Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Fälla i en mening

Det var en fälla.
Detta var en fälla.
Om det var en fälla.
Vi ska fälla rådjur.
Eller lurad i en fälla.
Jag satt fast i en fälla.
Han blev lurad i en fälla.
Det här är ingen fälla.
För visst var det en fälla.
”Eller lurad i en fälla?”.
Luciano var fångad i en fälla.
Till sist satte vi upp en fälla.
Att det luktade fälla lång väg.
Var det här något slags fälla?.
Hon kan till och med fälla hjortar.
Peterson tvekade, han anade en fälla.
Det kunde naturligtvis vara en fälla.
Nu är det dags att fälla en människa.
Så jag ljög: Det här är en fälla.
Han tänkte inte gå i samma fälla igen.
Arnold blev tvungen att fälla persiennen.
Varför kom han ensam? Var det en fälla?.
”Det kunde ha varit en fälla”, sade hon.
Ingen hade dittills sett honom fälla en tår.
De båda skulle kunna fälla mig i en korseld.
Och det var viktigt att hellre fria än fälla.
”Är det en fälla?” ropade Emmett bakom oss.
Blodprovet kan ju antingen fria eller fälla dig.
MW fortsatte att fälla brutala omdömen om honom.
”En skandal som kommer att fälla regeringen?”.
”Det måste ha varit en fälla”, sa hon till slut.
Il duce gick i fällan.
Låt fällan slå igen.
Fällan som slagit igen.
Fällan fanns längre fram.
Nu måste jag gillra fällan.
Locka, lura i fällan, kläm åt.
Då skulle fällan kunna slå igen.
”i fällan” Gedin (1999), s 275.
Den som ska få fällan att slå igen.
Du försöker bara locka mig i fällan.
Junior skulle inte gå i fällan så lätt.
Melander påstår att det är själva fällan.
Inte gå i fällan nu, inte börja argumentera emot.
De håller sig gömda tills fällan har slagit igen.
Då skulle boken och kortet vara den perfekta fällan.
Sannolikt var jag inte den ende som gick i den fällan.
Phillip skakar på huvudet och vägrar gå i fällan.
Jag hade gått i fällan och jag hade gjort det så lätt.
Lurade hon honom ändå? Just när fällan skulle slå igen.
”Vi har alltså redan gått i fällan”, sade Kasan barskt.
När han presenterade sig för Alexanderssen slog fällan igen.
Vi kommer att sitta som råttor i fällan tills timmen är över.
En av dom låg bakom den ambitiösa fällan dom fixade för oss.
Jag gick rakt i fällan, tänker hon innan hon vänder sig mot Josef.
Toste och hans män var inte de första som hade gått i fällan här.
Han hade gått rakt i fällan som den jaktberusade idiot han alltid varit.
Fällan som gillrats är på väg att slå igen, men han kastar sig ur den.
Jag misstänkte att Toste skulle vara fylld av hat efter fällan jag gillrat.
Men han tänkte inte gå i fällan, han skulle bara säga nej, han ljög inte.
Så är det bättre att vi håller oss därifrån och inte går i fällan igen.
Hennes offer satt i fällan utan chans att kunna fly och hon närmade sig långsamt.
Jag hatar fällor.
Kan du något om fällor?.
Hans plågoandar la ut fällor och pratade skit.
Jag kan gillra fällor och kanske fånga lite fisk.
Han är ett geni när det gäller fällor och snaror.
Över ena axeln hade han kastat ett halvdussin fällor.
Andra fällor i detta spel var Den manchuriska patiensen.
Jag frågade Billy om han hade lagt ut fällor på tomten.
Mot min vilja började jag arrangera små osynliga fällor.
Eller i träsken där de fångade krabbor i hemgjorda fällor.
Alla de varelser som jag dödat med mina fällor och mina gevär.
Vi lade ut ett oändligt antal fällor men vi snarade aldrig någon.
Men ändå en känsla av att det kan finnas dolda fällor var som helst.
Jag ska just till att ge mig av när jag kommer att tänka på mina fällor.
”Jake, de har gevär! De gillrar fällor och utfäster belöningar och …”.
De gillrade därför fällor för honom, fällor de trodde han inte genomskådade.
Doktorn brukade alltid krydda sina scenarier med att lägga ut fällor för sig själv.
Alltid ska alla gadda ihop sig mot honom, lura honom i fällor, göra honom förvirrad.
Men hon låter dem leva, för hon står inte ut med att lägga gift eller sätta fällor.
Far och Henrik byggde fällor borta vid vändplanen så de fastnade, sedan fångade de in dem.
De brukar gillra fällor för mig som jag för det mesta ramlar i och har svårt att ta mig ut ur.
”Jag ogillar att gå i fällor”, sade hon, ”och de här vättarna börjar gå mig på nerverna.
De diskuterade olika sätt att förgifta sina offer, möjliga bakhåll, fällor, försåt och förklädnader.
Som en drake eller en serie fällor eller åtminstone en mur och någon respektabel typ av vallgrav eller så.
