Förströdd i en mening
Ja visst, sade Angela förströdd.
– Ja, sade greve Gusten, förströdd.
Hon var förströdd, det märkte jag strax.
– Jaha, jaså, sade Jacob en smula förströdd.
Hela föreställningen är förströdd och förvirrad.
– Ja, han är verkligen lik Johan, mumlade Petra förströdd.
I samma stund slängde han en förströdd blick ut genom fönstret.
Men Fran verkade vara förströdd och försjunken i sina egna tankar.
Alan suckade igen och gav magnettejpen och dataskärmen en förströdd blick.
Canaris hade kommit ner och betraktade läget med förströdd gammelmansblick.
Dåvarande teaterchefen, Staffan Valdemar Holm, satt i salongen, men tycktes förströdd.
Angela lyssnade förströdd till Paula, och tanken på Hans von Pahlen borrade ett tag igenom henne.
Efter tre koppar kaffe hade jag hunnit igenom Berlingern och kastade en förströdd blick på Extrabladet.
Under bilfärden till basen verkade han vara stressad och lite förströdd, även om han fortfarande var trevlig.
Även om Waughs kommentar var förströdd är den representativ för tidens negativa bild av den svenska välfärdsstaten.
Jag förstod också att det var nödvändigt för honom att skriva upp, eftersom han verkade så förströdd och ointresserad.
I dagboken finns bara en förströdd anteckning om konferensen, medan den skildras utförligt i hans memoarer från sjuttiotalet.
Victor Schantz ger sin ölback till en kille med långt hår och går raka vägen fram till mig, slänger en förströdd blick på Pauline och drar mig åt sidan.
I normala fall bevärdigar Terrible Chester mig – eller någon annan – bara med en förströdd blick, som om mänskliga varelser gjorde honom outhärdligt uttråkad.
Sivert följer hans famlande med ett litet leende, som om han vet något som Georg inte vet, kanske var det rätta papperet ligger, och han gör en förströdd rörelse mot sitt vänstra öra men hejdar sig.
Jag vill minnas att jag vid några tillfällen uppmanade henne att ta på sig den, men om jag känner mig själv rätt gjorde jag det i ett sorglöst tonfall, med ett slags förströdd ironi, vilket i sin tur gjorde det lätt för henne att slingra sig undan, och svara något förstrött ironiskt, och sedan föll ämnet.
Hon hade knappast ännu fått tillbaka krafterna efter sjukdomen, hon var djupt orolig för hur det hade gått för Otto, som hon inte hade hört ett dugg om, och så det skymfliga i att få ta emot örfilar som ett ouppmärksamt skolbarn, allt detta gjorde henne förströdd, och där fick hon en ny snärt av kommissarie Laubs slappa, beniga fingrar.
Känner du barnet, förtjusande, medryckande genom sin ursprunglighet, sin hjärteglädje, sin tacksamhet för minsta sak, det vill säga när man har sina fristunder; men är du upptagen av dina tankar, frånvarande, förströdd, vad en liten byting då kan sönderslita din själ med sina otaliga frågor, sina påhitt och nycker! Min lilla vaktar svartsjukt på mina tankar som en älskande; hon lurar på det ögonblick då hennes pladder kommer lagom för att fördärva ett nät av skickligt hopspunna tankar.
Om jag vet att kvinnor inte är särskilt intresserade av mäns utseende, hur kan det då vara så att jag har åtminstone fem kvinnliga bekanta i yngre medelåldern vid vilkas sida flickfotografen Bingo Rimér skulle kännas som en filantrop? Om jag vet att män vill ha smala kvinnor, hur kommer det sig då att jag bara behöver gå ut på stan en lördag för att se mängder av par där kvinnan garanterat har ett BMI över 30? Och om kvinnor bara vill ha män med mer makt och pengar och män vill vara försörjare, hur kan jag då känna flera par där hon tjänar mycket mer än han och har coolare visitkort och han är stolt som en tupp? Om det finns tendenser i den ena eller andra riktningen så är väl det som det är, men om vi inte vinner ett vitten på att blåsa upp dessa tendenser eller på att agera som om de vore den enda sanningen – varför ska vi då ägna dem mer än en förströdd axelryckning? Se där ett avseende i vilket det är lätt att vara »the master of my fate, the captain of my soul«: genom att ignorera det vi »vet« om hur människor »är«.
