Förvilla i en mening
För att förvilla.
För att förvilla oss.
Jag har låtit dem förvilla sig för att sedan hitta hem.
Agnes pratar ivrigt på om allt möjligt för att förvilla Per.
Kanske hade skulpturen placerats där bara för att förvilla polisen.
Det var inte för att förvilla och förföra, att behaga var hennes sanna natur.
Geno m att släpa en rök t sill geno m terränge n kan ma n förvilla spårhundar.
Så ofta hon orkade dök hon ner och simmade under ytan, för att förvilla bågskyttarna.
– Glöm inte att de faktiskt kan ha placerats ut där för att förvilla, påpekade Kihlgård.
Hundarnas vittring efter blodet gjorde det lätt, trots att vinden gjorde vad den kunde för att förvilla.
Till att börja med gick färden ut över havet via Norrtälje, säkert för att förvilla, men de senaste tjugo minuterna har kursen varit rakt på.
Från början hade hon tänkt sätta stora herrstövlar utanpå sina små i storlek 37 för att förvilla, men nu, när de antagligen är henne på spåren spelar det ingen roll.
Hon hade tagit dem i serpentinliknande vägar som skulle förvilla evetuella efterföljare, men det gjorde också att de hade bränt mycket kraft på att ta sig väldigt kort bit.
Efteråt, när jag slagit ihjäl henne, drog jag in henne under några buskar och … och stack in en pinne mellan hennes ben för att förvilla er, för att ni skulle tro att hon mördats av en man.
Ser ni? Visst tycks vinden slänga sig vildsint åt alla håll för att förvilla dem? Visst verkar träden vilja hålla dem kvar med sin långa armar? Visst tycks fältet viska något, om och om igen?.
Hon stönade, dunkade huvudet mot den stoppade instrumentbrädan, först mjukt, sakta och lätt som om hon försökte förvilla bort de onda spöken som myllrade genom hennes hjärna, sedan allt häftigare, fortare och fortare.
Vi satt i flera timmar och det säger något om hans förmåga att förvilla omgivningen, att vi alla tre blev mer och mer osäkra på om vi verkligen hade rätt i takt med att han effektivt malde ner våra belägg genom både rimliga och fullständigt osannolika förklaringar.
För att förvilla oss.
Jag har låtit dem förvilla sig för att sedan hitta hem.
Agnes pratar ivrigt på om allt möjligt för att förvilla Per.
Kanske hade skulpturen placerats där bara för att förvilla polisen.
Det var inte för att förvilla och förföra, att behaga var hennes sanna natur.
Geno m att släpa en rök t sill geno m terränge n kan ma n förvilla spårhundar.
Så ofta hon orkade dök hon ner och simmade under ytan, för att förvilla bågskyttarna.
– Glöm inte att de faktiskt kan ha placerats ut där för att förvilla, påpekade Kihlgård.
Hundarnas vittring efter blodet gjorde det lätt, trots att vinden gjorde vad den kunde för att förvilla.
Till att börja med gick färden ut över havet via Norrtälje, säkert för att förvilla, men de senaste tjugo minuterna har kursen varit rakt på.
Från början hade hon tänkt sätta stora herrstövlar utanpå sina små i storlek 37 för att förvilla, men nu, när de antagligen är henne på spåren spelar det ingen roll.
Hon hade tagit dem i serpentinliknande vägar som skulle förvilla evetuella efterföljare, men det gjorde också att de hade bränt mycket kraft på att ta sig väldigt kort bit.
Efteråt, när jag slagit ihjäl henne, drog jag in henne under några buskar och … och stack in en pinne mellan hennes ben för att förvilla er, för att ni skulle tro att hon mördats av en man.
Ser ni? Visst tycks vinden slänga sig vildsint åt alla håll för att förvilla dem? Visst verkar träden vilja hålla dem kvar med sin långa armar? Visst tycks fältet viska något, om och om igen?.
Hon stönade, dunkade huvudet mot den stoppade instrumentbrädan, först mjukt, sakta och lätt som om hon försökte förvilla bort de onda spöken som myllrade genom hennes hjärna, sedan allt häftigare, fortare och fortare.
Vi satt i flera timmar och det säger något om hans förmåga att förvilla omgivningen, att vi alla tre blev mer och mer osäkra på om vi verkligen hade rätt i takt med att han effektivt malde ner våra belägg genom både rimliga och fullständigt osannolika förklaringar.
Förvillad i en skog av ovissheter, skjuter jag åt sidan den nyfödda idén om ett övernaturligt ingripande av makterna i ett immateriellt syftemål, och jag glömmer att komplettera det nakna faktum, att man utfört ett attentat, med att söka rätt på upphovsmannen därtill.
Sonja Strand förvillade också polisen genom att färga håret.
Måhända också en av det förvillade Israels fagraste döttrar.
– Är det ett av Herrens små förvillade lamm som icke hittat in i fållan? sade han lent.
Hur orubbligt är egentligen ditt evangelium? Att ge de etablerade skydd och se till så att de förvillade straffas enligt sina synder.
Måhända också en av det förvillade Israels fagraste döttrar.
– Är det ett av Herrens små förvillade lamm som icke hittat in i fållan? sade han lent.
Hur orubbligt är egentligen ditt evangelium? Att ge de etablerade skydd och se till så att de förvillade straffas enligt sina synder.
En hallonbuske hade förvillat sig ut på klippan.
– En irakier som förvillat sig bort till Pakistan.
Jag lyssnar förvillat på konversationen som upprepar sig.
– Tur att det är vinter, annars hade dovhjortarna förvillat hunden, säger han och pekar bort mot flera stora hägn med höga staket, som de nyss passerade.
– En irakier som förvillat sig bort till Pakistan.
Jag lyssnar förvillat på konversationen som upprepar sig.
– Tur att det är vinter, annars hade dovhjortarna förvillat hunden, säger han och pekar bort mot flera stora hägn med höga staket, som de nyss passerade.
Och gardinerna förvillar.
Skägg förvillar, tänkte hon.
Å andra sidan befinner vi oss ute på landet och det händer att djur från de närmaste gårdarna förvillar sig hit.
Min erfarenhet är att orutinerade författare inte lägger ner tillräckligt med ansträngning för att ta fram spår som förvillar läsaren.
Skägg förvillar, tänkte hon.
Å andra sidan befinner vi oss ute på landet och det händer att djur från de närmaste gårdarna förvillar sig hit.
Min erfarenhet är att orutinerade författare inte lägger ner tillräckligt med ansträngning för att ta fram spår som förvillar läsaren.