Förebrå i en mening
Jag ska inte förebrå dig.
Be honom att förebrå Per.
Du behöver inte förebrå dig.
Jag kunde inte förebrå henne det.
Och att hela tiden förebrå ….
Du gick, och ingen kan förebrå dig det.
”Du ska inte förebrå dig själv”, sa Petra.
Till och med gethuvudet såg ut att förebrå mig.
Jag brydde mig inte om att förebrå honom för slarvet.
Vi kan inte slösa mental energi på att förebrå oss själva.
Men kunde man egentligen förebrå honom? Kanske – kanske inte.
Nej, du får inte förebrå dej nåt, sa Lennartsson frikostigt.
Förebrå dig inte för att du inte skrivit till oss på några dagar.
Och hon kände inte mera någon lust att förebrå Angela det som hänt.
Uppriktigt sagt så tycker jag att du ska sluta upp med att förebrå dig.
Fru Lubba Diamant började genast förebrå honom att han rökte så mycket.
Och Elsa försöker att inte förebrå Varghjärta för att han inte var där.
De skulle tala med henne och förebrå henne att hon dolt en så viktig sak för dem.
Han kommer att ha någonting att förebrå sig själv, någonting som inte kan glömmas.
Men stunden var inte den rätta för att träta med Enno eller förebrå honom hans lögnaktighet.
Mitt ansikte på omslagets baksida, som tittar upp på mig från hennes barm, verkar förebrå mig.
Om det händer honom någonting i dag, kommer jag att förebrå mig det i evighet! Där kommer Otto….
F: Men med vilken rätt skulle då den andra sidan kunna förebrå dig för att du lämnat indikationer?.
Tänk om den gamle prästen börjar förebrå sig för att han inte känt till omständigheterna här uppe.
Skulle Angela förebrå henne nu att hon ej lämnat fram brevet förr? Hon hade inte kunnat förmå sig till det.
Kan egentligen inte förebrå honom eftersom jag är utklädd; visserligen inte till soffa men till gigantisk pudervippa.
Gud vad han behövde det! Och vad tusan hade han att förebrå sig! ? Hon kröp intill honom som en mjuk kattunge och drog av honom jackan.
Nu får inte du heller förebrå mig för samma misstag om och om igen! Jag har sagt att jag ska bli försiktigare, och det måste du tro på.
Hennes ögon voro svartare än vanligt Och Edla, som kommit hit för att förebrå Angela hennes felsteg, stirrade på Adèle med alltmer växande hätskhet.
– Vad gör du i kväll? Är du hungrig? skulle han ropa, och inte med ett ljud skulle hon avslöja hur hon haft det – aldrig förebrå – utan bara svara:.
Thóra skyndade sig att ta ordet från Grímheiður som sannolikt skulle ta på sig uppfostrarrollen igen och förebrå sin son för det han hade gjort för så länge sedan.
Be honom att förebrå Per.
Du behöver inte förebrå dig.
Jag kunde inte förebrå henne det.
Och att hela tiden förebrå ….
Du gick, och ingen kan förebrå dig det.
”Du ska inte förebrå dig själv”, sa Petra.
Till och med gethuvudet såg ut att förebrå mig.
Jag brydde mig inte om att förebrå honom för slarvet.
Vi kan inte slösa mental energi på att förebrå oss själva.
Men kunde man egentligen förebrå honom? Kanske – kanske inte.
Nej, du får inte förebrå dej nåt, sa Lennartsson frikostigt.
Förebrå dig inte för att du inte skrivit till oss på några dagar.
Och hon kände inte mera någon lust att förebrå Angela det som hänt.
Uppriktigt sagt så tycker jag att du ska sluta upp med att förebrå dig.
Fru Lubba Diamant började genast förebrå honom att han rökte så mycket.
Och Elsa försöker att inte förebrå Varghjärta för att han inte var där.
De skulle tala med henne och förebrå henne att hon dolt en så viktig sak för dem.
Han kommer att ha någonting att förebrå sig själv, någonting som inte kan glömmas.
Men stunden var inte den rätta för att träta med Enno eller förebrå honom hans lögnaktighet.
Mitt ansikte på omslagets baksida, som tittar upp på mig från hennes barm, verkar förebrå mig.