De flesta gästerna har redan gått, med en och annan förströdd blick åt vårt håll, och det kommer ett ögonblick när det stora sällskapet i mitten reser sig under ett buller och skrapande från stolarna, och det är män som är högröda i ansiktet och rör sig vaggande och långsamt mot utgången, och någon dunkar sin kamrat på axeln och låter sedan handen ligga kvar och fara runt i små cirklar, som om han försöker gnida in någonting i tyget, och någon kastar sin hatt upp i luften och fumlar när han ska ta emot den så att hatten faller till golvet, och han plockar upp den och borstar bort dammet med några aviga rörelser, och plötsligt får jag syn på intendent Hansson, han står i en lucka mellan de väldiga svartklädda kropparna som drar mot utgången, som flodhästar på vandring, och där står intendenten, vadarfågeln, och ljuset från den öppna dörren faller in på honom, och han ler och nickar mot mig, och han har ett egendomligt uttryck i ansiktet, munnen formar ett ord och ögonen är uppspärrade som för att ge eftertryck åt de stumma orden, och sedan ler han, och jag inser att han vill säga något i stil med: detta ser ut att arta sig riktigt bra! Fortsätt så!.
– Ja, sade greve Gusten, förströdd.
Hon var förströdd, det märkte jag strax.
– Jaha, jaså, sade Jacob en smula förströdd.
Hela föreställningen är förströdd och förvirrad.
– Ja, han är verkligen lik Johan, mumlade Petra förströdd.
I samma stund slängde han en förströdd blick ut genom fönstret.
Men Fran verkade vara förströdd och försjunken i sina egna tankar.
Alan suckade igen och gav magnettejpen och dataskärmen en förströdd blick.
Canaris hade kommit ner och betraktade läget med förströdd gammelmansblick.
Dåvarande teaterchefen, Staffan Valdemar Holm, satt i salongen, men tycktes förströdd.
Angela lyssnade förströdd till Paula, och tanken på Hans von Pahlen borrade ett tag igenom henne.
Efter tre koppar kaffe hade jag hunnit igenom Berlingern och kastade en förströdd blick på Extrabladet.
Under bilfärden till basen verkade han vara stressad och lite förströdd, även om han fortfarande var trevlig.
Även om Waughs kommentar var förströdd är den representativ för tidens negativa bild av den svenska välfärdsstaten.
Jag förstod också att det var nödvändigt för honom att skriva upp, eftersom han verkade så förströdd och ointresserad.
I dagboken finns bara en förströdd anteckning om konferensen, medan den skildras utförligt i hans memoarer från sjuttiotalet.
Victor Schantz ger sin ölback till en kille med långt hår och går raka vägen fram till mig, slänger en förströdd blick på Pauline och drar mig åt sidan.
I normala fall bevärdigar Terrible Chester mig – eller någon annan – bara med en förströdd blick, som om mänskliga varelser gjorde honom outhärdligt uttråkad.
Sivert följer hans famlande med ett litet leende, som om han vet något som Georg inte vet, kanske var det rätta papperet ligger, och han gör en förströdd rörelse mot sitt vänstra öra men hejdar sig.
Jag vill minnas att jag vid några tillfällen uppmanade henne att ta på sig den, men om jag känner mig själv rätt gjorde jag det i ett sorglöst tonfall, med ett slags förströdd ironi, vilket i sin tur gjorde det lätt för henne att slingra sig undan, och svara något förstrött ironiskt, och sedan föll ämnet.
Hon hade knappast ännu fått tillbaka krafterna efter sjukdomen, hon var djupt orolig för hur det hade gått för Otto, som hon inte hade hört ett dugg om, och så det skymfliga i att få ta emot örfilar som ett ouppmärksamt skolbarn, allt detta gjorde henne förströdd, och där fick hon en ny snärt av kommissarie Laubs slappa, beniga fingrar.
