Förnam i en mening
Thomas förnam det genast.
Nu förnam hon sitt sköte fyllas.
Angela förnam medkänsla med honom.
Hon förnam det som en tomhet i hjärtat.
Han förnam en smärta över hela kroppen.
Men han förnam det hopplösa i sin önskan.
Kåt nakenhet förnam han under hennes kläder.
Hon förnam då en plötslig oförklarlig skräck.
Luiz förnam åter den där känslan av utanförskap.
Hon förnam dem blott som milda och ljuva smekningar.
Då förnam jag en kvasielektrisk ström, i början svag.
Kanske förnam han hennes tankar och mumlade hennes namn.
Hon förnam ljudet av hovar, som skrapade, och fnysningar.
Då förnam hon sin kropps ensamhet som något förfärligt.
Eriksen förnam i livet var tunga skälvande steg omkring sig.
Ända in i nattens drömmar förnam hon deras viskande röster.
Hon tog tag i den unge mannens handled och förnam en svag puls.
Den starka örtlikören förnam ju längre bak mot svalget den kom.
Hon förnam en våldsam längtan efter att resa sig och gå sin väg.
Paula förnam likväl hela tiden en hisnande lycksalighet utan gräns.
Hanna Pers hjärta hade dunkat så hårt att hon förnam blodet pulsera.
Han kanske förnam mina känslor, men han kunde inte tolka anledningen till dem.
Det absolut sista Louis Fon förnam i livet var tunga skälvande steg omkring sig.
Långsamt som om en kall sten sjunkit ned i hennes sköte förnam hon det äntligen.
För första gången förnam jag en djup känsla av att inte vara ensam i mig själv.
Det sista han förnam innan allting blev svart var en sur och brännande smak i näsan.
Då jag förnam, att herr Richard i afton skulle föredraga sitt manuskript, tog jag med mig.
Hon som hade svårt att tro på en Gud förnam då en makt, som tog sin bostad i hennes hjärta.
Chaufförens telefon ringde igen, men som om han förnam hennes humör tryckte han bort samtalet.
Hon kände Tage intill sig, så tätt, så nära att hon förnam hans kropp som om den varit naken.
Hon förnam hur hon med förundran skulle se tillbaka på sin kamp och att hon funnit honom värd den.
Nu förnam hon sitt sköte fyllas.
Angela förnam medkänsla med honom.
Hon förnam det som en tomhet i hjärtat.
Han förnam en smärta över hela kroppen.
Men han förnam det hopplösa i sin önskan.
Kåt nakenhet förnam han under hennes kläder.
Hon förnam då en plötslig oförklarlig skräck.
Luiz förnam åter den där känslan av utanförskap.
Hon förnam dem blott som milda och ljuva smekningar.
Då förnam jag en kvasielektrisk ström, i början svag.
Kanske förnam han hennes tankar och mumlade hennes namn.
Hon förnam ljudet av hovar, som skrapade, och fnysningar.
Då förnam hon sin kropps ensamhet som något förfärligt.
Eriksen förnam i livet var tunga skälvande steg omkring sig.
Ända in i nattens drömmar förnam hon deras viskande röster.
Hon tog tag i den unge mannens handled och förnam en svag puls.
Den starka örtlikören förnam ju längre bak mot svalget den kom.
Hon förnam en våldsam längtan efter att resa sig och gå sin väg.
Paula förnam likväl hela tiden en hisnande lycksalighet utan gräns.
Hanna Pers hjärta hade dunkat så hårt att hon förnam blodet pulsera.
Han kanske förnam mina känslor, men han kunde inte tolka anledningen till dem.
Det absolut sista Louis Fon förnam i livet var tunga skälvande steg omkring sig.
Långsamt som om en kall sten sjunkit ned i hennes sköte förnam hon det äntligen.
För första gången förnam jag en djup känsla av att inte vara ensam i mig själv.
Det sista han förnam innan allting blev svart var en sur och brännande smak i näsan.