Om det händer honom någonting i dag, kommer jag att förebrå mig det i evighet! Där kommer Otto….
F: Men med vilken rätt skulle då den andra sidan kunna förebrå dig för att du lämnat indikationer?.
Tänk om den gamle prästen börjar förebrå sig för att han inte känt till omständigheterna här uppe.
Skulle Angela förebrå henne nu att hon ej lämnat fram brevet förr? Hon hade inte kunnat förmå sig till det.
Kan egentligen inte förebrå honom eftersom jag är utklädd; visserligen inte till soffa men till gigantisk pudervippa.
Gud vad han behövde det! Och vad tusan hade han att förebrå sig! ? Hon kröp intill honom som en mjuk kattunge och drog av honom jackan.
Nu får inte du heller förebrå mig för samma misstag om och om igen! Jag har sagt att jag ska bli försiktigare, och det måste du tro på.
Hennes ögon voro svartare än vanligt Och Edla, som kommit hit för att förebrå Angela hennes felsteg, stirrade på Adèle med alltmer växande hätskhet.
– Vad gör du i kväll? Är du hungrig? skulle han ropa, och inte med ett ljud skulle hon avslöja hur hon haft det – aldrig förebrå – utan bara svara:.
Thóra skyndade sig att ta ordet från Grímheiður som sannolikt skulle ta på sig uppfostrarrollen igen och förebrå sin son för det han hade gjort för så länge sedan.
Ove ser förebrådd ut.
Det är inte klokt! Latmajan får hållas, och Marta som sliter och gnor blir förebrådd.
Det är inte klokt! Latmajan får hållas, och Marta som sliter och gnor blir förebrådd.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Gertrud förebrådde mig.
Han förebrådde honom inte.
Det förebrådde du mig inte.
Men hon förebrådde mej inte, Fayed.
Det förefaller som om hon förebrådde sig själv en aning.
Ju mer du förebrådde och svor, desto mer djupfryst blev jag.
Hugo förebrådde sig sedan att han uppmuntrat Thomas och Petra.
Tänker jag då alltid bara på mig själv? förebrådde han sig.
– Men herr Holmström säger ju ingenting, förebrådde hon honom.
Hon förebrådde icke Riken för hennes lilla koketteri med sin person.
Så blev han allvarlig igen och förebrådde sig själv för sina associationer.
Insikten gjorde henne gråtfärdig men i nästa stund förebrådde hon sig själv.
Restaurangen var helt öde så han förebrådde dem inte, men nu var det bråttom.
När de berättade att de hade funderat på att ge henne namnet Maria förebrådde hon dem.
Då förebrådde hon honom att Angela måste föda ett barn, fast hon inte hade någon far till det.
– Inget svar, sa han kort och stirrade ett ögonblick bistert på telefonen som om han förebrådde den.
Gustav och Gertrud fick hjälpa mig ekonomiskt, och de förebrådde mig: «Du måste börja arbeta med något.
Löjtnant Macson var klädd i uniform och förebrådde Bernard Landborg att inte denne också tagit uniformen med sig.
När han fick syn på Natasja förebrådde han henne för att hon flytt från honom »utan att ens vifta med tassen«.
Julia tittade uppfordrande på Erica, som om hon förebrådde henne för att hon inte redan gått och hämtat fotografierna.
Alfonso förtvivlade och förebrådde sin hustru för att hon inte hade tagit tillräckligt mycket hänsyn till sin graviditet.
Han förebrådde sig intensivt, och han var ursinnig på Sara som inte hade påmint honom om att säkra programmeringsapparaten.
»Det är komlicerat bara för att du är så korkad! Du fattar inte …« Han hörde hur hon snyftade och han förebrådde henne inte.
Men hon förebrådde honom alldeles som den gängen på midsommaraftonen, då han varit nära att förstöra hennes nya granna klänning.
Efter bekännelsen besökte jag honom i fängelset och förebrådde honom att han förut, under sådana heliga försäkringar, förnekat sin delaktighet.
Vad gjorde han om Heinz förebrådde honom för att han tagit Gretel ifrån dem? Varför skulle han egendigen det? Det var aldrig ett ensidigt val från hans sida.