Känner du barnet, förtjusande, medryckande genom sin ursprunglighet, sin hjärteglädje, sin tacksamhet för minsta sak, det vill säga när man har sina fristunder; men är du upptagen av dina tankar, frånvarande, förströdd, vad en liten byting då kan sönderslita din själ med sina otaliga frågor, sina påhitt och nycker! Min lilla vaktar svartsjukt på mina tankar som en älskande; hon lurar på det ögonblick då hennes pladder kommer lagom för att fördärva ett nät av skickligt hopspunna tankar.
Om jag vet att kvinnor inte är särskilt intresserade av mäns utseende, hur kan det då vara så att jag har åtminstone fem kvinnliga bekanta i yngre medelåldern vid vilkas sida flickfotografen Bingo Rimér skulle kännas som en filantrop? Om jag vet att män vill ha smala kvinnor, hur kommer det sig då att jag bara behöver gå ut på stan en lördag för att se mängder av par där kvinnan garanterat har ett BMI över 30? Och om kvinnor bara vill ha män med mer makt och pengar och män vill vara försörjare, hur kan jag då känna flera par där hon tjänar mycket mer än han och har coolare visitkort och han är stolt som en tupp? Om det finns tendenser i den ena eller andra riktningen så är väl det som det är, men om vi inte vinner ett vitten på att blåsa upp dessa tendenser eller på att agera som om de vore den enda sanningen – varför ska vi då ägna dem mer än en förströdd axelryckning? Se där ett avseende i vilket det är lätt att vara »the master of my fate, the captain of my soul«: genom att ignorera det vi »vet« om hur människor »är«.
De flesta gästerna har redan gått, med en och annan förströdd blick åt vårt håll, och det kommer ett ögonblick när det stora sällskapet i mitten reser sig under ett buller och skrapande från stolarna, och det är män som är högröda i ansiktet och rör sig vaggande och långsamt mot utgången, och någon dunkar sin kamrat på axeln och låter sedan handen ligga kvar och fara runt i små cirklar, som om han försöker gnida in någonting i tyget, och någon kastar sin hatt upp i luften och fumlar när han ska ta emot den så att hatten faller till golvet, och han plockar upp den och borstar bort dammet med några aviga rörelser, och plötsligt får jag syn på intendent Hansson, han står i en lucka mellan de väldiga svartklädda kropparna som drar mot utgången, som flodhästar på vandring, och där står intendenten, vadarfågeln, och ljuset från den öppna dörren faller in på honom, och han ler och nickar mot mig, och han har ett egendomligt uttryck i ansiktet, munnen formar ett ord och ögonen är uppspärrade som för att ge eftertryck åt de stumma orden, och sedan ler han, och jag inser att han vill säga något i stil med: detta ser ut att arta sig riktigt bra! Fortsätt så!.
Det skall förströ henne.
– Dora kan förströ er, rycka upp er, sade Jacob.
Här fanns inget att förströ sig med, inte ens en Gideonbibel.
För att förströ sig hade hon hittat på historier i sitt huvud.
För att ha något att förströ sig med började hon läsa tidningsartikeln om bussolyckan.
För att förströ sina tankar sade Bell, alltjämt rörande sina händer över tangenterna:.
Jag hade glömt att ta med en bok eller tidning och hade ingenting att förströ min hjärna med.
Han måste ändå förströ sig litet, ha något annat för ögonen än sin gästs i alla fall fortfarande betryckande ledsna ansikte.
För att förströ mig och stilla sömnbegäret tar jag bibeln, vilken tjänar mig som orakel, och öppnande den på måfå läser jag:.
Man hade också kontrollerat hans nio cd-skivor i väskan med olika spel som han hade med sig för att kunna förströ sig under resan över havet.
Då hade hon tagit på sig sin nattrock och gått ned i salongen för att leta rätt på någon tidskrift eller något illustrerat veckoblad att förströ sig med.