Då jag förnam, att herr Richard i afton skulle föredraga sitt manuskript, tog jag med mig.
Hon som hade svårt att tro på en Gud förnam då en makt, som tog sin bostad i hennes hjärta.
Chaufförens telefon ringde igen, men som om han förnam hennes humör tryckte han bort samtalet.
Hon kände Tage intill sig, så tätt, så nära att hon förnam hans kropp som om den varit naken.
Hon förnam hur hon med förundran skulle se tillbaka på sin kamp och att hon funnit honom värd den.
Känn efter hur fötterna känns, hur benen/låren trycker mot underlaget, förnim upplevelserna i händerna, armarna, ryggen, nacken och ansiktet.
Han kunde förnimma omvärlden.
Att man konkret kan förnimma något så abstrakt.
Nej! Men hon borde förnimma något i luften omkring sig.
Samma rädsla han ibland kunde förnimma hos dem han jagade.
En nedslagenhet, som han aldrig brukade förnimma, grep honom.
han inte hinner se, bara förnimma, lägger en behandskad hand på.
Då skulle hon kunna bada sig ren och förnimma naturens kyska friskhet.
Mor måste ha känt hans närvaro, kunnat förnimma det han velat förmedla.
Jag lade handen på magen, tyckte att jag kunde förnimma hur det växte därinne.
Någonstans inom honom kunde jag förnimma en svag ömhet, men han dolde den väl.
Det var ett täcke emellan oss, men jag kunde ändå förnimma kylan som omgav honom.
Jag tycker mig förnimma E, men hon är inte här, hon är någon annanstans, har alltid varit det.
Han stannar alldeles bakom henne, så nära att hon kan förnimma hans breda bröstkorg mot sin rygg.
Redan tyckte hon sig förnimma hur det nya liv, som Thomas väckt hos Angela, sökte sig intill henne.
Johanna kände inte lukten från soporna omkring sig, men hon kunde förnimma något annat, någon annan.
Hon visste att hon nu var syster med alla fallna kvinnor som låtit sig tagas utan att förnimma kärlek.
Han kan förnimma deras kärlek, deras frid, deras stillsamma tillfredsställelse med livet och med varandra.
Summers fingrar dröjde sig kvar och han kunde förnimma hennes hjärtslag genom hettan från hennes fingertoppar.
Trots att Henrik såg spänd ut kunde Patrik förnimma att han hela tiden ansåg sig ha kontroll över situationen.
Finkarna kom inflygande, de flesta ljudlöst, men ibland kunde Santos förnimma ett svagt svischande när de kom svepande.
Hur bekvämt att utan att förnimma kärleken eller utsätta sig för dess farliga risker få skåda kärlekens mekanism!.
Också nu tyckte Petra sig förnimma suset av årslag och ljudet av vattendropparna som i glittrande regn föllo från årbladen.
Jonnervik kunde förnimma kvinnans varma, mjuka bröst under sina händer när telefonens ringsignal återförde honom till vardagen.
Ack, hon skulle velat förnimma tyngden igen, höra dess rörelser, känna ett litet oroligt hjärta picka och klappa under sitt eget.
Men ibland, under de där ensamma åren, hade han kommit hit bara för att känna sig nära henne, för att förnimma hennes ande i vinden.
Under allt fett som täcker Marias kindben kan jag förnimma ett lätt muskelspel som röjer att hon är nöjd med undersökningsresultatet.
Intelligens är att förnimma inte bara med förnuftet utan även med sinnena, och litteratur rymmer mycket mer än öppet uttryckta åsikter.
Men man kunde ändå förnimma att hon led av tanken på den stund som obevekligt ryckte närmare, då hennes barn skulle lida en våldsam död.
Jag inser att jag inte längre kan förnimma hur hon såg ut när hon skrattade men för en sekund kan jag nästan känna den, Julias hud mot min.
Han kunde genast och utan minsta svårighet förnimma dragen, hennes axlar och bröst, hela hennes uttryck, allt det som gjort honom galen en gång i tiden.