”Nu har du drivit det till sin spets”, förebrådde den förödmjukade Elise sonen efter att ha tvingats läsa efterlysningen i Kölnische Zeitung vid morgonkaffet.
Han förebrådde sig själv för att ha tvingat iväg dem på det stora äventyret som han hade kallat det för att kunna övertala dem att flytta ner till Asien under några år.
Hon förebrådde sig själv för att hon inte hade varit på plats när Susan behövde henne, för att hon inte hade ringt Susan kvällen innan och kanske kunnat hejda henne med rakbladet i handen.
Hade detta gjort sitt till att Cecil blivit nästan skrämmande olika andra barn? Thomas förebrådde sig ofta sin rädsla och alltför stora försiktighet, men förmådde ändå inte upphöra med sina ångestfulla omsorger.
Även här uppe fanns det inget som kunde mäta sig med att exakt veta var man befann sig hela tiden, för sikten genom det dunkla, svarta vattnet var på sin höjd en meter … Sluta dagdröm nu, förebrådde han sig själv.
Han förebrådde honom inte.
Det förebrådde du mig inte.
Men hon förebrådde mej inte, Fayed.
Det förefaller som om hon förebrådde sig själv en aning.
Ju mer du förebrådde och svor, desto mer djupfryst blev jag.
Hugo förebrådde sig sedan att han uppmuntrat Thomas och Petra.
Tänker jag då alltid bara på mig själv? förebrådde han sig.
– Men herr Holmström säger ju ingenting, förebrådde hon honom.
Hon förebrådde icke Riken för hennes lilla koketteri med sin person.
Så blev han allvarlig igen och förebrådde sig själv för sina associationer.
Insikten gjorde henne gråtfärdig men i nästa stund förebrådde hon sig själv.
Restaurangen var helt öde så han förebrådde dem inte, men nu var det bråttom.
När de berättade att de hade funderat på att ge henne namnet Maria förebrådde hon dem.
Då förebrådde hon honom att Angela måste föda ett barn, fast hon inte hade någon far till det.
– Inget svar, sa han kort och stirrade ett ögonblick bistert på telefonen som om han förebrådde den.
Gustav och Gertrud fick hjälpa mig ekonomiskt, och de förebrådde mig: «Du måste börja arbeta med något.
Löjtnant Macson var klädd i uniform och förebrådde Bernard Landborg att inte denne också tagit uniformen med sig.
När han fick syn på Natasja förebrådde han henne för att hon flytt från honom »utan att ens vifta med tassen«.
Julia tittade uppfordrande på Erica, som om hon förebrådde henne för att hon inte redan gått och hämtat fotografierna.
Alfonso förtvivlade och förebrådde sin hustru för att hon inte hade tagit tillräckligt mycket hänsyn till sin graviditet.
Han förebrådde sig intensivt, och han var ursinnig på Sara som inte hade påmint honom om att säkra programmeringsapparaten.
»Det är komlicerat bara för att du är så korkad! Du fattar inte …« Han hörde hur hon snyftade och han förebrådde henne inte.
Men hon förebrådde honom alldeles som den gängen på midsommaraftonen, då han varit nära att förstöra hennes nya granna klänning.
Efter bekännelsen besökte jag honom i fängelset och förebrådde honom att han förut, under sådana heliga försäkringar, förnekat sin delaktighet.
Vad gjorde han om Heinz förebrådde honom för att han tagit Gretel ifrån dem? Varför skulle han egendigen det? Det var aldrig ett ensidigt val från hans sida.
”Nu har du drivit det till sin spets”, förebrådde den förödmjukade Elise sonen efter att ha tvingats läsa efterlysningen i Kölnische Zeitung vid morgonkaffet.
Han förebrådde sig själv för att ha tvingat iväg dem på det stora äventyret som han hade kallat det för att kunna övertala dem att flytta ner till Asien under några år.
Hon förebrådde sig själv för att hon inte hade varit på plats när Susan behövde henne, för att hon inte hade ringt Susan kvällen innan och kanske kunnat hejda henne med rakbladet i handen.
