påträffat i sängen 0 (oerhörd förbättring sedan igår), killar 0, ex-killars killar 1, normala killar att hoppas på kvar i världen 0.
Om således de resonemang som jag har fört med anledning av vissa erfarenheter: fasaner, hyrbilar, försvunna hundar, textade meddelanden på skitiga bildörrar, falska mejl och det ena med det andra, om dessa resonemang verkligen stämmer, så kan jag konstatera att … ja, vad då? Vad är det jag kan konstatera? Magister Bennmann rör sig här en smula i sin grav och försöker spänna blicken i mig tvärs igenom sex fot jord, det kan du ju roa dig med, din dönicke, tänker jag och minns nu att jag hade honom i filosofi också: logik och argumentationsanalys, fy satan.
”Han var begiven på att jaga, ser du, det här var för ett par hundra år sedan, och medan han var ute och jagade, efter hjort eller fasaner eller vad det nu var … därnere i Porlock Valley, alltså …”, hon tecknar med sin käpp, ”… den lyckliga dalen kallas den, namnet lär betyda det också förresten, och det är den vackraste dalen i hela England … nåväl, medan han strövade omkring där och letade villebråd, så stärkte han sig då och då ur sin plunta för att hålla värmen och humöret uppe … och sedan, ser du, inemot skymningen när han skulle hem igen, så var det lögn i helskotta att veta var han befann sig och vilken riktning han skulle ta.
Ormbunkar, fasaner och lera.
Han födde dessutom upp fasaner och hundar.
Någon har lagt döda fasaner utanför min dörr.
”Döda fasaner?” upprepade han tankfullt och kliade sig i nacken.
På hösten, året efter min fars död, är jag i England och jagar fasaner.
Det behövde förstås inte vara fasaner, men det ligger ju nära till hands.
Jag skall åka ner till Sörmland och jaga fasaner tillsammans med en god vän.
Varje budbärare har med sig till oss blommor, frukt eller villebråd, fasaner, kycklingar, gäddor.
Jag åt och skrev, skrev och åt, praliner blev bokstäver blev helstekta fasaner blev berättelser som blev minnen och tröst.
Många av dem som bor här ute har hagelgevär för att skjuta fasaner och jag hade ingen lust att få häcken full av fågelhagel.
Det var en kurs för fågelhundar, och en av övningarna under dagarna var att gå in med sin hund i en stor voljär där det fanns fasaner.
Roger Olsson hör till den generation av gamla fältbiologer som minns tidningsbilderna av krampande, kvicksilverförgiftade fasaner och tornfalkar.
Kung Boris och marskalken har delat pass och gemensamt skjutit ihop ett imponerande byte: en kronhjort, två rådjur, en räv, flera fasaner och dubbelbeckasiner.
Utom när man skrämmer upp en eller ett par fasaner, det finns hundratals av dem, och åtminstone de pråliga hannarna verkar inte kunna flyga utan att samtidigt skräna högljutt.
Vägen följde ett porlande vattendrag, fasaner och allehanda andra fåglar tumlade och väsnades i buskagen, och här och var, på andra sidan de täta snåren, hördes bräkande får.
Vad finns det för logik i silverfärgade hyrbilar och döda fasaner och att stryka omkring i mina utkanter under denna långa tid? Vad finns det för logik i någonting överhuvudtaget?.
Och där framför oss spatserade sex färggranna fasaner nonchalant ut på vägen för att picka i sig vetekornen som blåst ner från långtradarna som var på väg till spannmålssilon i Leader.
60,7 kg, alkohol 6 enheter (men med tomatjuice, mkt nyttigt), cigarretter 400 (fullt förståeligt), kaniner, hjortar, fasaner eller annat vilt påträffat i sängen 0 (oerhörd förbättring sedan igår), killar 0, ex-killars killar 1, normala killar att hoppas på kvar i världen 0.
Om således de resonemang som jag har fört med anledning av vissa erfarenheter: fasaner, hyrbilar, försvunna hundar, textade meddelanden på skitiga bildörrar, falska mejl och det ena med det andra, om dessa resonemang verkligen stämmer, så kan jag konstatera att … ja, vad då? Vad är det jag kan konstatera? Magister Bennmann rör sig här en smula i sin grav och försöker spänna blicken i mig tvärs igenom sex fot jord, det kan du ju roa dig med, din dönicke, tänker jag och minns nu att jag hade honom i filosofi också: logik och argumentationsanalys, fy satan.
”Han var begiven på att jaga, ser du, det här var för ett par hundra år sedan, och medan han var ute och jagade, efter hjort eller fasaner eller vad det nu var … därnere i Porlock Valley, alltså …”, hon tecknar med sin käpp, ”… den lyckliga dalen kallas den, namnet lär betyda det också förresten, och det är den vackraste dalen i hela England … nåväl, medan han strövade omkring där och letade villebråd, så stärkte han sig då och då ur sin plunta för att hålla värmen och humöret uppe … och sedan, ser du, inemot skymningen när han skulle hem igen, så var det lögn i helskotta att veta var han befann sig och vilken riktning han skulle ta.
Där fanns fasanerna.
Hyrbilen och fasanerna.
Fast jag blir inte klok på fasanerna.
Kvar blir bara fasanerna, hyrbilen och Castor.
Vi matade alla fasanerna, och jag fick artbestämma varenda bur.
Inga vildhästar dök upp ur dimman, bara de vanliga skränande fasanerna.
Jag tänker efter ett par sekunder, sedan berättar jag för henne om fasanerna.
Men hur skulle han kunna genomskåda mig? Fasanerna var ju inget påhitt, inte hyrbilen heller.
Pappa förvarade fasanerna strax före Trossnäs, man svängde höger på en av de vägar som ledde in i skogarna före det stora herresätet i Edsvalla.
Men jag ville veta det om honom, till och med mer än jag ville veta varför han hade kört på fasanerna, eftersom han faktiskt verkade mer malplacerad än jag, och eftersom jag, mot alla odds, hade anpassat mig.
Han berättade för Charley att han ofta funderade på självmord och var ett offer för våldsamma nattliga vredesutbrott, ett kaotiskt sinnelag som flammade upp utan förvarning (fasanerna han hade kört över) och att detta motsade hans sanna natur.
Hyrbilen och fasanerna.
Fast jag blir inte klok på fasanerna.
Kvar blir bara fasanerna, hyrbilen och Castor.
Vi matade alla fasanerna, och jag fick artbestämma varenda bur.
Inga vildhästar dök upp ur dimman, bara de vanliga skränande fasanerna.
Jag tänker efter ett par sekunder, sedan berättar jag för henne om fasanerna.
Men hur skulle han kunna genomskåda mig? Fasanerna var ju inget påhitt, inte hyrbilen heller.
Pappa förvarade fasanerna strax före Trossnäs, man svängde höger på en av de vägar som ledde in i skogarna före det stora herresätet i Edsvalla.
Men jag ville veta det om honom, till och med mer än jag ville veta varför han hade kört på fasanerna, eftersom han faktiskt verkade mer malplacerad än jag, och eftersom jag, mot alla odds, hade anpassat mig.
Han berättade för Charley att han ofta funderade på självmord och var ett offer för våldsamma nattliga vredesutbrott, ett kaotiskt sinnelag som flammade upp utan förvarning (fasanerna han hade kört över) och att detta motsade hans sanna natur.