Om hur man undkommer skuggor om de är efter en, hur man lurar dem i fällor och hur man kan slå dem med distraktion.
Jag blev använd, utnyttjad, jag vandrade lydigt och storögt rakt in i alla dom fällor som var utplacerade längs min väg.
Jag hade slingrat mig igenom de olika fällor som han hade gillrat och han började återfå ett visst mått av förtroende för mig.
Hur många vackra pälsdjur har inte skadats, sargats och dödats i familjen Coldhams fällor för att deras päls skulle kunna säljas av Suttis far.
Våra fällor hade gett bra utdelning och det fanns gott om växter i skogen, men det var egentligen inte mer än vi brukade få ihop en fredagkväll.
Alltför överlägsen och alltför fåfäng för att vara medveten om sin egen dumhet – och därför fastnar han alltid i fällor han själv har gillrat.
Jag vill att sponsorerna ska se att jag kan jaga och att det är bra att satsa på mig eftersom hungern inte kan locka mig i fällor lika lätt som de andra.
Regler som ska göra fällorna humanare.
Den veckan tog jag hand om fällorna och lämnade köttet hos Hazelle.
Vi var tvungna att hjälpa varandra ur fällorna för att komma vidare.
Jag kollar fällorna jag satte upp för flera dagar sedan och kommer tillbaka tomhänt.
Din mamma hade redan varit med om ett dåligt äktenskap och hon verkade veta var fällorna låg.
– Motståndarna visste att det gick att reta honom och han blev ofta irriterad, han gick i fällorna.
Det är fler råttor där, och Karl har fifflat med fällorna så att många överlever när de slår igen.
Fällorna ger bra utdelning: åtta kaniner, två ekorrar och en bäver som simmat in i en ståltrådsanordning Gale själv designat.
Fällorna var inte alltid riggade, men möjligheten att något skulle sluta med katastrof var stimulerande och skärpte intellektet.
Pappa ringde holländardrängen igen, sa åt honom att hunden var borta och att han måste kolla alla fällorna en gång till, och efter någon timme var hunden hemma.
Pappa gick till sig själv, sa han, om han hade varit dräng hos holländaren skulle han antagligen ha kollat fällorna en gång om dagen, det var ju rätt många fällor och skogen var stor och människan lat till naturen.
Försöker förklara – stammande – att Kråkkungen ropade på honom när han höll på att vittja fällorna nere vid floden … Först hade han sett en docka, en gammal gummidocka där på den dyiga strandremsan, sedan hade han tittat upp och fått syn på ….
Och nu senast, i januari 1965, när Suttis tidigt på morgonen gick sin runda för att vittja fällorna; det var Suttis jäkla bröder som hade skickat ut honom en morgon när ingen av dem själva skulle ha velat gå ut och frysa häcken av sig, men där kommer Suttis och stapplar fram i snön som når honom ända upp till låren, han skakar i den förbannade, iskalla vinden och hälften av fällorna är täckta med snö och han kan inte hitta dem, men till sist har han hittat en – en enda! – nästan två kilometer hemifrån – inte med det han hade väntat sig i den här sanka trakten, nämligen bisamråtta eller bäver eller möjligtvis tvättbjörn, utan det han hittade var i stället en rödlo – och det hördes en svag vissling genom luckan mellan Suttis framtänder för Suttis hade aldrig tidigare i sitt liv fångat ett lodjur, för lodjur är alldeles för skygga – alldeles för listiga – men här hade ett ungdjur fastnat, det såg ut att vara mellan sex och åtta månader gammalt, fällan hade slagit igen om dess vänstra bakben och den flämtade och slickade det nerblodade, fångade benet med häftiga rörelser med den rosa tungan och nu hejdade den sig för att se upp mot Suttis, både bedjande och förebrående, anklagande – Suttis tycktes förstå att det var en hona – den hade vackra, gulbruna ögon och de vertikala pupillerna var fästa på Suttis Coldham, som förundrade sig för han hade aldrig förr sett ett sådant djur; pälsen hade silverstänk, det fanns ränder och fläckar i pälsen av samma färg som polerad mahogny, den hade tofsprydda öron, långa darrande morrhår, och så de där gulbruna ögonen som såg på honom, där han stod hopkrupen ungefär en meter bort så att han hörde lodjurets snabba flämtande andning och något som lät som Suttis! Suttis, vet du inte vem jag är? och han drogs närmare, riskabelt nära lodjurets rovdjursklor och han blev förvånad när han nu såg att det där var hans farmor Coldhams ögon, hon som hade dött vid julen det år hon fyllde åttionio, men nu var farmoderns ögon ögonen hos en ung flicka som Suttis aldrig hade känt, men som på något sätt – Suttis hade ingen aning om hur det gått till – såg på honom ur lodjurets ögon och till och med när lodjuret blottade tänderna i en skrämd väsning, kunde Suttis tydligt höra sin farmors anklagande röst: Suttis! Men Suttis, du vet ju vem jag är – du vet att du gör det!.