Det värsta var snarare att den äldre kvinna med sin mops, som brukade förströ sig med att titta på engelska filmer – det som för amerikaniserade svenskar i allmänhet var posh var för den gamla damen snarare style - blev skadad vid sprängningen av den biomedicinska lokalen, därför att hon råkade gå förbi just där med sin mops, som hon var ute och rastade.
– Dora kan förströ er, rycka upp er, sade Jacob.
Här fanns inget att förströ sig med, inte ens en Gideonbibel.
För att förströ sig hade hon hittat på historier i sitt huvud.
För att ha något att förströ sig med började hon läsa tidningsartikeln om bussolyckan.
För att förströ sina tankar sade Bell, alltjämt rörande sina händer över tangenterna:.
Jag hade glömt att ta med en bok eller tidning och hade ingenting att förströ min hjärna med.
Han måste ändå förströ sig litet, ha något annat för ögonen än sin gästs i alla fall fortfarande betryckande ledsna ansikte.
För att förströ mig och stilla sömnbegäret tar jag bibeln, vilken tjänar mig som orakel, och öppnande den på måfå läser jag:.
Man hade också kontrollerat hans nio cd-skivor i väskan med olika spel som han hade med sig för att kunna förströ sig under resan över havet.
Då hade hon tagit på sig sin nattrock och gått ned i salongen för att leta rätt på någon tidskrift eller något illustrerat veckoblad att förströ sig med.
Det värsta var snarare att den äldre kvinna med sin mops, som brukade förströ sig med att titta på engelska filmer – det som för amerikaniserade svenskar i allmänhet var posh var för den gamla damen snarare style - blev skadad vid sprängningen av den biomedicinska lokalen, därför att hon råkade gå förbi just där med sin mops, som hon var ute och rastade.
Hon kastade förströdda blickar in bland träden.
Hon slängde några förströdda blickar på teven.
De får några förströdda nickar och nåt enstaka hej.
Sin ex-hustru och sin dotter ägnar han bara högst förströdda tankar.
Porträttets förströdda penseldrag framstår för mig som egenartat kongeniala.
Enda problemet var att både hennes frid och de förströdda studierna i matematik plötsligt stördes av den lågmälda terrorn i grannrummet.
Medan hon gick ifrån mig höll jag hennes hand, och i den mån jag tänkte på henne, var det förströdda och överseende tankar, som om jag tackade henne för ett väl utfört arbete.
Jag gör mig tankar om att hon är ensam, precis som jag, och att människor antingen ignorerar henne eller ägnar henne förströdda och överseende blickar, och de tror att hon inte märker det, men det gör hon i högsta grad.
Det gav henne tillbaka en del av hennes barndom: de långa förmiddagarna hon tillbringat här framför jordgloben med Edla och Gotthard, medan tant Elsa med glasögon för sina vänliga närsynta ögon undervisat dem på sitt blida och förströdda vis, och eftermiddagarna då de stekt äpplen i den öppna spisen, gnabbats med varandra, blivit goda vänner igen.
Hon slängde några förströdda blickar på teven.
De får några förströdda nickar och nåt enstaka hej.
Sin ex-hustru och sin dotter ägnar han bara högst förströdda tankar.
Porträttets förströdda penseldrag framstår för mig som egenartat kongeniala.
Enda problemet var att både hennes frid och de förströdda studierna i matematik plötsligt stördes av den lågmälda terrorn i grannrummet.
Medan hon gick ifrån mig höll jag hennes hand, och i den mån jag tänkte på henne, var det förströdda och överseende tankar, som om jag tackade henne för ett väl utfört arbete.
Jag gör mig tankar om att hon är ensam, precis som jag, och att människor antingen ignorerar henne eller ägnar henne förströdda och överseende blickar, och de tror att hon inte märker det, men det gör hon i högsta grad.
Det gav henne tillbaka en del av hennes barndom: de långa förmiddagarna hon tillbringat här framför jordgloben med Edla och Gotthard, medan tant Elsa med glasögon för sina vänliga närsynta ögon undervisat dem på sitt blida och förströdda vis, och eftermiddagarna då de stekt äpplen i den öppna spisen, gnabbats med varandra, blivit goda vänner igen.