Hade detta gjort sitt till att Cecil blivit nästan skrämmande olika andra barn? Thomas förebrådde sig ofta sin rädsla och alltför stora försiktighet, men förmådde ändå inte upphöra med sina ångestfulla omsorger.
Även här uppe fanns det inget som kunde mäta sig med att exakt veta var man befann sig hela tiden, för sikten genom det dunkla, svarta vattnet var på sin höjd en meter … Sluta dagdröm nu, förebrådde han sig själv.
Claudia hade förebrått honom när han berättat om händelsen.
Lilian hade på sitt skarpa sätt förebrått Stellan att han tagit Frideborg till modell.
Om Michael hade blivit besviken över sin nya hustrus fattigdom hade han inte förebrått henne.
Men du har ju aldrig förebrått någon enda människa som lämnat indikationer på en sådan handling.
Frun har redan förebrått mig tillräckligt för att jag en gång hjälpte mannen att komma in i våningen.
De var svar på ett brev från Tatiana som inte bevarats men där hon tycks ha förebrått Majakovskij att han inte skrivit: »Först nu har huvet klarnat något och det går att tänka och skriva lite.
När Agda då hade förebrått henne hennes spioneri och taktlösa närvaro, hade hon sökt undskylla sig med att ”när det ändå måste ske, gjorde det väl ingenting att hon också såg på” och med att Gusten äntligen ville ha henne med – om det nu var för att han önskade så många vittnen som möjligt på sin allmänt betvivlade manhaftighet eller att det beredde honom nöje att ha hela systertrion omkring sig och ”liksom hålla släktmöte”, hade Frideborg storskrattande sagt.
(Att han ringde dig? – Och vet du varför han gjorde det? – Det var för att han i sju dagar och sju nätter hade förhört mig, slagit mig, gråtit, förebrått och frågat: »Hur kunde du?« och han var aldrig nöjd med svaret, och så det att jag inte låg på knä, krälade i stoftet framför honom och blötte hans skor med mina tårar, det var det han ville, då kunde han kanske ha förlåtit mig, men nu, när jag inte, då måste han komma åt mig på något vis, då måste han straffa mig, och när det inte hjälpte att slå mig, då ringde han till dig.
Lilian hade på sitt skarpa sätt förebrått Stellan att han tagit Frideborg till modell.
Om Michael hade blivit besviken över sin nya hustrus fattigdom hade han inte förebrått henne.
Men du har ju aldrig förebrått någon enda människa som lämnat indikationer på en sådan handling.
Frun har redan förebrått mig tillräckligt för att jag en gång hjälpte mannen att komma in i våningen.
De var svar på ett brev från Tatiana som inte bevarats men där hon tycks ha förebrått Majakovskij att han inte skrivit: »Först nu har huvet klarnat något och det går att tänka och skriva lite.
När Agda då hade förebrått henne hennes spioneri och taktlösa närvaro, hade hon sökt undskylla sig med att ”när det ändå måste ske, gjorde det väl ingenting att hon också såg på” och med att Gusten äntligen ville ha henne med – om det nu var för att han önskade så många vittnen som möjligt på sin allmänt betvivlade manhaftighet eller att det beredde honom nöje att ha hela systertrion omkring sig och ”liksom hålla släktmöte”, hade Frideborg storskrattande sagt.
(Att han ringde dig? – Och vet du varför han gjorde det? – Det var för att han i sju dagar och sju nätter hade förhört mig, slagit mig, gråtit, förebrått och frågat: »Hur kunde du?« och han var aldrig nöjd med svaret, och så det att jag inte låg på knä, krälade i stoftet framför honom och blötte hans skor med mina tårar, det var det han ville, då kunde han kanske ha förlåtit mig, men nu, när jag inte, då måste han komma åt mig på något vis, då måste han straffa mig, och när det inte hjälpte att slå mig, då ringde han till dig.
Jag förebrår honom inte.
Inte med ett ord förebrår han henne.
Ingen hustru som tjatar eller förebrår.
Jag förebrår ingen för den sakens skull.
Nu förebrår jag inte Laurie det minsta för detta.
Hon mumlar något, det låter som om hon förebrår sig själv.
Han är arg på sig själv och han förebrår sig för att Daniel är i fara.
Sedan dess gungar han bara när Harald förebrår honom för att han aldrig gungar.
