Förstelnad i en mening
Hon stod som förstelnad.
Karim satt som förstelnad.
Han verkar vara förstelnad.
”Förstelnad av skräck”, sa Winter.
Hon står som förstelnad och tänker att personalen måste se dem snart.
Han hade inte kraft nog att svara henne, hela kroppen var som förstelnad, död.
Min verklighet är en älgtjur förstelnad i långtradarens helljus framför mig.
Först står jag som förstelnad men sedan får jag syn på oss på en stor tv-skärm.
Häpen stod jag där som förstelnad och begrundade den när den hängde där i luften och iakttog mig.
Utrikesministern som knappt hade höjt sin röst under hela mötet satt som förstelnad och kisade med ett dumt gapande uttryck.
Karim satt som förstelnad.
Han verkar vara förstelnad.
”Förstelnad av skräck”, sa Winter.
Hon står som förstelnad och tänker att personalen måste se dem snart.
Han hade inte kraft nog att svara henne, hela kroppen var som förstelnad, död.
Min verklighet är en älgtjur förstelnad i långtradarens helljus framför mig.
Först står jag som förstelnad men sedan får jag syn på oss på en stor tv-skärm.
Häpen stod jag där som förstelnad och begrundade den när den hängde där i luften och iakttog mig.
Utrikesministern som knappt hade höjt sin röst under hela mötet satt som förstelnad och kisade med ett dumt gapande uttryck.
Hans blick är låst vid Anna Månsdotter men när Hanna försiktigt lägger handen på hans arm bryts hans förstelnade tillstånd.
Flickorna låg kvar orörliga, förstelnade av rädsla, tills Toot slutligen lutade sig fram och la händerna på båda deras huvuden.
På nytt för varje dag, för ett barn är inget konstant, det är alltid nytt på något vis och han kan sakna det i sig själv och andra vuxna, de är alla mer eller mindre förstelnade.
Några var knappt synliga i den snåriga skogen, allra längst bort i det bakåtriktade ljuset från husbilens strålkastare, men hon trodde att där var sammanlagt ett dussin av dem, alla stod blickstilla, som om de var förstelnade av skogsmusik som låg bortom människans förmåga att uppfatta.
Flickorna låg kvar orörliga, förstelnade av rädsla, tills Toot slutligen lutade sig fram och la händerna på båda deras huvuden.
På nytt för varje dag, för ett barn är inget konstant, det är alltid nytt på något vis och han kan sakna det i sig själv och andra vuxna, de är alla mer eller mindre förstelnade.
Några var knappt synliga i den snåriga skogen, allra längst bort i det bakåtriktade ljuset från husbilens strålkastare, men hon trodde att där var sammanlagt ett dussin av dem, alla stod blickstilla, som om de var förstelnade av skogsmusik som låg bortom människans förmåga att uppfatta.
Krisen drabbade ett åldrat, förstelnat Sverige.