Astrid förströdde mig med att få mig att tänka på annat.
Alla dessa tankar förströdde Betty, så att sorgen över Bess’ missfall gled tillbaka in i skuggan.
Adderloy såg ut på gatan, som om han förströdde sig med att läsa på skyltar eller fundera över vädret.
Alla dessa tankar förströdde Betty, så att sorgen över Bess’ missfall gled tillbaka in i skuggan.
Adderloy såg ut på gatan, som om han förströdde sig med att läsa på skyltar eller fundera över vädret.
Ett förstrött sorl.
Hon tittade förstrött på den.
Jan Stenbeck fnyser förstrött:.
Förstrött började han bläddra.
Hon bläddrar förstrött i provet.
Nisse log förstrött, ointresserat.
Ruben vrider förstrött ner den igen.
Förstrött såg han ut genom fönstret.
Klappade hunden förstrött på huvudet.
Dörrvakten hälsar vänligt, förstrött.
JW kliade sig förstrött i håret en stund.
Jönsson knappade förstrött på sin dator.
De bläddrar förstrött i några pärmar.
Hon bläddrade i högen, litet förstrött.
De hade roat och förstrött hans nedruttnande.
Kjetil kikade lite förstrött på brevens logga.
Hon nickade förstrött, som om hon inte lyssnade.
Tommy sa förstrött när han såg mina blickar:.
Zappade förstrött mellan de svenska TV-kanalerna.
Kjetil bläddrade lite förstrött igenom skrivboken.
Edward satt tyst och fingrade förstrött på mitt hår.
Jonna såg på Walter som förstrött bläddrade i mappen.
Hon plockade ner några pärmar och bläddrade förstrött.
Alice sitter bredvid dem och läser förstrött helgbilagan.
Han såg förstrött på det gula kvittot han höll i handen.
Kjetil tittade än en gång lite förstrött på whiskyutbudet.
Hennes blick glider förstrött över läktaren och hon ser mig.
Förstrött vred jag på huvudet för att se vem hon vrålade åt.
Han bara satt där och läste tidskriften Newsweek lite förstrött.
Jag studerade förstrött skogen som susade förbi utanför sidorutan.
– Det är från faster Lauras vinkällare, svarade Petra förstrött.
Hon tittade förstrött på den.
Jan Stenbeck fnyser förstrött:.
Förstrött började han bläddra.
Hon bläddrar förstrött i provet.
Nisse log förstrött, ointresserat.
Ruben vrider förstrött ner den igen.
Förstrött såg han ut genom fönstret.
Klappade hunden förstrött på huvudet.
Dörrvakten hälsar vänligt, förstrött.
JW kliade sig förstrött i håret en stund.
Jönsson knappade förstrött på sin dator.
De bläddrar förstrött i några pärmar.
Hon bläddrade i högen, litet förstrött.
De hade roat och förstrött hans nedruttnande.
Kjetil kikade lite förstrött på brevens logga.
Hon nickade förstrött, som om hon inte lyssnade.
Tommy sa förstrött när han såg mina blickar:.
Zappade förstrött mellan de svenska TV-kanalerna.
Kjetil bläddrade lite förstrött igenom skrivboken.
Edward satt tyst och fingrade förstrött på mitt hår.
Jonna såg på Walter som förstrött bläddrade i mappen.
Hon plockade ner några pärmar och bläddrade förstrött.
Alice sitter bredvid dem och läser förstrött helgbilagan.
Han såg förstrött på det gula kvittot han höll i handen.
Kjetil tittade än en gång lite förstrött på whiskyutbudet.
Hennes blick glider förstrött över läktaren och hon ser mig.
Förstrött vred jag på huvudet för att se vem hon vrålade åt.
Han bara satt där och läste tidskriften Newsweek lite förstrött.
Jag studerade förstrött skogen som susade förbi utanför sidorutan.
– Det är från faster Lauras vinkällare, svarade Petra förstrött.
– Får hon bara något som förströr henne för tillfället, så glömmer hon mig, sade Stanny bittert.