Föräldrar får vara ohejdat taktlösa och grymma mot sina barn utan att någon förebrår dem.
Men längtan efter Paula bränner i hans bröst och han förebrår sig själv för att ha gett upp så lätt.
Han både förebrår sig själv och känner sig misshandlad, så det tar inte lång stund innan tårarna kommer.
Så hon sitter på verandan och känner myggbetten och sina egna slag svida, och självspäker sig obönhörligt medan hon förebrår sig själv för att ha legat med Silver.
« En dryg månad senare, den 12 juli, förebrår han henne att hon nästan aldrig skriver, och fortsätter: »Längre än till oktober (som vi fastställt) kan jag inte tänka mig [livet] utan dig.
Kanske tycker hon sig stå inför ett avgörande språng, och kanske förebrår hon sig själv för sin tvehågsenhet, ja, kanske önskar hon inget hellre än att någon ska ge henne en knuff i rätt riktning.
Ska jag ringa och skälla på honom för att han inte ens ringer och är förbannad? Eller åtminstone förebrår mig för att jag skiter i Tove? Men han fattar väl att jag måste jobba idag, media skriver ju överallt om vårt fall.
Jag kysser er på tassarna, flinten, näsroten, svansen, kalufsen, skallarna! [katteckning]« »Mina kära!« skriver hon i ett annat brev: »Mina små ljus! Mina solstrålar! Kissekatter! Småvalpar! Älska mig! Bedra mig inte! Då sliter jag av er tassarna!« I ett brev vänder hon sig direkt till Osip: »Stygga Misse!« förebrår hon honom: »Nu skriver du inte igen! Hur har du det utan mig? Jag har det riktigt illa utan dig! Bara u-u-uh! Det finns inga katter i hela Riga! Många valpar men inga kissekatter! Hemskt!« Hon kysser hans »lilla svans« och undertecknar med »din hustru«.
Inte med ett ord förebrår han henne.
Ingen hustru som tjatar eller förebrår.
Jag förebrår ingen för den sakens skull.
Nu förebrår jag inte Laurie det minsta för detta.
Hon mumlar något, det låter som om hon förebrår sig själv.
Han är arg på sig själv och han förebrår sig för att Daniel är i fara.
Sedan dess gungar han bara när Harald förebrår honom för att han aldrig gungar.
Föräldrar får vara ohejdat taktlösa och grymma mot sina barn utan att någon förebrår dem.
Men längtan efter Paula bränner i hans bröst och han förebrår sig själv för att ha gett upp så lätt.
Han både förebrår sig själv och känner sig misshandlad, så det tar inte lång stund innan tårarna kommer.
Så hon sitter på verandan och känner myggbetten och sina egna slag svida, och självspäker sig obönhörligt medan hon förebrår sig själv för att ha legat med Silver.
« En dryg månad senare, den 12 juli, förebrår han henne att hon nästan aldrig skriver, och fortsätter: »Längre än till oktober (som vi fastställt) kan jag inte tänka mig [livet] utan dig.
Kanske tycker hon sig stå inför ett avgörande språng, och kanske förebrår hon sig själv för sin tvehågsenhet, ja, kanske önskar hon inget hellre än att någon ska ge henne en knuff i rätt riktning.
Ska jag ringa och skälla på honom för att han inte ens ringer och är förbannad? Eller åtminstone förebrår mig för att jag skiter i Tove? Men han fattar väl att jag måste jobba idag, media skriver ju överallt om vårt fall.
Jag kysser er på tassarna, flinten, näsroten, svansen, kalufsen, skallarna! [katteckning]« »Mina kära!« skriver hon i ett annat brev: »Mina små ljus! Mina solstrålar! Kissekatter! Småvalpar! Älska mig! Bedra mig inte! Då sliter jag av er tassarna!« I ett brev vänder hon sig direkt till Osip: »Stygga Misse!« förebrår hon honom: »Nu skriver du inte igen! Hur har du det utan mig? Jag har det riktigt illa utan dig! Bara u-u-uh! Det finns inga katter i hela Riga! Många valpar men inga kissekatter! Hemskt!« Hon kysser hans »lilla svans« och undertecknar med »din hustru«.