Fågelvingar i en mening
Långt borta hördes fågelvingar slå.
Ljudet hade fått fågelvingar att slå.
De blevo åter fågelvingar som ville gömma allt sjukt och lidande i sina varma dun.
Och så hör hon en röst, anar fyra små vita fågelvingar som slår ovanför sitt huvud.
Hon gick runt i rummet och talade, medan hennes små vackra händer flögo som fågelvingar i luften.
Men under Agdas fågelvingar pep det och levde, som om hon fått en hop skrikande små i sina varma dun.
Från alla håll hörs surrandet av små fågelvingar, som jag brukade blanda ihop med insektsljud i skogen hemmavid.
Inte precis så att ögonfransarna fladdrade som fågelvingar, inte precis med någon vänlig blinkning mot medvetandet till.
Hur Daidalos tillverkade fågelvingar som de fäste med bivax på sina armar, hur de svingade sig upp och iväg, bort från fångenskapen.
Agda och Frideborg iförda resdräkter av modernaste snitt åtsittande om livet och med små hattar med väldiga fågelvingar i stodo bredvid varandra.
I den gamla egyptiska och grekiska mytologin fanns sfinxen, en sammansatt varelse som under det mänskliga ansiktet ståtade med hundkropp, ormstjärt, lejontassar och fågelvingar.
Jag lyfter den varsamt upp i luften för att beundra dess utsökta balans, den eleganta formen och bågens kurva som på något sätt för tankarna till fågelvingar utspända i flykt.
Varje gång jag hör den där frasen, och det gör jag ofta, föreställer jag mig saftiga, kladdiga hjärtan utrustade med fågelvingar som fladdrar i väg mot någon av alla de usla boningar där jag bodde som barn, medan jag själv är en liten flicka som sitter i fönstret och vinkar och griper tag i ett av hjärtana, så att fullt med gröna dollarsedlar regnar ner över mig – tack, tack, tusen tack! Så länge jag fortfarande var barn, placerades dessa donationer på ett spärrat bankkonto, som på den tiden utökades kraftigt vart tredje eller fjärde år när någon tidskrift eller TV-kanal gjorde en uppföljare av min historia.
Ljudet hade fått fågelvingar att slå.
De blevo åter fågelvingar som ville gömma allt sjukt och lidande i sina varma dun.
Och så hör hon en röst, anar fyra små vita fågelvingar som slår ovanför sitt huvud.
Hon gick runt i rummet och talade, medan hennes små vackra händer flögo som fågelvingar i luften.
Men under Agdas fågelvingar pep det och levde, som om hon fått en hop skrikande små i sina varma dun.
Från alla håll hörs surrandet av små fågelvingar, som jag brukade blanda ihop med insektsljud i skogen hemmavid.
Inte precis så att ögonfransarna fladdrade som fågelvingar, inte precis med någon vänlig blinkning mot medvetandet till.
Hur Daidalos tillverkade fågelvingar som de fäste med bivax på sina armar, hur de svingade sig upp och iväg, bort från fångenskapen.
Agda och Frideborg iförda resdräkter av modernaste snitt åtsittande om livet och med små hattar med väldiga fågelvingar i stodo bredvid varandra.
I den gamla egyptiska och grekiska mytologin fanns sfinxen, en sammansatt varelse som under det mänskliga ansiktet ståtade med hundkropp, ormstjärt, lejontassar och fågelvingar.
Jag lyfter den varsamt upp i luften för att beundra dess utsökta balans, den eleganta formen och bågens kurva som på något sätt för tankarna till fågelvingar utspända i flykt.
Varje gång jag hör den där frasen, och det gör jag ofta, föreställer jag mig saftiga, kladdiga hjärtan utrustade med fågelvingar som fladdrar i väg mot någon av alla de usla boningar där jag bodde som barn, medan jag själv är en liten flicka som sitter i fönstret och vinkar och griper tag i ett av hjärtana, så att fullt med gröna dollarsedlar regnar ner över mig – tack, tack, tusen tack! Så länge jag fortfarande var barn, placerades dessa donationer på ett spärrat bankkonto, som på den tiden utökades kraftigt vart tredje eller fjärde år när någon tidskrift eller TV-kanal gjorde en uppföljare av min historia.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.