Då, den aftonen, hade hon vilat i Petras famn och Petra hade tyckt sig förnimma närvaron av det nya underbara väsen som tagit sin bostad i Angelas kropp.
Att man konkret kan förnimma något så abstrakt.
Nej! Men hon borde förnimma något i luften omkring sig.
Samma rädsla han ibland kunde förnimma hos dem han jagade.
En nedslagenhet, som han aldrig brukade förnimma, grep honom.
han inte hinner se, bara förnimma, lägger en behandskad hand på.
Då skulle hon kunna bada sig ren och förnimma naturens kyska friskhet.
Mor måste ha känt hans närvaro, kunnat förnimma det han velat förmedla.
Jag lade handen på magen, tyckte att jag kunde förnimma hur det växte därinne.
Någonstans inom honom kunde jag förnimma en svag ömhet, men han dolde den väl.
Det var ett täcke emellan oss, men jag kunde ändå förnimma kylan som omgav honom.
Jag tycker mig förnimma E, men hon är inte här, hon är någon annanstans, har alltid varit det.
Han stannar alldeles bakom henne, så nära att hon kan förnimma hans breda bröstkorg mot sin rygg.
Redan tyckte hon sig förnimma hur det nya liv, som Thomas väckt hos Angela, sökte sig intill henne.
Johanna kände inte lukten från soporna omkring sig, men hon kunde förnimma något annat, någon annan.
Hon visste att hon nu var syster med alla fallna kvinnor som låtit sig tagas utan att förnimma kärlek.
Han kan förnimma deras kärlek, deras frid, deras stillsamma tillfredsställelse med livet och med varandra.
Summers fingrar dröjde sig kvar och han kunde förnimma hennes hjärtslag genom hettan från hennes fingertoppar.
Trots att Henrik såg spänd ut kunde Patrik förnimma att han hela tiden ansåg sig ha kontroll över situationen.
Finkarna kom inflygande, de flesta ljudlöst, men ibland kunde Santos förnimma ett svagt svischande när de kom svepande.
Hur bekvämt att utan att förnimma kärleken eller utsätta sig för dess farliga risker få skåda kärlekens mekanism!.
Också nu tyckte Petra sig förnimma suset av årslag och ljudet av vattendropparna som i glittrande regn föllo från årbladen.
Jonnervik kunde förnimma kvinnans varma, mjuka bröst under sina händer när telefonens ringsignal återförde honom till vardagen.
Ack, hon skulle velat förnimma tyngden igen, höra dess rörelser, känna ett litet oroligt hjärta picka och klappa under sitt eget.
Men ibland, under de där ensamma åren, hade han kommit hit bara för att känna sig nära henne, för att förnimma hennes ande i vinden.
Under allt fett som täcker Marias kindben kan jag förnimma ett lätt muskelspel som röjer att hon är nöjd med undersökningsresultatet.
Intelligens är att förnimma inte bara med förnuftet utan även med sinnena, och litteratur rymmer mycket mer än öppet uttryckta åsikter.
Men man kunde ändå förnimma att hon led av tanken på den stund som obevekligt ryckte närmare, då hennes barn skulle lida en våldsam död.
Jag inser att jag inte längre kan förnimma hur hon såg ut när hon skrattade men för en sekund kan jag nästan känna den, Julias hud mot min.
Han kunde genast och utan minsta svårighet förnimma dragen, hennes axlar och bröst, hela hennes uttryck, allt det som gjort honom galen en gång i tiden.
Då, den aftonen, hade hon vilat i Petras famn och Petra hade tyckt sig förnimma närvaron av det nya underbara väsen som tagit sin bostad i Angelas kropp.
Jag har förnummit, redan i Songes, att så skall vara.
Aldrig ens tillsammans med Thomas hade hon förnummit kärleken så starkt.
Och som om Angela förnummit styrkan och tryggheten hos henne smög hon sig in i hennes famn.
Som tusen kvinnor före henne, vilka förnummit kärleken, tyckte hon sig redan höra detta nya hjärtas slag.
