Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Evinnerlig i en mening

Det tar en evinnerlig tid.
Det skulle ju ta sådan evinnerlig tid att få Arnold utskriven.
En evinnerlig tur att jag aldrig fött barn, tänkte jag en stund senare, när gårdagens frukost klöv vattenytan med ett ljudligt plums.
Comvik i sin ursprungliga form var ett ständigt omprövande, ett ständigt sökande efter nya framkomliga vägar, en evinnerlig frekvensbrist och krånglande hemmagjord teknik.
Hon hade alltför ofta träffat den sortens människor som ansåg att lönen inte på något sätt motsvarade deras egen förträfflighet och kretsade runt sig själva i en evinnerlig självmedömkan.
Därför lejde hon honom att klippa gräset hemma hos henne – något hon själv brukat göra för att få motion, men hon behövde egentligen inte göra det för figurens skull och eftersom hon var halt tog det en evinnerlig tid.
Det börsnoterade, kapitalistiska, av Wallenbergs och Handelsbanken samägda bolaget Ericsson hade ju i evinnerlig tid utvecklat sina apparater i symbios med sin pålitliga storkund Televerket, så på sätt och vis var verket moralisk delägare i innovationerna.

Detta evinnerliga regn.
Ventilationsrören och deras evinnerliga sus.
Modern och hennes evinnerliga motvilja mot Dusty.
Hon suckar och fortsätter sitt evinnerliga vankande.
« Sóley hade tröttnat på det evinnerliga upprepandet.
Hon hade ingen mobiltelefon trots sonens evinnerliga tjat.
Dessutom tog alla deras evinnerliga gräl död på suget hemma.
Sedan kommo dimmorna, alla bergstraktens evinnerliga hot, smygande.
Varför då detta evinnerliga tjat om att han skulle ha blivit mördad?.
Evinnerliga förändringar och dålig ekonomi fick dem att varken veta ut eller in.
Inga vanliga politiska kannstöperier på det evinnerliga temat ”om inte om hade varit”.
Och så tar vi den där evinnerliga frågan, den som aldrig kommer att få ett vettigt svar:.
Terje Bastesen hostade och satte ifrån sig den evinnerliga kaffekoppen för att säga något.
Nu stod stolen tätt intill väggen och det fanns inte längre utrymme för det evinnerliga vickandet.
Nickade mot honom där han stod lutad mot fönsterkarmen med slutet ansikte och sin evinnerliga sportdryck i handen.
Men det fanns fortfarande en sak som drev mig till vansinne: De evinnerliga energisvackorna, särskilt efter måltider.
Hon hade stora problem med det där sociala mediet, som bara verkade gå ut på att fylla hennes mejl med evinnerliga meddelanden.
Det ska bli skönt att slippa höra detta evinnerliga skrikande, suckade jag för mig själv när jag steg ut ur rummet och drog igen dörren.
Annars fanns det inget stopp på Hennes kungliga höghets alla evinnerliga frågor och kommentarer, som var minst lika evinnerligt uttröttande.
Den vänlige läkaren lät som om han äntligen började tycka att kriminalarens osannolika teori och evinnerliga frågor började bli tröttsamma.
Mai Reepalu hade tagit avtryck av Torkel Storms skosulor och försökte prata bort hans evinnerliga klagan över sin dumhet att inte ta på sig tossor.
Eller längs de långa sandstränderna med vindpinade martallar vars grenar var krökta efter evinnerliga höststormar och så havet, ständigt skiftande.
Om inte en artär hade brustit i hans mage, söndersliten av den otroliga våldsamheten i de evinnerliga kramperna, för då höll han på att spy ihjäl sig.
Medan excellensen och statsrådet Knut Wallenberg officiellt stod utanför hanteringen löstes också det evinnerliga problemet med industriägandet och Providentia.
Medarbetarnas evinnerliga ordutbyten om relationer och livspussel, som förut lämnat mig klart och tydligt utanför, till dessa har helgens händelser gläntat på en smal dörr.
Hon stod så att säga ensam mot det okända, nu när Halli hade tröttnat på hennes rädsla och evinnerliga ältande om lösningar på problemet, även om han försökte dölja det.
Ett plötsligt pling återförde mig bryskt till verkligheten, och ut ur hissen intill receptionsdisken vällde en pladdrande och förbluffande talrik skock av dessa evinnerliga japaner.
Numera betraktade han livet med Lotte som någonting motbjudande, han stod inte längre ut med oredan, hennes evinnerliga pratsjuka, hennes evinnerliga karlar, men allra minst hennes smeksamhet när hon hade druckit.
Där har prioriteringsordningen och den evinnerliga lågkonjunkturen hjälpts åt att bevara stränga järnsmiden och respektingivande portaler i sten lika väl som prångiga trapphus och dragiga finkor med galler för fönstren.
Varför denna evinnerliga kamp? Kunde han inte göra som alla andra och helt enkelt byta arbetsplats? Ibland kan jag nästan tycka att han skapade egna slagfält där han kunde hoppa upp på hästen och svinga svärd och bajonett.
Staden spelade sin musik utanför: bilarna, ett fjärran tutande från en båt, en halvhjärtad siren, ljud som summan av mänsklig aktivitet, som stackens stadiga, evinnerliga frasande, monoton, vaggande, trygg som ett varmt täcke.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

) jag är så evinnerligt less 18.
evinnerligt trött på hela skiten.
För mig blev det ett evinnerligt flygande.
Det är ett evinnerligt kladdande och rivande och skärande i de kvinnliga könsdelarna.
Jag vill inte förfalla till att bli evinnerligt misstrogen varje gång jag blir besviken.
Det var ett evinnerligt slamrande och det utan att de ännu hunnit till hennes trappuppgång.
Sedan blev det ett evinnerligt skrikande på thailändska och jag förstod att polisen bad dem hjälpa till att fånga mig.
Annars fanns det inget stopp på Hennes kungliga höghets alla evinnerliga frågor och kommentarer, som var minst lika evinnerligt uttröttande.
Vi stod där, uppradade på raka led, och lyssnade på nationalsången som sprakade ut ur högtalaren i ett evinnerligt knaster och tittade på när flaggan hissades.
Pappa var en kraftkarl på en och nittio av polsk börd, med en markerad haka precis under den evinnerligt snörpta munnen och en brottarnacke som såg lika stadig ut som en trädstam.
Vietnamdemonstrationer hade blivit rutin: ”Det är ett evinnerligt rännande till amerikanska ambassaden nu för tiden, knappt har man hunnit hem så ska man dit igen”, skrev Gun-Britt Sundström i romanen Maken, en kärlekshistoria som utspelade sig i Stockholms studentliv i början av sjuttiotalet.