Först i en mening
Och du först.
Först om Sara.
Jag går först.
Men först detta.
Men pojken först.
Först är det mens.
Hon ljög först.
Vi går in först.
Först ville hon inte.
Först nu i höst ….
Arrendatorn gick först.
De räknades bort först.
Äldst går alltid först.
Först var det skåningarna.
Men hon svarade inte först.
Först kom inget, sedan allt.
Linnéa hörde först inte på.
Kinnevikemblemet var först ut.
Jag ska kolla upp en sak först.
– Jag vill läsa först, sa jag.
Angela ville först inte tro henne.
Först har vi en kille med en idé.
Ändå blir jag först helt ställd.
– Njäe, först ville hon ha pengar.
Först flög vi till Ankara i Turkiet.
Först förstod hon inte vad som hänt.
Låta allt lugna ner sig lite först.
Först tänkte jag ringa min gynekolog.
Men det var inte Angela som talade först.
Det är bittert, när man först inser det.
Först såg Fredrik inte att det var kläder.
Först om Sara.
Jag går först.
Men först detta.
Men pojken först.
Först är det mens.
Hon ljög först.
Vi går in först.
Först ville hon inte.
Först nu i höst ….
Arrendatorn gick först.
De räknades bort först.
Äldst går alltid först.
Först var det skåningarna.
Men hon svarade inte först.
Först kom inget, sedan allt.
Linnéa hörde först inte på.
Kinnevikemblemet var först ut.
Jag ska kolla upp en sak först.
– Jag vill läsa först, sa jag.
Angela ville först inte tro henne.
Först har vi en kille med en idé.
Ändå blir jag först helt ställd.
– Njäe, först ville hon ha pengar.
Först flög vi till Ankara i Turkiet.
Först förstod hon inte vad som hänt.
Låta allt lugna ner sig lite först.
Först tänkte jag ringa min gynekolog.
Men det var inte Angela som talade först.
Det är bittert, när man först inser det.
Först såg Fredrik inte att det var kläder.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.