En hunger efter ömhet, som han aldrig förr förnummit, kom hans strupe att kännas torr och snörde samman hans hals.
Känslan av att inget kunde gå fel var av samma slag som det Ingmar Qvist på sin tid förnummit strax innan han åkte till Nice.
Jag är visserligen härdad mot träsmak men något mera fasansfullt än den träsmak jag fick på resan har jag aldrig förnummit.
Hon som hade så svårt att tro på ett liv efter detta hade dock i dessa ömhetsbevis från den man hon älskade förnummit något av evigheten.
När hon räckte honom brödkorgen, snuddade deras händer vid varandra, men han kände inte den ilning av berusande lycka, som han förr förnummit då Petra kommit vid honom.
Och när hon äntligen kröp i säng, omfattade hon med en liten flämtning den mjuka kalla kudden, som om hon förnummit en häftig åtrå efter att trycka något intill sig – att åter fyllas av den berusande känslan av en annans närvaro.
Den känsla av främlingsskap han de senare åren förnummit i barnens sällskap kom över honom på nytt, och ett plötsligt oresonligt hat mot Jacob Levins syster, allt det hos henne som var för mycket bundet vid mullen och fjättrat vid detta livets materiella intressen, brände till någonstädes inne i honom.
Aldrig ens tillsammans med Thomas hade hon förnummit kärleken så starkt.
Och som om Angela förnummit styrkan och tryggheten hos henne smög hon sig in i hennes famn.
Som tusen kvinnor före henne, vilka förnummit kärleken, tyckte hon sig redan höra detta nya hjärtas slag.
En hunger efter ömhet, som han aldrig förr förnummit, kom hans strupe att kännas torr och snörde samman hans hals.
Känslan av att inget kunde gå fel var av samma slag som det Ingmar Qvist på sin tid förnummit strax innan han åkte till Nice.
Jag är visserligen härdad mot träsmak men något mera fasansfullt än den träsmak jag fick på resan har jag aldrig förnummit.
Hon som hade så svårt att tro på ett liv efter detta hade dock i dessa ömhetsbevis från den man hon älskade förnummit något av evigheten.
När hon räckte honom brödkorgen, snuddade deras händer vid varandra, men han kände inte den ilning av berusande lycka, som han förr förnummit då Petra kommit vid honom.
Och när hon äntligen kröp i säng, omfattade hon med en liten flämtning den mjuka kalla kudden, som om hon förnummit en häftig åtrå efter att trycka något intill sig – att åter fyllas av den berusande känslan av en annans närvaro.
Den känsla av främlingsskap han de senare åren förnummit i barnens sällskap kom över honom på nytt, och ett plötsligt oresonligt hat mot Jacob Levins syster, allt det hos henne som var för mycket bundet vid mullen och fjättrat vid detta livets materiella intressen, brände till någonstädes inne i honom.
Han förnimmer en vag oro inombords.
Någonstans inom mig förnimmer jag giftets syra.
Han förnimmer vågen innan den ännu träffat båten.
Johan förnimmer sorlet från berusade, upprymda människor.
Per ser sig omkring i rummet, förnimmer de andras förväntan.
Mitt fall har ägt rum! Jag förnimmer de okända makternas onåd vila tungt på mig.
Det vi gör med våra kroppar har en omedelbar påverkan på känslorna vi förnimmer.
OLA Dom svävar redan, men det sker utanför vår perception så vi förnimmer det inte.
Jag förnimmer smaken av universum, hur jag blir en del av okända galaxer och osynliga himlar.
Omedelbarligen förnimmer jag den elektriska känningen och ett buller på vinden över mitt huvud.
Jag förnimmer hur hans kön rör sig nästan hela vägen ut ur mig och sedan lika långsamt hela vägen in.
I stället försöker hon öppna sig för det hon förnimmer, ta till vara gåvan att kunna se mer, ana mer än vad andra gör.
Nog förnimmer man teatervärlden i hennes personlighetsutstrålning, men kanske är hon innerst en flärdfri och ren själ.
– Jag stryker lätt över henne med händerna och förnimmer själv granneligen hur kraft flyter ifrån mig över till grevinnan.
I minnet av andra män förnimmer jag känslan av att riva mig lätt på en begynnande skäggstubb, det vassa mot mina känsliga läppar.
Förnimmer vattnet inom sig, hur det forsar ner i magen för varje klunk, fyller den, pressar nedåt, lätt, lätt som du, Tove, när jag bar dig.
Även vid diskussioner med nära vänner som jag trodde var på rätt sida förnimmer jag det plötsligt dröjande tonfallet, tvekan, den lilla invändningen som dyker upp sent i samtalet.
Gestalterna finns inte där, vill inte visa sig och i gränslandet mellan sömn och vakenhet förnimmer Malin att han, eller de, eller vem det nu är, är rädd för sitt eget öde, rädd för att umgås med sin egen smärta.
Jag ser dem icke, men förnimmer deras närvaro; de visa sig ej i andanom eller i visioner eller hallucinationer, men små dagligen inträffande händelser, som jag lägger märke till, uppenbarar deras ingripande i min levnads skiften.
Ljudet av hans steg, av hans yxhugg i skogen en vinterdag, hans glada svada när han tjusade flickorna med sin mörkbruna främlingsblick och berättelser om den stora världen utanför – jag förnimmer, men står kvar där han nyss gått förbi.
Någonstans inom mig förnimmer jag giftets syra.
Han förnimmer vågen innan den ännu träffat båten.
Johan förnimmer sorlet från berusade, upprymda människor.
Per ser sig omkring i rummet, förnimmer de andras förväntan.
Mitt fall har ägt rum! Jag förnimmer de okända makternas onåd vila tungt på mig.
Det vi gör med våra kroppar har en omedelbar påverkan på känslorna vi förnimmer.
OLA Dom svävar redan, men det sker utanför vår perception så vi förnimmer det inte.
Jag förnimmer smaken av universum, hur jag blir en del av okända galaxer och osynliga himlar.
Omedelbarligen förnimmer jag den elektriska känningen och ett buller på vinden över mitt huvud.
Jag förnimmer hur hans kön rör sig nästan hela vägen ut ur mig och sedan lika långsamt hela vägen in.
I stället försöker hon öppna sig för det hon förnimmer, ta till vara gåvan att kunna se mer, ana mer än vad andra gör.
Nog förnimmer man teatervärlden i hennes personlighetsutstrålning, men kanske är hon innerst en flärdfri och ren själ.
– Jag stryker lätt över henne med händerna och förnimmer själv granneligen hur kraft flyter ifrån mig över till grevinnan.
I minnet av andra män förnimmer jag känslan av att riva mig lätt på en begynnande skäggstubb, det vassa mot mina känsliga läppar.
Förnimmer vattnet inom sig, hur det forsar ner i magen för varje klunk, fyller den, pressar nedåt, lätt, lätt som du, Tove, när jag bar dig.
Även vid diskussioner med nära vänner som jag trodde var på rätt sida förnimmer jag det plötsligt dröjande tonfallet, tvekan, den lilla invändningen som dyker upp sent i samtalet.
Gestalterna finns inte där, vill inte visa sig och i gränslandet mellan sömn och vakenhet förnimmer Malin att han, eller de, eller vem det nu är, är rädd för sitt eget öde, rädd för att umgås med sin egen smärta.
Jag ser dem icke, men förnimmer deras närvaro; de visa sig ej i andanom eller i visioner eller hallucinationer, men små dagligen inträffande händelser, som jag lägger märke till, uppenbarar deras ingripande i min levnads skiften.
Ljudet av hans steg, av hans yxhugg i skogen en vinterdag, hans glada svada när han tjusade flickorna med sin mörkbruna främlingsblick och berättelser om den stora världen utanför – jag förnimmer, men står kvar där han nyss gått förbi.